lördag 19 november 2016

Veckans rubrik: Sits

Den här veckan ska vi fundera på sits enligt englundskan i Livsrummet.

Som mångårig skogsryttare utan alla ambitioner på tävlingar måste man ändå jobba med litet hyfs i sin ridning. Framför allt för att hästen ska må bra och inte bli feltränad utan hålla länge och inte få ont nånstans. De första åren med Malena hade jag mycket hjälp av min älskade proffstränare Sven Toft som tränat flera framgångsrika dressyrryttare. Mig tränade han för att han gillade min häst och för att han såg att vi hade roligt ihop. När Sven gick bort hade en duktig beridare från Danmark flyttat hit, M, dottern till min bästa ridkompis i många år, Anne-Marie, frid över hennes minne!

Litet då och då kunde jag träna för M som är mycket strängare än Sven T var, men det var också mycket nyttigt. M kunde också emellanåt rida Malena som då fick känna på kraven från en mycket vass ryttare.

Grunden för all ridning är SITSEN.

Här har Malena och jag just gjort en halt under ett träningspass med M, inte alls perfekt, men hyfsad efter min förmåga. Året var 2006 när Malena var 19 år. Hon levde tills hon var 26 år och kunde ridas tills de sista dagarna innan hon blev akut sjuk.

Jag hade en Stübbensadel och den har M nu övertagit och den är hennes arbetsredskap när hon åker till Irland för att undervisa med jämna mellanrum. En bra sadel är en förutsättning för sitsen.


19 kommentarer:

  1. Fina Malena! Henne levde vi alla med ett tag också här på bloggen. Nu behöver hon ingen sadel längre där hon tar sig fram över de gröna ängarna. Fina bilder!

    SvaraRadera
  2. Jag gissade att du skulle skriva om den sortens sits - det var min första association när jag läste listan med månadens temata.
    Margaretha
    som nog
    aldrig hade
    en godtagbar
    sits

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog låg det nära till hands!

      Radera
  3. Ja vad roligt att få träffa Malena igen – så fin.
    Och mycket snygg sits! (Kanske skulle hälen ner lite till, men det där hör kanske ihop med böjligheten i olika leder, där vi tydligen har en del gemensamt:-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jovisst, hälen borde ner och händerna höjas. Bl a.
      Mitt problem ( ett av dem) med lederna är överrörlighet och det är inte alls nån fördel. Att inte kunna hålla ner hälen hör ihop med koordinationen mellan muskelgrupperna i skänklarna. I halten sitter man till och stramar överskänkeln och, vips, så åkte min häl upp. Men nu får det vara som det var.

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Bästa sitsen! Ståtligt ekipage, och du satt i den sitsen.

    SvaraRadera
  6. Fin sits, säger jag som bara har suttit på hästrygg en gång i livet. Som väldigt ung, då Arla hade någon familjedag för anställda och jag fick förmånen att hänga med en kompis vars mamma arbetade på Arla. Ponnyridning ingick till barnen... Annars hängde jag mest med till stallet med kompisar och frös...
    Ståtliga djur! Och din Malena var så fin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skulle tagit en grep och mockat; då hade du sluppit frysa!

      Radera
  7. Så klart. Sits och ridning är som handen i handsken. Själv är jag så gott som helt oerfaren på hästar och ridning men har alltid haft vänner med häst. Än så länge har ingen av dem fått upp mig i sitsen dock. Jag läste som barn att när hästens öron pekar bakåt är de arga och jag har alltid tyckt att öronen pekar bakåt när jag närmar mig! Hästar är vackra djur men jag betraktar dem gärna på respektfullt avstånd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ska ha respekt för hästar - de har själva dålig koll på hur starka och tunga de är.
      Öronställningen ger en del besked om vad hästen tänker. Om du ser på min bild så har Malena öronen vridna bakåt för att hon lyssnar på min röst. Arga öron är tätt bakåtstrukna och hela kroppsspråket ett helt annat.

      Radera
  8. Undrar om det vad den sortens sits jag tänkte på, knappast troligt?
    Fina är dom men jag har aldrig blivit riktigt bekant med dom. Men jag är imponerad av samarbetet mellan häst och människa när det funkar. Som när grannen pratar med sina pållar. Vänster, säger han och då går dom till vänster!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såklart dom gör! Kolla fyrspansskuskarna som på många meters håll och i oväsen talar om för förlöparna vart de ska galoppera. Inte räcker tömtagen till för de snabba kommandona. Och dressyrryttarna får inte lov att använda rösten på tävling, det blir för enkelt då!

      Radera
    2. Märkliga djur, det där begriper dom men kan vara vettskrämda för en vedhög.

      Radera
    3. Eller sin egen skugga. Jo, spöken ser dom!

      Radera
  9. Min första tanke när jag såg ordet sits var just den du beskriver - att sitta till häst och vikten av en bra sits.
    Fin bild på dig och Malena.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Många hästar får ont både här och där pga att ryttaren belastar på fel sätt. Veterinärer vill ibland se sin patient under ryttare och då gäller det för dem att vara diplomatiska i sin kritik.

      Radera