lördag 27 september 2014

Lördagstema: Kappa



Toves sista K-tema för månaden är KAPPA. 
κάπα är en grekisk bokstav uttalad med akut accent. Kappa, uttalat med grav accent, för min tanke till ett ytterplagg som är åtminstone knälångt. Är det kortare är det en jacka.
Det kan också vara en t ex en gardinkappa eller annan nedhängade textilkant på exempelvis en soffa.
Kappa finns också som begrepp inom andra områden.

I min ungdom hade ALLA kappa. Man hade vår-och höstkappa, man hade vinterkappa - nästan alltid av ylle - och sommarkappa av poplin. Fina damer hade kanske pälskappa av mink eller persian, litet mindre fina damer en av fårskinn. Kappan var lika självskriven som dräkten, även den säsongsbunden. Minns vårdräkten som alltid skulle vara ny för året, fast det var den nog sällan!

Jag minns några av mina kappor. En havrefärgad ullkappa med bruna passpoaler hängde med hela min tonårstid fast jag aldrig riktigt tyckte om den. Mor hade köpt den, antagligen på rea, den passade i storlek och då fick det vara bra med det. Inte förrän jag redan gick på universitetet skaffade jag en grå, likaså av ull. Den kortades av i omgångar allteftersom modet ändrades.
Tonårens kombinerade vår-sommar-höst-kappa var en grön Ponténrock med blixtlås, munkrock tror jag den kallades. kunde nog användas som tält också.

Efter den tiden har jag mest haft jackor även om ett par kappor från Margareta Forslund hamnat i min garderob. De är  ett slags allväderskappor eller caper, tunna skalplagg som tål regn. Samtidigt är de konstverk med handtryck på.Vida, halvvägs mellan cape och kappa är de praktiska på flera sätt. Bl a kan man ha väskan under kappan. visserligen ser man då rejält korpulent ut men väskryckaren och ficktjyven får vissa problem. Känns skönt i metron i Paris eller NY, t ex.

I den här Margareta Forslund-kappan väcker jag ett visst uppseende...

Kappan som obligatoriskt plagg är numera borta ur modet även om den dyker upp litet då och då, som jag t ex noterat just nu. I klädkedjornas utbud I höst har jag sett just litet retroaktiga yllekappor. Jag förväntar mig att se en del unga flickor i yllekappor liknande dem från min ungdomstid.
Är man bosatt på ort utan utbyggd kollektivtrafik så är man ofta  bilburen och då är kappa ganska obekvämt. Därför är det mest jackor för olika årstider och aktiviteter på klädstången i hallen.

Och nu börjar det bli aktuellt att se över de litet varmare plaggen för höstrusket har gjort entré även här i söder. Men kom ihåg att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder. (Brasklapp: Gudrun-och Per-stormar räknas inte! Då stannar man visligen inne!)
Annars ses vi utomhus i den vår de svage kalla höst!
Härmed tackar vi Tove för hennes kluriga teman, alla på K! Jag tror mig ha sett att Musikanta volonterat som temageneral i oktober. Kom an, Musikanta, vi är redo!


 

lördag 20 september 2014

Lördagstema:Knas

Hur Tove tänkte när hon förslog KNAS som dagens tema vet jag inte. Min association gick emellertid omedelbart till Tre Knas som roade svenska folket på 50- och 60-talet. Jag hittar inte mycket om dem på nätet, bara en kort anteckning på wikipedia.

Det här är vad man hitta på youtube:



Ha en trevlig helg med glatt knas!

fredag 12 september 2014

Lördagstema:Kudde

Tove håller fram en kudde att fundera över denna lördag. Eller att luta sig på, kanske. En kudde, dyna eller ett hyende under rumpan, bakom ryggen eller under huvudet är ganska självklart för oss bortskämda nutidsmänniskor. Agedynor med vackra broderier hade besuttna skåningar på vagnsbrädet förr, fattiga fick åka hårt eller på en säckatrasa.
I de olika klasserna på tåget förr blev det allt hårdare tills i tredje klass det var brädhårt. Själv minns jag den vassa, stickiga shaggen på andraklassens hårdstoppade säten. Tredje klass träribbsbänkar har jag bara provat på museijärnvägen.

Prinsessan på ärten låg på många dynor och blev ändå gul och blå. Här är en ömtålig typ till där dynorna inte räckte till:




onsdag 10 september 2014

Brev från cellen

Christoph Andersson, författare och journalist, specialiserad på högerextremism, skriver i dagens Sydsvenska:

Breivik hyllar Sveriges slappa attityd mot högerextremisterna.
KRÖNIKA
Längst ner i min brevlåda, under högar av valbroschyrer och reklamblad, ligger ett tjockt kuvert, skickat från en märklig adress i Norge. Nyfiket sprättar jag upp kuvertet och hittar ett 34 sidor långt brev.

Det är skrivet och undertecknat av Anders Behring Breivik.

Lagom till det svenska valet gör han ett utspel från sin fängelsecell i norska Skien. Han skickar ett brev till journalister och medieföretag, där han bland annat jämför hur Norge och Sverige behandlat extremhögern sedan 1945, en jämförelse som utfaller till svensk fördel.

Breivik anser att Sverige varit föredömligt tolerant mot fascistiska och ultranationalistiska grupper. Enligt Breivik är både Säpo och den svenska polisen måna om att exempelvis låta Svenskarnas parti, Svp, föra ut sina budskap på gatorna.

Säpo låter även militanta Svenska motståndsrörelsen, SMR, hållas.

”Ett 22/7 kommer troligen aldrig att ske i Sverige, eftersom Svp och SMR får vara ifred”, skriver Breivik apropå sitt bombattentat i Oslo och sina begångna massmord på Utøya den 22 juli 2011.

Han uppmanar därför den norska säkerhetspolisen att ”ringa Säpo” och lära ”av den svenska modellen”. Av brevet framgår att Breivik har sympati för Svp och SMR, men indirekt även för Sverigedemokraterna och ”fascistiska partier”, som vill få makt på demokratisk väg.

I brevet läser jag också att Breivik säger sig ha ”konverterat” från sin tidigare militanta hållning till att bli en god ”demokrat”, om än med en ”fascistisk” grundsyn.

Breivik avråder alla på yttersta högerkanten från att begå våldsdåd i Sverige. Det finns ingen anledning. I Sverige har ju yttersta högern sedan länge getts samma möjligheter som andra partier.

På den punkten har Breivik rätt. Sverige är nog det enda landet i Europa som ger generösa presstöd till högerextrema tidningar, låter nazister värva röster på skolor – och låter polisen gå bryskt fram mot antirasister.

Det är omöjligt att veta om förhållningssättet verkligen besparat oss bombdåd och massmord. Men i gengäld har den toleranta hållningen mot yttersta högern bäddat för att SD återigen tycks bli vågmästare i riksdagen. SD-väljarnas röster får därmed ett oproportionellt stort inflytande i förhållande till den majoritet väljare som inte alls vill ha SD i riksdagen.

Frågan är om taktikröstning är sista möjligheten att hålla yttersta högern borta från makten. Samtidigt visar det vart den missriktade toleransen tagit Sverige. Medan vi förr kunde rösta av politisk övertygelse, så tvingas vi idag kanske rösta taktiskt. Därmed är demokratin i princip redan satt ur spel, vilket säkert gläder brevskrivare Breivik. Men också andra på yttersta högerkanten som vill avskaffa dagens styrelseskick, med eller utan bomber.

CHRISTOPH ANDERSSON


Nog får man en otäck klump i magen.....



lördag 6 september 2014

Lördagstema: Kartong

Det är Tove som är dirigent om lördagarna denna ljuva september och idag handlar det om kartong.



Jag tillåter mig att återanvända en videosnutt från 2012 eftersom dagens tema genast fick mig att tänka på hur roligt mina katter har med kartonger. Här är det Olga som roar sig.
Vill du ha en massa intressanta fakta om kartong och papp så finns det hos andra lördagsbloggare. De finns listade i högerspalten.


onsdag 3 september 2014

Jag hör till skräpet!

Tidningen ETC har intervjuat avgående TV-chefen Eva Hamilton.


"Eva Hamilton menar att SVT är det enda tv-bolaget som gör program för alla svenskar, även de som är har kommit upp i åren:

TV4 får inte betalt för tittare över 59 år, för TV 3 och Kanal 5 gäller 45 år som högsta ålder. De som är äldre än så kallas spill. Det är helt olönsamt för dem att göra program som ses av en äldre publik.

– Men vi menar att även en publik över 60 har rätt att se bra program, att lära sig och också att underhållas."




Är någon förvånad över reklamfolkets cynism? Jag är möjligen förvånad över deras dumhet eftersom de inte vet vilken köpstark grupp de förkastar.



SPILL??


tisdag 2 september 2014

Lektion nr 1 för mobilanvändare kan kosta veckopengen!

Gudsonen som hjälpte sin lillasyster kidnappa mammas telefon har fått en egen iPhone - utan sim-kort. Hans ömma fader lät sig nämligen bedras av en smart försäljare, vilket är en egen historia som vi inte ska gå in på. Det som verkar för bra att vara sant är inte sant. Det var det inte heller denna gång. Men det resulterade i en för den ömma modern visserligen ny men oanvändbar telefon så att sonen alltså kunde få en egen att spela gratis barnspel på via wi-fi. Köp inuti appar är ordentligt blockerade; det har gudmor sett till;) betalkort är så klart inte heller anslutet. Dubbel säkerhet, alltså.
Den ömma modern bytte ju snabbt till hemlig lösenkod på sin egen lätt ålderstigna (vad gäller dessa manicker) telefon. Varpå gossen OCKSÅ ville ha en lösenkod till SIN telefon. Mamma hjälpte honom litet på traven men fick ABSOLUT inte titta när han la in sin egen HÖGST HEMLIGA kod.
Varpå han genast glömde bort den.....
Mamma, som känner sig osäker på att koppla in telefonen till iTunes för att återställa den, ska nu ta gossen och telefonen till inköpsstället och be om hjälp och den eventuella avgiften får dras på veckopengen.

Och den ömma modern inväntar, liksom vissa andra, otåligt ankomsten av iPhone 6.
Apples tillkännagivande om höstens nyheter väntas den 9 september. Det florerar, som vanligt, rykten om den nya iPhonemodellen, eller om det blir två.
Safirglas är en het spekulation, vilket skulle vara en rejäl kvalitetshöjning då spräckt glas är den vanligaste orsaken till reparation.