tisdag 21 november 2017

Veckans rubrik: Eko och/eller närproducerat

Emellanåt tycks det råda en viss förvirring mellan vad det är för skillnad mellan ekologiska varor,och det som anges vara närproducerat. Men står det ”närproducerat” eller ”närodlat” och inget mer kan man i alla fall vara säker på att varan INTE är ekologisk. Det finns ingen officiell definition på vad som är närodlat. Bara organisationen Bondens egen marknad har en överenskommelse att det inte får vara mer än 25 mil från där varan säljs. Det tycker nog jag låter litet väl långt men det är i alla fall en uppgift. Det mest närodlade, förutom från eget köksland, jag hittat var rödbetor i ICA-butiken från en kvinna här i byn som odlade dem i sin trädgård. Hon hade en handskriven etikett på varje påse med namn och telefonnummer så jag ringde en dag och talade om att jag gillade hennes rödbetor. Hon blev glad, förstås, och hade just fått ytterligare beställning från affären där de gick åt som smör i solen.

I vår ICA säljs mjölk från Wapnös gårdsmejeri i Halland och dit är ca 8 mil från vår butik. Den är inte märkt som ekologisk men betecknas som ”härproducerad”, kanske eftersom det är 30 m mellan kossorna och mejeriet. Vi brukar välja den ohomogeniserade varianten. Wapnö beskriver sin verksamhet som ett ekologiskt kretslopp. http://www.wapno.se/media/73178/kretslopp_a3_konsument_sve_hi.pdf


 Helst köper vi KRAV-märkt ekomjölk i automaten på Gunnaröds gård dit vi har ca 3,5 mil. Dit kör vi inte ena ärendet efter mjölk utan när vi ändå har vägen förbi eller när det är öppet i gårdsbutiken och vi köper även annat.


Helst vill vi ha ekologiska livsmedel av flera skäl. Miljö- och klimatpåverkan är mindre, ingen giftbesprutning, ingen antibiotika till djuren, snällare djurhållning och slakt, bättre arbetsmiljö för dem som jobbar med odling och uppfödning och med all sannolikhet hälsosammare att äta. Det senare argumenterar vissa emot men jag anser att bevisbördan ligger hos dem att bevisa att den cocktail av bekämpningsmedel man får i sig av konventionellt framställda livsmedel är ofarlig. Återkommande kontroller visar 0 rester i ekomaten och ofta rester i den konventionella. Det påstås då vara ofarligt per substans men hur det är med kombinationen av dem alla vet ju ingen! I alla fall skulle jag helst se att barn fick bara ekomat och där har skolköken ett stort ansvar. Måtte det snart vara slut med thailändsk kyckling till våra ungar!

Ekologisk mat är dyrare av naturliga skäl men inte alltid så mycket dyrare som påstås. Arbetsinsatsen i produktionen per enhet blir större. Min princip är ”hellre en liten välsignad bit än ett stort förbannat stycke” och att inte kasta något. I typ Mossagårdens grönsakslådor får man produkter efter säsong och bra tips på användning. ”Soppa på en spik” är gott och tar hand om många rester så att man inte behöver kasta något. http://www.mossagarden.se/index.php?id=5

I valet mellan närproducerat och ekologiskt ska man ta hänsyn till transporten. Åker ekoäpplena båt hit kan de vara bättre för miljön än konventionellt odlade här hemma. Flygtransport är förstås aldrig godtagbart. 

Kött köper vi direkt på ekogårdar nära oss där vi kan träffa bonden och själv se hur djuren har det. Ekouppfödning ger mindre miljöavtryck än konventionell men köttfria dagar är också ofta återkommande. Självklart är det ett privilegium att vi bor så att vi bara har ett par mil till våra leverantörer. Entusiasmen hos ekobönderna är imponerande och deras produkter är värda varenda krona! http://www.kallunda.se/mop/


Fanatiskt renläriga är vi alls inte, ibland blir det hämtpizza. Närproducerad någon km bort av garanterat oekologiska ingredienser.

För övrigt är jag just nu klädd i en hemstickad kofta av garn jag själv spunnit av alpackaull jag köpt på en ekologisk alpackafarm några km bort.


Nästa vecka handlar det om kultur och därefter tar Anki över taktpinnen.

lördag 18 november 2017

Veckans rubrik: Plasten i mitt liv

Om plast har vi skrivit förut, jag vet. Men sen dess har ”plastbantning” blivit en spridd uppmaning och jag tycker man fokuserar fel. Det är gräsligt att haven är fulla av plast och helt horribelt att fylla smink och hygienprodukter med microplast. Men det är ju inte fel på plasten, det är fel på folk! Varför i fridens namn kan man inte lägga var sak på sin rätta plats? Sopor i havet eller i annan natur är ju bara helvidrigt.

Om man istället för att slänga återvinner plasten så kan den  cirkuleras 9 gånger och sedan destrueras på ett miljövänligt sätt!

Plast är en fantastisk uppfinning och behöver inte alls tillverkas av olja. Plast är ett samlingsbegrepp för en lång rad olika produkter. Den kan tillverkas av restprodukter i olika biologiska material, t ex sockerrör eller majs eller trä. Den kan göras komposterbar och lättnedbruten - förutsatt att den hamnar i rätt kompostmiljö. Slängs även den sorten i havet fungerar förmodligen inte nedbrytningen.

Jag tänker verkligen inte byta ut all plast i mitt kök mot t ex trä. Jodå, jag har för länge sedan slutat med teflonpannor men inte för att jag blev orolig att de var ohälsosamma utan för att de var så dåliga och fick bytas ut stup i ett. En gjutjärnspanna är för tung för mig men kolstål fungerar fint. Och är outslitligt.

Och, nej, jag värmer inte mat i glassförpackningar men däremot i sådana som märkts med att det är lämpliga för micron. Det är helt olika sorts plast. Det finns otaliga typer plast för olika ändamål och vad som behövs är eftertanke om vilken användning en viss typ är bra för. Plastpåsar i kyl och frys är oöverträffade och kan återvinnas om de sorteras rätt. Vår återvinningsverksamhet har försett alla med en praktisk anordning där man knyr ner påsarna och knyter ihop och lägger i plastbacken i soptunnan.



Plastmaterial har revolutionerat medicinen. Konstgjorda blodkärl, hjärtklaffar, ledproteser, ögonlinser, suturmaterial och stödbandage, blod- och vätskepåsar och allehanda sonder och katetrar för att bara nämna några.

Men all plast är förstås inte bra. Är alla medvetna om att det mesta av våra kläder i dag består helt eller delvis av plastmaterial som nylon, polyester och elastan? Är vi villiga att återgå till ribbstickade ullstrumpor och oelastiska plagg med tillräcklig rörelsevidd för att slopa plast? Jag är mycket förtjust i naturmaterial men vet att bomull inte heller är så miljövänligt att framställa. Ull är ett av de mest miljövänliga textilmaterialen, åtminstone om vi är snälla mot fåren. Både bomull och polyester kanske ska bytas ut mot olika typer av viskos som lär gå att framställa miljövänligt ur olika sorters cellulosa och varför inte öka användningen av hampa, lin och liknande växter. Ur hampa får man både ätbara frön, god olja och fiber till kläder precis som från lin. Hampa går dessutom utmärkt att odla på våra breddgrader, liksom för övrigt också lin.

Jag såg för en tid sedan ett reportage om en butik ”helt utan plast”. Jag undrar, jag. OK, inga plastburkar eller påsar, bara papper, glas och plåt till förpackningar. Glas bryts f ö inte heller ner i naturen och ska inte heller slängas där utan återvinnas, det också, aluminium likaså. Men vad för slags golv och vilken slags färg hade lokalen? Och vad för kläder har personalen? Hur betalar man? Med plastkort, kanske?

Jag håller på att slopa alla kläder och filtar av fleece sedan jag förstått att varje tvätt skickar ut miljoner micropartiklar i avloppet och köper förstås inga hygienartiklar med microplast. Sedan minst 10år har jag med mig återbrukbar kasse när jag handlar, precis som i barn- och ungdomen.

Och mina inopererade ögonlinser av plast är jag mycket glad över!


lördag 11 november 2017

Veckans tema: Julhysteri?

Jag har själv angett veckans rubrik, Julhysteri?, och ser med både bävan och resignation fram emot de kommande fem veckorna. Bävan för att jag själv kanske grips av hysterin och resignation för att man inte kan värja sig.
Jag konstaterade att den kommunala granen i vår by redan kommit på plats även om lamporna ännu inte tänts, tack och lov. Redan för 10 dagar sen började man i den närbelägna staden montera upp granstjärnor i lyktstolparna.
Veckoslutet tillbringar jag på kurs på Hemslöjden i Landskrona som har ett stort bord med varor med 50% rabatt för att göra plats för julsakerna som kommer på plats på måndag.
I storstäderna är det enligt envisa rykten redan i full gång med julsånger i butikerna och julklappstips för att inte tala om all reklam som jag gör mitt bästa att blunda för.
Jag hinner bli trött på julen långt innan den äger rum.
EN hantverksutställningar inför julen vill jag besöka, oftast Hushållningssällskapets Skånejul som sedan många år äger rum på Hässleholmsgården i slutet av november. Längre bak i tiden ambulerade den runt på olika orter i Skåne men nu är den stationär. Men snart sagt varenda by med självaktning har en egen julmässa och kvaliteten på hantverket är högst skiftande. Dem undviker jag.
Jag har också redan hört en del börja tala om sina julföreberedelser vilket gör att jag försöker blunda med öronen. Här byts inga gardiner eller putsas några fönster för att det ska bli jul. Det ser ingen i mörkret ändå.
Ju mer det hetsas, ju långsammare blir jag och desto färre förberedelser gör jag. Handeln förutspår som alltid nya försäljningsrekord. Mina julklappar, i den mån de förekommer, består alltmer av presenter från typ Unicef som t ex vaccinpaket, katastrofpaket, varma kläder till flyktingbarn eller något annat som någon annan behöver betydligt bättre än vi i Sverige. Även de litet större barnen i släkten får numera sådana. De har redan tonvis med leksaker och kan ofta inte ens säga vad de önskar sig. Till de mindre barnen försöker jag hitta på nån upplevelse vi kan dela vid lämpligt tillfälle och för gudbarnen brukar det bli ett operabesök på jullovet. Hittills har inget barn uttryckt besvikelse för sådan gåva, de flesta vuxna har blivit lättade och glada över att slippa fler prylar. Bara ett par personer har genom åren sett ogillande ut, en sa t o m surt att ”det vet man ju att de pengarna ändå aldrig kommer fram”.
Så julhandeln tjänar inte så rysligt mycket på mig.
Robert Nyberg ger oss en tankeställare inför vissa inköp:

Jag skulle önska mindre hets och jippo före jul, helst inget alls före 1:a advent och istället att julen fick sträcka ut sig med frid och samvaro med nära och kära från julafton och framåt ända till nyår! Men då bryter ny hysteri ut med rea och klappbyten. I affärerna städas julen raskt ut som om den aldrig hade hänt.
Som det nu är springer folk sig halvt fördärvade med förberedelser i sex veckor och sen upphör allt med en knall efter annandagen.
Vart tog det vägen att julen varar till påska?
F ö anser jag att fastlagsbullar till 1:a advent är en styggelse.


torsdag 2 november 2017

Veckans tema: Invintring

Enligt SAOL betyder invintring att skydda eller ta in för vintern. Det är precis vad de flesta av oss i detta kalla land håller på med nu. Vi ställer undan trädgårdsmöblerna, tar in pelargoner och andra växter. Kanske satsar vi ett tag på ”bollkryss” eller ljung för att inte utemiljön ska bli alltför abrupt avskalad.

Naturen vintrar in sig med att fälla löv, pälsa på knoppar som ska vila till våren och alla kryp gräver ner sig.

Sommarkläderna hängs undan, långkalsongerna letas fram liksom dunkappor, mössor, vantar och halsdukar. Snart har jag stickat klart en kofta av alpackagarn jag spunnit i sommar så frysa ska jag inte. Jag har också äntligen hittat en dunkappa jag ville ha. Den fick inte vara svart, inte ha fast kapuschong (jag avskyr kapuschong), inte metallblixtlås och så måste den ha innerficka. Gissa var den fanns! Hos Gudrun Sjödén, förstås. Dessutom sydd i återvunnet tyg och fylld med återvunnet dun enligt uppgift. Jag har redan blivit kallad modig som går omkring så färgglad. Vad är det för modigt med det?


Här har de flesta krukorna ställts i växthuset med en fläkt som frostvakt, andra har redan fått plats i uterummet. I början av december brukar allt komma in i uterummet men det är skönt att ännu en tid ha litet svängrum där.


Att åka längs vägarna i bokskogstrakter bjuder på ett  varierat färgspel och idag mötte jag stolparen, dvs bilen som planterar snöpinnarna i vägkanterna. Förra vintern behövdes de inte en enda dag i våra skogiga trakter där snön inte fyger som på slätten, men man vet ju aldrig. Extremväder börjar bli vanligt så det är bra att vara förberedd även på snöoväder.


Några dagar nu är det Ljusstämning i parken på Sofiero och i morgon åker vi dit. https://sofiero.se/event/ljusstamning/

Ett ytterligare sätt att invintra sig!

onsdag 1 november 2017

Novemberteman

Jag har inte kunnat hitta att någon publicerat några veckoteman för november så här kommer förslag:

V 44 Invintring

V45 Julhysteri?

V46 Plasten i mitt liv

V47 Eko o/el närproducerat?

V48 Kultur - vad väljer du?

Som vanligt öppet för fritt spånande och tyckande.

Just nu tycker jag att bokskogen är fantastisk - som alltid!


"No tree in autumn is more noble and honourable than the beech. Its dark leaves at first turn yellow; but the last stage before they fall is rich dark brown. As in spring there should be a Sunday set apart for seeing the young green beech leaves in their first beauty, so there should be a "beech Sunday" for the colours in autumn." (The Charm of Birds by Viscount Grey of Fallodon, 1927, sid 104.)

onsdag 25 oktober 2017

Veckans rubrik: Myriader

”Det största tal som de gamla grekerna namngav var myriad. Numera står myriad för ett fantasibelopp – eller för ett ofattbart stort antal – men på grekernas tid stod det för beskedliga tiotusen: hundra gånger hundra. Givetvis visste grekerna att det fanns mycket större tal, hur stora som helst, men det största tal som de definierade lär ha varit en myriad myriader, alltså hundra miljoner. Arkimedes bollade med det talet.”
Citatet är ur Språktidningen http://spraktidningen.se/artiklar/2013/11/nu-behover-vi-tala-om-stora-tal
Där kan man få rett ut den förvirring som råder när det gäller skillnaden i språkbruk om de stora talen man läser om t ex olika länders budgetar eller kostnader för diverse katastrofer.

Min egen första association till myriader är flyttfågelflockar av småfåglar men sen kommer tanken på bilder från länder som Kina och Indien där det myllrar av folk i t ex trafiken och på marknader.

Men jag ägnar mig idag åt myriader av porträtt. Det finns det nämligen på National Portrait Gallery i London beläget på baksidan av det stora National Gallery.
I alla fall finns det myriader av gubbar, gubbar och åter gubbar!


Just därför gick jag nyligen några timmar och letade efter kvinnoporträtt.

Jag har ett favoritporträtt sedan mitt första besök i början av 1970-talet, nämligen Stuartdrottningen Anne som på 1600-talet misslyckades med sin viktigaste uppgift, förutom att vara regerande drottning, nämligen att föda en tronföljare. Hon genomgick 18 graviditeter varav inte ett enda barn överlevde sin barndom. Den sistfödde dog när han var 11. Hon ser inte glad ut på porträttet heller.



Många av porträtten är inte avsedda att smickra personernas utseende utan visar hur de såg ut och deras personlighet. En betydande 1700-talskvinna är Catherine Macaulay, historiker och politisk aktivist. Hon skrev en engelsk historia i 8 band, var radikal och stödde de amerikanska självständighetsplanerna. Hon kom även att resa till Amerika och träffa George Washington.


En annan 1700-talskvinna är Flora Macdonald som hyllas som hjältinna för att ha räddat livet livet på Bonnie Prince Charlie genom att klä ut honom till sin kammarpiga. Att jag kommer ihåg henne beror på att jag i min garderob har ett plagg, en slags cape, som kallas just Flora MacDonald och som jag köpt i Skottland en gång i tiden.




The Chevalier d’Eon, född 1728, var en fransk soldat, diplomat, spion och fäktmästare som från 1777 levde som kvinna. Han var man, det konstaterades vid obduktionen, men man skulle kunna tro att han var vad vi idag kallar transperson. Han undervisade och gjorde uppvisningar i fäktning klädd i klänning som på bilden.



Adelina Patti var en av 1800-talets stora operasångerskor, jämförbar endast med de samtida Jenny Lind och Kristina Nilsson. Hennes karriär varade i nästan 60 år vilket får en att tänka på Placido Domingo. Patti gifte sig tre gånger, den sista med en svensk friherre Cederström.


Dame Eileen Younghusband undervisade i många år vid London School of Economics samtidigt som hon engagerade sig i arbete för fattiga och flyktingar och i socialt reformarbete.



Helen Kennedy, född 1950, är en ledande jurist i Storbritannien. Hon är specialist på mänskliga rättigheter och arbetar mot våld mot kvinnor och barn och mot diskriminering.



Avslutningsvis uppehöll jag mig vid porträtt av ytterligare några drottningar bland vars främsta gemensamma merit nog är att de behållit sitt ämbete rysligt länge, nämligen Elisabet I, 45 år, Viktoria, 64 år, och Elisabet II, nu på det 65:e året.

Bettan nr 1. I den här klänningen spelade Sonya Radvanosky drottningen i Metropolitans uppsättning av Roberto Devereux häromåret.




Ett ungdomsporträtt av Vickan. Litet roligare än alla de av den tjocka, sura tanten som finns.





Nuvarande Bettan 2 som inte vill släppa fram sonen.....
Genom alla tider finns det myriader av betydande kvinnor inom alla områden och fram till 1800-talet kände man allmänt till dem. Det är inte medeltiden som är mörk, ur ett kvinnoperspektiv är det 1800-talet, då männen lyckades skriva ut kvinnor ur historien. Hög tid för revansch!

fredag 13 oktober 2017

Veckans rubrik: Klippdockor

Å, en av min barndoms stora fröjder, det var klippdockorna. Tillsammans med ”styckena” - som vi skåningar kallade bokmärkena eller glansbilderna - så var klippdockorna kära samlarobjekt. Hade man bara en klippdocka i lagom styv kartong så kunde man i vanligt papper klippa ut egna kreationer och i fantasin låta dockan delta i alla slags äventyr och festligheter. Stycken bytte man med väninnor men klippdockorna var ens alldeles egna och jag brukade leka ensam med dem. Vackra flickor som man kunde klä i flotta balklänningar och spädbarn som fick gulliga sparkdräkter var favoriter.

Jag gissar att klippdockorna blev omoderna ungefär vid Barbiedockornas intåg på arenan. Jag såg dem först i USA 1962 och tyckte de var gräsliga men har ju förstått att småflickor blev alldeles förförda. Klippdockorna var ett billigt nöje, ingen kunde skära guld med täljknivar på dem och reklamens makt är oerhörd. 

Jag säger inte alls att barn ska nöja sig med kottar och klippdockor men ibland går det för långt med leksaker - och andra prylar - en masse. Max Gustafsons satirteckning tycks mig inte särskilt överdriven.


En fin klippdocka hittade jag på nätet. Det står inte vem som gjort den men det borde vara Ingrid Vang Nyman som ju illustrerade Pippi. Om nu inte någon bara snott barnansiktena och sen gjort kläderna.