tisdag 29 juni 2010

Första koket


Jag behöver väl inte tala om hur goda dom var?

För övrigt går den mesta tiden att njuta nu och ladda inför ett av sommarens tuffare uppdrag - att klippa vår drygt 2 m höga bokhäck samt att uppfylla löftet att klippa vännernas "plutthäck", en ca 1 m hög ligusterdito.

Runt mig blommar och prunkar det. Cornusträdet stoltserar i solskenet och grönskan djupnar alltmer i vresboken  medan blodboken drar år svartlila.


Dessutom bakar jag inför morgondagens födelsedagsfirande . Min mor fyller då 90 år.

lördag 26 juni 2010

I denna ljuva sommartid gläder jag mig

Människor från andra länder med varmare  klimat än vårt har inte mycket förståelse för det beroende av vädret som vi har. Vädret som samtalsämne är outtömligt och vi lyssnar på väderleksrapporter flera gånger varje dag. Själv tittar jag då och då på flera olika internetvädersidor och jämför. Min norske "heste-kar" är  väldigt beroende av vädret för sin affärsverksamhet eftersom gäster som bokat en dagstur till häst på fjället mycket väl kan utebli om det råkar regna redan på morgonen. Han kontrollerar flera norska vädersidor varje dag. Ibland stämmer de inte överens så jag frågade vilken han då rättar sina planer efter. "Jag väljer förstås den som har bäst väder!"

Nu i midsommar valde jag en prognos med 0 mm nederbörd och mycket sol och har fått en perfekt leverans. Våra småländska medfirare, makens bror med fru,  har också varit mycket nöjda. Vi har tagit det lugnt, ätit gott och haft det härligt ihop, liksom de ca 40 midsommarhelger vi firat tillsammmans. Jag har, under över alla under, nästan aldrig varit jour en midsommar. Jag har haft en polsk kollega i många år som inte firat midsommar och gärna tagit den helgen mot att hon aldrig behövt vara jour på Allhelgonahelgen som är väldigt viktig för henne.

Hovdala slott utanför Hässleholm har midsommarstång och ringlekar och vi åkte dit och fikade på Fröknarnas Kafé och gick en promenad runt området. Svågern och jag är familjens fotografer och vi hade en "cyklopernas duell".



Hemma igen satt vi ute i trädgården och njöt tills det skymde ordentligt. De vita pionerna står nu i sitt flor och lyser nästan i mörkret.



Agapanthusknopparna  är sprickfärdiga.



 När vi kom in igen tyckte Olga det var dags att få en knästund och valde svågern. Han satt blickstilla och vågade knappt röra sig.


Efter en natts god sömn var vi alla på bettet igen och for till Wanås där jag kunde guida till, i alla fall en del av, årets utställning.  Vi kom tidigt och hade parken till stor del för oss själva ganska länge innan folk hade vaknat till och det började myllra. För ovanlighetens skull kom de två fotograferna med på samma bild placerade i Malin Holmbergs konstverk. Runt om i skogen ropar Marianne Lindberg De Geers ljudinstallation "Mamma!"


Inne i konsthallen såg vi bl a Malin Holmbergs dagboksguacher från alla de 39 dagarna hon ensam vandrade från Skeppsholmen till Wanås i projektet En Annan Väg. Bilden gör dem knappast rättvisa och det är bara ett utsnitt.


Såna här dagar känns livet extra meningsfullt!

torsdag 24 juni 2010

VANDALER!

Vandaler har varit framme. Traktens nyligen vackraste busshållplats ser i dag ut så här:


Slaghacken har gått fram och bara enstaka lupiner syns ligga på lit de parade. OK, lupiner blommar ut, de också, men det var inte riktigt dags ännu. Och jag förstår att kommunklipparen har sina turer och bestämmelser. Men ändå. Hoppas att riktigt många frön gror till nästa år!


En annan vandal har varit i busskuren.


Tur att solen skiner och det är midsommarafton i morgon och vi får kärt besök. Annars hade jag blivit arg....

Fredagstema : Meningen med livet

Sista fredagstemat inför sommaren är också HeLenas sista för månaden: meningen med livet.

Legio är de förklaringar människor ger till livets mening, alltifrån det mest invecklat filosofiska eller religiösa till det mest biologiska - att föra släktets gener vidare.

Jag vet inte vad som är den ursprungliga "meningen", jag tror att det är en slump. Eftersom jag inte är religiös tror jag naturligtvis inte på en skapande gudom och att en sådan skulle ha med meningen att göra.

I det liv som är mitt är KASAM det som kommer mig att tänka på mening. KASAM står för Känsla Av SAMmanhang och är en sociologisk beskrivning av faktorer som gör att vi mår bra och håller oss friska. Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är tre delkomponenter i begreppet. Att känna sig sedd, bekräftad och, och inte minst, behövd och delaktig är för mig en viktig beskrivning. Redan väldigt små barn vill "hjälpa till" och vara behövda, så det är en grundläggande egenskap. Människan är ett flockdjur och utstötning ur flocken är det mest destruktiva vi kan råka ut för. Då förlorar man all känsla av sammanhang och därmed mening med att leva vidare.

Stark KASAM gör att vi orkar med livets svårigheter av olika slag och kan känna just mening och god livskvalitet trots  både sjukdomar och yttre elände av olika slag.

Stark ögonblicklig känsla av just den innersta meningen förknippar jag med lyckokänsla. När man lyckas med något man just lärt sig, att vistas bland nära och kära, läsa en god bok med katten på magen, när hästen kliar tillbaka, när någon kär vän man just tänkte på ringer, när solen skiner, ja, alla de tillfällen när det känns BRA!


Om jag har förstått rätt tar fredagstemat nu semester fram till september och HeLena lämnar stafetten vidare till någon. Tack, HeLena för utmaningarna i juni!

tisdag 22 juni 2010

Sevärt på TV

 Jag har många favoritmusiker av olika slag, som många vet fr a inom operavärlden. En av litet annorlunda slag är Gareth Malone. En smal, nästan flickaktigt söt 35-årig engelsman med ett brinnande intresse för körmusik och att entusiasmera amatörsångare att sjunga i kör. I kväll sändes sista avsnittet av den tredje BBC produktionen i  STV där han startar en kör från botten och får den att utföra underverk.
Jag har följt även de två första och det är verkligen härligt att se hur människor växer i gemenskap med andra. I den här senaste serien får han under 9 månader under 2009 ihop en kör på 250 personer i ett nergånget förortsområde, South Oxhey, med 1200 invånare och övertalas sen att fortsätta som deras körledare. Kören finns fortfarande och har en egen hemsida.
Det här tycker jag är verkligt bra television och man kan se programmen på SVT Play ett tag. Gareth Malone har många andra strängar på sin musikaliska lyra och, naturligtvis, en egen en hemsida här.

På videoklippet berättar han litet om vad han tycker om att jobba med.





>

söndag 20 juni 2010

Ettårsjubileum!

Idag är det precis ett år sedan jag började skriva den här bloggen. Jag firar med att byta till ny dräkt i klarare färger och tydligare typsnitt. Utan alla krusiduller som blivit så populärt i en del bloggar, ibland till den grad att det blir svårt att läsa.

En blomma från trädgården får bli dagens extraprydnad.


Alla bloggvänner tillönskas en skön söndag!

lördag 19 juni 2010

Vi svenskar är inte så bra på engelska som vi tror...

Inte bara svenska direktörer och diverse mer eller mindre begåvade låtskrivare överskattar sina kunskaper i engelska. Den här skylten har jag åkt eller gått förbi en tid nu och ännu inte bestämt mig för om jag ska sloka mig in och fråga vad som menas.


Risken är jag blir missförstådd liksom när jag kommenterade på en blogg Glömda ord. Någon föreslog "halvannan" och förklarade att det oftast använts i översättningar för "mile". Jag kommenterade då att det är ett mått som betyder en och en halv och om man vill ha med det i en översättning av "mile" så måste man lägga till "kilometer". Dessutom är det inte särskilt ovanligt vare sig i tal eller skrift om man vill uttrycka just en och en halv av NÅGONTING. Men där fick jag på tafsen av flera andra kommentatorer som hävdar att det just betecknar "mile"! Utan kilometertillägg.

fredag 18 juni 2010

Fredagstema: Halvårskoll!

HeLena står för månadens ämnen, den här fredagen är det dags för halvårsrapportering.
För oss alla i vår höga nord framstår så klart den snörika vintern som den dramatiska inledningen av det senaste halvåret. Vackra snöbilder och tågförseningar, halkolyckor och snögubbar, blandat ont och gott. Och ett evinnerligt skottande...


Bland upplevelserna vid årsskiftet var ett besök på det nyöppnade Malmö Moderna spännande där njesen fick se den berömda geten. Lika spännande var mitt besök i Stockholm där jag hann se både Märta Flyger Igen på Liljevalchs och Dali på Moderma Museet. Vykortet på parafrasen på geten kunde jag posta till njesen.


Så småningom blev det dags för en födelsedag att fira i Dalarna. Det är alltid lika roligt att umgås i den goa familjen och höjdpunkten var nog besöket på Framtidsmuseet med Sverker som också visade prov sin nedärvda musikalitet.


Silverkurs har jag varit på två gånger under terminen, tre dagar vardera. Den pedagogiske och inspirerande maestron är, som alltid, Owe Johansson, i sommar aktuell bl a med Smycken så in i Norden på Tjörnedalagården.
K29 är han alltid aktuell, liksom dottern  Maxjenny Forslund och hennes mamma Margareta Forslund.


Konstupplevelserna har stått som spön i backen. Operor i HD från Metropolitan i NY och ett flertal utställningsbesök. Arken, Wanås, Louisiana och Susanne Demåne i Edestad, för att bara nämna några.

Det blev vår till slut även om det satt långt inne och så väldigt mycket sommar har vi inte ännu sett till. Men det glimtade till med alldeles perfekt timing under mitt besök på Åland i maj. Karin och Uffe på Pettas tog in mig i sin varma gemenskap, alldeles oförglömligt! Hela Åland blommade som alldeles besatt av skönhet. Adam och Eva i paradis i dubbel bemärkelse, minsann!


I trädgårdslandet hann jag sätta potatis och vitlöken artar sig också.


Glädjande nog blev min gamla hästsläp godkänd av Bilprovningen vid dagens ombesiktning efter svetsarbetet. Den är inte vacker men funktionell!


Dessutom gladde mig två saker:
Svetskillen menar att de här gamla vagnarna är betydligt gedignare i grunden än dagens byggen i åtskilligt tunnare plåt och lönar sig att laga.
Det andra var besiktningskillen som hjälpte mig slippa ytterligare en ombesiktning! Jag hade nämligen missförstått en andra anmärkning på ett sidomarkeringsljus som var ur funktion och inte åtgärdat det. Det vara bara glödlampan som var trasig och han tog då lampan från ett annat ställe, flyttade den till det ställe som var anmärkt på. "Om något som funkade på grundbesiktningen inte funkar idag behöver jag bara säga det till dig, inte göra ny anmärkning. Nu funkar inte den där andra lampan, så kör via macken och köp en ny glödlampa!" Vilket jag gjorde med glädje.

Och jag log fortfarande brett när jag på hemvägen passerade traktens vackraste busshållplats.


Halvåret är inte riktigt slut ännu och det återstår i alla fall en bemärkelsedag nämligen den sista juni - min mors 90-årsdag. Jag önskar mig riktigt fint väder den dagen, hon förtjänar en solig högtid då. Det blir inget stort ståhej alls, det finns inte så många vänner kvar, men vi ska göra det så festligt vi förmår och mor orkar.

tisdag 15 juni 2010

Blöt kulturresa

I förra veckan insåg jag att tiden var knapp om jag skulle hinna med utställningen Farven i Kunsten på Louisiana i Humlebaek. Tåg, färja, tåg och en kvarts promenad tar mig dit på ca 2 timmar. Färjan heter ofta Hamlet, det är ju ganska passande. En annan av färjorna är Tycho Brahe som var ett tekniskt vidunder när den var ny 1991 och ideligen brakade in i kajen eller fallerade på annat sätt. En av mina danska vänner undrade ironiskt vad man tänkte sig när man döpte båten till det namnet. Det var ju att be om problem! På senare år har han dock uppfört sig ordentligt.

Den här resan åkte jag dock med Hamlet både fram och tillbaka över sundet. Fast det var en vardag mitt i veckan var det mycket folk och mycket bilar. Vädret var grått och blött och Kronborg hade något olycksbådande över sig.


Utställningen gjorde mig verkligen inte besviken, enda nackdelen var att så många andra hade kommit på samma sak som jag - nu måste vi skynda oss dit!
Att få sig en matbit eller en stärkande kopp kaffe i cafeterian var inte att tänka på ens. Parkeringen var fullproppad och många bilar cirklade runt och letade efter nånstans att parkera. Jag gissar att föraren till den gröna bilen fick många hatfyllda kommentarer om sig. Skämmas är det minsta vederbörande borde!



Den nyöppnade utställningen Warhol After Munch hade jag svårt att orka med efter Farven men gick en snabbrunda. Eftersom jag är medlem i Louisianaklubben får jag LouisianaRevy och där kunde jag efter besöket läsa litet mer om hur man tänkt om denna utställning men jag är ändå inte särskilt imponerad. Då är jag ner imponerad av den sommarutställning vår bys konstförening har på bibliotetekt just nu. Det är skolans 7:or som gjort ett arbete i bildämnet med parafraser på Munchs Skriet. Dom fick i uppgift att tänka på en annan konstnär, göra en egen bild så att man skulle se vilken konstnär de tänkte på och samtidigt hänvisa till Skriet. Där kan man verkligen tala om fantasi och kreativitet!

Men Louisiana är inte bara de tillfälliga utställningarna. Min far älskade museet och brukade säga att de första 10 besöken skulle man strunta i konstverken och bara njuta av platsen, arkitekturen och läget vid sundet. Därefter integreras allt i ens sinne och man får sina favoritscener och kan ta till sig allt fler individuella konstverk, både de permanenta och tillfälliga utställningar.


Att jag blev sjöblöt  under min återpromenad till stationen i Humlebaek gjorde ingenting. En massa vatten rann av mig i den lilla klädbutiken där jag köpte två par sköna sommarbrallor i glada färger till det facila priset av 100 danska kronor paret. Men vattnet störde inte det glada humöret hos expediterna ett dugg, dom blev nog uppmuntrade av att någon ville gå ut och handla i ösregnet.

måndag 14 juni 2010

Att bara vara

Idag var första dagen på länge med väder att sitta ute i och läsa i en skön stol på mina breddgrader. Så istället för att ta itu med det frodiga ogräset gjorde jag precis det: satte mig bekvämt med en god omläsningsbok, Isabel Allendes Paula. Det kändes rätt att, förutom att följa med i resan under Paulas sjukdom och död, repetera Chiles nutidshistoria i Isabels Allendes tappning. Vi glömmer alldeles för fort!

Jag reste mig några par gånger, för lunch, en kopp kaffe och några varv runt i trädgården. I går slet mannen och jag en god stund med röjning och idag njöt jag av att se vad vi åstadkom. När vi anlade trädgården för drygt 30 år sedan planterade jag strubräken runt stenfoten på huset. Där vill jag inte ha några rabatter eftersom det ju inte regnar innerst vid väggen och någon ständig vattning hade jag inte lust att planera för. Dessutom har jag ett starkt minne av alla gårdar i dessa trakter som brukade ha en kvast strubräken på vardera sidan om entretrappan. Så jag tiggde plantor från en av dessa gårdar och satte i en rad precis där takutsprånget slutar. Ingen jord fick dom, bara stå direkt i singeln. Med tiden har dom etablerat sig rejält och bildar nu täta stånd ända in till husväggen, vilket är bra. Men på senare år har gången att gå på krympt betydligt och nu började det bli svårt att ta sig fram! Så med förenade krafter, grep och spade banade vi väg runt huset igår. Ormbunkarna bildar nu tjocka rotfiltmattor under singeln och det tog på krafterna att spetta upp dem. Men nu kommer vi i alla fram ordentligt igen och jag gillar mina ormbunkar skarpt! Nu är dom ju inte alls moderna vilket gör det ännu angelägnare att ha dem.


Jag har också börjat forma blodboken som vi var tvugna att kapa för ett par år sedan, den hotade huset och skuggade allt annat, bl a vårt cornusträd som gläder oss med sina blommor i 6 veckor varje sommar. Där ligger japanska körsbärsträd i lä! Ännu är blommorna små och grönvita men växer och vitnar för varje dag.




Tanken är att blodboken ska få breda ut sig på slänten och bli en marktäckare  som tar vid när bladen slår ut. Först kommer lungörten som sen hamnar i skuggan. Vi hoppas också att cornusträdet ska utvecklas åt det håll det tidigare hindrats av blodboken.

Att vi är i syrenernas och gullregnens månad är också tydligt.

 

 Men det är mycket som blommar just nu, egentligen FÖR mycket, det tar lätt slut och bara blir grönt senare på sommaren, i alla fall om man, som jag, inte har remonterande rosor. Jag fyller i alla på med krukor som blommar länge. Jag har i alla fall en rosenbuske, jag tror den heter Finlands Vita Ros och är ett riktigt ogräs. Här kallar vi den Pers Ros efter vännen vi fick skottet av och just nu blommar den som besatt. Den remonterar (som tur är!) inte och efter blommningen går jag åt den med kallt hjärta och vass sekatör, klipper ner den helt och tar bort alla rotskott jag hittar - det är många. Sen kommer den snällt nästa år igen.


 

De vita pionerna har inte slagit ut än men de få röda har. Jag har koncentrerat mig på blå och vita blommor, fr a de vita. De var nämligen de enda jag kunde se när jag kom från jobbet och det ofta redan var mörkt! Fr a röda försvinner helt i skymningen.


 

Jag har länge försökt odla vita clematis men hittills bara lyckats med Albina plena och den har redan blommat ut. Så döm om min förvåning när den här skönheten nu dök upp med ett par blommor mitt i den blå nu utblommade alpclematisen. Det måste vara minst 5 år sedan jag satte den och tog den sen för död året efter och satte alpclematisen på samma ställe. Men nån liten levande rot måste funnits kvar!



Inne i uterummet har jag behållit en del krukor där växterna inte uppskattar det iskalla regent vi haft länge nu, t ex de engelska pelargonerna och unikpelargonen Voodo.


 

Jag har njutit av min lättjefulla dag!

fredag 11 juni 2010

Fredagstema: Tidsresa

Hittills har inget ämne för fredagstemat gett mig så mycket huvudbry som detta att välja till vilken tid jag skulle vilja resa! Vad du ställer till det, HeLena!

Ser jag tillbaka på vad jag kan ana om mina anmödrar så hade de alla ett hårt liv, fr a inom jordbruket där den överväldigande delen av folket levde tills för bara ett sekel sedan. Kunde jag önska mig en något högre status än vad de hade vore det kanske rätt skapligt att vara hustru till en välbeställd bonde med tjänstefolk att bestämma över. Troligare vore dock att jag tillhörde tjänstefolket och således kunde förvänta mig stryk av husbonden eller moran om det passade dem. För att inte tala om kyrkoplikt och husförhör! Nej, dit vill jag inte.

Jag har tillfrisknat från diverse barnsjukdomar, opererats för ett par bukåkommor och lever med en kronisk medicinering jag inte klarar mig utan. I en annan tid hade jag kanske dött i akutfasen av antingen mässling eller blindtarmsinflammation, det gjorde man för inte så länge sedan. Och min medicin som ger mig normala nivåer av ett livsnödvändigt hormon har inte funnits så rysligt länge, den heller.

Så, kära alla fredagsskrivare, jag förblir i nuet och är glad och tacksam därtill! Och ser framtiden an med tillförsikt.

(Bild från internet)

måndag 7 juni 2010

Silver, grundlovsdag och högsommarväder.

Idag öser ett ymnigt regn över min trädgård. Det gör att jag slipper ut och ta itu med allt som jag trodde jag skulle idag, haha.

Helgen i Köpenhamn bjöd däremot på hett sommarväder och en kontinental stämning med ett brokigt folkliv på Kompagnistraede, alla gräsmattor fullpackade med sollapare och utomhusserveringar precis överallt. Jag anlände tidigt på fredagsmorgonen och maestro Owe Johansson hade ännu inte anlänt. jag försökte entusiasmera ett fik att servera mig kaffe trots att dom inte skulle öppna på en halvtimme men fick ett ovänligt "Naj, vi åpner først klokken ni". Det gjorde inte Irene Frohm heller som kom gående just då mot sin butik två hus från Owes K29. Vi känner varandra sen tidigare besök hos Owe och jag blev inbjuden på kaffe och morgenmad i hennes butik istället. Og det var i grunden saa hyggeligt. Hos Irene inhandlar jag bl a stenar, däribland den månsten jag gjorde en ring av under kursen. Owe säger åt Irene att bara sälja gatsten åt oss, han gillar inte när vi kommer med smått krafs som vi definitivt inte är kompetenta att hantera. Men nån gång måste man ju lära sig! Annars håller jag med honom, jag är inte särskilt förtjust i det småtta krafset, jag gillar mest rent silver där metallen talar för sig själv.

Vi kom igång snabbt, 4 elever, tre damer och en herre, alla 25+. Verkstaden är liten men det är märkligt hur väl det går det att samsas om både utrymme och verktyg utan att kollidera. Jag lärde mig i en ridfilosofi att man ska ha "mjuka ögon" så att man i utkanten av synfältet vet var de andra är och vad dom gör och det funkar även i verkstaden. Man funkar litet som efter leken "Hela havet stormar", fast tvärtom, dvs man flyttar sig automatiskt om nån annan ser ut att behöva just den plats man själv sitter på och det går lika bra att sitta på en annan stol. Främst är det lödningsbordet och skruvstädet Matador som man behöver emellanåt medan man kan såga och fila var som helst.
Owe hade städslat sin återkommande kokerska, B-S som skämde bort oss med god mat till dukat bord och fika dessemellan.


Verkstaden ligger i souterrängvåningen så man ser bra ut på gatan och livet där. Cykeltaxi är poppis i Köpenhamn men även hästdroska förekommer.

 Även andra sorters fordon ser man. Ofta cykelkärror med passagerare och/eller diverse gods. Den här lilla damen, Owes dotterdotter, anlände i kärran, packade upp sin sparkcykel och tog sats. Det gick undan längs Kompagnistraede, vill jag lova. Morfar brukar ta henne till skateparken där hon far runt bland 2-metersgossarna.

Vi övernattade på ett Danhostel, mycket bra till billigt pris. På grund av ett "hekseskud" i ryggen sov jag inte mycket under natten till lördagen och var således litet trött den dagen. Till slut sa kompisarna att nu får vi ta ut och lufta dig en stund. Då tog Owe täten och ledde oss runt och visade bl a intressanta innergårdar, duktiga kollegors fönster (det mesta var stängt - utom serveringer - p g a av Grundlovsdagen) och det kooperativa huset som han var med om att ockupera 1968, lyckas att få överta det och som fortfarande drivs av föreningen.  Uppiggade kunde vi sen jobba vidare.
Tack och lov gav sig hekseskudet rätt bra och söndagen jobbade vi så det glödde och kunde trötta och nöjda avsluta och åka hem.
Det här har vi gjort, bland annat:

Bilden på mitt eget arbete tog jag först sedan jag kommit hem och då ville Sonja också titta och fr a känna!
E gjorde ringar och fixade till olika ytor, B gjorde en ängel med guldfrans. Jag bankade halvklot, servettringar och infattade min månsten. J kombinerade ebenholts och silver.

När vi gick till tåget passerade vi en turkisk manifestation av något slag på Rådhuspladsen med skrällande högtalarmusik och en folkmassa som det var nästan omöjligt att tränga sig fram genom. Folk såg ut att roa sig kungligt och var glada men den sura tanten i mig reagerade på allt skräp och blev rätt irriterad när jag såg en söt tjej i vackra kläder och knuten klut kasta sin tomma vattenflaska rakt ner på marken där hon stod.

Jag kan fö intyga att jag sovit som en stock i natt och drömt om vad jag ska göra av biten ebenholts som jag fick av vår manlige kurskompis som är möbelkonservator till professionen.

torsdag 3 juni 2010

Rävlingar!

I min blogglista till vänster finns en rubrik, cmig. Den går till min favorittillverkare av barnkläder och även i viss mån vuxendito. Jag sprider kläder därifrån till knoddar i min närhet och har även själv både rävlingtröja och kofta med Gunnar Gråsugga. Knoddarnas föräldrar lovordar modeller och kvaliteter, ofta ekologisk bomull. Alldeles särskilt vill jag berömma mannekängerna Simon och Mika! Nedan visar Simon rävlingen. Klicka den större! Att jag skriver detta just nu beror på att det just utlysts en RävlingTävling och jag hoppas naturligtvis vinna. Jag hoppas också att Simon snart kommer och hälsar på mig. Han gjorde det häromåret, tillsammans med sin mormor, och charmade mig totalt, den unge mannen. Då visade han designen snigelkott, tryckt både på tröjan och i rumpan på kalsongerna. Se mycket mer på cmig!

Fredagstema: I staden/på landet

HeLena har bett oss filosofera över stad och land denna vecka. Eftersom jag lämnar landsbygden, där jag bor, för storstaden denna helgen blir det en påtagligt reell kontrast för mig. Jag bor visserligen i ett villaområde men alldeles i utkanten av vår by, faktiskt i "sista huset" i vårt väderstreck. Runt ikring har vi småbruk och skog. Min häst går på sommarbete vid en gård 7 minuters cykelväg härifrån.

Borta vid skogskanten är beteshagen.


Jag känner mig oerhört priviligerad som bor så här. Jag kan gå direkt ut i skogen från ytterdörren. I byns centrum finns allt jag behöver för dagligt behov, mataffärer, banker, apotek. Tågen stannar här och med ett byte tar jag mig till Köpenhamn på litet drygt 2 timmar.
Det är där jag kommer att tillbringa tre dagar nu, åter på silverkurs i Owe Johanssons verkstad på K29 på Kompagnistraede. (Klicka på Gadefoto!) Jag och två kompisar har bokat rum för tre på ett Danhostel i närheten för att hålla kostnaden nere, den danska valutan är blodigt dyr nuförtiden.


Vi kommer att jobba hårt hela dagarna men kvällarna är ljusa och långa och Köpenhamn en underbar stad - vi kommer att se oss omkring, äta gott och känna oss kontinentala. Jag kommer att njuta av storstaden och sedan njuta av att komma hem till landsbygden och tystnaden igen.

Bloggen blir således tyst några dagar! Alla tillönskas en skön helg med vackert väder. Framför allt tillönskas Ella en RIKTIGT ROLIG FÖDELSEDAG i den verkligt stora storstaden! Innehållet i paketet härifrån kommer faktiskt delvis från K29 med en särskild hälsning från jämnåriga Stella som varit storleksguide!