Måltidsgäster

Makens fågelrestaurang tycks inte kunna ta sommarledigt i år. Det går åt enorma mängder av frön och talgbollar. Skatorna tycker vi gott kunde fixa eget käk så maken har experimenterat med upphängning av talgbollarna och fn ser vi inte skatorna äta på dem. Men de är så smarta så det är nog bara en tidsfråga.

Det är oftast fullt av gäster och rör man sig försiktigt på insidan
av fönstret kan man beskåda de olika gästerna länge. Maken vet precis
vilket bordsskick de olika gästerna har; vissa, t ex sparvarna, spiller
förskräckligt, andra, som talgoxar och blåmesar, äter upp ordentligt
utan att drälla!

Jag stod en stund med kameran idag.

Den här sneda brädan har inte skatorna klarat av ännu. Någon enstaka har setts äta frön på marken men det tycks inte vara lika smaskigt som talg.

I ena änden kalasar Hacke eller Hacka Spett

i den andra lilla Mes Blå.

Att detta är en förälder syns tydligt på den kala fläcken på magen.

Den här tycks bara vilja ha frön. Men vad heter den, tro? Det vet säkert Pettasfolket, eller hur?

Kotten vankar runt litet här och där i trädgården och jag gissar att massor av sniglar hamnar i dess mage. Här smaskar den frön i massor.

Precis intill är en jättehög med härlig kompost. Undrar om den inte övervintrat där inne.

På tal om skatan så är hon ju ett effektivt rovdjur som äter både ägg och andras ungar. I förra veckan stod jag och såg hur en skata jagade två bittesmå fåglar, antagligen precis flygga småfågelungar. Skatan tog den ena i flykten och satte sig på en taknock och åt medan den andra stackaren virrade runt intill. Jag såg aldrig hur det gick med den men jag gissar att den också hamnade i skatans mage.

Djungelns lag: äta eller ätas.

Uppdatering:
PS. Det är pappa hackspett jag fångat på bild eftersom han har en röd fläck i nacken - jag har läst på nu!