lördag 31 maj 2014

Lördagstema: Favoritserier

Nu är det sista lördagstemat för säsongen. Jag har utmanat med ett ämne om serier.

I min barndom sågs inte serietidningar med blida ögon av mina föräldrar. Det var inte kvalitetslitteratur! Så hos oss fanns inga Kalle Anka, Fantomen, Stålmannen, Tintin eller andra efterlängtade häften. Desto mer spännande var det förstås att komma hem till kamrater som ibland hade högar av serietidningar. Ändå blev resultatet att jag fortfarande är mycket dåligt bevandrad i den sortens serievärld.  När det inte längre var förbjudet tappade jag intresset. Som vuxen har dock en sak fascinerat mig -  USA ser faktiskt ut som i Kalle Anka med brevlådor, brandposter och soptunnor!
Det som mest liknade serier hemma hos oss var Illustrerade Klassiker som funnit nåd inför fr a fars kritiska ögon. Våra kamrater bara ruskade på huvudet åt dessa, i deras ögon urtråkiga ting. Jag gjorde emellertid mina första bekantskaper med världslitteraturen genom dem.




Varför far var en sån motståndare till serietidningar vet jag inte, all annan litteratur fanns i överflöd. Önskade jag mig en viss bok satte jag en lapp i fars hattband, sen tog det inte många dagar förrän jag hade den.

Seriestripparna i dagstidningen slukade jag, särskilt Mandrake med sina magiska gester.



...fast jag läste honom bara i svartvitt.....


På senare år har jag läst i kapp litet i nyutgivna album av Tintin och det är mig ett sant nöje att hålla en viss ung dam med en kontinuerlig Bamseprenumeration.





Fortfarande läser jag gärna serierna i dagstidningar och vissa tidskrifter som har sådana, Sara Granér är en favorit.  Några saknar jag numera, Ensamma mamman och Zits, t ex.


Sara Granér


Bäst just nu är Max Gustafson med det nyutkomna albumet "Det rånade folket", med inspiration från Fredrik Reinfeldts bok "Det sovande folket".


Lördagstemat tar nu semester men vi tar nya tag i september, eller hur? Då blir Tove ordförande och delar ut uppgifterna.
Men bloggandet som sådant lär droppa in även under sommaren, eller hur?
Själv ska jag dock i första hand njuta av försommarens långa, ljusa kvällar; årets absolut bästa tid!

lördag 24 maj 2014

Lördagstema: Tycke och smak

Ovanstående rubrik läste jag i går på en stor informationstavla om äpplemust. Maken och jag bevistade Brösarps Matfestival. Det fanns verkligen mycket att smaka på och att tycka om eller inte. Jag behöver väl inte säga att vi blev mätta? Och gott var det vi smakade på, olika sorters laxrätter, kalkon, ostar, sallader, choklad - och inte minst äppelmust! Jag tror vi provsmakade 30-40 olika sorters must. Ingen smakade dåligt, några var fantastiskt goda.
Det mest exotiska vi smakade var sparrisglass. Innan jag vågade lägga 15 spänn på en portion intervjuade jag några andra som stod och smaskade i sig glassen och det var samstämmigt - jättegott! Sen blev vi intervjuade av andra tveksamma men vi kunde också rekommendera glassen. Det smakade även litet syrligt, som av citron, men det var massor av sparris i smeten. Enligt killen som sålde glassen var det 1 kg sparris i en 3-litersförpackning.

Smaken är som baken, dvs delad, men så finns det god smak och dålig - eller finns det det? Det sägs också att man INTE ska diskutera tycke och smak - varför inte? Och vi gör det ju hela tiden! Vad är en recension av en bok, föreställning eller utställning om inte ett smakutlåtande? En gedigen utbildning inom området ger förstås en större auktoritet i bedömningen. (Tråkigt är det när någon tycker väldigt starkt om något hen aldrig ens sett. Detta är enligt min erfarenhet särskilt vanligt angående opera!)

Alla får såklart tycka vad de vill men visst ska vi diskutera både tyckandet och smaken. En nåd att stilla bedja om vore att man kunde skilja på sak och person och hålla sig till diskussion om saken och inte inkompetensförklara dem som inte tycker som en själv. Intellektuella "strider" finner jag ofta väldigt intressant och upplyftande. Inte sällan lär man sig dessutom något nytt och kan plötsligt se frågan från ett annat håll.

Man får så lätt synen förvänd så att man ändrar smak, dessutom. Det ser bl a reklam - och modefolket till. Det sägs inte sällan att modet inom kläder eller inredning en viss period "inte var snyggt ens då" tills det gått tillräckligt lång tid och plötsligt är "retro" och väldigt snyggt igen!

Vad jag tycker i EU-politiska frågor kommer jag att visa med min röst i morgon! Det tycker jag att ni som inte förtidsröstat redan ska göra också. Absolut!



tisdag 20 maj 2014

Glömde ju.....

.....ett viktigt utflyktstips! Jag fick det själv av Espen när jag var i hans glasblåseri i Höör häromveckan. Maken och jag ska försöka pricka in minst ett datum!
Kolla här!





söndag 18 maj 2014

Lördagstema: Utflyktstips i sommar

Jag blir på efterkälken med bloggen pga alla utflykter just nu! Dessutom ska trädgården har sitt när det blir en paus i allt regnandet, ca 70 mm på en vecka! Efterlängtat, ja, men nu räcker det en stund, tack.

Nyligen företagna utflykter som jag varmt rekommenderar:

Louisiana i Humlebæk, Danmark.  Nåbart med tåg.  Underbar park och alltid intressanta utställningar, just nu fr a Hilma af Klint. Mitt senaste besök var i sällskap med en yngling på 5 1/2 år och vi var i Børnehuset med massor av möjligheter för kreativa ungar. Picknick i parken är också poppis liksom alla mystiska skulpturer man kan spexa vid.





Skarhults Slott i närheten av Eslöv. Fram till i september pågår en fantastisk utställning, " Den dolda kvinnomakten. 500 år på Skarhults Slott". Slottets historia har fått skrivas om efter att ett stort antal driftiga kvinnor helt sonika retroaktivt strukits. Framgrävda dokument berättar helt andra ting än de manliga, i vissa fall falska, ägarlängderna. Fik med goda kakor från St Jacobs stenungsbageri i Lund finns i vackra källarvalv. Vacker park med intressanta upplysningar på stolpar som man kan scanna med mobiltefonen!




Ett "bortglömt" dokument i Riksarkivet visar att Pontus de la Gardie egentligen endast var mäklare i köpet av Skarhult, det var Beata von Königsmarck som betalade med egna pengar. Gift kvinna var omyndig så maken måste skriva på för hennes räkning. Som änka blev hon myndig och det blev många av kvinnorna på Skarhult. Stina Piper blev på 1700-talet änka två månader före sonens födelse, ändå står han som ägare, ofödd!
Det fattas några bilder på några i Skarhults kvinnolängd.

Parken är vacker, anlagd i engelsk stil.
Varje engelsk park med självaktning ska ha en ruin. Finns ingen så bygger man en!

Strutbräken i massor!

Med en app i mobilen läser man dess skyltar i parken och får en liten historia. Bl a att slottet under lång tid var täckt av murgröna som frös bort en vinter på 1940-talet. Dåvarande slottsherre lär ha blivit ganska nöjd att vara av med alla råttor och möss som bodde i klängväxten! Dessutom gjorde sig huset bättre utan, tyckte han.
Dunkers Kulturhus i Helsingborg ligger ett stenkast från järnvägs- och färjestationen. Jag hastade dit för att se Christer Strömholms fotoutställning som är sista dagen i dag, söndag. 13 juni öppnar man utställningen med Hans Geddas foton. Alla som inte hade tillfälle att se den i Stockholm tidigare i år har nu chansen om man är i Sydsverige. Jag kommer att göra minst en ytterligare utflykt till Dunkers snart med gudbarnen och låta dem se
Loranga! Loranga! en utställning om Barbro Lindgrens författarskap. Maken, som helt missat Barbro Lindgren (vi är en aning för gamla för egen barndomsupplevelse av henne) blev alldeles betagen, han också. Själv är jag barnslig nog att ha läst om Loranga, Masarin och Dartanjang helt på eget bevåg som vuxen. Loranga! Loranga! pågår till 7 september.
Typisk regnvädersutflykt. Man äter gott både i bistro och matsal. Fin butik.



Malmö Konsthall. Oftast mycket intressanta utställningar men just nu en underbar installation, "About: The blank pages". Två unga Malmökonstnärer uppmärksammade förlaget Taschens konstbokserie Basic Art, standarverk  i lågprisupplaga om betydande konstnärer genom tiderna. Ca 100 böcker är utgivna hittills varav 5 (fem)(sic!) kvinnor. På förfrågan svarar förlaget att det finns inga fler kvinnor av betydelse!  Ditte Ejlerskov och EvaMarie Lindahl satte sig ner, letade fram 600 kvinnor, minst lika betydande som de publicerade herrarna, och sorterade sen ut 100. Nu har de tillverkat 100 stycken böcker med kvinnliga konstnärer genom tiderna, gjort omslag i samma stil som Taschens med samma typsnitt, samma sidantal och ställt dem tillsammans med förlagets 100 i samma slags hyllor som förlaget exponerar sina böcker i på försäljningställen som  museibutiker och bokhandlar. Det är bara det att kvinnornas böcker ännu är oskrivna och sidorna således vita! Ett brev skickades till förlaget i samband med vernissagen och jag är väldigt nyfiken på om det blir nåt svar. När SVT ringde förlaget svarade man att man gett ut en (1) bok om kvinnliga konstnärer under 1800-talet....
Fram till och med den 15 juni kan man se "About: The blank pages" i Malmö, sedan flyttar den vidare i Sverige, bl a till Ystad och Borås. Jag tycker den ska iväg även internationellt snarast! Och böckerna ska naturligtvis skrivas! Handsken är kastad, Taschen!
Exempel på några som föreslås Taschen är Louise Bourgeois, Cindy Sherman, Marina Abramovic, Hanna Ryggen, Yoko Ono och Niki de Saint Phalles. Hela listan finns på Malmö Konsthalls hemsida. Konsthallens restaurang SMAK är utmärkt! Man kan sitta ute i vackert väder, annars är detta ju en utflykt som också passar en regnig dag även om ljuset i stora hallen är bäst en solig dag.


Kulturen i Lund är ett fint museum med både utomhus- och inomhusmiljöer. Alltid värt ett besök och ligger mitt i stadens hjärta. Nyligen öppnade en utställning om Gudrun Sjödéns 40 år som kläddesigner. Den pågår till 2015 så det finns tid att planera in den även om det inte blir i sommar. Men utomhusområdet är bäst på sommaren förstås. Vernissagedagen bjöd på sol och perfekt väder för invigningstal och operakonsert. Gissa om det vimlade av kulturtanter klädda i Gudrunkläder, inklusive undertecknad, förstås!




Ovanstående är ett axplock av vad jag redan gjort för utflykter nyligen. På listan för mer eller mindre redan planerade står:

Wanås Skuplturpark - helst vackert väder. Det har gått buss, ryktet säger att Skånetrafiken dragit in den. Annars får man rabatt på inträdet om man åker buss. Wanås gods är ett ekologiskt jordbruk.

Österlenrunda/or - helst vacker väder. Måånga stopp på vägen, lunch på Brösarps Gästis (boka!) eller picknick på Brösarps Backar, fika på något av alla de trevliga ställen som finns, vandra upp till Ales Stenar i Kåseberga, flanera i Simrishamn, besöka Äpplets Hus i Kivik, vandra på Kivik Art, besöka Gunnarshögs Gård nära Hammenhög och se på rapsoljeframställning, se världens minsta museum, Hasse och Tages, i Tomelilla eller Borstmuseet i Onslunda och mycket mera. Bilutflykt, förstås.



Wideröra gård i nordvästskåne står på min lista, där har vi ännu inte varit. Bil erfordras.

Plastens Hus i Perstorp rekommenderas varmt. Pågatågen stannar i Perstorp ett stenkast därifrån.

Jag har vänner på annat håll i landet som på sommaren skaffar ett sommarkort på Skånetrafiken och obegränsat åker runt i vår landsända och turistar och hälsar på goda vänner. Allt går inte att nå med kollektivtrafik men de goda vännerna på plats har ju bil.....



Som man kan se har en hel del av mina utflykter konstinriktning, jag är ju nu en gång sån.

En gång varje sommar  brukar jag bege mig till fjälls. Efter att ett antal år åkt tåg fick jag jag smak på att köra bil, nästan alltid ensam. Då gör jag utflykter på vägen, planerat eller helt apropå. En intressant skylt kan trigga mig eller nåt jag läst. Det har blivit fäbodar, slott, hälsobrunnar, hantverksgårdar, plantskolor, städer jag inte varit i förut eller besök hos bloggvänner, t ex. Övernattar gör jag oftast på vandrarhem, en utmärkt företeelse med en numera ovanlig anda av förtroende. Om man inte anländer eller avreser inom "bemannad" tid ordnas det med nyckelhämtning och betalning ändå. Känns som en oas, faktiskt. 
På så sätt har jag  lärt känna andra delar av vårt avlånga land lite bättre och det känns väldigt inspirerande och trevligt.

Vad gäller Skåne, och för den delen även Småland, kan jag bidra med åtskilliga andra tips, förstås. Kom med frågor!




Kom an bara, svenska sommar! Här kommer vi allihop! Och bloggvänner och alla andra vänner är förstås ytterst välkomna att hälsa på hos oss, bara hojta till.




söndag 11 maj 2014

Lördagstema: Den perfekta picknicken

Den perfekta picknicken har ju svårt att inträffa särskilt ofta. Alltid är det något som stör idyllen man tänkte sig, mygg, myror, blött i gräset eller nåt annat.
Men jag har upplevt många fina stunder med kaffekorg i naturen där nackdelarna bleknat när man tänker tillbaka.

I ett antal år hade jag min häst Gaby på bete ute vid en strand i Blekinge. En gång beslöt vi, ett annan hästägare och jag, att picknicka på en stor sten vid stranden. Hästarna gick fridfullt och betade intill oss. Jag hade köpt med mig en butterkaka, en sån där med gott vaniljkladd i. Vi satt där, uppkrupna på stenen med var sin kopp kaffe och smörgås och kakan mellan oss redo som efterrätt. Vi filosoferade och njöt av sol och havsutsikt och märkte inte förrän det var försent vad som hände. Bakom oss hade Gaby smugit fram, hittat kakan och just som vi fick syn på ett svart hästhuvud mellan oss hade hon redan med skickligt mularbete pillat loss den extra smarriga mittbiten och mumsade den i sig med välbehag, strax redo för en ny bit. Jo, hon fick ta en till. Fattas bara, med en sån skicklig mule.

Några gånger har maken och jag, med eller utan några vänner med, picknickat i Brösarps Backar när backarna är översållade av gullvivor. En gång hade vi med en amerikansk tjej i 20-årsåldern som var på besök. Vi ville ju gärna visa några av våra smultronställen. Vi satt på en filt i strålande sol, inga störande insekter, fullt med gullvivor på marken och lärkor i skyn. Då frågar tjejen: "Vad har vi kommit hit för att se?" Tablå.

Bild från nätet, fotograf Patrik Larsson
 Under mina ridäventyr i Norge picknickar vi ju dagligen på vår medhavda nistepakke. I min ingår alltid ett par knäckemackor med ost, ett hårdkodkt ägg, och två koppsoppor, en matig och en söt. Kaffe lagas numera på stormkök så att man slipper vänta på att brasan ska komma igång. Alla hjälps åt att skaffa ved och hämta vatten innan vi hittar en bra plats att sitta ner på. Picknicken hålls i alla väder, även ösregn, det går det med. I Leifs packning ryms det mesta, även ett regntak, ibland.


Det är för min del oftast sommaren som ger tillfälle till picknick och några utflykter brukar vara konstutflykter. Kivik Art Center är en återkommande sådan. Ni vet, den där utställningen som en viss stockholmsherre retar sig fördärvad på. Han tror att hela projektet går ut på att folk ska glo på hans hus med kikare. Men redan när de första installationerna kom på plats blev han rasande; de störde hans morgonpromenader, se.
Själv är jag väldigt förtjust och uppenbarligen har folket som bor i själva projektet inget emot det heller trots alla människor som passerar genom deras gårdsplan och precis utanför deras fönster.

Man t o m klipper gångar i sädesfälten så att man kan komma nära Snøhettas skapelser.
Är vädret inte helt pålitligt kan man slå sig ner under tak.


Hoppas få gott om tillfällen till fina picknickar i sommar. Favoritmackan på picknick tillverkas f ö av kompisen K och är en redig ägg-och-sill-skapelse.

torsdag 8 maj 2014

Seniormässa

Eftersom en planerad utfärd under dagen blev inställd så föreslog maken att vi skulle passa på att åka till Malmö och gå på seniormässa. Det hade inte fallit mig in men, OK, det kunde vi väl göra. Så vi hämtade på vägen upp en av mina, inte fullt lika ålderstigna, systrar och anlände sedan till Hyllie. Som fö är en avskyvärd byggarbetsplats sedan flera år. Det vackra futuristiska vattentornet som svävade över rapsfälten blir helt inbyggt bland en massa mastodontbyggnader. Sorgligt.

Alltnog, vi rabatterade oss in till halva priset med hjälp av en app i iPhonen och besåg sedan diverse firmor med hörapparater, stolar med katapultfunktion, rollatorer, åkmopeder, hålfotsinlägg, ullbäddar, jonförstärkande(?) trollerikurer och lampor och magneter med smärtlindring. Man kunde få åka till Mallorca med bibehållen vård och bli medlem i alla panschisföreningarna. En dam delade ut sega kolor för att man skulle tappa plomberna och bli kund hos en viss tandläkare och så fick man skorna putsade av den obligatoriska lädersmörjans representanter.

Maken, som hittat på det hela såg surare och surare ut och var ovänlig mot alla som antastade honom medan systern och jag log och tog emot alla broschyrer och påsar och gav åt maken att bära! Vi hade rätt kul.

Sen gick vi tvärs över gatan in på Emporia och till Apple Store och dreglade över de nya macarna.
Det är en nåd att stilla bedja om att vi har mer användning för sådana ett tag till innan det blir dags för rollatorn. Men tryggt att de finns....

PS. Maken vidimerar efter genomläsning att min redogörelse är korrekt i alla avseenden!

onsdag 7 maj 2014

V.g. stör ej!

I afton sitter jag framför macen och beskådar Verdis Nabucco direktströmmad från Staatsoper i Wien med Placido Domingo.
Är således ej anträffbar.
Visst är tekniken fantastisk?



tisdag 6 maj 2014

Synnerligen Sevärt!

I morgon kväll, onsdag 7/5 kl 23.15 eller i ytterligare 26 dagar på SVT Play kan man se dokumentären om Gunilla Palmstierna -Weiss, Kvinnor som du gör en man impotent.

Det är ett enastående dramatiskt och kreativt liv denna begåvade scenograf och konstnär kan berätta om. Missa inte det!


lördag 3 maj 2014

Lördagstema: Trädgårdsdrömmar

Jag tänker ofta tillbaka till tiden när vi just flyttat in i vårt nybyggda hus för ca 35 år sedan, en dröm som gick i uppfyllelse, bara det!
Jag läste på om trädgård och tog råd av "experter", riktiga och självutnämnda. En väninna som är landskapsarkitekt gjorde en skiss åt oss med fr a trädförslag. Svärföräldrarna var stora odlare av både ätbart och vackert och sparade mycket pengar åt oss med alla plantor vi fick. Både de och min mor var handgripligen även behjälpliga de första åren. Svärföräldrarna planterade
t ex hela den 64 m långa bokhäcken en dag medan vi var på jobbet och mor hittade, medan hon rensade ogräs, den pyttelilla eken som nu är ett pampigt träd.

Jag läste att en skånsk have tar 20 år att bli färdig, en eon av tid, tyckte jag då. Nu har snart den dubbla tiden gått och min have är inte färdig än! Det blir nämligen aldrig en trädgård. Man lyckas med somt, misslyckas med annat; växter bestämmer själv om de trivs eller inte. Jag har varken haft tid eller lust att idiotpyssla med plantor som inte riktigt velat sig. Väck med sånt, försök nåt annat!

Att det blivit rätt bra med "trial and error-metoden" är roligt. Jag får komplimanger av besökande vänner men den som värmt mitt hjärta mest kom från nevön när han bara var 6-7 år. Han viskade nämligen så jag hörde det: "Mamma, här är finare än Falcon Crest!"

Förra sommaren fick jag åter beröm av barn som älskade att springa och leka i ett hörn de kallade "den hemliga trädgården". En 10-årig yngling ville ha arbete i trädgården och tillbringade timmar med att rensa mellan stenarna på altanen utan att tröttna.

Jag tog en fotorunda idag. Det var inte lätt i den friska vinden, ingenting ville vara stilla nog för skarpa bilder, men var så goda, ett axplock.

En tidig dröm var att ha ett dogwoodträd, cornus florida. Tre gånger försökte jag utan att lyckas. Men koreansk kornell, cornus kousa, trivs. Det här är nr 2 som nu kommer att blomma för första gången.!Det är ca 10 år sedan jag planterade det. Det syns på de små "knubbenutterna" med fyra blad omkring. Trist nog fick jag inte en enda skarp bild så man får använda litet fantasi.... Förra året satte jag nr 3 - hoppas få det i blom innan jag dör.

Så här ser nr 1 ut i juni. Det är nu ca 30 år gammalt.
En liten prunus med underbara små dubbla blommor fick jag i present för ett antal år sedan i en kruka. Höll den i kruka några år med klent resultat och grävde sen ner den på vinst och förlust - och, si, det var precis vad den ville! Nu full med knopp, snart ett snövitt hav.

En dröm som slår in varje år: riklig skörd av krusbär. Massor med blommor - och de tål frost.

Inte lika pålitlig men den ser lovande ut, blåbärsbusken. Inte lika goda som de i skogen, förstås.

Den blå scilladrömmen är över men vitlöken ser kraftig ut och kommer att ta över och scillabladen vissna ner.


En annan tidig dröm var att få ha en egen blodbok. Den blev helt felplacerad men trivdes och blev jättestor. Det var ett rent experiment att låta en hög stubbe bli kvar och nu når jag att forma den till en kupol. Med nyutslaget nästan rosa bladverk är den oemotståndlig.

Strutbräken stod förr vid trappen på många gårdar i dessa trakter och mina härstammar just från en sådan gårdstrapp. De planterades i bara makadam och har spridit sig generöst - ända till Åland, faktiskt.

Beroende på var de står har strutarna kommit olika långt. Formen på de utrullande bladen på denna primitiva växt är fascinerande; som ett embryo eller en sjöhäst.
Nyutslaget boklöv får mig att drömma om många vårliga ridturer med fr a ridekammeraten Anne-Marie. Både vi och hästarna nafsade i oss av den goda salladen dessa blad är. Men en vår blev det en mardröm istället. Det giftiga nedfallet från Tjernobyl gjorde dem oätliga och har inte smakat lika gott sedan dess. Och denna vår är det bara jag kvar av Anne-Marie, Kingo och Malena...

Egna äpplen var en dröm som gång på gång gick i kras. "De underjordiska" kalasade på rötterna på träd efter träd tills jag kom på att sätta kejsarkronor runt stammen på detta Rubinolaträd. Nu får jag egna äpplen varje höst, om än inte så många.

Det här kunde jag inte ens drömma om: en kalifornisk ek i Skåne! För sex år sedan hade jag den i den incheckade resväskan med hem från ett besök i Paso Robles (betyder just ekpasset).
Då såg den ut så här!  Gode vännen D hade själv planterat ett ollon från en egen ek på tomten. Krukan och den mesta jorden tog vi bort och satte bara en plastpåse om det hela. Nu är den lika lång som jag och jag måste trimma den ideligen för att kunna övervintra den i uterummet. Den tål inte frost, jag har provat.... D har en ek på sina marker som han dragit upp från ett ollon i Blekinge skärgård och märkt ut den med en svensk flagga. Så klart har jag en kalifornisk björnflagga hos min ek.

Bladkaktusen bor förstås inomhus i uterummet. Jag knep ett blad hos en vän för 3 år sedan. Nog är den vacker som en dröm?

De flesta agapanthusarna står nu i växthuset med frostvakt. Men tre krukor blommar redan av de smalbladiga som vissnar ner under vintern. De är också ljuvliga.
Som ni förstår har jag haft många drömmar om trädgård, somliga har slagit in, andra slint. Och när jag ser något vackert börjar jag drömma igen, förstås.
En omöjlig dröm att är ogräset skulle försvinna av sig själv, särskilt kirskål och kvickrot....
Men drömma går ju!

fredag 2 maj 2014

Aprilväder i maj

Eftersom vi hade majväder i april är det ju inte mer än rätt att det blir aprilväder i maj. Efter sommartemperaturer har det nu svalnat av betydligt. I Skåne hade vi ändå sol och hyfsat ljummet både sista april och första maj. Bilderna från demonstrationerna i Malmö visade en hel del bara armar till skillnad från i Stockholm där alla var påpälsade och Lövén var glad att han var från Norrland.

Jag hade min egen lilla valborgsbrasa på altanen i den ljusa kvällen. Eldkorgen är ganska behändig till sånt här och vi har en hel del ved från avverkning i trädgården.


Första maj var också solig om än aning svalare. Vi gjorde ett besök på Skånes Djurpark där många av djuren tycktes njuta i solen. Det gjorde en hel del barnfamiljer också; parken är ett idealiskt utflyktsmål för sådana. Skånes Djurpark har haft ekonomiska problem på senare år men det tycks ha ljusnat en del på sistone. Jag lämnade bidrag genom att ta lotter av vänföreningen och vann en liten plyschräv! Tänk, vad man kan bli glad för litet!

Linderödsgrisen,

gutefåren,

uroxarna,

brunbjörnen

och fjällräven; alla njöt i solskenet!
Det gjorde vi också och efter den sköna promenaden och en knake i Björnbergskioskens servering drog vi vidare.