lördag 27 december 2014

Lördagstema: I handen



Åter är jag en aning olydig mot Karin som dikterar årets sista lördagstema med rubriken I handen.
Jag går vidare till pluralis, I händerna.
Jag har inte sett det på länge, kanske pga att vi mejlar och sms:ar istället för att skriva meddelanden på papper och stoppa i kuvert, men det händer att jag själv skriver "Tillhanda" efter personens namn på ett kuvert. Då är det ett meddelande jag inte låter posten förmedla utan på annat sätt, ofrankerat, låter överlämna direkt i händerna på vederbörande. Vill jag vara elegantare och stila litet med min språkkunskap skriver jag rent av "Aux mains", dvs sak samma fast på franska.

I flera år har det kommit nyhetsinslag om att låta operera in ett chip i handen, samma typ som dem vi märker våra husdjur med. Med den tekniken kan man slippa nycklar, ID-kort, plånbok osv. Det finns filmer på youtube som visar hur det går till.
Själv tycker jag det känns synnerligen tveksamt. Nog räcker det mer än väl med mobiltelefonen som talar om för storebror precis var vi befinner oss? Telefonen kan vi i alla fall lägga bort, det blir värre med ett chip i kroppen.
En riktig praktanka som florerar i USA  är att Obamacare, det nya "affordable" sjukförsäkringssystemet, skulle kräva att man har ett sådant chip i kroppen!

Här är ett mikrochip i alla fall utanför kroppen!

I Handen kan förstås också syfta på orten Handen som jag allt sedan många år förknippar med mord. 1967 sköts tre personer, två poliser och en väktare kallblodigt ihjäl i ortens centrum av tjuvar.


 Det är dags att tacka alla temadeltagare för det gångna året och nu särskilt Karin på Åland för decembers teman! Vi går igång med ett nytt år, nya temautmaningar och i januari står jag för fiolerna!
Sug på de här:

3/1 Min musik

10/1 Romantik

17/1 Skräp

24/1 Nyckel

30/1 Tidskrifter

Deltagarlistan finns till höger och alla som känner sig hågade är välkomna att delta!
Ett Gott Nytt År på er allihop!

PS. Jag vill hellre att det är 10 fåglar i skogen .......

lördag 20 december 2014

Lördagstema: Förr i tiden



Jag tar mig friheten att översätta Pettaskarins rubrik, Förr i tiden, för denna vecka till ancient times på engelska och börja med att relatera en händelse från 1960-talet då jag gick i skolan ett år i Covina, Kalifornien. 
Jag hade ett "assignment" i skolan att intervjua någon viktig person och hade lyckats få ett möte med the Mayor, dvs ungefär borgmästaren.
The Mayor var en ämabel man, vars hund med det förpliktande namnet Dag (efter Dag Hammarskjöld), för tillfället satt i karantän efter att ha bitit en person! Detta för att utesluta att Dag hade rabies.... 
Ämnet för min intervju var stadens historia. Några detaljer om denna historia kommer jag inte ihåg men jag minns att mitt intervjuoffer ideligen refererade till ancient times.  Jag fick inte riktigt ihop fakta med något ancient och måste till slut fråga vilket perspektiv detta begrepp avsåg. Han såg litet förvirrat på mig och undrade varför jag frågade det. När jag då påpekade att min hemstad i Sverige fått sina stadsprivilegier på 1200-talet blev han tyst.
-Jag talar om sånt som hände för ca 50 år sedan..... Men jag lovar att aldrig mer ta ordet ancient i min mun!  
Med tanke på att denna lilla historia utspelade sig för nu drygt 50 år sedan borde jag kanske kalla den ancient med amerikanska mått mätt, i alla fall kaliforniska. Själv har jag också hunnit bli mycket ancient.



En mera nutida historia berättade en bekant för några år sedan. Hon hade arbetat som sjukvårdsbiträde i över 25 år, fr a inom intensivvård med respiratorpatienter, vilket hon var speciellt utbildad för. Sen kom den tiden när alla inom vården skulle vara minst undersköterskor och hon sattes på skolbänken drygt 50 år gammal. En stor del av utbildningen var praktik och en dag placerades hon på en intensivvårdsavdelning hon arbetat på i många år men inte just sista året. Hennes handledare blev en nyfärdig undersköterska som visade henne runt. Då poppade en detalj upp som var ny sedan min bekant senast tjänstgjort på avdelningen, jag tror det var slemsugen som fått ny utrustning.
-Jaha, sa hon, gör ni så numera.
-Så har vi ALLTID gjort, blev svaret.
När min bekant berättade detta för mig peppade jag henne att be att få byta praktik till ett område hon aldrig jobbat med; det fick hon när hon berättat för kursledningen hur det låg till.    

Numera är även undersköterskorna i stort sett avskaffade. Alla ska vara minst sjuksköterskor....


Enligt min åsikt var faktiskt vissa saker bättre förr i tiden.....  

Ta nu inte i med julstress så att livstycket spricker, go´vänner! Stilla er och låt frid råda!

fredag 12 december 2014

Lördagstema: Surrogat


Pettaskarins finger fastnade på surrogat den här veckan. Hade det varit för en månad sedan hade min tanke genast landat på ransoneringstidens kaffesurr. Om de olika varianterna kan man läsa på wikipedia



Kaffe och en mängd andra varor var ransonerade under och efter andra världskriget och när de flesta åter var fria något år in på 50-talet fick jag överblivna kuponger att leka med. Ett dryckesalternativ som min far brukade berätta om - och ibland tillaga sig en kopp av - var silverte, dvs hett vatten med en skvätt mjölk och en sked socker. Inget te och förstås inget silver.



I det sammanhanget har jag i minne ett brev jag sett som min far skrev till sin mor, min farmor, några månader efter min födelse. Förutom att berätta hur "snäll" jag var så relaterar far ett besök i Danmark där ockupationen då hade upphört. De svenska besökarna hade bl a med sig ett paket riktigt kaffe vilket hade blivit oerhört uppskattat.

Under kriget var det stopp för den mesta importen och inte bara mat och dryck fick ersättas med kristidsmaterial eller surrogat av olika slag. Man tillverkade tyg av cellulosafibrer; vistra var ett sådant material som fick rykte om sig att vara sladdrigt och av dålig kvalitet. Det var dock föregångare till vår tids viskos som finns i olika former och ofta av mycket hög kvalitet.

Men nu är det surrogatmödraskap som kommer för mig. Under mitt besök i USA nyligen träffade jag vid en tillställning ett antal samkönade föräldrar varav flera män. Det framgick av den öppna diskussionen att de flesta av de manliga paren hade skaffat barn via surrogatmoderskap, några i Indien men de flesta i USA där detta är lagligt.  Två av paren hade dessutom tvillingar.

Babybrunch

Själv känner jag en stor tveksamhet inför möjligheten att utnyttja en främmande kvinna på detta sätt, oberoende om det är samkönade par eller inte.  Är pengar inblandade känns det ännu mera tveksamt. Ett antal svenskar har redan skaffat barn i bl a Indien och USA och fra i USA är det synnerligen dyrt, mellan 1,5 och 2 miljoner kronor, i Indien förstås billigare. Förmedlingsbyrån ska ha betalt, kliniken, diverse advokater, myndigheter och det krävs ett antal resor. Man behöver inte ha mycket fantasi för att inse att den lilla skärven hamnar hos surrogatmodern.  Det finns ett otal "agencies" som flitigt marknadsför sina tjänster. Kritikerna framför att det bara är fattiga kvinnor som blir surrogatmödrar.
 Nota bene, jag har inget som helst mot samkönade föräldrar, inte heller mot vare sig ägg - eller spermiedonation. Det betraktar jag som likvärdigt med organdonation till förmån för någon som saknar den normala funktionen i fråga, liksom en hornhinna eller en njure. Det är lånet eller köpet av en annan människas hela kropp för en graviditet som bekymrar mig, framför allt hälsorisken som ju alls icke är försumbar. Detta sagt utan att lägga några moraliska synpunkter på de föräldrar jag träffade. De har alla handlat utifrån sina egna val och förutsättningar.
RFSL anser att Sverige bör tillåta surrogatmödraskap och införa lagstiftning till skydd för de inblandade, fra barnen. 

Andra organisationer är kraftfullt emot och jag lutar nog mest åt den syn som redogörs här från Kvinnolobbyn

Hur känner ni andra inför detta?

Hoppas alla får en fridfull Luciahelg trots att jag kanske satt igång allvarliga tankar. Och ute härjar stormen Alexander....

lördag 6 december 2014

Lördagstema: Dråpligt



Denna ännu så gråa december består Pettaskarin oss med teman för lördagsförfattandet. Idag ska det vara Dråpligt. När man börjar fundera på vad ett ord egentligen betyder och var det kommer ifrån kan förvirring uppstå. Forskar man sen litet så ser man hur det ordet en gång stod för förändras hela tiden.

I Svenska Akademins Ordbok från 1922 står det så här:

DRÅPLIG drå³plig² äfv. (numera i sht emfatiskt) DRÅPELIG -pe-, adj. -ara († -igiste, superl. best. GR 6: 340 (1529)). adv. == (†, GR 1: 115 (1523), SWEDBERG Schibb. 163 (1716)), -A (†, Jos. 11: 4 (Bib. 1541), RHYZELIUS Episc. 2: 39 (1752)), -EN (numera bl. arkaiserande, GR 10: 137 (1535), WULFF SvRim 37 (1898)), -T (CNATTINGIUS SnE 121 (1819) osv.). (draapOPETRI (1525) i SthmTb. 1: 43; drap- GR 1: 35 (1522), 12: 81 (1538); drop- GR 1: 115 (1523); dråp- Apg. 2: 11 (NT 1526) osv. – -pel- OPETRI (1525) i SthmTb. 1: 43 osv.; -pl- GR 1: 207 (1524) osv. -igit, n. sg., GR 6: 162 (1529: -iged), SP 1779, s. 571)
[fsv. drapliker drapelikin, dropelig, äfv. dräpelig, motsv. d. drabelig, ä. dan. äfv. dræbelig, af mnt. draplik, drepelik (eg.: som träffar målet), af drapen, drepen, träffa (se DRABBA, resp. DRÄPA); jfr (FÖR)TRÄFFLIG]
[DRÅPLIG 1]
1) ansenlig, synnerlig, stor, väldig, framstående; betydande, betydelsefull, märklig, förunderlig; med afs. på ngt ondt l. skadligt ofta: allvarlig, svår; numera bl. i några från ä. tid kvarstående uttr.: dråpligt verk, dråplig gärning, dråplig skada o. d., där ordet emellertid nu snarast torde uppfattas i bel 2. Then stora och drapelig skadæ .. (Västerås) domkirka lidhit haffuer. GR 1: 35 (1522). Gudz dråpeligha wärck. Apg. 2: 11 (NT 1526; Bib. 1917 väldiga gärningar). (De) fulle (dvs. föllo) .. offta j dråpeligha synder. OPETRI 1 Post. 26 a (1528). Wtscriffter aff the drapeligiste breff som tw nw ther seet haffwer. GR 6: 340 1529; högre upp, på samma s.: stark oc owinnelig breff). Då något dråpeligt och stort skal åstadkommas, måste det ske med mångas tilhjelp. LINNÉ PVetA 1739, s. 7. Konungen.. gick manligen fram emot trollet, och vitta (dvs. gaf) det många dråpliga hugg. SvFolks. 65 (1844). (†) ssadv.: duktigt, i hög grad, mycket, öfvermåttan, väldigt. Then .. peninge swmme . ., ther gansche dropelig stoor ær. GR 1: 115 (1523). Man . . kan taga dråpeligen miste. GEIJER I. 3: 141 (1825). – jfr ÖFVER-DRÅPLIG.
[DRÅPLIG 2]
2) utmärkt, utsökt, förträfflig, härlig, präktig, makalös, "gudomlig"; i sht numera ofta i ironisk mening; stundom: öfvermåttan barock l. löjlig. Ett dråpligt väder. En dråplig utsikt. Att Rijket förstärcht blifwe motte .. medh wällige och sköne Örligz Skep. Thesz(likes)t dråpelige bössor och wärier. GR 14: 395 (1542). Är det icke dråpeligen argumenterat och slutit? HIÄRNE Orth. 128 (1717). (De) funno et så dråpeligit öl, at de af alt hjerta drucko deraf. SP 1779, s. 571. Jag gjorde ett dråpligt fiasko. GHT 1898, nr 41 B, s. 2. Detta dråpliga bondlugn! PT 1904, nr 274, s. 3.

Ha en skön helg!


fredag 28 november 2014

Lördagstema: Lycka

LYCKA  har enl enl SAOL flera olika betydelser, jag väljer en av dem.

2lycka s. -n lyckor • 〈prov.〉 inhägnad mindre åker el. äng
Singular
lycka obestämd grundform
lyckas obestämd genitiv
lyckan bestämd grundform
lyckans bestämd genitiv
Plural
lyckor obestämd grundform
lyckors obestämd genitiv
lyckorna bestämd grundform
lyckornas bestämd genitiv


På min barndoms sommarland hade de olika odlingsfälten olika namn varav jag minns Fodasjö, Vången och Palmalyckan.
Fodasjö var ingen sjö, på Palmalyckan växte definitivt inga palmer medan Vången förvisso var en vång, dvs ett fält.

Den här palmen mötte jag i Kalifornien för ett år sedan.
Detta var Spanarens sista tema för novembers lördagar. Vi tackar för kluriga ämnen och hälsar Pettaskarin välkommen i december! Hennes ämnesrubriker står i högerspalten liksom alla deltagare.
Ha en lugn och skön adventshelg, allihop!

måndag 24 november 2014

Lördagstema: Det svåraste.




Ännu är det Spanaren som ger oss lördagsrubriker - och de är inte lätta! Inte har jag lyckats pricka in lördagen den här gången heller...

Krig med alla dess vidrigheter, naturkatastrofer, svält, tortyr - nog finns det grader i helvetet. Kanske är det svåraste att komma igenom som människa, om man har överlevt fysiskt.

Ett öde som gripit mig djupt är Göran Rosenbergs fars. Det beskrivs i Göran Rosenbergs bok 
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Hans far överlevde fysiskt, kom till Sverige och yttre trygghet, fick barn, men orkade ändå inte leva. En löjligt liten skärv i ersättning för allt lidande blev den ultimata kränkningen.  

 Boken finns i pocket på Bokus för 51 kr.

onsdag 19 november 2014

Förutfattade meningar.




Ibland blir man plötsligt så trött, så trött. Alltsedan jag och ett gäng andra tjejer på anatomikursen 1965 en dag satt och väntade på att få "dugga", dvs utsättas för veckans förhör hos kursamanuensen, när en annan av institutionens yngre befattningshavare kom förbi. Han tittade NER på oss, stannade till och sa medlisamt: "Och vad ska ni, små flickor, bli när ni blir stora?  Sjuksköterskor, va?" Då hade jag redan året förut, när jag talade om för en kille i vårt kamratgäng som redan läste medicin, att jag också tänkte söka in på medicinska fakulteten, mötts av kommentaren att kvinnliga medicinare var det värsta han visste.
Vi, som väntade på förhör, teg, anande att det inte skulle vara sista gången vi hånades.

Sen har jag under ett långt yrkesliv mötts av mycken respekt och tacksamhet, både av medarbetare och patienter men också av förolämpningar och förutfattade meningar. Att under de första, unga åren äldre patienter tog en för sjuksköterska trots att man tidigt lärde sig att tydligt presentera sig med namn och titel var ju inte så konstigt och jag tog aldrig illa upp. När de gamla blev rättade bad de ofta generat om ursäkt. Men än i denna dag berättar kvinnliga läkare att efter en lång konsultation kan patienter fråga när doktorn ska komma! Inom kort är det lika många kvinnor som män inom läkarkåren och om något decennium eller två blir kvinnorna i majoritet.
(I sjuksköterskekåren är det sämre könsfördelning, ännu bara ca 12% är män. Om dem finns en vanlig fördom: de är "alla" bögar!)

Värre har varit diskriminering vid schemaläggning och löneförhandling, tjänstetillsättning, uteslutning och tystnad vid planering och omorganisation.  Manliga kollegor har många gånger gnällt att det blivit för många kvinnliga läkare vilket försämrat lönerna för dem. I många år jobbade jag fackligt och även inom läkarföreningen utsattes vi kvinnliga läkare emellanåt för sexistiska kommentarer. Med tiden blev ju nässkinnet allt tjockare och vi markerade allt tydligare att det inte var OK. Många tog det till sig och öppnade ögonen, andra skrattade åt oss.

I vårt samhälle, ett "göra"-samhälle, blir man ofta tillfrågad om sitt yrke av obekanta personer. Har jag då svarat att jag jobbar inom sjukvården så har kommentaren i många fall blivit: "Jaha, då är du sjuksköterska?"  Till sist svarar man istället litet vagt att man jobbar i offentlig sektor och undviker att precisera, byter samtalsämne.

Häromdagen hände det igen. Jag fick frågan, svarade att jag jobbat i många år på stadens sjukhus och snabbt kom konstaterandet: " Jaha, då är du sjuksköterska." Inte ens ett hörbart frågetecken efter. Frågaren var kvinna i 40-årsåldern. Jag kände mig plötsligt alldeles vild och ville fråga henne: "Varför tror du det? Kan jag inte ha jobbat som städerska, sjukhusdirektör, sekreterare, kökschef, löneassistent eller läkare?"
Eftersom jag var där för att förhandla ner vår huslåneränta bet jag mig i tungan, det hade inte förbättrat förhandlingsläget att smälla av den här gången.
Men nästa gång gör jag det. Tror jag.
Jag blir inte ett dugg förolämpad att av tas för sjuksköterska, det är ett av våra viktigaste yrken som har en synnerligen tuff arbetsmiljö idag.
Men jag blir så TRÖTT av förutfattade meningar och fördomar!

PS. Vi fick ner räntan.

Bild från nätet.

måndag 17 november 2014

Lördagstema: Änglagärningar


Spanarens lördagstema är Änglagärningar och som så ofta är jag försenad men bättre sent än aldrig!

Många små eller större vardagsgester känns ofta som komna från en ängel, eller hur?

Som
att maken köpt favoritgodiset när man precis längtat efter det.
att komma hem från en resa och finna att kattvakten obedd putsat alla fönsterna.
att hitta en bok i posten som en vän visste att jag skulle gilla.
att en kompis undrar om jag inte har ett halvfärdigt sticketöj som hon kan sticka klart åt mig.
att komma på studs när jag inte själv lyckades lasta min häst och sen göra det åt mig på 5 minuter.
att ge mig en liten skyddsängel att hänga över sängen.
att komma över med gorån till fikat bara för att.

Mina egna änglagärningar består stundom i att tillverka pyttesmå änglar i form av örhängen eller pins. Det kan bli litet tjatigt i längden när många vill ha men nu har har jag inte gjort nån på ett bra tag så det är nog dags igen snart!


Alla lördagsbloggare finns i spalten till höger där det av outgrundliga orsaker återigen blivit äckelskärt. Vad sysslar Blogger med?

torsdag 13 november 2014

Sur som en ättika.....


                                                     


.... blev jag när vi efter att ha kollat med butikens hemsida om öppettider och körde 6 mil för att finna den stängd! Företagets växel meddelade att det tyvärr var akut sjukdom som var orsaken. Varför inte kasta in den uppgiften på hemsidan?? Grrr...


onsdag 12 november 2014

Försenat lördagstema: Nyttigheter


Lördagstemat, dikterat av Spanaren, för några dagar sedan var nyttigheter men jag hann då inte med i svängarna.
När jag nu äntligen skriver sitter jag på ett plan mitt över Atlanten utan internet men det kommer ju att finnas när jag anländer hem.

Veckan jag just tillbringat på USA:s östkust med Saltisfamiljen har varit intensiv och mycket trevlig. Däremot kan jag inte säga att jag fått i magen så rysligt mycket nyttigheter, snarare tvärtom! Med hämtmat, som visserligen varit mycket god, krogmat likaså, 40-årsfirning med chokladkakor av olika slag med godis och klet på så har frukt - och grönsakshalten inte varit vad den brukar. Avslutningen hos goda vänner i Princeton präglades också av söndagsmat med godsaker.
OK, choklad lär vara nyttigt så den kan jag kanske räkna mig till godo! För övrigt ber jag att få hänvisa till Pettaskarin när det gäller ätliga nyttigheter! Hon har det på pricken. Och hemma i vardagen blir det ganska likt hos oss. Det jag har bjudits på planet kan knappast heller räknas till nyttigheter..

Desto nyttigare har det varit för själen med framför allt samvaro med nära och kära och synnerligen goda vänner. Men också opera på Met (Die Zauberflöte), backstage tour på nämnda institution (synnerligen efterlängtat!) och ett par fina utställningar på Metropolitan Museum of Art.

Ella ville vara med på den obligatoriska bilden innan nevön och jag avtågar till Metropolitanoperan

 Litet shopping blev det, framför allt i "min" skoaffär på Lexington Ave, där man får superb service och tillfixande av skorna så att fötterna blir glada.

Ett viktigt uppdrag hade jag under några dagar varom ryktet redan spridit sig genom Saltis, förstås. Eftersom Saltisfamiljen om bara några få veckor flyttar till San Diego där nevön fått ett nytt och efterlängtat jobb brann det i knutarna att ordna boende och shoppa skola. Så min närvaro kom lägligt för att se efter barn och katter medan Saltis och nevön var i San Diego och rekade. Det var väldigt roligt att få närkontakt av tredje graden med Ella och hennes lillebror och dessa dagar blir ett varmt minne att ha med sig. Bägge skötte sig verkligen med den äran. Oskar är den gladaste baby jag skådat på länge och Ella var till stor hjälp. Hon imponerar verkligen med sin flytande läsning på två språk och matten var det heller inget problem med när vi gjorde läxorna tillsammans. Fantasin flödar liksom färgpennorna och det ena konstverket efter det andra tog form. Ett fint med dedikation till mig och maken ligger i resväskan. 

Gladaste bebin i stan!
 En enda halvtimme var jag orolig! Efter att barnen somnat en kväll kunde jag inte hitta Tazo, den ena katten! Katterna vill gärna ta sig en tur ut i hisshallen och vid ett tillfälle för några år sedan smet Tazo t o m obemärkt in i hissen och åkte till en annan våning där han hälsade på en okänd familj. Nu blev jag rädd att han gjort om konststycket utan att jag märkt nåt. Men innan nevön hann svara på mitt desperata sms om hemliga gömställen att leta på i den 40 kvadratmeter stora (lilla) lägenheten hade jag hittat honom i en korg på en hög byrå. Puh! 

Tazo som skrämde mig!
 Ella oroar sig så klart inför flytten men jag är övertygad om att det ska falla väl ut. Det är alldeles rätt tid för uppbrott från New York som familjen lämnar med många goda minnen i bagaget. Kalifornien har en speciell plats i mitt hjärta och jag var där senast för ett knappt år sedan och nu har jag ännu mer anledning att åka dit. Det blir ett annat liv än det de haft i NYC men minst lika bra!
Hoppas denna flytt visar sig vara en riktigt stor nyttighet!

Sedan ovanstående skrevs har jag anlänt hem och packat upp, sovit ut efter flygresan där jag, för ovanlighetens skull, inte lyckades blunda en enda minut. Återstår att läsa ikapp på alla andra lördagsbloggar! De står uppradade i högerkolumnen.




lördag 1 november 2014

Lördagstema: Skuggor

I november leder Spanaren oss temaskribenter på lördagarna. Kanske är dagens tema inspirerat av den lågt stående solen som kastar långa skuggor - de dagar solen behagar visa sig.
Min inspiration fastnade så jag letade runt på nätet och hittade den här perfekta bilden på en trevlig fotoblog. Där finns mycket annat trevligt att titta på också.


Övriga lördagsbloggare finns till höger. Tilläggas kan att redan nu vet vi att Pettaskarin på Åland kommer att ta vid som dirigent i december.

En riktigt skön helg tillönskas er alla!

lördag 25 oktober 2014

Lördagstema: Lampor/lyktor


I denna mörknande årstid välsignar jag att jag lever i en tid där jag kan skaffa mig ljus! Musikanta låter oss idag fundera över hur lampor och lyktor har en plats i vår tillvaro.

Vi har diskuterat belysning förut om jag inte minns fel. Somliga gillar mysbelysning,
andra - jag t ex - vill ha god allmänbelysning i första hand. Jag avskyr att att behöva skrynkla ihop hela ansiktet av ansträngning för att se ordentligt bl a när jag äter. Sen har jag förvisso också gott om smålampor och platsbelysning som komplement. Men bara stearinljus på matbordet i ett för övrigt mörkt rum räcker inte för mig. Dessutom blir jag nervös när någon sträcker sig efter ett fat och bränner sig.

En annan sak är att hos tänds inga stearinljus när katterna är med. Ett tillbud för många år sedan med en svedd katt lärde oss läxan.

Men ibland vill man ju verkligen ha levande ljus! Jag tog problemet till en smed, helt enkelt. Han konstruerade en garanterat kattsäker lykta! På stadiga fötter, av massivt järn och tjockt glas är den rejält tung, det ska mycket till att välta den. Den fungerade så bra och kändes så trygg att han fick tillverka en till så att vi har två.

Just den här är flankerad av Harry Klajs Grållan till vänster och Lisa Larssons randiga katt till höger. Olga ville också vara med på bild... 

Det här är Musikantas sista tema, vi tackar för dem! Jag har inte noterat vem som tar över i november, kanske någon av våra nya temavänner?
Övriga lördagsbloggare syns till höger!


lördag 18 oktober 2014

Lördagstema:Just nu

Just nu öser regnet ner. Det har kommit 10 mm sedan några timmar. Vinden är ganska måttlig men då och då smattrar det till mot fönstret. För en stund sen gjorde jag en kortare biltur för att göra ett par ärenden. Vindrutetorkarna fick gå på helfart och alla lyktor och strålkastare reflekterades i all blöta. Man fick verkligen se sig för och jag var hela tiden orolig att nån mörkklädd fotgängare skulle dyka upp framför bilen. Jag blev plaskvåt bara jag gick ur bilen och in huset jag skulle besöka och ångrade att jag inte sett till att ha en paraply till hands. Jo, det ligger alltid en i bagaget men skulle jag plocka fram den hade jag hunnit bli ännu blötare.

Så det var skönt att komma hem och in i stugvärmen igen, få av sig de våta ytterkläderna, sätta på en kopp te och slå sig ner i fåtöljen, lägga upp fötterna och slå upp en god bok.
Så just nu mår jag förträffligt!

Hoppas ni alla också gör det! Övriga lördagsbloggare finns i högerspalten. Musikanta dirigerar kören i oktober.





måndag 13 oktober 2014

Trött




Här ligger jag och snarkar, helt utslagen efter att ha hoppat och krafsat på matte halva natten. Hon bara låtsades sova när jag ville ha sällskap och GOD mat. Jag fick bara läskig kattmat, blä, ingen hjortstek så långt min näsa nådde. Sen stängde hon ut mig från sovrummet, den elaka mänskan. Tacka för att jag är trött nu!
Matte ber mig meddela att hon tyvärr måste aktivera ordverifieringen till kommentarerna efter att ha fått 50 skräpkommentarer i mejlen idag.
Snark.
Er Olga

lördag 11 oktober 2014

Lördagstema: Höst

Musikanta fortsätter sitt årstidstema även denna lördag, nämligen HÖST.

Lika vacker i sina ljusa gröna nyanser som våren är hösten med sina mustiga kontraster. Vissa dagar med en klar, krispig luft lyser det, andra mera dimmiga dagar har vi ett mjukt och drömskt ljus.
Idag är det en sådan dimmig och fuktdrypande dag och jag tog en promenad i trädgården. Många tecken på död och förmultning, förvisso, men ännu flera på hopp och nytt liv förutom den färgprakt som jag älskar.
Följ med!


Träden antar olika nyanser innan de fäller sina löv, vackert!

Somt blommar tappert, kryddtagetes, t ex.

Sparrisen gulnar, blåbäret brinner i rött-

Massor av denna lilla krysantemum finns i min trädgård. Den kommer från mitt föräldrahem och sår sig själv överallt. Den blommar hela sommaren och hösten och är en utmärkt snittblomma. Vet någon vad den heter? Jag har ingen aning.

Rönnen har fällt nästan helt och gör en grafisk bild mot dimman.

Det 30 år gamla fuchsiaträdet står ännu ute och tycks mena att det är vår!

Vildvinet vet att det är höst och brinner, det också.

Klätterrosen håller tappert ut ett tag till.

Kärleksört kan man lita på.

En gullviva som också anser att detta är den vår de svage kalla höst.

En sån här har jag inte sett förut! Det är en fröställning på praktmagnolian. Hur ska jag ta hand om den, är det någon som vet om det går att få fröna att gro? När ska jag plocka av den?
Hösten är också den tid när kulturlivet skiftar fokus från sommaraktiviteter utomhus till de som hålls inomhus som teater, musik och konst. Kvällskurser kommer igång och, ve och fasa, redan står annonser om julbord som måste bokas!

Jag föredrar att njuta av nuet och hoppas att ni alla också kan göra det!
Övriga lördagsbloggare finns i högerspalten. Nu skall jag dit och hälsa på er!

lördag 4 oktober 2014

Lördagstema: Ett sommarminne

Oktobers lördagsteman dikteras av Musikanta och vi börjar med Ett sommarminne.
Ett sommaräventyr som blev betydelsefullt för många kommande somrar var vår allra första fjällvandring i början av 1970-talet. En god vän och kollega, A, lockade maken och mig att införskaffa både utrustning inför och litteratur om fjällvandring. Vi läste på och lyssnade på A som vandrat med STF-grupper tidigare.
Beslutet blev att, tillsammans med A, vandra längs Padjelantaleden i augusti och övernatta i stugor. Utrustade med Fjällrävens ryggsäckar, Graningekängor, frystorkad mat och knäckebröd åkte vi tåg och postbuss. På den tiden kunde man åka direkt till Norrland från Skåne utan tågbyte. Det tog ca 24 timmar, synnerligen bekvämt! Man kom in en långsammare rytm och kopplade bort vardagen medan man samlade energi för semesterupplevelsen. Man sov bekvämt på natten, vaggad av tåget och norrut fanns då fortfarande skenskarvar som dunkade som hjärtslag.
I Gällivare bytte vi till en gul postbuss som avlevererade oss i Ritsem där man tog en båt över Akkajaure. Sen vidtog fotarbetet!
Ganska snart kom min första kris - en smal hängbro, bestående av några plankor med bara ett enkelt rep på vardera sidan som sidoskydd. Aldrig i livet jag tänkte gå på en sådan! Nog fanns det väl ett ställe att vada över? Men, icke! Jag var färdig att åka hem direkt.
Det tog mina medvandrare en god stund att klargöra att jag inte hade mycket val, jag var helt enkelt tvungen att gå över bron - och, skulle det visa sig, många fler likadana eller ännu värre! En sak fick de dock lova: att INGEN av dem fick sätta så mycket som en tå på bron medan jag var på den så att den kom i gungning i otakt med mig.
Jag blev litet karskare efter hand och kunde njuta I fulla drag av naturupplevelsen och känna hur kroppen anpassade sig allteftersom dagarna gick. Luften, vyerna, ljuden av vind, vatten och fåglar, floran - ja, allt blev en omvälvande nyupptäckt och så var vi fast! Med åren blev också broarna av bättre konstruktion, tack och lov.


Maken kunde lugnt stå på den förfärliga bron och njuta av utsikten. Själv praktiskt taget kröp jag över, förbannande att jag givit mig in på detta äventyr.
Vi kom att vandra många gånger sedan under de år som följde längs olika vandringsleder i Lappland. Jag bytte Graningekängorna mot Lundhags, vi skaffade tält och Trangiakök, broarna blev allt bättre efterhand och inte så skrämmande även om ingen någonsin fick gå samtidigt som jag.
Så småningom klarade makens knän inte långvandring med tung packning så vi övergick till dagsturer med utgångspunkt från Abisko Turiststation där vi bott många gånger.
Ända tills jag upptäckte möjligheten att rida islandshäst i fjällmiljö!
Men det är en annan historia.
 

lördag 27 september 2014

Lördagstema: Kappa



Toves sista K-tema för månaden är KAPPA. 
κάπα är en grekisk bokstav uttalad med akut accent. Kappa, uttalat med grav accent, för min tanke till ett ytterplagg som är åtminstone knälångt. Är det kortare är det en jacka.
Det kan också vara en t ex en gardinkappa eller annan nedhängade textilkant på exempelvis en soffa.
Kappa finns också som begrepp inom andra områden.

I min ungdom hade ALLA kappa. Man hade vår-och höstkappa, man hade vinterkappa - nästan alltid av ylle - och sommarkappa av poplin. Fina damer hade kanske pälskappa av mink eller persian, litet mindre fina damer en av fårskinn. Kappan var lika självskriven som dräkten, även den säsongsbunden. Minns vårdräkten som alltid skulle vara ny för året, fast det var den nog sällan!

Jag minns några av mina kappor. En havrefärgad ullkappa med bruna passpoaler hängde med hela min tonårstid fast jag aldrig riktigt tyckte om den. Mor hade köpt den, antagligen på rea, den passade i storlek och då fick det vara bra med det. Inte förrän jag redan gick på universitetet skaffade jag en grå, likaså av ull. Den kortades av i omgångar allteftersom modet ändrades.
Tonårens kombinerade vår-sommar-höst-kappa var en grön Ponténrock med blixtlås, munkrock tror jag den kallades. kunde nog användas som tält också.

Efter den tiden har jag mest haft jackor även om ett par kappor från Margareta Forslund hamnat i min garderob. De är  ett slags allväderskappor eller caper, tunna skalplagg som tål regn. Samtidigt är de konstverk med handtryck på.Vida, halvvägs mellan cape och kappa är de praktiska på flera sätt. Bl a kan man ha väskan under kappan. visserligen ser man då rejält korpulent ut men väskryckaren och ficktjyven får vissa problem. Känns skönt i metron i Paris eller NY, t ex.

I den här Margareta Forslund-kappan väcker jag ett visst uppseende...

Kappan som obligatoriskt plagg är numera borta ur modet även om den dyker upp litet då och då, som jag t ex noterat just nu. I klädkedjornas utbud I höst har jag sett just litet retroaktiga yllekappor. Jag förväntar mig att se en del unga flickor i yllekappor liknande dem från min ungdomstid.
Är man bosatt på ort utan utbyggd kollektivtrafik så är man ofta  bilburen och då är kappa ganska obekvämt. Därför är det mest jackor för olika årstider och aktiviteter på klädstången i hallen.

Och nu börjar det bli aktuellt att se över de litet varmare plaggen för höstrusket har gjort entré även här i söder. Men kom ihåg att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder. (Brasklapp: Gudrun-och Per-stormar räknas inte! Då stannar man visligen inne!)
Annars ses vi utomhus i den vår de svage kalla höst!
Härmed tackar vi Tove för hennes kluriga teman, alla på K! Jag tror mig ha sett att Musikanta volonterat som temageneral i oktober. Kom an, Musikanta, vi är redo!


 

lördag 20 september 2014

Lördagstema:Knas

Hur Tove tänkte när hon förslog KNAS som dagens tema vet jag inte. Min association gick emellertid omedelbart till Tre Knas som roade svenska folket på 50- och 60-talet. Jag hittar inte mycket om dem på nätet, bara en kort anteckning på wikipedia.

Det här är vad man hitta på youtube:



Ha en trevlig helg med glatt knas!

fredag 12 september 2014

Lördagstema:Kudde

Tove håller fram en kudde att fundera över denna lördag. Eller att luta sig på, kanske. En kudde, dyna eller ett hyende under rumpan, bakom ryggen eller under huvudet är ganska självklart för oss bortskämda nutidsmänniskor. Agedynor med vackra broderier hade besuttna skåningar på vagnsbrädet förr, fattiga fick åka hårt eller på en säckatrasa.
I de olika klasserna på tåget förr blev det allt hårdare tills i tredje klass det var brädhårt. Själv minns jag den vassa, stickiga shaggen på andraklassens hårdstoppade säten. Tredje klass träribbsbänkar har jag bara provat på museijärnvägen.

Prinsessan på ärten låg på många dynor och blev ändå gul och blå. Här är en ömtålig typ till där dynorna inte räckte till:




onsdag 10 september 2014

Brev från cellen

Christoph Andersson, författare och journalist, specialiserad på högerextremism, skriver i dagens Sydsvenska:

Breivik hyllar Sveriges slappa attityd mot högerextremisterna.
KRÖNIKA
Längst ner i min brevlåda, under högar av valbroschyrer och reklamblad, ligger ett tjockt kuvert, skickat från en märklig adress i Norge. Nyfiket sprättar jag upp kuvertet och hittar ett 34 sidor långt brev.

Det är skrivet och undertecknat av Anders Behring Breivik.

Lagom till det svenska valet gör han ett utspel från sin fängelsecell i norska Skien. Han skickar ett brev till journalister och medieföretag, där han bland annat jämför hur Norge och Sverige behandlat extremhögern sedan 1945, en jämförelse som utfaller till svensk fördel.

Breivik anser att Sverige varit föredömligt tolerant mot fascistiska och ultranationalistiska grupper. Enligt Breivik är både Säpo och den svenska polisen måna om att exempelvis låta Svenskarnas parti, Svp, föra ut sina budskap på gatorna.

Säpo låter även militanta Svenska motståndsrörelsen, SMR, hållas.

”Ett 22/7 kommer troligen aldrig att ske i Sverige, eftersom Svp och SMR får vara ifred”, skriver Breivik apropå sitt bombattentat i Oslo och sina begångna massmord på Utøya den 22 juli 2011.

Han uppmanar därför den norska säkerhetspolisen att ”ringa Säpo” och lära ”av den svenska modellen”. Av brevet framgår att Breivik har sympati för Svp och SMR, men indirekt även för Sverigedemokraterna och ”fascistiska partier”, som vill få makt på demokratisk väg.

I brevet läser jag också att Breivik säger sig ha ”konverterat” från sin tidigare militanta hållning till att bli en god ”demokrat”, om än med en ”fascistisk” grundsyn.

Breivik avråder alla på yttersta högerkanten från att begå våldsdåd i Sverige. Det finns ingen anledning. I Sverige har ju yttersta högern sedan länge getts samma möjligheter som andra partier.

På den punkten har Breivik rätt. Sverige är nog det enda landet i Europa som ger generösa presstöd till högerextrema tidningar, låter nazister värva röster på skolor – och låter polisen gå bryskt fram mot antirasister.

Det är omöjligt att veta om förhållningssättet verkligen besparat oss bombdåd och massmord. Men i gengäld har den toleranta hållningen mot yttersta högern bäddat för att SD återigen tycks bli vågmästare i riksdagen. SD-väljarnas röster får därmed ett oproportionellt stort inflytande i förhållande till den majoritet väljare som inte alls vill ha SD i riksdagen.

Frågan är om taktikröstning är sista möjligheten att hålla yttersta högern borta från makten. Samtidigt visar det vart den missriktade toleransen tagit Sverige. Medan vi förr kunde rösta av politisk övertygelse, så tvingas vi idag kanske rösta taktiskt. Därmed är demokratin i princip redan satt ur spel, vilket säkert gläder brevskrivare Breivik. Men också andra på yttersta högerkanten som vill avskaffa dagens styrelseskick, med eller utan bomber.

CHRISTOPH ANDERSSON


Nog får man en otäck klump i magen.....



lördag 6 september 2014

Lördagstema: Kartong

Det är Tove som är dirigent om lördagarna denna ljuva september och idag handlar det om kartong.



Jag tillåter mig att återanvända en videosnutt från 2012 eftersom dagens tema genast fick mig att tänka på hur roligt mina katter har med kartonger. Här är det Olga som roar sig.
Vill du ha en massa intressanta fakta om kartong och papp så finns det hos andra lördagsbloggare. De finns listade i högerspalten.


onsdag 3 september 2014

Jag hör till skräpet!

Tidningen ETC har intervjuat avgående TV-chefen Eva Hamilton.


"Eva Hamilton menar att SVT är det enda tv-bolaget som gör program för alla svenskar, även de som är har kommit upp i åren:

TV4 får inte betalt för tittare över 59 år, för TV 3 och Kanal 5 gäller 45 år som högsta ålder. De som är äldre än så kallas spill. Det är helt olönsamt för dem att göra program som ses av en äldre publik.

– Men vi menar att även en publik över 60 har rätt att se bra program, att lära sig och också att underhållas."




Är någon förvånad över reklamfolkets cynism? Jag är möjligen förvånad över deras dumhet eftersom de inte vet vilken köpstark grupp de förkastar.



SPILL??


tisdag 2 september 2014

Lektion nr 1 för mobilanvändare kan kosta veckopengen!

Gudsonen som hjälpte sin lillasyster kidnappa mammas telefon har fått en egen iPhone - utan sim-kort. Hans ömma fader lät sig nämligen bedras av en smart försäljare, vilket är en egen historia som vi inte ska gå in på. Det som verkar för bra att vara sant är inte sant. Det var det inte heller denna gång. Men det resulterade i en för den ömma modern visserligen ny men oanvändbar telefon så att sonen alltså kunde få en egen att spela gratis barnspel på via wi-fi. Köp inuti appar är ordentligt blockerade; det har gudmor sett till;) betalkort är så klart inte heller anslutet. Dubbel säkerhet, alltså.
Den ömma modern bytte ju snabbt till hemlig lösenkod på sin egen lätt ålderstigna (vad gäller dessa manicker) telefon. Varpå gossen OCKSÅ ville ha en lösenkod till SIN telefon. Mamma hjälpte honom litet på traven men fick ABSOLUT inte titta när han la in sin egen HÖGST HEMLIGA kod.
Varpå han genast glömde bort den.....
Mamma, som känner sig osäker på att koppla in telefonen till iTunes för att återställa den, ska nu ta gossen och telefonen till inköpsstället och be om hjälp och den eventuella avgiften får dras på veckopengen.

Och den ömma modern inväntar, liksom vissa andra, otåligt ankomsten av iPhone 6.
Apples tillkännagivande om höstens nyheter väntas den 9 september. Det florerar, som vanligt, rykten om den nya iPhonemodellen, eller om det blir två.
Safirglas är en het spekulation, vilket skulle vara en rejäl kvalitetshöjning då spräckt glas är den vanligaste orsaken till reparation.





söndag 24 augusti 2014

Det kom 30 sms på några få minuter....

... med denna och liknande lydelse:
HjxjhgvvmgvkgkcnbkkcbbvnfbvvvbvvvbvbbbbvbgbvvcvbbbvvvvvvbbbfjgfkgngmgjvhkfkfaqaqqsgklälöäojjöpjökhköjihttjjgkhjkjjvzfhcxxccvvvnööåpöölgkhhkhighokhhjjlåpfhjöäöllkkjvvhvvjbnkklklllööööööåkjlghjhhgxhxccjgjfjggvdvggdhdvdvhvcbbögbfcffffjfhbhnjbcbvvncjzbgttgvvccKhjgvbvvvbbbvvvngbhcbchvccbcvbcgvxccfzbcgvvxhbchbvbbvvbbbmfhvvccvvvvbbbbbbvbbvvvvbcvccbxvbccfhbchjbcjb
Bbbvvcvb
Bvbbkkjjjjh
Jvvvhhhjbbbv
Njbvvvbbbbbb
Jnbkbbbvbbbvbbcbhhfjxgbxhbxhhvzhhhdhjdhggjfgbcgbxhbcjbfjjchjggjcghcggnggfghhhvhghhhgbxxfwfhxcvcvxcccvgvhvvvvcvvbxbxvbxnvcncbbxnvxnxcncvnxbvcbvcvbvccbcxhuqafkhgjhbvvvvhvvvvvvbbvvvv nclxvbvvvbvkckckhhucvbjvbgjhjvbb
Nnbjbvbbbbbvbbjvbvvvvvvvbcnvvvvvvvvvvbgjfjhhlghguggghghhkjghhhhhhhdhdhjjjhkffgjgghhjhhkgkgjkghkhhlggghhhgkfgksgvhfghhhkkfhkuryuuoyyiiutugfghhhhjjjhvvvhhvvvvvvvccgg... JhhjjhjghjfjgfkfglfhbgkcxbhhhxhvcgccvhhgvgcgvghvghjVhhvjfhhhkhhjgjvfjcgkxgbxgbxgvccccghfdgdcfggkfjcfjxhkfhsdhwqdlööääkvmcnnc ccccccvHhvccbhcbcjgjhghhjj



Det visade sig - så klart - att ett företagsamt 3-årigt barn lånat mammas för ögonblicket obevakade mobiltelefon. Möjligen hade ett äldre syskon knäckt lösenkoden och släppt lös lillasyster. Jag fick så småningom tag på telefonens ägare som kunde konstatera att inte bara jag bland kontakterna i adressboken begåvats med ett stort flertal liknande krior. Vilket då föranledde, likaså ett flertal, ursäktsmeddelanden till alla konfunderade mottagare. Man kan bara vara tacksam att det stannade vid sms och inte samtalsuppringningar till Bortre Orienten eller diverse sk betalsamtal à många sköna kronor i sekunden.

Denna telefon kommer att hårdbevakas i fortsättningen samt försågs ju omgående med ny lösenkod som aldrig kommer att uttalas högt och efter detta endast slås in i hemlighet bakom skydd.

Just det här tilltaget blev antagligen inte så rysligt dyrt vilket det tydligen emellanåt blir när barn spelar spel på föräldrarnas telefon eller surfplatta och lyckas köpa virtuella saker för riktiga pengar -
10 000-tals kronor på en liten stund, ibland. Barnen tjatar om lösenkoden för att kunna spela och lär sig snabbt hur man låser upp spärren för köp inuti appar. Speltillverkarna är mycket väl medvetna och gnuggar förstås händerna och kasserar in sköna miljoner.

Den här lilla damen fick en föreläsning och påminnelse - hon visste mycket väl att det inte var tillåtet: "hej, hej, mamma, puss, puss!"

Bilden lånad från nätet.
Detta inlägg som en liten varning till ännu intet ont anande mor- och farföräldrar, gudmödrar, faddrar och de föräldrar som eventuellt inte redan har fattat galoppen.


fredag 22 augusti 2014

Sensommar

Augusti har alltid varit min favoritmånad för semester även om jag allteftersom upptäckte att många arrangerade sommaraktiviteter tycktes helt ta slut efter juli månad. Som nöjd panschis är jag inte längre beroende av ledigheter för mina egna planer utan kan göra det som faller mig in när jag behagar.
Jag har sålunda, ensam, med maken och/eller vänner bevistat utställningar, gått på sommaropera, gjort utflykter och besett Malmöfestivalen. Bland annat. Bloggandet har det varit sämre med. Ett rejält ryggskott har jag också hunnit med; det förmörkade min tillvaro i nästan två veckor.

Exempel på utställningar:
Tora Vega Holmström på Malmö Moderna
500 år av kvinnomakt på Skarhults Slott (2 ggr!)
Sensommarljus i Orangeriet på Hovdala
Ett annat mode, också på Hovdala men på stallvinden.
Tycho Brahemuseet på Ven
Hembygdsmuseet på Ven
Wanås Skulpturpark

Tre sommaroperor blev det:
La Scoula på Kulturhuset Anders i Höör (Nyskrivet libretto till barockmusik)
Cosi fan tutte, Skånska Operan på Hovdala (Mozart förflyttad till nutid som TV-såpa)
Titos Mildhet, Operafabriken i Lund (Mozart klädd i tjugotalsmode)

Trädgården har varit ganska försummad denna sommar. Länge var det för varmt för andra åtgärder än att vattna det nödvändigaste. Sen kom slagregnen, sen kom ryggskottet....
Nåja, jag är på gång igen så sakteliga och idag har jag gjort en liten fotopromenad efter några timmar med pelargongenomgång och ogräsrensning.

Makens fågelrestaurang är välbesökt. Han tycker dock att de spiller mycket och slänger talgbolls näten omkring sig. Som tur är finns det dom som också städar.

Lådorna med Mårbackapelargoner blommar ännu rikligt.


"Potatisträdet" är nu 20 år gammalt ocj blommar snällt.

Den här pelargonen är en riktigt gammal sort, minst 100 år. Kommer från svägerskans mormors tid.

Blyblomma gillar jag. Har sett den växa som jättehäckar i Kalifornien och på Madeira men här hemma blir det som krukväxt av blygsamma dimensioner.

Unikpelargonen Vodoo har blommat som besatt hela sommaren. Tyvärr är den skör och slagregnen knäckte ett stort antal grenar. Men jag har satt nya sticklingar och än knoppas de fyra exemplar jag har. Jag har frågat pelargonexperter vad det är för skillnad på unikpelargoner och de engelska - bladverken är snarlika - men har inte fått nåt svar. Vet någon av mina läsare? Tills vidare behandlar jag Vodoo på samma sätt som de engelska, dvs nerklippning på hösten, inte våren som övriga.

Agapanthusblomningen är nu definitivt över hos mig, detta är den allra sista med blått kvar. Men jag har många "ättlingar" hos flera vänner som har senare blomning än jag och jag njuter hos dem nu.

Den småblommiga klematisen "Summer Snow" är helt täckt av blommor.

Var den här malvan kommit ifrån vet jag inte, den bara stod där en dag.

Några äpplen blir det i år också, om än inte några mängder.

Vissa ogräs nänns man bara inte ta bort, eller hur?

Och här är ett till.


Efter hand som blommorna vissnar kommer det nya i toppen på funkia.

Fuchsior hör också till favoriterna bland sommarkrukorna. De flesta är ganska gamla, den äldsta är 35 år, faktiskt, övriga ca 10-12 år. Inte roliga på vintern men desto ljuvligare nu. Om jag inte minns fel är detta Mama Blues.
Lindisfarne.

Corsair, tror jag.

Greenpeace.

Ålandsbertan som var jättestor i flera år avdomnade i vintras men ett enda skott tog sig och äntligen blommar hon, den senfärdiga rosenknoppen. Trevligt nog har jag delat med mig till både Stockholm, Sölvesborg och Älmhult där hon också trivs gott.
Det märks att mörkret är på väg och kvällarna är inte längre ljumma. Men augustimånen är speciell och inte alltid dold bakom molnen.

Först kom den upp bakom skogen medan himlen fortfarande var blå.

Sen hängde den där som en stor skimrande lampa.
September är ingen dålig årstid heller. Då tar diverse skördefester vid!