måndag 28 december 2009

Dags att lyfta blicken

Efter att ha lindat in oss i julfirande ett bra tag börjar det bli dags att lyfta blicken igen! En av mina stora favoriter sedan några år är Hans Rosling. Han syntes i På Spåret häromdagen men hade där inte möjlighet att visa vad han verkligen kan - frågorna där gick han bet på för det mesta. Hans Rosling är läkare med global hälsa som specialområde. Tillika är han statistiknörd och svärdslukare och en gudabenådad pedagog (tror dock inte han är sk. "behörig" lärare, hm..).

Ta en stund på länken och se t ex videon från hans förläsning i Indien nu i höst.

http://www.gapminder.org

Mycket nöje - och eftertanke!

fredag 25 december 2009

Fredagstema: Julafton 2009

På morgonen bar mannen ner julgranen från vinden där den står under resten av året med de pyttesmå ljusen kvar insvept i ett stort lakan samt hämtade upp lådan med pynt från källaren. Under tiden var jag hos hästen med en påse brödkanter och en stunds kel.
När jag kom tillbaka klädde jag julgranen medan mannen letade och letade och slutligen fann påsen med vadmalstomtarna. Han hade själv ställt undan den och det satt en stor lapp på den med TOMTAR påskrivet.




Tomtarna är tillverkade av Wiveka Vohnsen, lokal textilkonstnär. Den lilla grå vätten är katten Sonjas egen älskling och är framme hela året, därav hans något tunna skägg. Även de andra får sig ibland en häftig brottningsmatch och deras ändå fräscha utseende borgar för den excellenta kvaliten!
Katterna älskar även granen och det tog inte lång stund för den första omkullvältningen med ett brak. Den är nämligen ganska tung -  jag trodde det skulle räcka för att att den skulle stå stadigt, men icke! Så ömtåliga glaskulor kommer inte på fråga, inte heller levande gran med vatten i foten... Golvet bär, trots omslipning, fortfarande spår efter den epoken. Men Olga låtsar att hon är i skogen i alla fall. Numera avstår hon från att krypa upp och lägga sig bland grenarna, det tackar vi för.




Efter en begränsad jullunch med vildsvinsskinka, rödkål och dopp kollade vi vägverkets uppgifter om läget på vägarna och fann att vår planerade väg var avstängd i flera timmar p g a olycka! Så vi planerade om och hastade i väg för att kunna hinna den omväg vi sett ut. Det tog tid men vi kom fram till etappmålet som planerat och kunde krama om NY-familjen, lasta in mer och fortsätta resan till Ellas fars mormor i två bilar.
Prästahåret trancherades prydligt av njesen - för vilken just den kakan inkarnerar själva julen - och vi fikade länge och eftertryckligt. Ella, som fortfarande var litet jetlaggad, var förstås medelpunkten. Hon var fascinerad av kulorna i julgranen och alla paketen. Här var det dock inte frågan om att packa upp, snarare att försöka dela ut dem. Det gjorde vi efter fikat och Ella var en mycket flitig nisse och lämnade rätt paket till alla efter att tomten knagglat sig genom alla rim. Troligen var det svag belysning och otydliga handstilar som gjorde honom en aning dyslektisk - det är han ju inte annars, min gubbe. Verser till nevön från hans syster fick oss att undra om hon köpt trosor och behå till honom men det visade sig vara T-tröja och kallingar. Jag fick ett paket av The Nju Jorkörs med versen "Inget ätbart, inget SPA, men vi hoppas det ändå kan förgylla din da´, Väcker fina minnen mest från Äppelstan i Väst" som innehöll två muggar från Java Girl - Dam B´s och mitt favoritfik i NY i oktober.
Jag hade ju önskat "sånt som tar slut" och blev också glad för lyxiga "lukta gott" saker från njesen med sambo och även från gudsonen med familj.
Mannen tittade fundersamt på sin klapp från mig - en GPS - och sa "jamen, jag hittade ju". Det var nämligen en massa omvägar på flera ställen under vår färd på julaftonen. Så vi får väl se om han verkligen börjar använda den.

Så småningom begick vi även lutfisken och maltan - med torsk som alternativ till några stackare som inte begripit sig på lutfisken ännu. Det tuggades nötter och choklad, fikonbullar och marsipangris. Stora NE-spelet kom fram och vi samlade böcker medan Ella stal pluttarna och tärningen så fort hon hann. Eller möblerade en helt egna bokhyllor mellan varven. Jag kunde dock konstatera att upp till Karls hastighet i plötsliga åtgärder når hon ännu inte.




Så småningom var alla vuxna trötta och nöjda och vi packade ihop och troppade av, några i taget. Ella verkade nu närmast speedad och tålamodet blev litet kortare efterhand - ganska rimligt efter denna långa dag! Hon vinkade i alla fall nådigt adjö och vi hoppas ses en gång till om några dar innan hon åter far över Atlanten till Äppelstan!

Nu tackar vi Nilla  för Fredagstemaämnena i december! Jag har inte fattat ännu hur stafetten lämnas över - kan nån förklara?

onsdag 23 december 2009

Lille julafton - uppesittarkväll.

Det har redan gått åt en del brända mandlar så jag ska fixa litet flera medan jag lyssnar på P1 i kväll.
Jag har rostat och glaserat litet nötter också, det är i alla fall inte helt onyttigt godis.





Vi har haft kärt besök i kväll, "sagosonen" O och hans pappa P kom med julblomma och stannade på julfika. "Sagosonen" är 22 år och läser till veterinär i Köpenhamn och är lång som en humlestör och får luta sig ordentligt för att krama sin gamla sagotant - som är 172 cm. Jag har varit hans barnvakt och sagotant sen han var i lindebarnsålder och framåt tills han klarade sig utan. Vi har gjort mycket roligt tillsammans, gått på cirkus, opera och massor med konstutställningar. Till de första konstutställningarna hämtade jag honom på dagis. Louisiana i Danmark är ett favoritställe och vi där tillsammans senast i somras.
F ö är vår ena katt, Olga, av den ädla rasen Sösdala White, inköpt från O som äger hennes mamma, Matilda. Matilda verkar också kräsen, idag har hon rynkat på näsan åt älgstek!
Jag har varit iväg idag med ytterligare en julpåse som också innehåller 50-årspresent. Den stackars människan fyller år på julafton, nämligen. Jag fick själv med ett paket därifrån.  Man hade haft problem med kaminen som hade rykt in så det låg en tung röklukt i huset. Dofterna blev inte sämre av en jättelik hund, en katt och att en häst stod med huvudet in genom fönstret och möblerade om på diskbänken - i alla fall i mina katters näsor. D v s paketet tog ju med sig ett smakprov.



Så katterna tog genast itu med paketet och jag var litet sen att avbryta inbrytningsförsöken så paketet med Farmors mixade kolor hann öppnas fast det inte är julafton ännu. Dom fick papperet sen fast då var det inte lika kul längre.

En present jag får varje år från en väninna är en fantastiskt vacker fotokalender från det tryckeri hon äger. Kalendern har varje år ett tema och 2010 är temat sagor. Den här bilden kan väl passa nu:




Härmed tänker jag återgå till mina mandlar!  Ha en skön kväll alla som hittar hit!

tisdag 22 december 2009

Dan före dan före dopparedan

Det braskar verkligen just nu. Jag minns inte när vi hade kallare än minus 14 grader senast. Maken är irriterad på värmepumpen som inte orkar ge oss mer än ca 18° inomhus. Men nu hotar väderspåfolket med mera snö och mildare temperatur. Jag vill inte ha mer snö nu - det räcker för mitt behov, det vi har! Det är gudomligt vackert med snömössor på allt och har varit rimligt lätt att skotta. Däremot gör det inget om det blir litet mildare, tack. Maken har beställt större huvudsäkring så att elpatronerna ska kunna ge mer värme - när det blir fixat tar det nog 10 år tills det blir så här kallt igen i våra trakter.

Jag eldar bokvedsbrasa och tycker det är mysigt att sitta inne och kura. Men, visst, jag slipper ge mig ut kl 06 i morgon bitti och ta mig till jobbet.

  NY-familjen bör snart vara i luften nu och väntas anlända tll Köpenhamn fram på dagen i morgon. Oj, vad jag längtar till julafton då vi ses allihop över lutfisken!

Gudsonen och hans ömma moder var här i lördags med påse till oss och fick sin påse av oss. Den ömma modern hade läst i tidningen att det hon förärar oss är den tråkigaste julklappen av alla men hon bedyrar att hon använt omtanke! Jag är verkligen nyfiken men tänker hålla mig till julafton. Däremot har jag öppnat julklappen från maken - han sa att jag fick! Ja, det var väldigt svårt att inte se vad det var, särskilt som jag både önskat den och beställt den själv i affären. Det är en ny resväska, lättvikts-Samsonite, en röd. Han hämtade den häromdagen inpackad i en jättelik, urfin julklappssäck med röd rosett. Däremot har han ingen aning om vad han själv ska få, haha.
Gudsonen Karl är numera både företagsam och snabb. Han lyckades bl a programmera om en termometer till Farenheit, slita upp ett paket till nån annan, klappra med toalettlock, skrämma halvt slag på den ena katten och närapå sätta igång två plattor på spisen. Medan hans inte fullt lika snabba moder försökte räkna ut vad han skulle ta itu med härnäst. Alla försök att rikta hans uppmärksamhet på något för hans ålder lämpligare misslyckades totalt. Boken med grisen på bilden ägnade han några få sekunder åt men modern och jag hade rätt kul med den. Den ska vecklas ut åt alla håll och borde ha hållit igång honom i alla fall i 5 minuter, tyckte vi. Karl, pigg och glad,  ägnade sig åt vuxnare sysselsättningar...



Men det är mycket man ska hinna lära sig, tycks han resonera, och det kan han ju ha rätt i.

fredag 18 december 2009

Fredagstema: Halvårskoll!

Det har tagit mig en god stund att välja EN bild för varje månad som jag sett flera andra fredagstemabloggare göra. Jag försöker ransonera bilderna i vanliga fall också men nu var det jättesvårt! Hoppas jag lyckats att inte välja precis den bild som tidigare varit med.
Här kommer kavalkaden:




I juli var jag på min tradionella fjälltur till häst i Norge, denna gång på min nya kärlek Straumur. Den frid man känner under dessa dagar är svåröverträffad! De människor jag är tillsammans med har blivit väldigt goda vänner efter alla år och den dag jag kanske inte längre kan rida ut på fjället hoppas jag i alla fall komma iväg och träffa dem.





Under några härliga dagar i augusti var Ella och hennes far, nevön, hemma på besök från NY. Ella, the unstopable force, hade just börjat pröva de egna vingarna, jag menar benen, och vi promenerade runt på Kastrup tills det var dags att säga "På återseende!" Karl fyllde ett år och började också resa sig för egen maskin.




I september  nalkades hösten men vädret var fint. Så fint att det kändes omöjligt att stalla in hästen, som hade det så ljuvligt i sin sommarhage, innan jag skulle resa till USA. Goda vänner ställde upp och såg till henne och stallade in när vädret vände så att jag kom hem till fullbordat faktum. Det tackar jag för!



  De första veckorna i oktober tillbringade dam B och jag i NY där vi gjorde gatorna på Manhattan osäkra, barnvaktade Ella och umgicks med hennes familj, nevön, Saltis och Lipton och Tazo, alla boende på 18e våningen. Opera och musikal, otaliga museer, härliga resaturangbesök och en märklig säng fanns bland våra upplevelser. Hemresan blev en prövning, dock.
Väl hemma återgick jag för en kort tid till arbetslivet som vaccinationsdoktor. Det var väldigt roligt och jag kom plötsligt ihåg dagar från andra änden i min karriär då jag var vikarierande provinsialläkare och vaccinerade barn i skolan och på BVC. Kaxiga killar som blev ynkliga småbarn när sprutan närmade sig...




I mitten av november blev jag och mitt ressällskap, C och Cg utskällda av en affärsanställd i London för att vi tyckte det var kul med getmjölkspaket och ville fotografera dem. Men mest var det trevligt i London som redan var juldekorerat även om snödroppar blommade i Kensington Gardens (C tog bilden). Att shoppa var dyrt och utbudet inte lika snyggt som hemma, tyckte jag. Men museer och utställningar samt en musikal hann jag också med. Vi åt gott och jag hade ytterligare en märklig nattlägersupplevelse, dvs även denna gång var det mitt ressällskap som råkade ut! Inte heller denna gång orsakade det annat än glada skratt och fotograferingsorgier...



Och så är vi åter i nutid, december 2009, sista månaden i 2000-talets första decennium. Hela Sverige är snötäckt, från norr till söder - eller tvärtom. Det lär inte vara så många dagar; långtidsprognosen spår att det blir tö här i söder redan före julafton. Fast den har haft fel förr, låt oss hoppas att den har det igen!
Anne-Marie har lämnat oss och jag fick ta adjö i Danmark med många av hennes vänner och flera av hennes syskon. Det var sorgligt men vi pratade om alla fina minnen vi hade tillsammans med Anne-Marie. Och vi sjöng Yesterday som hon ville.

Jag har bakat det som ska bakas till jul. Frysarna är fyllda med kött för hela året - utegris och hjort. Lammet låter vi få ett kort liv efter jul den här gången och slaktar efter trettonhelgen. Köttindustrin kan känna sig blåst på mina pengar, i alla fall. 
Julklapparna är inslagna och flera påsar är utdelade till "tomtar i beredskap". Karls och hans ömma moder kommer i morgon för en "förfirning" med ostmacka och lussebullar. Och julklappspåse. På söndag drar vi till Småland med en påse som ska vidare till Dalarna.
Julbreven är skickade och julkort och julbrev trillar in varje dag. Härligt!

NY familjen kommer hem över jul och allt känns bra!

Allt är inte kul med jul - eller?

Julens 10 värsta listas på Londontidningen Telegraph. Kunde inte låta bli att dela med med mig!
Nu ska jag avnjuta sista kapitlet av The dog who came in from the cold av en av mina favoritförfattare, Alexander McCall Smith.

torsdag 17 december 2009

Vinterskor med snösulor



Min gosiga häst har fått nya vinterskor med snösulor idag. Hovslagaren kom i morse, bara 5 minuter sen, eftersom väglaget gjorde att det var bra att ta det piano, som han sa. Min vackra, ädla häst ser nu ut som en raggig nordsvensk i sin tjocka vinterpäls. F n vilar hon, dvs jag rider inte just nu, så jag har inga problem med svettning och torkning av tjock päls. Men hon klipps aldrig ändå. Min gamle ridlärare, frid över hans minne, förbjöd mig att klippa mina hästar. "Du får ta jobbet med pälsen!" Han ansåg att täcke på hästar var en styggelse. Klippta hästar måste ju då ha täcke istället. Han ansåg att hästen fixade sin värmereglering själv med att resa eller lägga håren och att det blev helt fel att svettrida hästen och sedan lägga täcke på den. Så mina hästar (två efter varandra under 25 år) har aldrig varit klippta och jag har fått se till att dom blivit torra efter svettning. Punkt. Med en gammaldags yllefilt med litet halm under brukar det ta en timme ca. Hästen torr och filten dyngsur. Och det är en fröjd att se kusen rusa ut i snön och vällustigt rulla sig! Utan särk som kommer i oordning och stramar eller går sönder.

Vintern har verkligen kommit till Skåne! Det gäller att passa på att njuta för man vet aldrig hur många dagar det varar. Det är så underbart vackert med fluffig snö på all växtlighet. Här i Göingebygden har vi skyddande skog och får aldrig de problem som alltid uppstår på slätten, fr a på Österlen. Där fyger snön så snabbt att man måste köra i rumpan på plogbilen om man ska komma fram. Jag har varit med om att passageraren måste gå framför min bil och med fötterna leta efter vägkanten för att vi skulle komma fram.



Snön ligger som bomull på min ormhassel och det är riktigt trolskt att pulsa omkring i trädgården i mörkret.




Nu i kväll har jag bakat struvor som är en av mina julkakor. Har jag berättat att en av mina katter är tokig i hjortkött? Hon har en last till - struvor! Jag gav henne en av de sista - de blir lätt litet för tjocka när smeten börjar ta slut men jag hann inte lägga den i hennes skål, hon hoppade upp på bänken och slet den ur handen. Burkarna försöker hon bryta sig in i!

Alla julklappar är inslagna och sorterade. Tre påsar är levererade i dag. På lördag kommer Karl och hans ömma moder och då får dom en påse med sig och på söndag åker vi till Småland med en påse
f v b till Dalarna.
Karls föräldrar var på "kvartssamtal" på dagis och det var bara bra omdömen om min gudson. Han är "normal", med lika långt, dvs kort till tårar som skratt. Han gillar mest att vara ute, sångstunder och gympa! Låter som goda förutsättningar för kulturella och sunda intressen, eller hur!
Synd att han är för ung för Trollguld på Malmö Opera! En kompis hade tänkt ge ett syskonbarn den föreställningen i julklapp men barnets mor meddelade att 6-åringen var jätterädd för allt vad troll heter och inte ens  vågar titta på Julkalendern! Så det trollet sprack. Men kompisen, liksom jag, vägrar köpa leksaker till barn. Det överlåter vi till föräldrarna. Så jag gissar på bok där också.

Nu börjar det bli dags att fundera över fredagstemat och hur man ska kunna fatta sig kort!

måndag 14 december 2009

Mässfall och tågstrul

Mitt efterlängtade operabesök på lördagskvällen bvlev omintet! När jag stod på perrongen för att ta tåget till Malmö ringde iphonen. Det var kompisen, som innan hon gick hemifrån snabbt kollade sin epost. Och fann där meddelandet att kvällens föreställning av Rucklarens väg var INSTÄLLD p g a sjukdom! Döm om bådas vår besvikelse... Luften gick ur oss och var och en lomade hem till sig, dvs hon stannade bara hemma, jag körde hem till byn igen.
Tillbringade hela kvällen i silververkstan men det jag gjorde blev inte ens bra. Bara att slänga i skrotlådan och börja om.

Idag tog kompisen och jag nya tag med Malmöprojektet. Visserligen utan opera - den hoppas vi kunna se i januari, håll tummarna att vi får plats - men vi ägnade oss åt juldesign på olika torg och på Form Designcenter, god mat och flanerande. Vägen till Malmö var dock inte problemfri. Vårt tåg behagade inte stanna på på Malmö C utan man fick gå av i Lund och åka buss till Malmö. Vi kapade en buss! Jo, det gjorde vi och en massa andra, förstås! Fast det visste vi inte när vi gick på. Men chaffisen var en klok man och körde oss till Malmö C utan att knota. Han bara meddelade att det inte alls var meningen att han skulle det men gjorde det i alla fall nu när vi stigit på.

Hem blev det nästan ännu tokigare. Man bygger om hela Malmö Central för att ansluta den nya Citytunneln om något eller några år så allt är kaos och trångt och bara några få platformar som är igång. Vårt tåg fastnade först bakom ett X2000 som hade företräde och när den övermodige lokföraren skrutit med att han skulle köra in förseningen tills Lund fastnade vi bakom ett trasigt godståg strax före Lund. Och fick vänta länge på att få tillstånd att backa tillbaka till Åkarp vid Malmö, växla om och komma in på fritt spår. För att lätta upp det hela hade dessutom meddelande-automatiken gått i baklås så en högtalarröst talade hela tiden om vilka DANSKA stationer vi skulle stanna vid! Tågpersonalen lät nästan desperat när dom ropade att det visst det var Hässleholm vi kom till när jag skulle av.

Det blev billigt i Malmö. Hittade bara en enda liten julklapp till gubben som jag tror han gillar. Jag köpte den av en glad yngling i ett stånd från Designhögskolan. Vi ekonomifikade på Form Designcenter - mycket gott kaffe och lussebulle för två för 45 pix. Var får man det mer idag? OK, vi delade en lussekatt med den var i storlek som en bengalisk TIGER!

När mörkret föll i Malmö framträdde de vackra ljusdekorationerna i all sin glans. På Stortorget åkte massor med barn och ungdomar skridskor runt den jättelika granen som ändå ser liten ut bredvid det stora Pariserhjulet.



Vi stationen är det också vackert ljusdekorerat.

 


F ö lussefirade gubben och jag med SVT och Växjö Domkyrka. DET kallar jag julkonsert! Och gott om skönsjungande stjärngossar var det också. Heja, heja!

fredag 11 december 2009

Fredagstema: Heja stjärngossarna!






Högtidligt luciafirande hör till barndomen och tonåren mera än mina vuxenår. I skolan lussades det ju varje år och där var jag mest åskådare. Däremot gick jag i många Luciatåg i olika föreningar jag var med i eller mina föräldrar var med i. Eftersom jag inte kan hålla tonen när jag sjunger hade jag ibland andra uppgifter som att läsa en dikt. Mer än själva luciatåget minns jag pysslandet med lingonkrans till håret och att särken skulle strykas. Mor hade hade sytt runda kragar till min och mina systrars särkar, vi var jättefina! Man klippte papper till ljusmanschett kring tärnljuset och jag hade alltid glitter som skärp.

Litet längre fram, i läroverket, lussade vi för någon lärare. Ett år hade klassen lussevaka hemma hos oss. Det var mysigt med dans och godsaker tills en flicka lyckades få toadörren i baklås och vi måste väcka mor som lagt sig och tagit sömnpiller för att inte störas av vårt glam. Det hela slutade med att vi fick ringa efter en låssmed mitt i natten. Under väntetiden stod hela gänget utanför toadörren och funderade ut olika metoder att få in något att äta så stackaren inte skulle svälta. Lakritssnören var det enda vi kunde komma på. I ottan lussade vi för vår mycket generade klassföreståndare vars smeknamn var Elvis, eftersom han hade polisonger!
Att detta var mycket länge sedan markeras kanske av att det hela var absolut alkoholfritt fast vi gick i gymnasiet! Och HELA klassen var med! Sprit diskuterades över huvud taget inte.

När jag bodde på studentkorridor lussade en gång ett gäng killar. Lucian hette Stellan och var så lång att sterarinljusen i kronan smälte plastkåporna på lysrören i taket. Dom såg rätt ankomna ut  med svarta bucklor resten av tiden jag bodde där.

Sen har jag jobbat på sjukhus i nästan 40 år och där lussas det förstås på vårdavdelningarna och i matsalen. Jag minns en lussemorgon när vi hade en holländsk lastbilschaufför som skadats i en trafikolycka och låg på vårt IVA. Han blev alldeles mållös när Luciatåget kom in. Jag gissar att han reagerade som en del Nobelpristagare lär göra om de inte är förberedda.

På operationsavdelningen har det inte lussats så flitigt på senare år - hygienreglerna tillåter inte ens helgon - om det nu är det Lucia är!



Stjärngossar har inte förekommit så flitigt som tärnor. De ska ju representera De vise männen men många pojkar tycker det är skämmigt med strutmössan. Förr hade ridklubben i byn alltid Luciatåg på julskyltningssöndagen. Ett år skulle en av de äldre killarna vara stjärngosse på min häst. Men se, det tyckte inte hon! Inte med den struten på hjälmen, i alla fall. Det blev en hel del dansande innan vi fick upp honom i sadeln - MED strut! Sen tågade vi med facklor och glitterdekorerade hästar, ställde upp på torget och sjöng och tågade tillbaka till stallet igen. Vi vuxna som höll ihop allt och ledde oroliga hästar var ganska svettiga tills allt var över. Men festligt var det! Mindre festligt var att nästa dag köra bil och gå ut och samla upp den gödsel som kavalkaden lämnat efter sig. Nästan hela vägen gick längs villor och INGEN kunde tänka sig att gå ut och hämta en hög och lägga i en rabatt! Så vi körde långsamt, lät bilen stå på tomgång medan vi mockade. VÄLDIGT miljövänligt, eller hur? Efter några år slutade vi med alla hästarrangemang utanför ridskolan eftersom gnället över att hästar kan lyfta på svansen litet då och då blev outhärdligt.

Vi tror kanske att vi firar Lucia efter det italienska helgonet och att det är en gammal kristen sed.  I själva verket har den 13 december varit vintersolståndsdag och således årets mörkaste fram till 1700-talet då vi bytte kalender. Och på årets längsta natt var onda makter i farten - Lucifer och häxor. Då skulle man mota mörkret med ljus. Det första officiella Luciafirandet var på slutet av 1800-talet på Skansen och hade föregåtts av privata ljusbrudar på herrgårdarna. Vem som kom på att byta Lucifer och häxan Lussi mot ett italienskt helgon har jag aldrig sett nån uppgift om. Vet någon? Jag är rysligt nyfiken!
Bilderna är från internet.

tisdag 8 december 2009

Distortion






I söndags gick vi på konsert i Limhamns kyrka där Limhamns Brassband gav sin årliga julkonsert. Kyrkan är alldeles nyrenoverad och fin och publiken var fulltalig. Men vi blev såå besvikna! Limhamns kyrka är min uppväxts kyrka och jag är konfirmerad där. Det har aldrig varit svårt att höra vad som sagts från altare eller predikstol och musikakustiken har varit perfekt. Nu har man installerat någon sorts ny utrustning som grötar ihop talet i mikrofonen så att allt tal mellan musikstyckena var fullständigt ohörbart och när brasset klämde i blev det svår distortion emellan väggarna. Till all lycka är jag alltid utrustad med öronproppar i väskan så jag kunde lindra åtminstone det alldeles groteska decibeltalet.
Jag tyckte det var så synd om musikerna, det är en jättefin orkester, och så bli så misshandlad av elektronikmaffian!

Jag är ordentligt bränd av musikaler där man oftast inte kan balansera ljudet rimligt. Jag såg Mamma Mia i Göteborg härom året. Då fick man proppa i under musik och proppa ur när det var tal. I avslutningen höll jag på att gå upp i limningen när basgångarna drogs på så hela bröstkorgen skalv och det kändes som om jag fick hjärtmassage. I NY i oktober såg jag Mamma Mia på Broadway, där var det betydligt bättre men propparna behövdes ändå. Däremot Oliver i London var välbalanserat och inget proppbehov förelåg, hurra!

Tacka vet jag akustiska instrument i bra konsertlokaler! Jag har minnen från soloflöjtkonserter i kyrkor där inte minsta pianissimo går förlorat för att inte tala om operaföreställningar...

Nu är prästahåret avklarat, njese, julafton kan komma! Litet småkusar blev det också, såna måste jag ha att bjuda på när nån kommer oväntat så att vederbörande inte tar med julen ut!





lördag 5 december 2009

Fredagstema : julklappstips.



Litet försenat kommer fredagstemat om julklappstips. Men jag kan ju inte tipsa om något som jag planerar att ge någon i julklapp i år - kanske någon då gissar sin julklapp och det vore ju katastrof!
Så det blir mera principiellt hur jag tänker inför julklappsköp.

Bra julklappar till dom "som har allt" är sånt som "tar slut". Jag ger gärna bort hembakade kakor och bröd eller egenhändigt gjort godis. Numera endast brända mandlar som jag är bra på att göra. Prenumerationer och medlemskap är också lämpligt - förefaller mottagaren uppskatta klappen kan den bli en följetong, annars avbryter man bara och så tar det slut.
Plantera träd i VI-skogen är jättebra och gör nytta för klimat och behövande människor och belastar ingen med onödiga - och oönskade -  prylar.

Unga familjer med gles utrustning i hus, kök och linneskåp kan man lätt hitta nyttiga klappar till om man luskar litet i god tid vad som kan behövas och vad dom önskar. Käcka frottéhanddukar, lakansset och köksredskap kan man lägga på lager i "presentskåpet" när man hittar nåt på extrapris i god kvalitet.
De små barnen behöver alltid kläder - kolla på http://cmig.blogg.se/  så ser ni vad jag gillar att köpa: rävlingar och snigelkottar, bl a.
Leksaker tycker jag är svårt och blir ofta beklämd när jag ser hur mycket sådana barn av idag har. Många leksaker tycker jag är ganska gräsliga också och då har jag ju ingen lust att ge bort dom heller. Böcker till barn känns bättre, kanske medlemskap i en barnboksklubb rent av.

Böcker är alltid en bra julklapp. Vet man inte vilken bok som passar så är ett presentkort i bokhandel jättebra.

Almanackor är ett kapitel för sig. Det är ibland en "nödklapp" och jag undrar ibland hur många almanackor folk får. Men när jag förra året gav en annorlunda julklapp till en av mina vänner klagade hon efteråt att hon inte fick den vanliga almanackan! Så i år får hon en igen. (Hon har ingen dator, haha, så hon får inget veta i alla fall.)

Bäst är när någon önskar sig något som jag kan uppfylla, gärna då med en viss frihet att välja vad jag tycker passar inom önskningen. Det tycker jag är en rolig uppgift och ett stort förtroende. I år har jag fått en önskan om ett speciellt presentkort + ledsagning och smakråd vid inköpet. Det ser jag fram emot!

Eftersom jag sysslar med silversmide har jag plågat folk med en del egna alster men den kvoten får man vara litet försiktig med. Jag skulle t ex inte bli så glad för stramaljtavlor eller virkade smådukar...

Någon gång händer det att man plötsligt ser något och bara vet att DET ska jag köpa till en viss person!

Eftersom jag skickar en del klappar utomlands gäller det att tänka på format och vikt också. Portot kan lätt bli dyrare än gåvan om man inte ser upp.

Vissa år har jag lyckats göra verser på alla paket med kryptiska ledtrådar; hoppas det går i år också. De allra flesta paket slår jag själv in i vitt eller brunt papper med stämplar och klisterstjärnor på. Katterna vill gärna hjälpa till då, framför allt med att trassla till snörena.

Bilden på de fina lackade klapparna ovan har jag hittat på nätet.

Just nu ligger de flesta klapparna jag ska ge bort i jul i en stor kasse och väntar på inslagning. Några till ska köpas och någon enstaka fattas beslut om. Så panik på lille julafton blir det inte! En jul för länge sedan (herregud, nästan 50 år sen!! Usch, varför räknade jag ut det?) hade jag jullovsjobb på EPA och slog in paket som folk handlat på de olika avdelningarna. Jag jobbade till lunch på julafton och jag vill lova att människor handlade i panik! Mannen som kom med klappen till svärmor glömmer jag aldrig! Han hade kommit till min disk flera gånger och varit så tacksam att han fick fina paket men när det var svärmors tyckte han inte det var så noga längre! Då gjorde jag det extra fint, så det så!

torsdag 3 december 2009

Anne-Marie in memoriam




Anne-Marie, min allra käraste ridkamrat, är borta. Efter dryga 5 års sjukdom har hon stilla somnat in på sitt plejehjem. För några år sedan konfirmerades dottersonen och vid festen höll dottern tal sin son och gladdes att mormor var med eftersom hon lovat att inte dö innan han var konfirmerad. "Nu gäller det bara att jag ska hinna fylla 50  också", sa dottern. "Men det har jag inte lovat", blev svaret. Nu fyller dottern 50 i julhelgen.....

Anne-Marie dök upp i mitt liv tillsammans med sin häst Kingo för närmare 25 år sedan. Hon var erfaren hästmänniska, jag ganska oerfaren. Hon lärde mig massor och våra ridturer i bokskogen är oförglömliga. Kingo flyttade hit för gott och Anne-Marie kom till sitt sommarhus i skogen en vecka varje månad förutom då hon var här hela sommaren. Kingo levde tills han var 30 år och reds till sitt sista år. Sen lånade vi häst till Anne-Marie på somrarna tills hon blev sjuk.

I morgon, fredag, åker jag på begravning i Danmark.