Grattis Sonja!

Idag utbringar vi ett skånskt trefaldigt leve för Skepparkrokens Sonja på hennes 4 årsdag!
Hon tillbringar dagen med korta intervall mellan uterummet och godispluttrusningar, allt efter önskemål.

Fredagstema: Att slänga bort

Musikanta efterlyser något system i bortslängande. Det skulle jag verkligen vilja ha ett!
Nyligen sa jag till maken att nu är vi så gamla att det är dags att dödstäda. För om vi plötsligt försvinner nu så blir det ett elände för dem som ska reda upp här. Så jag tycker att vi måste börja själva medan vi är pigga nog att orka.
Och det är INTE jag som är värsta ekorren, även om jag är illa nog.
Som på beställning kommer vår fattigmansrenovering av köket (luckbyte och ombyggnad av nederskåp till lådor, i stort sett) och därmed en nödtvungen genomgång av vissa skåp.
Det har redan resulterat i en stor låda till LOPPIS, för slänga prima grejor direkt, det kan jag inte. Men har jag inte använt dem på åratal och inte saknat dem eller tänkt på dem - skjuts iväg! Bekanta som kommer förbi får plocka, några har redan gjort det, det tackar jag för. Tänker på Pettas loppislåda,  där man kan betala något om man vill, det går till en fönsterrenoveringskassa, om jag inte minns fel. Men jag är nästan beredd att betala för att bli av med grejorna.

Vissa saker kan man ju inte skiljas ifrån av nostalgiska skäl även om jag försöker stålsätta mig. Sen bor det ju en till här som har synpunkter, hm, så vissa saker vågar jag inte sortera bort.

Garderoben är ett annat kapitel. Jag brukar sortera och ge bort till ett par bekanta som blir jätteglada och jag betonar alltid att de ska göra vad de vill med plaggen. Passar de inte dem själva kan de ge dem vidare eller sälja dem på nätet, jag bryr mig inte. För en tid sedan tvingade jag maken att gå igenom sin garderob; vi kastade bort minst 10 par byxor! Då hade han kommit och velat få lagat ett par älsklingsbyxor som var fransiga i kanten medan han hade ett flertal nya med prislappen kvar i garderoben. Plus, alltså, mer än 10 par omoderna, oanvändbara eller utslitna. Det blev många lediga galgar, det. Behöver jag säga att det INTE blev någon lagning?

Men åter till system för utsortering. Feng shui för skulle kunna vara ett stöd men jag har aldrig lyckats. Skulle man kunna tänka sig så här:

1) Behövs ofta
2) Behövs ibland
3) Kan vara bra att ha
4) Ärvd av faster, snyft
5) Snygg men värdelös
6) Hu, vem har vi fått den av?
7) Kanske NN vill ha den, hennes/hans (hens?) stil och vi behöver/gillar den inte

Varför har vi tre våffeljärn??? Bra att ha? Nä)
Hurra, vi kastar det som är omöjligt att rengöra!

Ha en skön helg, alla läsare och temadeltagare!

Fredagsbloggare:
Nilla,Desiree, Annika, Erica, Saltis, Musikanta, Inga-Britt, Helena, Olgakatt, ,Pettas,Lotta,Cecilia,Åsa, Gnuttan,
Anna, Anna,

Bilderna från nätet

Fredagstema: En scenupplevelse

I februari är det Musikanta som leder temaorkestern och vi börjar med en scenupplevelse.
Jag skriver ju relativt ofta om sådana, framför allt de operor jag ser, antingen på scenen i verkligheten eller på bio, oftast i direktsändning från Metropolitan i New York.
Därför tänkte jag referera en upplevelse där jag själv stod på scenen. Förutom i småskolan där man då och då fick vara med i små pjäser eller tablåer och föreställa blomma eller spela en liten gumma så har jag bara spelat teater en enda gång.

Jag gick i amerikansk skola ett år på 60-talet och då skulle man vara med i olika aktiviteter varav en var årets teaterföreställning. I detta års pjäs, som hette Tattletale, fanns en pytteroll med just mitt förnamn varför det ansågs självklart att den var vikt för mig. Rollen hade EN replik. Beväpnad med en stor häcksax ropade jag med emfas:

Cut off her ears! I´ve got the shears!

Själva historien har jag totalt glömt men repliken sitter fasthamrad i min skalle och kommer att göra så till döddagar, det är helt säkert. Personalen på "hemmet" kommer nog att undra när jag sitter där och mumlar "cut off her ears, cut off her ears".

PS. Nej, jag klippte inte av några öron.

Landskrona - världens centrum?

Upplevt på ett Öresundståg:

En upprörd man kommer marscherande genom vagnen strax innan tåget kommer fram till Hässleholm på väg mot Bromölla. Han är arg som ett bi för att inte tåget gått till Landskrona!

Han steg på i Danmark och det har han gjort MÅNGA gånger och ALLA tåg mot Sverige har gått till Landskrona!

Ingen gång har han noterat att Öresundstågen, förutom att gå längs västra kusten mot Helsingborg och Göteborg (och därmed passerat Landskrona), bl a också går mot Kristianstad, Växjö, Karlskrona, Hässleholm, Bromölla eller Kalmar och i alla dessa fall definitivt inte går via Landskrona.

Som tur är har jag i min iPhone Skånetrafikens app och kan meddela honom att om han går av i Hässleholm så går det ett Pågatåg mot Helsingborg efter en kvart. Han blir inte särskilt glad ändå och säger inte tack. Men sen är det nog inte så svårt att ta sig till Landskrona.

Centrum i hans värld.

Dock håller jag med honom om att konduktören kunde noterat slutstationen på hans biljett och gett honom ett tips att rätta till misstaget redan i Lund.

Fredagstema: Inredningsdrömmar

Eftersom jag är ca 3 ggr så gammal som Erica, som gett oss veckans temarubrik så har jag redan hunnit få mitt drömhus. Det bor jag i sedan över 30 år. Vad jag däremot skulle behöva är en rejäl slant att renovera för! Och DÅ, mina vänner skulle ni få se på annat än det jag har i dag.

Vi har nyligen beställt uppfräschning av köket som kommer om några veckor så det hoppar jag över här.

Jo, vi har ett vitt kök - vansinnigt omodernt när vi byggde det - och det blir vitt även efter renoveringen. Men det på bilden är INTE vårt. Hittade bilden på nätet och jag tror att det är ett IKEA-kök för jag känner igen stolen GILBERT.

 Det skulle bli nya badrum plus ett badrum på ovanvåningen där det inte finns något idag. Alla rum skulle bli omtapetserade och några golv omlagda.
Soffgruppen skulle bytas mot nytt, Malmsten eller Bruno Mathson. Alla gamla IKEA-bokhyllor åker ut och nya enkla i björk kommer in.
Varför inte en sån här soffa

Carl Malmstens soffa SAMSAS

kompletterad med ett par sådana här

Bruno Mathsons fåtölj JETSON

Jag vill inte all det ska se ut som i möbelaffärer där allt är matchat - det får gärna vara blandade stilar.

Förresten vill jag verkligen inte byta allt. Både köksmöbler och sängar har vi fått tillverkat av lokala snickare efter vår egen smak - synnerligen enkelt i alm. Dem vill jag inte göra av med för allt smör i Småland!

Så det blir nog bara soffa, fåtöljer och bokhyllor jag byter när allt kommer omkring. Kanske jag tar en tur till Illums Bolighus i Köpenhamn och tittar på lamparmaturer också.

Fö har jag både en Jetson och en Pernilla redan....

Pernillan köpte jag för 40 år sedan för mina första vikarielöner. Inklusive fotapallen. Och jag sitter i den varje dag. En del av den stora slanten skulle gå till renovering av den också - vissa små djur med vassa naglar gillar att riva på sadelgjorden.

Bruno Mathsons PERNILLA 2

Visst skulle det vara spännande att stå inför nyanskaffning av allting men det är svårt att tänka sig när man har hunnit så här långt i livet. Spännande blir det i alla fall att se vad alla ni andra har tänkt er!

Det här var Ericas sista temarubrik och vi tackar så mycket för den här omgången. Vem blir nästa inspiratör, tro?

Litet mer från Skissernas Museum

Skissernas museum, Arkiv för dekorativ konst som hela namnet lyder, hör till Lunds Universitet. Det ligger bara några kvarter från det hus där Anatomiska Institutionen på 1960-talet låg och jag gick då och då dit efter föreläsningarna. Då hette det bara Arkiv för dekorativ konst och kallades för Arkivmuseet.
Arkivet tillkom 1937 på initiativ av den dåvarande professorn i konsthistoria, Ragnar Josephson.

Under årens lopp har ett mycket stort antal skisser och även en del fullbordade verk tillfallit museet, inte sällan genom gåva från konstnären eller efterlevande. T ex gav Henri Matisses barn de stora skisserna från  konstnärens arbete med kapellet i Vence till museet.

Att bilderna blir så sneda beror på att de sitter högt upp och på denna nedre bild får man en uppfattning om hur enormt stora de är. Det finns flera mindre förstudier där man kan följa processen från porträtt av en modell med noga utmejslade anletsdrag till den stiliserade madonnabilden med den tomma ansiktsovalen.

En berömd, för att inte säga beryktad, konstnär är Christo, mannen som tillsammans med hustrun, Jeanne-Claude, paketerar byggnader och annat i tyg. Mest omtalat är nog insvepningen i silverfärgad duk av riksdagshuset i Berlin 1995 innan huset byggdes om. På Arkivmuseet kan man studera skisser och fotografier av planering inför bl a detta projekt.

Så här blev det. Och det väckte mycket stor uppmärksamhet. Jag tycker det är fascinerande och vansinnigt men många förfasar sig. Bilden är från nätet.

På nätet hittade jag även denna bild från Central Park i NY 2005. Gates, heter verket. Det hade jag velat se i verkligheten!

Ett alldeles färskt tillskott hittade jag - Jakob Dahlgren - i form av en liten modell av hans färgglada rektangulära "pinnar".

 

I fullskala såg vi detta i somras på Wanås.

Det var helt omöjligt att inte åtminstone klättra LITET!

Något annat nytt jag lärde mig vid detta besök var ytterligare detaljer om de stora målningarna i General Electric-huset vid Rockefeller center i NY. Jag såg målningarna av Joseph Maria Sert för första gången för några år sedan och just då pågick renovering så där är byggnadsställningar i vägen.
verket kallas America´s Progress, om jag inte missminner mig.

Men Serts målningar är inte de första på platsen. Beställningen hade gått till Diego Rivera, Frida Kahlos man. Han målade ett 20-tal stora fresker på plats, Portrait of America. Det här var 1933 under Roosevelts New Deal och tiderna var för att vara i USA ganska radikala. Men det fanns gränser för beställaren Rockefeller som upptäckte Lenins porträtt bland bilderna. Han bad Rivera ta bort just det porträttet vilket Rivera förstås vägrade. Så Rockefeller lät knacka bort alltihop och kontrakterade istället Sert.
Men Rivera målade sina bilder en gång till som 21 stora pannåer till New Workers´ School i NY.

Emellertid flyttades samlingen efter några år och splittrades på 40-talet. Ett stort antal förstördes i en brand och idag finns bara 9 kvar. Varav en på Arkivmuseet i Lund! Fotot ovan finns också där.

Så du som har vägarna förbi Lund - missa inte denna juvel till museum! Öppet alla dagar utom måndag.

Flow!

På väg hem på snöslippriga vägar i vinternatten hörde jag på P1:s musikprogram Hjärtslag om bl a begreppet flow.
Då hade jag under drygt 3 timmar varit i just det tillståndet när jag såg The Enchanted Island i direktsändning från Metropolitanoperan i New York.

Man har understått sig att blanda ihop ett par Shakespearedramer, Stormen och En Midsommarnattsdröm, och göra en ny saga om en förtrollad ö och ett libretto på engelska, rimmat, t o m. Sen har man tagit musik från olika barocktonsättare och mixat till en ny opera, besatt den med superröster - som alla har fått medverka i skapandet och i viss mån välja musiken - och med en blandning av gammal kulisskonst och ny datoranimering gjort ett mästerverk. Som alltså försatte mig i totalt flow där tid och rum försvann.

Lyssna ovan på Joyce Didonato och om du vill kan du se och höra ett par klipp med rörliga bilder här. Missa inte Danielle De Niese som spelar Ariel och som jag såg i Glyndebourne i somras i Kärleksdrycken.

Min speciella älskling, Placido Domingo, var Neptun och sjöng denna föreställning just på sin födelsedag. Här intervjuas han i pausen av Deborah Voigt.



Under säsongen har jag sett ytterligare en barockopera från Met i livesändning, Rodelinda. I dessa två operor har jag för första gången hört kontratenorer i opera. Tidigare har jag bara hört sådana  konsertant i just 1600-talsmusik. David Daniels, som sjunger i The Enchanted Island hade också en stor roll i Rodelinda och anses ha kanske världens just nu mäktigaste kontratenorröst. Inte tror man att det går att få tårar i ögonen när en stor, maskulin karl sjunger i lika högt läge som en alt eller mezzosopran? Jo, jag försäkrar!

Om några veckor ska jag se Ragnarök - då får jag nog inga tårar i ögonen. Wagner har inte den effekten på mig men jag ska nog kunna uppskatta det ändå.