lördag 17 mars 2012

Fredagstema: Tiggeri

I min ungdom kunde det vara nån enstaka försupen stackare som ville ha en peng "till en kopp kaffe" som man då visste gick till en helt annan dryck. Min man har berättat att han blev ombedd skänka en sån slant en gång när han gick i gymnasiet. Han tog med sig mannen till ett konditori och bjöd på kaffe och macka och fick en pratstund. Jag undrar om det hade funkat idag...

Jag skulle kunna tänka mig att göra detsamma men inte att ge pengar på gatan i Sverige till en som tigger. Däremot köper jag de hemlösas tidningar när jag ser en sådan försäljare, likaså kan jag lägga en peng i instrumentfodralet till en gatumusikant. Dessa säljer ju något, de tigger inte, enligt min mening.

Utomlands känns det knepigare med gatutiggare. Värst är det med dessa stackare som exponerar sina eller sina barns gräsliga lyten. Inte minst i Kina förekommer de ofta i storstäderna. Jag har varit med om otroligt pockande tiggare som först gett sig när det kommit en polis.

Efter Sovjetunionens fall kom de också i horder i Ryssland. Små, otroligt smutsiga barn hängde en i kläderna och ropade på pengar. Jag har förhärdat mig mot den sorten och kan bara minnas att jag i Ryssland gett en slant till en mager och sliten gumma som överöste mig med välsignelser i en liten stad utanför Moskva där jag stod vid ett torgstånd med leksaker. När jag gav henne en slant ville hon kyssa mina händer och välsignade mig ännu mer med korstecken.

Det var på det här torget i Sergiev Posad jag en decemberdag för några år sedan träffade gumman som praktiskt taget knäföll efter att hon fått en slant.
Insamlingar till "välgörande" ändamål ransonerar jag. Jag känner inte för "galor" av olika slag utan väljer de organisationer som utför långsiktiga projekt och jag jobbar inom Zonta för att stärka kvinnors ställning i världen. Det ser jag absolut inte som tiggeri när vi samlar pengar till Zontas projekt genom att anordna program med föreläsningar och underhållning och ta inträde och ha lotterier.

Jag tycker illa om välgörenhetsmentalitet i största allmänhet, det ska inte behövas i ett samhälle som vårt. Den amerikanska varianten tycker jag är förskräcklig men inser att det amerikanska samhället i mycket vilar på systemet i och med att folk inte vill betala skatt. Jag är orolig att det smittar av sig hit i och med det nya förslaget att vi också ska få göra skatteavdrag för välgörenhetsgåvor, bl a till religiösa samfund. Till sådana vill jag definitivt inte att mina skattepengar ska gå.

(Bilden från nätet.)
En skön helg tillönskas alla! Själv ska jag nog roa mig med en symässa........

15 kommentarer:

  1. Jag har ungefär samma hållning som du. Musikanter, om de spelar bra eller om det är ohemult kallt, brukar få en peng.
    På pendeltåget kommer ofta olika personer med ett foto på ett barn som sägs ha leukemi. Det gör mig illa till mods. Kanske är det sant, antagligen inte. Dem brukar jag vänligt ignorera. Men det ger mig en obehaglig känsla efteråt....kanske det är sant.
    Mer konkret följer jag tre barn i en familj i ett slumområde i Zambia. Vi har stött dem sedan nursery school. Nu betalar vi bording school för två av dem, för att de ska komma hemifrån, där en av dem blivit sexuellt utnyttjad.

    SvaraRadera
  2. Mycket sunda åsikter du har.
    Det känns oonstigt tycker jag när man aldrig kan lita på det som står på deras skyltar.
    Musikanterna ger jag ibland en slant-särskilt om de spelar bra.
    Det har blivit alltfler sittande tiggare på trottoarerna i Stockholm.
    Situation Stockholm -tidningen- köper jag ibland. Den läser jag också och lär mig ett och annat.
    Hälsn. Eva i Tyresö

    SvaraRadera
  3. Jag tänker också som du, som jag redan har berättat om i min blogg. Jag tycker att det är svårt att gå förbi gravt handikappade tiggare utomlands eftersom man vet att de för det mesta har det svårt. Men sen kan man ju inte veta om de också blir utnyttjade av sin familj som lägger beslag på deras pengar.

    Här i Sverige behöver INGEN tigga för sitt uppehälle och därför ger jag heller aldrig några pengar. Men, som kommentatorerna ovan skriver, en slant i en låda till en duktig musiker blir det nog ibland.

    SvaraRadera
  4. Jag håller helt med i det du skriver, och duktiga gatumusiker arbetar.
    Robert Nybergs bild är genial som vanligt och pricken över i:-)

    Vilken häftig huvudbonad du har på bilden från Ryssland förresten!

    SvaraRadera
  5. Det fanns en gång i tiden en kvinna som satt i tunneln på Tunnelgatan (Stockholm) och spelade klarinett. Hon hasade sig fram och var alldeles krum. Men jag hade ett par klasskamrater som brukade se henne på tåget till och från skolan - då var hon rak och gick hur raskt som helst.

    När jag var liten kom det tiggare och ringde på dörren - de fick aldrig pengar, men ofta några smörgåsar, och nästan alla stannade länge och pratade.

    I vår by har vi inga tiggare, så det var länge se'n jag behövde ta' ställning.
    Margaretha

    SvaraRadera
  6. Jag håller med dig!
    Det skramlar ner en slant i gitarrfodralet också från mig när jag hör bra musik i tunnelbanan, t.ex.
    Skall skriva mitt inlägg om någon dag:)
    Så tjusig du var!

    Karin

    SvaraRadera
  7. Så tänkvärt ändå, det här var inget enkelt ämne när jag började känna efter. Hårfina gränser också. Tiggeri.

    Hoppas att du har en fin helg, symässa låter helt underbart!

    //Åsa

    SvaraRadera
  8. Efter Christinas kommentar tittar jag en extra gång på huvudbonaden. Det får mig att tänka på Krumeluren, mitt barnbarn, som likt Barbro Lindgrens Dartanjang gärna bär en rysk tehuva på huvudet. Den är alltför liten för någon av våra tekannor. Ibland skulle jag vilja prata med någon av alla dessa pendeltågstiggare. Deras utsatthet är säkert äkta även om deras tiggarhistoria är falsk.

    SvaraRadera
  9. Jag gör också så att jag i princip aldrig ger till folk som tigger på gatan utan istället försöker välja seriösa organisationer. Jag tror tyvärr till viss del att det amerikanska systemet redan är här. Det räcker inte alls med de pengar man betalar via skatten utan fattiga och folk med problem här är ändå beroende av privata organisationer samt kyrkorna och andra frivilliga insatser till stor del.
    Ha en fin söndag.

    SvaraRadera
  10. Fin bild! Och svårt ämne. Jag blev lite fundersam när jag kom hem från en resa till Nairobi i höstas och möttes av alla dessa tiggare som numera finns på alla trafikerade tällen i Stockholm. Då slog det mig att jag inte stott på en enda tiggare i Nairobi! Det är ju också lite obehagligt, för det beror troligen bara på att polisen jagar bort de från centrala Nairobi. Men här i stan faller jag alltid för fin musik som förekommer ibland. Och om en tiggare någon sällsynt gång tilltalar mig på svenska är jag beredd att diskutera saken. Som i går kväll på tunnelbanan, då en man undrade om jag hade lite pengar över till mat åt honom. Jag sade som det var att jag aldrig tar med mig kontanter när jag går ut en lördagkväll och det tyckte han var klokt.

    SvaraRadera
  11. Du köpte väl de underbara fåglarna av trä som äter frön?
    Jag hade en sådan när jag var liten ---Brio.
    Hej från Eva i Tyresö

    SvaraRadera
  12. För ett tag sedan fick jag frågan av en kvinna om jag kunde hjälpa henne med pengar till en tågbiljett för hon hade blivit bestulen på sin plånbok. Inte vet jag om det stämde men jag gav henne vad jag hade i kontanter ändå. Det kunde ju faktiskt varit jag eller någon annan jag bryr mig om...

    SvaraRadera
  13. Jadu, det är HÅRFINA gränser med tiggeri.
    En stor gråzon.
    USA skulle gå under utan välgörenhet, och jag skänker också. TILL organisationer.
    OCH ger saker till organisationer.
    Nej, det finns inte samma sociala nätverk här som hos er.
    Hemma skulle faktiskt ingen behöva tigga.
    VI betalar skatt, ganska hög tom, men det är inte mkt av pengarna som går till socialvård, precis.

    SvaraRadera
  14. Karin på FOX:
    Tror också mer på riktade hjälpåtgärder men visst kan man bli mycket beklämd.
    Huvudbonaden är en favorit - fårskinn på fårskinn. Men nog blir jag uttittad ibland, haha.

    Eva:
    Tack! Jo, det är rätt lärorikt att läsa de hemlösas tidningar och det kan vara givande pratstunder också när man köper en. Jag köpte en hel massa leksaker och en vacker liten lackask.

    Ingrid:
    Ingen borde behöva tigga i Sverige, nej. Men allt fler måste gå till t ex Stadsmissionen för att få matpaket, det tycker jag är så sorgligt. Jag minns att min far hade ett tidningsklipp på sitt skrivbord på kontoret med en bild på en soppkö i Stockholm på 30-talet. Liksom en liten påminnelse om hur det kan vara och bli. I Finland har man nu soppkök...

    Christina:
    Många gatumusiker - men inte alla - ÄR duktiga och förtjänar att få en slant. De med våldsamma elektroniska högtalare blir utan mitt bidrag.
    Mössan är av en duktig hantverkare, jag älskar den! Och blir uttittad.

    Margaretha:
    Det verkar överloppsenergi att krumma sig när man är musikant! Hon trodde kanske det gav mer pengar om hon dessutom var handikappad; fan tro´t.

    PettasKarin:
    Jo du, lika tjusig var jag en gång på torget i stan när Zonta hade soppförsäljning en 8 mars för att samla pengar till kvinnoprojekt. Jag gick runt i alla butiker och krängde soppa klädd så och fick många köpare!

    Åsa:
    Hårfint, sa Bill....

    Desiree:
    Jag är också rädd för att det amerikanska systemet med välgörenhet är på väg in med stormsteg allteftersom solidariteten tågar ut. Dystert.

    Karin:
    Mycket klokt att inte ha med kontanter!

    Gunilla:
    Jag blev tilltalad av en kille med samma fråga för en tid sen på perrongen i Lund. Men hans nonchalanta framtoning med cigaretten i näven var så otrevlig att jag inte trodde honom. Han hade ingen lycka hos nån annan heller.

    Annika:
    Hårfint, sa även Bull. Utan volontärer och välgörenhet skulle USA rasa, det är säkert. Även i Sverige drar det åt det hållet liksom övriga Europa, för den delen. Snart kan ingen stava till solidaritet, utan nu ska man känna sig GOD och skänka en skärv till den fattige.

    SvaraRadera
  15. Visst har det förändrat sig på tiggerifronten. Idag finns det så mycket annat som ligger bakom tiggandet, med kriminalitet osv. Jag tycker det är väldigt svårt hur man ska förhålla sig till det hela. I länder som de sckandinaviska finns det ju någon som kan plocka upp dem som har det svårt, men så är ju inte situationen överallt. I grund och botten har vi dock väldigt liknande inställningar. Just nu letar jag efter något jag kan stödja lite mer direkt (i och med flytten har jag ju inte riktigt samma "automatiska" val); galor och liknande är inte min grej.

    SvaraRadera