lördag 17 februari 2018

Bortskämd.

I går var jag hos tandläkaren för rutinkontroll. Allt var väl och jag fick fluorlack som avslutning och instruktioner om att INTE borsta tänderna mer samma dag. Bad maken påminna mig att inte borsta på kvällen vilket han förstås glömde. Jag hann precis stoppa handen från att börja borsta när jag gjorde kvällstoalett. I morse väckte han mig med: ”Du skulle inte borsta tänderna i går kväll och nu ska du nog inte duscha. Vi har inget varmvatten”.

Det visar sig att nåt relä i värmesystemet hindrar strömmen till varmvattnet men elementen blir, tack och lov varma. Elfirman är kontaktad och har lovat höra av sig under dagen - vilket jag starkt betvivlar kommer att ske. Det är lördag och än har vi hört av dem.

Nå, hålla sig ren kan man göra utan varmvatten. Det gick utmärkt att ta en kort dusch. Under åtskilliga fjällturer har jag tvättat både kropp och hår i synnerligen iskallt vatten. Det har inte varit brist på vatten där, inte, och ren har jag blivit. Så jag klagar verkligen inte över att vara utan varmvatten några dagar. Betydligt värre är att ha brist på själva vattnet! I Sverige är vi bortskämda men på vissa håll börjar man vakna, t ex på Gotland och Öland.

Nog är det galet att spola toaletten med dricksvatten. Eller att tvätta bilen på uppfarten och låta det förorenade vattnet rinna ut i dagvattenledningen.  Vissa kommuner förbjuder detta men det respekteras inte och inga påföljder blir det heller. Våra kläder slits inte av att vi bär dem utan för att vi tvättar sönder dem. I onödan. 

Kalifornien har haft torka i många år och vattenrestriktioner har proklamerats på flera håll. Efterlevnaden har nog varit si och så. En bekant berättade att hon nu duschade bara varannan dag men hennes man utnyttjade det begränsade tillståndet för bevattning av gräsmattan så långt han kunde. En kommun hade bevattningsförbud men också regler om att gräset måste vara grönt!  Mandelodlarna borrar sina brunnar allt djupare och torrlägger grannarnas. Men jag har sett skyltar där man meddelar att bevattning av allmänna planteringar sker med ”begagnat” vatten. Samtidigt stjäler Nestlé  allmänt vatten och säljer dyrt på flaska. Konskvenstänkande saknas.

Södra Afrika har katastrofal vattenbrist och Kapstaden, med nästan 4 miljoner invånare, kommer att stå så gott som helt utan vatten inom kort.  

Som om inte det rena slöseriet vore nog så smutsar vi ner vattnet allt mer, inte minst med mikroplastpartiklar som redan börjat hamna på våra tallrikar i kretsloppet men också med kemikalier från textilindustrin och gifter från jordbruket.

Omställning kommer att ske av nödvändighet. Trump & co kan stoppa huvudet i sanden bäst dom vill. Verkligheten hinner ifatt.


Utan rent vatten - inget liv.




Veckans tema: Klipp

Klippdockor, tidningsklipp, siluettklipp, filmklipp, klippfisk, gräsklipp, reaklipp, klippekonomi, börsklipp, klippa till och tusen andra klipp! Vad jag tänkte på när jag hittade på veckans tema minns jag inte men min första tanke nu var inte någon av ovanstående utan det moderna klippet på Youtube!

Nu menar jag inte de där poppiga klippen där idolerna filmar sig själva när de gör alla sina vardagssysslor och får tusentals följare.  Nej, för mig är Youtube en outtömlig källa när det gäller att hitta musikexempel och exempel på musiker, t ex operasångare vars namn man inte känner igen. Men mycket ofta finns ett klipp med vederbörande även om det är länge sedan hen var aktiv eller ens i livet. Man kan jämföra olika artister som framför samma verk och man kan få sina favoritverk exemplifierade i massor med varianter. Jag kan bläddra bland musikklipp i timmar i sträck utan att tröttna. Man kan göra egna listor att gå tillbaka till och har man själv tagit en liten videosnutt kan man lägga den på Youtube och dela med vilka man vill.

En annan variant bland klippen på Youtube är TED- föreläsningarna. Hans Rosling är förstås nr 1 men det finns massor med matnyttigt. 

När jag själv vill klippa något vill jag ha en BRA och VASS sax! Jag har olika saxar till olika klippjobb. Mina sysaxar får aldrig användas till annat, t ex att klippa i papper. Jag är lika noga med knivar. Slöa saxar och knivar irriterar mig otroligt. Ska jag hjälps till i någon annans kök gör jag helst inte knivjobb, de flesta har så erbarmligt slöa knivar. 

Ett klippbekymmer har vi i huset. Eftersom vi har innekatt behöver vi klippa kattklor emellanåt. Har har varit många katter under snart 40 år och det har alltid varit en bagatell att göra kattmanikyr (pedikyr?) men den vi har nu är ett hår av hin så fort kloklippning kommer på tal. Hon HATAR det och blir en vild furie, hal som en ål med fjorton armar med vassa klor och hon är ju snabb som - en katt! Jag har tampats med henne i 10 år och ibland lyckats klippa EN klo innan hon gått i atomer, ibland en hel fot. Vid ett par tillfällen har det varit så omöjligt att jag inte velat pressa henne utan veterinären har fått hjälpa till med sedering och klippning. Hon är världens goaste katt - så länge man inte vill klippa klorna på henne. Så här borde det gå till!

lördag 10 februari 2018

Veckans tema: Makt

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.”
 Så står det i vår grundlag som sen specificerar ett flertal lagar vi har att åberopa eller rätta oss efter. Vart fjärde år väljer vi representanter till riksdagen och eftersom Sverige är medlem i EU väljer vi representanter till EUparlamentet vart femte år. Det är det sätt en demokrati som vår organiserar den offentliga makten över oss alla. Antagligen det minst dåliga systemet att styra ett land eller en union.
Men andra makter styr tillvaron också. Religioner vill styra  våra liv in i minsta detalj och många millioner människor hukar under religiöst maktmissbruk. Patriarkatet lutar sig tungt på religion för att kontrollera kvinnor och om inte det räcker så på våldsmakt.
Den ekonomiska makten är enorm och ”med pengar täpper man truten på vem som helst” som en cynisk bekant uttryckte det. Arbetsgivare vill gärna bestämma allt på arbetsplatsen och är inte alltid glad åt fackföreningar. Det är ingen hemlighet att fackrepresentanter gärna halkar efter i löneutvecklingen. I mitt eget fackliga arbete fick jag uppleva att arbetsgivaren var rädd för ”lönesmitta” och t o m skrev detta i offentliga dokument. I dagarna har arbetsgivareföreningen (som har lagt beslag på namnet Svenskt Näringsliv som om inte alla som arbetar ingår i näringslivet) uttryckt ”önskemål” att det inte ska pratas politik på arbetsplatserna.  Ett försök till maktutövning jag  verkligen hoppas ska misslyckas detta valår.
Runt om i världen sker skrämmande attacker på demokratiska principer ibland med stöd av folkomröstningar. Turkiet är ett exempel, Polen och Ungern några andra. Högerextrema partier tar plats i regeringarna och förtryckande lagar stiftas. För mig är det fullkomligt obegripligt att vanligt, hyggligt folk kan rösta på Erdogan eller de bakåtsträvande och främlingsfientliga partierna som poppar upp överallt, även i Norden. För att inte tala om Trump. USA har ett maktdelningssystem som Trump gör sitt bästa att sabotera; måtte det inte lyckas. Men nog är det illavarslande att han tillsätter sina vapendragare som livstidsdomare i Högsta domstolen.
De allt färre ännu levande överlevarna från Förintelsen känner till sin förskräckelse igen företeelser från 1930-talets Tyskland där demokratiska val förde fram nazisterna till makten. Trots EU tycks inte ens Europa vara vaccinerat tillräckligt.
Med fikonspråk skaffar sig organisationer och myndigheter makt över medarbetare och människor i beroendeställning. En utomordentligt intressant betraktelse är Ordets makt över tanken, en krönika i Läkartidningen för några år sedan.
Den amerikanska konstnären Jenny Holzers verk på Wanås, Wanås Wall, består av 260 av hennes Truismer inblästrade på nästan 2 km av en stenmur i parken. En av dem är denna:

PS. Ovanstående påbörjade jag för nån vecka sedan. Sedan dess har har jag upplevt några dagars total maktlöshet - nämligen magsjuka. I det slaka tillstånd som följer efter det förtvivlade spyendet, då inga tankar förutom på döden existerar, funderar jag mycket på hur en fiende enkelt kan sätta en armé i icke-stridbart skick genom att skicka in litet virus per luftpost.

måndag 29 januari 2018

Temarubriker för februari

Jag har inte sett några rubriker för februari månads teman så jag har gjort en lista. Någon däremot?

V 6 Makt

V 7 Klipp

V 8 Tecken

V 9 Syskon


tisdag 23 januari 2018

Veckans rubrik: Plus och minus för Ansvar

Pettaskarins rubriker för förra och denna veckan dristar jag mig till att slå ihop till en. 

En gång i tiden fanns ett försäkringsbolag som hette ’Ansvar - ömsesidigt försäkringsbolag för helnyktra’. Eftersom jag av födsel och ohejdad vana inte inmundigar alkohol så var jag kvalificerad att försäkra mig där. Premierna var jämförelsevis låga och villkoren generösa. Nykterhet lönade sig även ekonomiskt på den tiden. Bolaget hade en trevlig representant som kom hem till en litet då och då och gick igenom behov av försäkringar och detaljer. Vid ett sådant tillfälle talade vi om maskinförsäkring och då visade det sig att vår tvättmaskin som just hade gett upp efter 9 år borde ha hållit i 14 år enligt Ansvar som prompt betalade ut 5/14 av priset för den nya maskinen. Ett klart plus, särskilt som vi inte ens hade tänkt på det själva. Numera tror jag inte att maskinerna förväntas hålla så länge som 14 år. Ett minus i kvalitet.

Så småningom togs kravet på helnykterhet bort och premierna höjdes till nivåer liknande andra bolag. Genom mitt yrke kunde jag också försäkra mig i Salus, som var ett bolag för läkare så jag fördelade gracerna efter bästa förstånd. Plötsligt slogs de två ihop och i många år hade familjen alla försäkringar i SalusAnsvar. Addition, dvs plus. De gånger vi behövt utnyttja försäkringar har det fungerat bra. När jag blev sjuk under en utlandsresa och missade hemreseplanet med flera dagar bad jag om ersättning för den nya biljetten. När pengarna kom hade jag även fått en slant för varje dag jag varit sjuk och inte kunnat njuta av semestern. Att ligga sjuk var ett stort minus men slanten ett klart plus!

Numera har även SalusAnsvar plussat ihop sig med ytterligare bolag och det hela heter för tillfället Folksam. Jag kan bara hoppas att bristen på ansvar bara ligger i namnet. Litet historik om resan från Ansvar till Folksam.

Ett minus för dagen är det trista vädret. Regn och hård blåst lockar inte till några längre utflykter. Men det återvändande ljuset plussar på några minuter varje dag så det blir säkert vår så småningom. Men först ska vi genom årets, enligt statistiken, kallaste månad, februari. Ett plus att det är en kort månad!




söndag 21 januari 2018

Veckans rubrik: Snällhet

Pettaskarins ord för veckan, snällhet, har jag tänkt på men inte kommit till skott med förrän i veckans sista timmar. 

Jag har samma inställning till begreppet som Stefan Einhorn i sin bok, Konsten att vara snäll. Det är en god egenskap som innefattar omtanke om nästan, generositet och förmåga att förlåta och försonas. Det betyder inte att man låter sig luras eller utnyttjas och definitivt inte att man är dum. Jag tror att om man själv är snäll så får man oftast snällhet tillbaka, det är också min erfarenhet för det allra mesta. 

Blir jag däremot bemött med ovänlighet eller oförskämdhet är jag inte snäll så länge. Det tar en stund innan jag tänder, men sen får man akta sig. 

Det händer att personer berömmer sig av att vara ”raka och ärliga” men i själv verket är oförskämda och nedlåtande. De kan verkligen såra utan att tydligen förstå vad de ställer till. Rådet att hellre tiga när man inte har något gott att säga om eller till någon är ett gott råd. Sådan var min svärmor och hennes exempel försöker jag följa. Sin son har hon också fostrat i den andan vilket jag åtnjuter sedan drygt 50 år. Vilket inte betyder att vi aldrig grälar, förstås! 



tisdag 9 januari 2018

Veckans rubrik: Rörelse

Pettaskarin har dikterat veckans tema rörelse. Just det har ju hon och hennes Uffe, egen rörelse, alltså. I form av sitt ekologiska företag, menar jag. Det är ju en av betydelserna ordet kan ha. 

Men det första jag kom att tänka på var hur lättrörd jag själv kan vara. Det ska inte mycket till innan jag blir tårögd och gråter av rörelse. Jag gråter när jag läser nåt sorgligt, jag gråter på bio, på konsert och opera när det är vackert, jag gråter när jag blir glad eller ledsen, förstås, och när barn eller djurungar föds eller är alltför söta. Jag sympatigråter när nån annan gråter. 

Det har blivit liiitet bättre med åren, jag kan behärska mig ibland även om jag blir till mig av rörelse. Men sen tänker jag, varför ska jag behärska mig? En av mina idoler gråter ju offentligt: