lördag 29 januari 2011

En av mina julklappar

En av mina julklappar vållade mig litet trassel innan jag kunde njuta av den. Men det löste sig och nu har jag sett och fr a hört den flera gånger. Goda vänner i USA vet att jag är förtjust i Placido Domingo och skickade mig en DVD med en inspelning av Die Fledermaus, Strauss operett, från föreställningen på Covent Garden nyårsafton 1984 dirigerad av - just det - Placido Domingo. 
Trasslet bestod i att båda våra DVD-spelare kopplade till TV:n inte kände igen skivan, den var regionaliserad till USA. Likaså DVD-spelarna till våra macar. Men efter litet trixande hade jag hämtat en gratis spelare från nätet som inte bråkar om regioner utan bara snällt spelar min DVD.( Om någon vill veta så heter den VLC och kan hämtas gratis från Versiontracker.)

Alla artister är förstås strålande, inte bara välsjungande utan också väldigt goda komiska skådespelare. Kiri Te Kanawa sjunger Rosalinde med den äran, men den jag imponerats mest av är Doris Soffel, som jag aldrig hört talas om förut. Vad jag har googlat fram är att hon är tysk och fr a Wagnersångerska så det är kanske inte så konstigt att jag inte hört henne. Wagner är inte min tekopp, om man säger så, även om det händer att jag hamnar på en av hans operor nån gång. Man ska ju vara allmänbildad...

Här sjunger Doris Soffel "byxrollen" för mezzozopraner, Prins Orlofsky. (En helt annan upplevelse än den på TV för en tid sedan när Jan Malmsjö gjorde rollen från Stockholmsoperan. Den föreställningen blev mest buskis, tyvärr).




Det är en verklig nyårsföreställning med en massa roligheter. Bl a kommer plötsligt Charles Aznavour in och sjunger "She". Likaså uppträder på Orlofskys fest Hinge and Bracket, ett på sin tid i UK populärt drag queen-par. De hade fantastiska falsettröster, särskilt den ene som var en riktigt bra mezzosopran. De förställde alltid ett par gamla damer med en massa hyss för sig samtidigt som de leverade bra musik.



Countertenor kallas det när en man använder sin falsettröst, oftast då i alt- eller mezzozopranläge. Det är numera rätt ovanligt men jag har hört en fantastisk sådan i en TV-sänd konsret för några år sedan. Tyvärr minns jag inte vad han hette men han sjöng renaissansmusik som var himmelskt vacker.
Jag hittade denna unge man på youtube. Han har en helt annan repertoar och inte en riktig kvalitetsröst, i alla fall inte än, men han illustrerar bra hur det går till att växla mellan "vanlig" röst och falsett.

fredag 28 januari 2011

Fredagstema: Den bästa maträtt jag ätit på en semester

Sista fredagen ut för Mais Oui som idag ber oss om att berätta om en semestermatupplevelse, gärna med bifogat recept. Det sista kan jag inte ståta med, tyvärr. Inte kan jag heller bestämma mig för en enda rätt under en enda semester. Det får bli en minneskavalkad!
1975 besökte jag Tbilisi i Georgien, på den tiden en sovjetrepublik. Det var visserligen inte semester utan en stipendieresa men bland det som fastnat mest var all den goda maten. Allt var så vällagat, välkryddat och vansinningt gott. Fr a rätter med får- och lammkött behagade mig och det goda bröd med ost inuti, khachapuri, som man fick varmt och nybakat varje dag står fram i mitt minne. Jag hade då aldrig hört talas om mat från detta land men numera börjar det bli känt och man kan hitta recept på nätet. Till detta vill jag lägga att det godaste mineralvatten jag druckit är Borshomi från källan i de georgiska bergen.


(Båda bilderna från www.res.se som tyvärr inte berättar vem konstnären är)

Ett annat matminne, litet mer närliggande i tiden, är från Beijing 2008. Det allra mesta jag smakat i Kina under mina hittills tre resor har varit gott. Men alldeles speciellt minns jag första gången jag fick lotusrot. Den var vitlöksrostad, frasig och oerhört läcker. Jag har fått lotusrot många gånger sedan dess och även köpt (fryst) här hemma och lagat själv men aldrig igen fått den så god som den första gången.


Ett mål i Kina under den senaste resan som jag minns var extra gott var det vi fick på Mama Naxi Guesthouse i Dali. Inga konstigheter, bara grönsaker och litet tofu men vällagat och välkryddat.



Sist, men inte minst vill jag nämna lammfärsbiffarna jag fick hos Pettas på Åland i maj 2010. Kanske Uffe, som lagade dem, kan bidra med receptet - när han och Karin har vandrat klart på levadorna på Madeira där de är nu.



Detta är sista ämnet som Mais Oui har bjudit på. Vi tackar för trevliga teman och ser fram mot vad  Annika i Reston  hittar på i  februari.

Ett trefaldigt leve på födelsedagen, Saltis!


Kära Saltis, du tillönskas en riktigt trevlig födelsedag!
Hurra, hurra, hurra!

onsdag 26 januari 2011

Äpplen eller godis....

..svarade maken när jag frågade vad han ville ha.


Mönster på påslakanet, alltså, när han skulle byta i sin säng. Jag gav honom godis, så ni vet.

Nu när Karin på Åland har tillfälligt flyttat till en annan ö och inte kan exellera varje dag med sina fantastiska bilder på djurlivet utanför sina fönster kanske jag vågar passa på att visa ett av våra besök häromdagen när det åter var frostgrader. Just nu pendlar vädret från dag till dag på båda sidor om noll. I kväll har vi pudersnö igen.

Herr domherre i all sin glans.

Fru domherre var också med men ville inte sätta sig lika prydligt framför kameran.

söndag 23 januari 2011

Apropå...

... Margarethas gratulation av Francis Bacon och därpå följande diskussion om kragar och danska präster och Matador...

(Bilden från nätet)
Den måtte väl vara permanentplisserad, kragen, numera? Men nog ger den ett vackert intryck och ser inte så sträng ut som den svenska "elvan".

fredag 21 januari 2011

Fredagstema: Bästa egenskapen hos min käre make.

Mais oui låter oss välja vem vi vill tilldela en "bästa egenskap" denna fredag. Jag väljer min käre man.
Det har han varit i snart 44 år och jag önskar att det blir många år till. Vi var mycket unga när vi gifte oss så det är kanske mer tur än skicklighet att vi klarat oss så här långt.

Nu till den egenskap jag uppskattar mest hos honom, hans generositet och hjälpsamhet. Då menar jag inte bara mot mig utan i allmänhet och mot alla, kända och okända. Ibland till den grad att jag kan bli orolig att han ska råka illa ut. Som t ex den gången han ensam var på hemväg i bilen mitt i natten och tyckte sig se något som låg på vägen i den mötande filen och fick för sig att det var en människa. Han vänder tillbaka, går ut och konstaterar att det ÄR en människa. En berusad man som lagt sig att sova mitt på riksvägen, tack och lov ännu inte överkörd.
Vad gör maken? Jo, skakar liv i vederbörande, får ur honom var han bor, lastar in honom i bilen och kör en omväg och ser till att han kommer hem.
Jag hade ringt efter polisen, inte hade jag vågat ta med mannen i bilen ensam.

Många är de som längs vägkanten fått en skvätt bensin ur vår reservdunk efter att ha stått och sett massor med bilar bara köra förbi. Andra har fått ström från vårt batteri när de haft motorstopp. Aldrig nån tvekan från maken - där är en med trubbel som vi kan avhjälpa. Då gör vi det.

Familj och vänner kan alltid räkna med att han ställer upp.

Jag vet varifrån han fått den här sidan i sin personlighet, från sin mor, min underbara lilla svärmor. I hela sitt liv, sedan jag kom in i familjen, försåg hon vår frys med egenodlade grönsaker och bär, färdigpaketerade och etiketterade i lagom portioner. Vi fick saft och sylt i övermått. Det var gudagåvor i många år med våra yrkesliv och brist på fritid. Behövde vi få nåt sytt eller fållat så fixade hon det, hon vävde trasmattor åt oss och stickade raggsockor som håller än i dag. Ofta undrade hon om det var nåt hon kunde göra.

I köket har vi en arbetsfördelning som passar mig precis, jag lagar mat, maken lagar kaffe och diskar (för det mesta).

Önskar jag mig något så får jag det oftast, men han vill att jag väljer själv, vilket jag är tacksam för.



onsdag 19 januari 2011

Om att vara politiskt korrekt

Karin på Åland läste en saga, Solo i negerbyn, för oss på sin blogg. En saga som inte skulle kunna ges ut numera. Häromdagen läste jag att Mark Twains Huckleberry Finn nu ska städas och ges ut med reviderat ordval. De över 200 "nigger" ska bytas ut mot "slav".
En kommentar finns här.

Även Astrid Lindgren råkar illa ut. Inte kan Pippis pappa vara negerkung längre! I alla fall inte i Norge.

Exemplen på språkets makt över tanken är legio. Snart vet inte yngre personer vad lapp, zigenare eller tattare är. Frågan är bara vad vi ska kalla dessa grupper när same, rom och resande hamnar i språklig onåd.

Städerskor och laboratorieassistenter finns inte längre. Vad blir det när lokalvårdare inte längre duger? Golvkosmetolog? Och kan lab-assarna hitta på nåt ännu krångligare än biomedicinska analytiker?


Jag kommer att tänka på historien om mannen som hade fina uttryck för alla sina tillhörigheter och drillade hembiträdet i nomenklaturen. När det blev eldsvåda och hon slog larm med alla de rätta orden fattade han inte vad hon sa och röt att hon skulle prata så han förstod.
Kommer nån ihåg författaren till denna sedelärande historia som vi borde ta till oss?

tisdag 18 januari 2011

Mera om låneböcker till paddan

Idag har jag klurat ut bl a följande med hjälp av denna sida:

Man lånar e-boken i 28 dagar, sen går den inte att läsa längre men filen finns kvar, den får man radera själv.
Den går att låna om genast.
Man kan föra över boken till 6 olika enheter med samma Adobe ID.
Man kan inte "återlämna" den i förväg.

Jag har f ö två olika bibliotek i min padda, ett eBooks, ett Bluefire Reader. Det finns tusentals gratisböcker att ladda hem, många, många klassiker! Fastnade med Bröderna Grimm (på engelska, förstås) i natt. Ska itu med Sherlock Holmes inom kort. Och Alice i Underlandet och Moby Dick och Krig och Fred och....

måndag 17 januari 2011

Låneböcker till paddan

En anledning till att jag gärna ville ha en iPad var möjligheten att låna e-böcker och läsa på den. Det finns ju massor både gratis och att köpa på nätet, t ex Guthenberg och epub, men de som är gratis är ju inte precis nyutkomna och det vore ju fint att inte köpa på sig för mycket. Jag hade inte tagit itu med projektet när jag fick höra att det nog inte gick, apple stödde nog inte svenska bibliotekslån. Jag blev litet lång i synen men tänkte, för katten, vad är nu detta?
Farhågan var FEL, FEL, FEL! Det går utmärkt att låna e-böcker på svenska bibliotek till paddan bara man har ett lånekort. Gratis. Man skaffar sig ett Adobe ID, gratis, laddar sen ner Bluefire Reader, gratis, direkt på paddan. Bingo. Det står på bibliotekssidan att man får låna två böcker per 7 dagar men exakt vad det innebär har jag inte klurat ut ännu. T ex vet jag inte om man det finns en "återlämningsfunktion" som gör att man kan låna igen inom 7 dagar. Vet någon?
Annars återkommer jag med mer information när jag hittar någon.


Musikanta och Margaretha frossade igår i  härliga kattramsor på Musikantas blogg inklusive kommentarer. Mitt lilla bidrag till nonsensramsorna är mera makabert men jag gillar det. Jag har en gammal tygkasse jag fick från min moster i USA för minst 30 år sedan med denna bild på:


Helgen har till stor del ägnats åt matlagning. Jag hämtade 30 kg ekologiskt och närproducerat kalvkött som jag dels frusit in färskt, dels gjort färdiga rätter av för att kvickt kunna ta fram ur frysen. Kalvkött är inte så lätt att få tag i numera så jag är väldigt glad för denna möjlighet från Sunnantorps Gård i Stehag några få mil härifrån. En gryta med osso bucco kunde jag ta med till Malmö och bjuda min mor och ena syster på till söndagslunch.

Vi upptäckte att Malmö stänger av gator i centrum på flera ställen med urdålig vidareskyltning och till slut var jag vilse i min barndoms stad! Vi kunde bara skratta åt eländet och så småningom hittade vi ju fram efter en hel del snurrande. Trafiklogistik är tydligen alltför svårt för de ansvariga i Malmö.

På söndagseftermiddagen grattade vi njesen, Syster i Söder, som hade födelsedagstårtkalas för en hel bataljon. Hon hade skrivit en önskelista i 28 punkter (lika många som de år hon firade) som vi hade valt i och valet tycktes falla i smaken.


Jag är själv förtjust i 10-gruppen och stoltserade med ett annat mönster när jag i höstas var i NY och på MoMa mötte samma mönster hos en amerikansk tjej. Vi ställde upp oss i rummet med Guerilla Girls utställning.

fredag 14 januari 2011

Fredagstema: Om jag kunde/fick förändra något så skulle jag….

Det är Maisoui som är månadens temainspiratör.
Det finns massor jag skulle vilja förändra, både stort och smått, naturligtvis. Det som skaver mest dagligen och stundligen i dessa tider är ändå hur sjuka människor behandlas av försäkringskassan. Det är förvisso inget helt nytt men det har blivit allt värre och värre. Jag upplever och har upplevt i min närhet och i min roll i sjukvården hur man inte bara misstror utan misshandlar redan hårt drabbade människor. Man inte bara förstör deras ekonomi utan förvärrar och förlänger deras sjukdom.
Många läkare upplever sig dessutom trakasserade av försäkringskassan som underkänner intyg på intyg och tvingar dem till ett evigt pappersarbete istället för att kunna göra det viktigaste - ägna sig åt patienten.

Ett tragiskt fall beskrevs i Läkartidningen. Att detta bara är ett bland många vittnar kommentarerna till artikeln om. Att det blir dyrare förutom det lidande som orsakas både den sjuke och de närstående bryr man sig inte om - det blir ju en annan betalare än FK.

Om jag fick bestämma så skulle dagens försäkringskasseregler OMEDELBART ändras. Jag anser också att varje jobbskatteavdrag utöver "kostnader för inkomstens förvärvande", som det en gång hette i deklarationsblanketten, är en stöld från fr a sjuka och arbetslösa men även pensionärer. Vart har solidaritetstanken tagit vägen? 

(Bilden från nätet)

onsdag 12 januari 2011

Shanghai, del 2, sista dagen i Kina

Så var det dags för sista kapitlet om Kinaresan. Dagen efter besöket i kanalstaden var vår sista.
Utvilade efter en god natts sömn åt vi frukost på takterassen omgiven av höghus.



Sen tog vi farväl av Kina och Shanghai med att ströva omkring för att få de sista intrycken. Vi tänkte oss till en tygmarknad ett stycke utanför centrum som tidigare inte varit så enkel att ta sig till utom med taxi - nu gick det tunnelbana så att det inte var så långt att gå.


Såna här märkliga dressar var tydligen poppis. Och symaskinen på gatan verkar praktiskt - så länge det inte regnar.

En märklig kostym till.

Sockerrör fanns att köpa överallt.

Den japanska lyckokatten har adopterats av kineserna.
Nu var vi framme vid tyggatorna men först måste vi stanna och beundra ett barn till

...framifrån

och bakifrån.


Och tyg fanns det i alla dess varianter. Som jag tidigare berättat köpte jag 3 m vackert sidentyg.

Det fanns hur mycket som helst att titta på.

Efter marknadsgator känns det skönt att se såna områden som "bara" är bostadsgator med hål i väggen där de boende kan handla nödtorft.

Tillbaka i centrum åt vi på en bufférestaurang. Mobiltelefonerna används flitigt.

Chinglish även i Shanghai. Men den civiliserade parken är jättefin!

En verklig oas bland skyskraporna.

Qi Gong på lunchen?

Spel av olika slag vid bord i parken.


Ett gott nybakat bröd från ett hål i väggen.


Över de gamla gränderna - vars dagar är räknade - tornar sig den nya tiden.

På den här gatan finns vattenledningen utanför huset - som så ofta annars. Vatten - och avloppsledningar är en verklig utmaning för den hisnande snabba utbyggnaden av städerna i Kina.

Frisersalongen är också belägen på gatan

liksom skräddarens bord på hjul. Ser litet skrangligt ut, tur att han inte sitter på det

Såna här nystan brukar jag fotografera och visa min elektriske make som alltid skakar på huvudet!
Innan vi lämnade centrum av staden drack vi en kopp te på samma historiska tehus som vi besökte den dagen vi först anlände till Shanghai. Den här gången hade vi läst på bättre och visste att det var billigare att beställa te på bottenvåningen än på andra våningen där vi satt förra gången. Nu drack vi bl a ett "skönhetste" som snabbt skulle befria oss från rynkor och en massa krämpor. Gott var det i alla fall med olika blommor i och visst ser vi släta och fina ut, eller? Synd bara att det inte varade så lång stund.
Efter en hel dags promenerande återvände vi så till vårt hostel där vi parkerat våra ryggsäckar och tog flygbussen till Pudong Airport där vi bokat in oss på ett flygplatshotell för att vara nära när vårt plan skulle avgå tidigt nästa morgon. Till hotellet tog vi en taxi och råkade därmed ut för vår första och enda elaka taxichaufför. Han var sur som en ättika och trots att vi hade adress på kinesiska med exakt gata och nummer på en lapp till honom släppte han av oss vid fel hotell och försvann med pengarna snabbt som en avlöning. Säkert för att han tyckte det var en alltför kort körning! Hotellen hette förvisso likadant och hörde till samma kedja men låg på helt olika håll. Turligt nog hade hotellen gratis skyttelbussar så det tog inte lång tid innan vi kom rätt utan extra kostnad.

Mat på hotellet, tidig nattning, hem med Finnair - och så var vi plötsligt i Europa igen! Och där drabbades vi av vinter...

måndag 10 januari 2011

Vem använder papiljotter?

Jag har suttit och tittat på SVTplay på Stjärnorna på Slottet. Några omgångar tidigare har varit ganska trevliga, andra gånger har jag stängt av när någon av de s.k. stjärnorna uppfört sig så bedrövligt att det blivit pinsamt att se på. Den här gången är dom ganska väluppfostrade. Jag kände till alla utom Niklas Strömstedt förut och har uppskattat dem som artister, särskilt Monica Dominique. Och det var intressant att höra henne berätta om sitt absoluta gehör och hur hon ser pianotangenterna framför sig när hon hör toner. Om något är stämt en halvton fel måste hon tänka i springorna!

Men en sak undrar jag över: Varför filmas ofta de kvinnliga deltagarna, inte bara denna omgången, på sina rum med PAPILJOTTER i håret?
Jag trodde sådana tingestar var försvunna ur arsenalen! Med lockborste, fön eller plattång trodde jag de flesta fixade till sig numera, på nolltid, dessutom. Men här har dom papiljotter med eller utan klut, och sen går dom ner till middagen ungefär likadana i huvudet som de var till lunch.

Varför får vi inte se herrarna när dom rakar sig?


Jag har läst tre eller fyra recensioner av programmet och alla tyckte helt olika! Och jag tycker inte som någon av dem. TV 4 tittar jag aldrig på - står inte ut med reklamTV - så jag kan inte jämföra med deras kopia av idén, vilket tydligen är viktigt för recensenterna. Tack och lov att jag inte är recensent, f.ö.

fredag 7 januari 2011

Fredagstema: Om du gick i mina skor under en dag så skulle dina ögonblicksbilder bli de här.

Maioui bestämmer i januari vad vi ska fundera över på fredagarna. Min fredag blir en innesittardag så skorna är mina inneskor, ett par MBT-sandaler. (Skomodellen kan f. ö. rekommenderas.)
Emellertid hålls de på fotapallen till älsklingsstolen ganska länge idag! Det har nämligen kommit ett paket med fyra pocketböcker för 99 pix från Bokus - sånt kan jag inte motstå. Dessutom har jag fredagstidningar, Efter Arbetet och ETC.
Inatt satt jag uppe och läste en P.G. Woodhouse från början till slut på "paddan", idag blir det pappersböcker igen. Men jag måste tala om att det är helt nöjsamt att läsa på iPad, ibland glömmer jag mig och försöker bläddra som i en vanlig bok!


Olga passar på att ta en svängom med plastbandet som satt runt bokpaketet. Om en stund kommer hon att förmå mig att hålla boken litet högre så att hon får plats i knät i stället!

Alla fredagsbloggare, liksom förstås alla andra också, önskas en skön helg!