fredag 3 september 2010

Fredagstema: Lekar jag gillade när jag var liten

Min absoluta favoritsysselsättning när jag var barn var att läsa! Jag lärde mig läsa när jag var fyra år och de första böcker jag minns är FIB:s "Gyllene böcker" där bl a klassiska sagor, som t ex sagan om den lilla flickan som upptäcker att någon att legat i hennes lilla säng och suttit i hennes lilla stol. Letar man på nätet nu efter de gyllene böckena hittar man bara Disney-varianterna, men det är inte dem jag minns.
Snart nog blev det dock mer intressant med Astrid Lindgrens böcker om Pippi och Bullerbybarnen, Bröderna Grimm, HC Andersen, Nordiska Folksagor och mycket annat.


Jag hade en lekkamrat som var 1 1/2 år äldre än jag och när hon började skolan 2 år före mig fick hon låna på biblioteteket. Vilken lycka! En dag fick jag följa med till Malmö Stadsbibliotek och stor för min ålder trodde bibliotekarien att jag också kunde få ett lånekort - tills jag talade om mitt födelsedatum. 5 1/2 år! Icke, man måste vara 7 för att få låna. Jag blev helt bestört och hävdade att jag ju kunde läsa och det framgick nog hur jag brann för ett lånekort. Så efter en grundlig undersökning av min läsförmåga och undervisning i handtvätt(!) innan man tog i dyrgriparna så FICK JAG ETT LÅNEKORT helt mot reglerna. TACK, underbara bibliotekarier - ty de var två stycken som genomförde denna bragd tillsammans. Jag glömmer det aldrig.
Det enda som var dystert var att man bara fick låna två böcker i taget vilket gjorde att jag behövde egentligen gå till biblioteket flera gånger om dagen. Det var långt dit hemifrån och jag kunde inte gå hela den vägen ensam så det var ogenomförbart. Till all lycka uppmuntrades jag av särskilt far som väldigt ofta kom hem med en eller flera böcker, ibland inhandlade på antikvariat som de många delar av Zacharias Topelius Läsning för barn jag fick.
När jag började skolan hade klassen en bibliotekslåda med ett 30-tal böcker man fick låna. Den avverkade jag på några få veckor, sen var det att åter anlita Stadsbiblioteket.

Men, visst, jag gjorde annat än att läsa, förstås. Vi lekte ute, bollade, gick till lekplatsen, lekte "pjätt" efter att ha räknat ramsa vem som skulle "ta". På sommaren när vi var hela sommarlovet i stugan (ja, den som njesen ofta berättar om!) lekte jag med bondbarnen ofta en lek som vi kallade "Ber om en vink".


Det var ett slags kurragömmalek, eller "gömme" som vi skånebarn sa. Man fick räkna högt till 100 medan de andra gömde sig och det kunde vara ganska knepigt att hitta någon så man kunde ropa "Ber om en vink!" och försöka uppfatta att någon stack ut en hand litet kvickt.
Sista gången vi lekte den leken blev avslutet tråkigt. Jag lekte med två jämnåriga pojkar från var sin granngård. Dom gömde sig rejält långt utanför överenskommet område så att dom inte hörde när jag ropade. Jag letade och ropade tills jag begrep att dom brutit överenskommelsen och skrek då att jag inte ville leka mer utan gick iväg till en annan kamrat. När jag kom hem efter några timmar var huset i uppror och jag fick på öronen. Pojkarna hade så småningom fattat att jag inte fanns i omgivningen och blev oroliga och gick hem till mina föräldrar och meddelade att dom tappat bort mig i branddammsskogen. Branddammen var inhägnad och jag skulle ju aldrig drömma om att klättra över staketet men nu trodde man att jag kanske fallit i där. Far rusade runt i skogen, ramlade och slog ett fult sår på smalbenet på gammal rostig taggtråd. Att pojkarna lurat mig berättade dom naturligtvis inte. Så allt var MITT fel, jag straffades med örfil och skälldes ut. Ynglingarna bara flinade åt alltihop och undgick så klart helt bannor. (Könsroller, någon??)
Så den leken ville jag inte leka mer trots att den varit så rolig förut.

Andra favoriter var mera stillsamma som att "byta stycken", dvs det som annorstädes kallas glansbilder eller bokmärken. Jag hade en vacker chokladask att ha mina i och en "kassa". Kassan var en skrivbok där man vikt in sidorna på hälften och gömt ett stycke i vecket. Somliga uppslag hade två veck, andra bara ett och några inget. Den man lekte med tog ett av sina stycken, satte in det på ett ställe i den hopslagna kassan och öppnade. Om det fanns två veck valde hon det ena och bytte ut sitt stycke mot det gömda. Om hon kommit i ett uppslag utan veck förlorade hon sitt stycke till mig.


Klippdockor kunde också fascinera mig. Jag hade ett antal och ritade själv gärna kläder.


Jag och mina systrar fick en jul ett leksakståg med räls. Det var att dra upp med nyckel, rälsen räckte bara till liten cirkel och jag tyckte det var ganska tråkigt. Saken var nämligen den att grannen på vår våning hade ett RIKTIGT elektriskt leksakståg som upptog hela golvet i hans rum. Vi var tre som delade rum, han var ensambarn och hade ju mycket mer utrymme för sig själv. Det var högtidsstunder när man fick komma in och leka med honom och hans tåg. Eller hans ÅNGMASKIN som han drev med metatabletter.



Jag är ganska övertygad om att dagens barn skulle tycka att flera av mina lekar var ganska trista! Ingen TV, inga TV-spel, inga legobitar, ingen dator med spel, ingen skateboard ( jag hade faktiskt rullskridskor men inga bra ställen att åka på med metallhjulen...)

(Alla bilder är från internet)

20 kommentarer:

  1. TÄNK vilken skillnad det är på dagens lekar! Visst leker de tafatt eller kurragörmma, men annars handlar det väldigt mycket om olika spel på datorn.

    Otroligt att du kunde läsa vid 4 redan! Och här går jag och gnäller om att jag tycker de börjar alldeles för tidigt. Liisa är 6 år nu och kan läsa. Intresset för böcker börjar komma.

    Underbar läsning om ditt första bibliotekskort. Vilken lycka det måste ha varit.

    Jag är inte med denna månad, tyvärr.

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Visst förändras lekar mycket med åren. En del av dina känner jagändå igen. fast vi kallade inte pjätt för pjätt utan "kull".... Pjätt visste jag itne vad det var förrän jag träffade M...! :-)
    Läste gjorde jag ändå mycket som liten. fast jag var äldre än du när jag lärde mig. Hela 5! Mina första böcker jag läste själv var Pelle Svanslös. Böckerna var min pappas så de fick man vara lite rädd om eftersom de på vissa ställen inte var 100% hela. Annars älskade jag också Astrid Lindgren såklart! ute lekte vi emst i skogen. Byggde kojor och klättrade i träd haha! och på vintrarna blev det mycket snögrotte- och snögubbsbyggande. Förutom skidor och skridskor och pulka såklart.
    Jag kommer inte skriva fredagstema nu för vi åker imorgon och jag har inte haft tid att skriva i förväg. men hoppas på nästa fredag.
    KRAM!

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att läsa om dina lekar. Jag vet att du är äldre än vad jag är men det känns ändå som om de lekar du och dina kompisar lekte påminner väldigt mycket om de jag lekte på 60-talet. Kul tema - har också gjort ett inlägg om det jag hittade på som liten. Jag läste också väldigt mycket men inte så tidigt som du.

    SvaraRadera
  4. Inte var det någonsin tråkiga lekar; jag minns att man gick in i dem med hull och hår, med sinnena öppna som fallskärmar. Även tråkiga stunder var sköna. Att leka med tåg var endast pojkar förärat i mina kvarter, men som enda flicka lyckades jag ändå hänga med litet här och där. Könsrollerna märktes starkt.
    Härligt tema, tack för det!

    SvaraRadera
  5. Oj så intressant. Jag känner igen bokmärkena kull och böckerna. Biblioteket var underbart. Att du fick lånekort var verkligen fint.
    FiBs gyllene minns jag. Misse Murr, Den skrynkliga elefanten hade jag. Pippi med just de illustrationerna som Ingrid Vang Nyman gjort finns i mitt huvud och min hylla.
    Kulorna spelade killarna av mig.
    Filmstjärnorna bytte vi länge. Uttalet av de amerikanska namnen var otroligt!!!!
    Men sedan lekte jag /vi skola. Jag var alltid fröken och alla måste ta allt på allvar.......för detta var min framtid Det kände jag!!!!!Efter 44 år som lärare är jag nu pensionär. Ett underbart jobb.

    SvaraRadera
  6. Vad roligt att läsa om din läsiver! Jättekul att du fick låna böcker och kunde läsa så tidigt! Visst skiljer sig lekarna en hel del då och nu, även då när jag var liten. Vi hade ju tv, men inte samma utbud på kanaler m m.
    Bra tema! Ha en fin helg.

    SvaraRadera
  7. Min moster lärde mig läsa när jag hade vattenkoppor och hälsade på hos henne tre veckor. Hon orkade inte läsa högt för mig hela tiden. Jag var fem då, så när jag började skolan läste jag folksagorna, som jag älskade i Sagabibliotekets Sagaserie. Astrid Lindgrens Pippi kom inte förrän jag var i tioårsåldern tror jag...

    På läslektionerna fick jag lära mig att texta - det var ju skrivstil som gällde från början - vilket jag hade stor nytta av senare i livet. Eller rita och skriva egna sagor. Jag var också storkund på biblioteket, men det var senare när jag var tio ungefär.

    Hos oss hette pjätt "datten". Jag gillade inte det något vidare eftersom jag inte var så bra på att springa...

    SvaraRadera
  8. Vilket roligt tema denna vecka!! Det har varit så roligt att kika in hos alla. Bli påmind om sådant man glömt. Lite roligt och lite vemodigt...
    Härligt!
    Läste gjorde jag också, och gick till bibblan flera ggr i månaden och lånade. FIBs gyllene böcker läste jag hos mormor. De hade tillhört min morbror när han var liten, och jag vet hur fina de är. de finns kvar.
    Bokmärken bytte även vi!! Så roligt det var.
    Trevlig helg!!

    SvaraRadera
  9. Metatabletter! Finns de fortfarande, tro?

    Ja vilket roligt tema det här var, ångrar lite att jag inte gjorde ett gästihopp i fredagstemat. Men, men.

    Men FIBs böcker har jag nog aldrig hört talas om! Jag läste Wahströms minns jag, särskilt alla Kittyböcker, de började jag ganska tidigt med.

    SvaraRadera
  10. Taina:
    Skillnaden är väldigt stor. Inte hade vi heller alla dessa schemalagda aktiviteter som dagens barn har. Vissa saker var nog bättre för oss men mycket är bättre idag. Ett mellanting hade kanske varit bäst!

    Saltis:
    Hoppas ni får en fin långhelg! Vet inte om Pelle Svanslös håller för moderna barn men Astrid Lindgren gör ju det alla gånger. Ska man förstå Pelle Svanslös fullt ut ska man ju vara vuxen och känna till persongalleriet i Uppsala när det begav sig.

    Anne Marie:
    Det kanske inte hann bli så stor skillnad innan TV-åldern bröt in "på riktigt".

    Karin:
    Inte hade vi tråkigt, inte! Men jag tror vi lärde oss att sysselsätta oss själva utan "redskap" mer än moderna barn kan. Dom tycks behöva så oerhört med prylar och teknik för att det inte ska vara "tråkigt". Könsrollerna märktes sannerligen (liksom tyvärr fortfarande) och man fattade tidigt att pågarna egentligen hade roligast.Så jag hängde gärna på...

    Eva:
    Ja, götapetter, uttalet av filmstjärnenamnen var obetalbara! Så roligt att höra att läraryrket är underbart - numera hörs oftare gnäll!

    Nilla:
    De två bibliotekarierna är guld värda i mitt liv!
    Roligt att du uppskattade temat!

    Musikanta:
    Måste ha varit en bra moster som lockade fram din egen förmåga fast du var sjuk!
    Pjätt har många namn, se Saltis kommentar ovan. Men många av lekarna är ju klassiska. Fast jag har aldrig sett några barn i mina kvarter leka pjätt.

    Annika:
    Nostalgi, minsann! Ha en fin Labor day-helg!

    Marianne:
    Har ingen aning om metatabletter finns numera.
    Wahlströmsböcker läste jag också, bl a Kitty.
    Du kan väl skriva på temat ändå, även om det inte fredag! Kom igen!

    SvaraRadera
  11. Tack för ett jätteroligt tema! Det har varit så roligt att läsa om de andras lekar och se att de flesta faktiskt inte har några generationsgränser!

    Ja, jag var också stammis på biblioteket och läste igenom alla ungdomsböcker. Jag gillade framförallt "fem-böckerna" och "Vi sex". Kittyböcker fanns tyvärr inte på vårt bibliotek då de ansågs som skräplitteratur :-( Jag kommer aldrig glömma när jag gick in på biblioteket en gång och frågade bibliotikarien om de hade några sexböcker? Hon bara stirrade på mig. Jag sa att "Jag har redan läst de flesta och undrar om det finns fler?" Bibliotikarien höll på att dåna. Det tog ett tag innan jag fattade vad jag hade sagt. Man sa ju "femböcker" och för mig blev det då naturligt att säga sexböcker om Vi sex-böckerna. Hihi, idag hade det nog inte varit lika känsligt!

    //Lotta, prinsessa på vift

    SvaraRadera
  12. Det där med bokslukandet känner jag igen! Jag var också storkund på bibblan, fast kanske inte riktigt lika tidigt som du. Min mamma fick ofta tjata på mej att jag skulle gå ut och leka också, inte bara sitta inne och läsa, Fem-böcker till exempel. Och bokmärken!! Dom hade jag nästan glömt. Tror vi också bytte genom att lägga dem i skrivböcker på nåt sätt. Nånstans har jag fortfarande ett album med fina bokmärken. När vi flyttade till Grekland var min dotter nio år och hennes jämnåriga bytte på den tiden brevpapper med varann.

    SvaraRadera
  13. Jag kunde läsa innan jag började skolan (är född i januari så var ju 7½ år när jag började) men inte så tidigt som fyra år inte! Vilken tur att bibliotekarierna var så förstående och att du fick ditt bibliotekskort!

    De där gyllene böckerna är väl de som man har gett ut igen i år? I alla fall åtta av dem eller så. Någon handlar om en katt, en annan om en elefant? Själv slukade jag mycket, särskilt Wahlströms böcker, t e x Kitty-böckerna, men mycket annat också. Femböckerna. Minns att jag läste många böcker jag inte riktigt förstod heller som jag läste om när jag var 12-13 och fick en helt annan upplevelse.

    På tal om bollade så hoppade vi mycket boll mot väggen och spelade tennis mot vägg eller på parkeringen. Sedan var det ju twist också. Och vanlig hopprep men twist var roligare.

    Bokmärken bytte vi också såklart. Och spelade kula, eller bara bytte kulor. Minns att ett tag samlade vi på några plastgrejer som hette manicklar eller något liknande som man också bytte med varandra. Klippdockor hade jag också men det satt jag nog mest själv med.

    Roligt tema!

    SvaraRadera
  14. Lise-Lotte:
    Vilken underbar historia om sexböckerna! Barn är ju så logiska utan baktankar.

    Ingabritt:
    Att byta brevpapper var en ny idé! Men varför inte, det finns ju så många fina olika.
    Kan det tidiga bokslukandet vara en gemensam faktor med bloggskrivandet, tro? Många är vi ju som har det i bagaget.

    Anna F&T:
    Inte visste jag att de gyllene böckerna kommer ut igen, kul i så fall. Hoppas att det inte bara är disney-varianterna då.

    Det är roligt att så många nappade så entusiastiskt på temat!

    SvaraRadera
  15. Tack för ett kul tema! Böcker tycks vara ett gemensamt minne för många av oss. Tyckte det var speciellt skoj att du nämnde Topelius, han föddes i min uppväxtstad 20 km söderut, och hans barndomshem Kuddnäs är idag museum.

    SvaraRadera
  16. StrandMamman:
    Roligt att så många har blivit inspirerade!
    Topelius betydde mycket för mig och jag tror att inte många barn ens då läste honom. Far köpte de böckerna på antikvariat så de var gamla redan då. Jag var väldigt fascinerad av pjäserna med dialog och scenanvisningar, särskilt minns jag "Var god mot de fattiga" som jag läste om och om igen.

    SvaraRadera
  17. Jätteroligt tema den här veckan tycker jag! Så kul att läsa allas bidrag och komma ihåg saker från när man var liten. För minnet triggades väldeliga när jag läste. Och så även när jag läser här!

    Vilken lycka det var när man fick lånekort. Jag förstår din glädje när du fick ett trots att du var för ung. Vi lånade också mycket på bibblan, även om mamma faktiskt lät oss gå med i bokklubb tidigt. Jag tror min första bokklubb kom jag med i när jag var mellan 5 och 6 år. Kanske var det för att jag redan kunde läsa litegrann då.

    Bokmärken och klippdockor var poppis när jag gick på lekis. Och vad spännande och kul det var när pappa tog fram sina gamla leksaker, ångmaskin, tåg med räls och mekaniska bilar! Ojoj, inte ofta - men kul när det hände!

    Jättekul tema som sagt. Ser fram emot nästa veckas bidrag!
    Ha en fortsatt fin helg!

    SvaraRadera
  18. Jättekul tema idag!!´
    Böcker så bra så bra!! Vad bra att bibliotekarerna ordnade att du fick ett lånekort! Världsabäst!!
    Min bästa kompis hade också lånekort på bokbussen, jag fick mitt senare i skolan...

    SvaraRadera
  19. Så förfäligt med dina kompisar som övergav och urades. Men jag antar att det också hörde till vanligheterna, minns en brand lite otydligt från min barndom... Tänk vilka biblotikarier! De borde ha medalj:-)
    *Mycket annat nmner du som jag aldrig ens hört om, kanske är det en generationsfråga, men man kan konstatera att vi var rörligare än dagens barn i alla fall.

    SvaraRadera
  20. Fröken Anki:
    När man öppnar "minneslådan" bara väller det ut, inte sant?

    HeLena:
    De damerna glömmer jag aldrig. Visst borde de ha medalj. Idag hade nog datorprogrammet stoppat tilltaget, är jag rädd.

    Simone:
    De två ynglingarna kom aldrig att stå särskilt högt i kurs hos mig mer efter den betan.
    Med nerdragen skolgympa och allt bilskjutsande och datorspel får dagens barn dålig kvalitet på sin benstomme, det är klarlagt. Och det man inte sätter in i sin "benbank" i unga år går aldrig att kasta in senare. Ogjort förblir ogjort.

    SvaraRadera