I min barndom sågs inte serietidningar med blida ögon av mina föräldrar. Det var inte kvalitetslitteratur! Så hos oss fanns inga Kalle Anka, Fantomen, Stålmannen, Tintin eller andra efterlängtade häften. Desto mer spännande var det förstås att komma hem till kamrater som ibland hade högar av serietidningar. Ändå blev resultatet att jag fortfarande är mycket dåligt bevandrad i den sortens serievärld. När det inte längre var förbjudet tappade jag intresset. Som vuxen har dock en sak fascinerat mig - USA ser faktiskt ut som i Kalle Anka med brevlådor, brandposter och soptunnor!
Det som mest liknade serier hemma hos oss var Illustrerade Klassiker som funnit nåd inför fr a fars kritiska ögon. Våra kamrater bara ruskade på huvudet åt dessa, i deras ögon urtråkiga ting. Jag gjorde emellertid mina första bekantskaper med världslitteraturen genom dem.
Varför far var en sån motståndare till serietidningar vet jag inte, all annan litteratur fanns i överflöd. Önskade jag mig en viss bok satte jag en lapp i fars hattband, sen tog det inte många dagar förrän jag hade den.
Seriestripparna i dagstidningen slukade jag, särskilt Mandrake med sina magiska gester.
 |
| ...fast jag läste honom bara i svartvitt..... |
På senare år har jag läst i kapp litet i nyutgivna album av Tintin och det är mig ett sant nöje att hålla en viss ung dam med en kontinuerlig Bamseprenumeration.
Fortfarande läser jag gärna serierna i dagstidningar och vissa tidskrifter som har sådana, Sara Granér är en favorit. Några saknar jag numera, Ensamma mamman och Zits, t ex.
 |
| Sara Granér |
Bäst just nu är Max Gustafson med det nyutkomna albumet "Det rånade folket", med inspiration från Fredrik Reinfeldts bok "Det sovande folket".
Men bloggandet som sådant lär droppa in även under sommaren, eller hur?
Själv ska jag dock i första hand njuta av försommarens långa, ljusa kvällar; årets absolut bästa tid!
Tack för månadens teman, jättekul!
SvaraRadera"Det rånade folket" verkar vara något för mig, den måste jag kolla upp.
Tack själv för dina inlägg!
Radera"Det rånade folket" rekommenderas varmt! Liksom fö Reinfeldts förlaga som han visserligen försöker göra oåtkomlig men som finns tillgänglig på nätet.
Underbar och ruskigt aktuell teckning av Max Gustafson!
SvaraRaderaHos oss var det inte serietidningsförbud när jag var barn, men väl hemma hos en av mina kusiner. Vilket resulterade i en ofta citerad replik i släkten, när han i sexårsåldern för första gången kom över en Kalle Anka hemma hos oss: "Det här var den bästa bok jag läst i hela mitt liv!"
Min pappa förbjöd inga serier, men han ställde kritiska frågor. Till exempel om Min melodi (som inte alls handlade om musik utan om unga kvinnor som trånade efter snygga killar med skarpskurna drag): "Vad har de där flickorna för yrken egentligen? Varför får man inte veta något om vad de jobbar med?" Så enkelt kan en mera kritisk läsning uppmuntras.
Tack för majteman! Vi ses säkert under sommaren också, innan det blir rads för nya tag i september.
Klok inställning hos din far. Jag tror att det fanns en delad syn på serier under lång tid och egentligen är det nog först på senare år som schangern blivit erkänd på riktigt.
RaderaLustigt att Bamse är lika populär idag som när den kom ut. Nu förstås som film för de yngsta barnbarnen. Mirren håller sig till böcker när hon läser högt för barnen. Intressant att se om det blir någon serietidning hemma den dagen då de börjar läsa själva...
SvaraRaderaFick lite tips till eget inlägg genom ditt :-)!
Ingrid
.. .oss Mandrakebeundrare emellam;)
RaderaTack för trevliga och roliga inlägg i maj glömde jag att skriva!
SvaraRaderaTack själv! Roligt när det blir så trevliga och originella inlägg!
RaderaÄven om mina föräldrar inte uppskattade serietidningar, så rådde inget förbud. Lustigt nog har jag aldrig varit ens nyfiken på slika tidningar - förmodligen för jag hade så mycket annat att läsa.
SvaraRaderaJo, jag prenumererade nog på Tuff och Tuss ett år.
Margaretha
Jösses, så många serier det finns och har funnits! Tuff och Tuss hade jag glömt bort.
RaderaSerietidningar har aldrig vunnit min uppmärksamhet! Men för sonen lästa jag ju som en kompromiss att få läsa böcker också.
SvaraRaderaTack för dina tema, en utmaning och mycket kul har det varit skriva om de olika!
Vi ses!
Experterna säger ju att det inte spelar nån roll vad barn läser, bara de läser. Att föräldrarna läser för och med barnen från allra tidigaste ålder är säkert avgörande.
RaderaNu ser jag med spänning fram mot dina utmaningar i september!
Tänkte köra ETT enda tema i juni, halvårskollen! Hoppas du är med då!
SvaraRaderaMer info på min blogg inom kort.
Visst läste jag serier som barn, men mina flädrar var inte heller så förtjusta i att vi läste serier, vi skulle läsa böcker. Det gjorde vi OCKSÅ! Men Kalle Anka, Lille Fridolf och sådant lockade jättemkt.
Numera läser jag inte ngra serier alls. Jo Larson! Tycker den är grym än idag. Och Medelålders+ då jag är hemma, love it!!!
Log när jag såg det du skrev om att USA faktiskt ser ut som det gör i Kalle Anka. Ja, det stämmer. :)
SvaraRaderaBamse såg jag på TV och jag läste Kalle Anka. Hade en del serietidning med litet mer antikvariska årtal men de finns givetvis inte kvar längre.
Ensamma mamman läste jag för barnen - blev en favorit. Annars har serierna ramlat bort, jag som tyckte så mycket om serier. Man förändras.
SvaraRaderaKalle Anka, vet jag att jag prenumererade på ett halvt år...men även hos oss fanns det inte serietidningar, men jag tror att det berodde mera på ekonomi än någonting annat. Mina bröder läste serietidningar, bytte sinsemellan även som vuxna, men själv har jag varit rätt dålig på att läsa serier. Mandrake, Fantomen och liknande fanns dock tack vare bröderna. Jag var mera boklus än den manliga delen av familjen:) Stålmormor har jag däremot gärna läst i Hufvudstadsbladet på den tiden jag prenumererade på den.
SvaraRaderaTack Olgakatt, för alla teman du har stått för i maj. Jag har varit mera än usel på att skriva dem, men så kan det bli ibland!