fredag 31 juli 2009

En ny kärlek!

Jag har tappat exakta räkningen på hur många somrar jag återvänt till Meråker i Norge för en fjälltur till häst men det är 17 eller 18 år nu. Det är beroendeframkallande, helt enkelt! Människorna jag träffar år från år är goda vänner och vi har massor att prata om. Varje år gör jag också nån ny bekantskap bland dessa positiva personer som beslutat sig för att rida i fjällvärlden.
I många år fick jag rida samma häst, Skuggi, men han råkade ut för en olycka och fick hastigt avlivas för några år sedan. Honom glömmer jag aldrig och sörjer honom djupt. Jag har ridit olika hästar de tre senaste somrarna, alla trevliga och bra men ingen som Skuggi. MEN nu har jag hittat en ny kärlek, Straumur, 8 år och bara SÅÅ fin!
Mjuk och behaglig att sitta på och med klar tendens till teleskop-ben, liksom Skuggi! Med teleskop-ben menar jag att han jämnar vägen för ryttaren. Man ser att det är ett hopp ner och bereder sig på det men det kommer inget! Hästen har sträckt ut frambenet så långt att man inte upplever nivåskillnaden! De flesta hästar jag ridit har inte förmågan utan man känner tydligt stöten neråt. Straumur är ung, han kommer att ha fenomenala teleskop-ben om några år, var så säker!
Ridturen i år var lyxvarianten med dagsturer och återkomst till stuga med dusch och bekvämligheter varje kväll och goda middagar tillsammans med kära vänner. Väder i alla varianter från åska, hagel, ösregn, duggregn, klar sol och litet lagom moln har förekommit. Insektsplågan har nästan uteblivit helt, jag har nog inte sett mer än 10 mygg.
Tiden går som alltid alldeles för fort och, vips, är det dags att resa hem igen.
Ska du inte med nästa år, njese? Jag skulle gärna dela med mig av den här fantastiska upplevelsen!
Bilresan upp och ner har också gått i varierande väder. Jag sover över på vandrarhem någonstans i Dalarna, det blir ungefär halva vägen. Jag brukar försöka äta lunch i Vålkojan i Vemdalen både på upp- och nervägen. Det är en gourmetrestaurang med flera fina utmärkelser och ligger mitt i vildmarken! På uppvägen blir det tidig lunch, på nervägen en senare.
På hemvägens andra dag intog jag min lunch på Medevi Brunns Värdshus och hann med en liten sightseeing med brunnsdrickning dessutom.

Efter åtta dagar var det skönt att komma hem till gubbe, katter och egna hästen. Oj, vad det har växt i trädgården på en vecka! Somt har blommat över, annat står i sitt vackraste flor. Det är hög tid att plocka krusbären och nog tid att skörda vitlöken.
Men i morgon ska vi på fest!

onsdag 22 juli 2009

Jag letar och letar...

Att det ska vara så svårt att lägga grejor där dom ska ligga till nästa gång! Vissa saker har man bara vid särskilda tillfällen, t. ex. resor. Då är det ju rysligt praktiskt om dom ligger där dom ska när man ska packa ner dom. MEN varför gör dom inte det då?? Därför att man packar upp litet i etapper och "ska bara" medan man lägger saker på vägen till nåt. Sen ligger det där och skräpar och så städar man undan till en "tillfällig" plats och var farao var det nu nånstans??
Nå, det är bara en enda grej jag inte hittar idag och det har gått att lösa på ett bra sätt men det retar mig ändå att inte hitta den pillerask jag har med på alla resor med mina mediciner sedan anno dazumal. En liten fin designad dansk ask som passar precis till det lilla jag ska ha med! Den ligger i en liten blixlåsförsedd sminkväska tillsammans med en ask med en medicin jag ska ha med "om ifall att". Inte kom jag ihåg vad den hette heller! Och till fjälls med många mil till ett apotek vågar jag inte vara utan. Nu är det så fiffigt att det för några år sedan bestämdes att apotetket skall föra en läkemedelslista på alla som hämtar ut medicin så att man kan se vad en viss person fått för läkemedel. Smart, eller hur, för doktorn som förgäves försöker få ur patienten vilka mediciner vederbörande tar och får till svar att dom är små, vita med skåra! Men si, så enkelt att doktorn kan få se listan är det inte! Det är bara patienten själv som kan få den genom att gå till apoteket, legitimera sig, och vips, så får man en lista på vad man hämtat ut de senste 15 månaderna. Så det gjorde jag och kunde därmed se vilken medicin det var jag skulle ha i beredskap och fixa ny, lätt som en plätt. Billig var den dessutom. Men den stora vitsen med registreringen - att läkaren ska kunna se vad patienten redan har och kan ha i skåpet - den finns inte. Så människor kan fortsätta shoppa runt till olika doktorer och få mediciner utskrivna som vederbörande redan har eller som kolliderar med dem. För att inte tala om vad läkemedelsmissbrukare kan ordna. Sen kan man undra vad som händer med registret nu när apoteket säljs ut.
Mycket trist har hänt i samhället på senare år, bland det tristaste är dock detta, att krossa Europas bäst fungerande apoteksväsen med de lägsta priserna för individen. Nu kastar man bort den farmaceutiska expertkunskapen till förmån för säljkampanjer för handkräm och kylda drycker. Vad händer med tidsbeställd gratis läkemedelsrådgivning som man kunnat få på apoteket? Den centrala telefonrådgivningen är redan nerlagd och tillbakaskjutsad till de lokala apoteken som inte har kapacitet att ta emot alla de samtalen - och förmodligen inte heller alltid kompetensen tillgänglig.
Jag börjar bli trött på de förändringar som inte leder till något BÄTTRE än det vi har. Förändringar som har som enda syfte att någon ska tjäna mer pengar på oss är inte det jag vill ha. Ingen har lovat att läkemedel ska bli billigare genom att apoteksorganisationen splittras, tvärtom. Och inte blir det billigare att resa kollektivt om det nya utredningsförslaget om kollektivtrafiken skulle gå igenom - vilket gud förbjude! - tvärtom skulle det bli mångdubbelt dyrare enligt de kalkyler som figurerar i pressen. Var det nån som sa nåt om klimatet?
Klimatet, förresten, väderprognosen för min fjälltur ser dyster ut. Jag hoppas den slår fel, riktigt fel!
I morgon bär det iväg!

tisdag 21 juli 2009

Mysterium!



För något år sedan fick jag se en pelargon som jag bara måste ha - Voodo, heter den. Det är en sk unikpelargon. Så tidigt i våras beställde jag två sticklingar från Rockdala. Båda har växt till sig fint och blommar nu. MEN dom har olika färg! Den ena ser ut som jag väntade mig, klarröd med mörka strimmor i mitten; den andra har samma form men är mera lilaröd. På Rockdala kan man alltid få svar på frågor och jag skickade bilderna på mejl dit. Dom ber om ursäkt för misstaget! Den lilaröda är en Mystery, inte Voodo.
Så var det mysteriet löst! Och nu tycker jag nog mer om den lilaröda......
Nu har jag gått över alla mina pottor och plantor och börjat ge mannen instruktioner om vattning och passning. I övermorgon bär det av till norska fjällen i Nordtröndelag för en ridtur.

Jag har vaktat katter och hästar på en gård i ett par veckor medan gårdsfolket varit på husvagnssemester - mest i hällregn - men dom är tillbaka hemma nu. Jag vet tre katter som blev lyckliga - mina matningsbesök två gånger om dan var inte tillräckligt för dom som var vana att bli kelade av två glada barn! Nu ser gårdsfolket till min häst medan jag är borta en dryg vecka. Jag har ca 120 mil att köra och bilen är nyservad. I många år åkte jag tåg till Storlien och blev hämtad där med bil för vidare färd in i Norge. Numera kör jag bil - ja, jag vet, det är inte klimatsmart - men jag passar på att se Sverige på vägen, ta det lugnt och övernatta på vandrarhem eller hos släkt och vänner. Jag kör litet olika vägar för att se ställen jag annars inte skulle komma till. Jag stannar och äter lunch och tar en fika när det dyker upp nåt som ser intressant ut. Inte McDonalds, jag lovar! Men isterband i Lammhult eller viltkalops i Grythyttan kan jag rekommendera. Eller kakorna på Klosterfiket i Vadstena.

Morgondagen kommer att ägnas åt packning. Eftersom jag kör bil blir det inte så komplicerat, man behöver inte tänka på vartenda gram som ska kånkas på. Efter allt regnande måste det väl bli fint väder på min tur, eller hur?

lördag 18 juli 2009

40 mm regn




Regnet började i går kväll, någon timme före midnatt. Fram på morgontimmarna brakade det loss ordentligt med åska och skyfall i flera omgångar. Hittills har det kommit nästan 40 mm sedan midnatt enligt den elektroniska regnmätaren. Nå, vi kan svälja det, trots en del regnskurar på sistone har det ändå varit väldigt torrt i jorden här. Det är visst värre i Dalarna som helt flyter bort.

Det var litet synd om fuchsiautställningen på Hovdala; de allra mest magnifika exemplaren stod utomhus i ösregnet men även inne i orangeriet var det en fröjd, förstås. Glömde kameran!! Och telefonens kamera gör inte sånt rättvisa så jag avstod och gick hem och tog bilder på mina egna fuchsior. En enda skulle faktiskt platsat på utställning, en Lindisfarne, vit och lilarosa, enkla blommor. Flera andra är jättefina men förstås inte så välväxta att de skulle fått komma med på utställning. Närbilden är på Floroma.

Jag och kompisarna köpte med oss gödning men inga blommor. Däremot skrev jag upp en sort att minnas till nästa gång jag beställer sticklingar........

Trots regnet har det varit en jättebra dag i trevligt sällskap. Den mest långväga kompisen C som tagit sig hit med tåg stannade kvar och spelade Mah Jong med mig hela eftermiddagen. Vi tyckte det var bra att det regnade så att man inte satt och svettades och längtade ut. C har nyss varit på en intressant Italienresa och vi satt och tittade på fina bilder från den resan i min mac när det plingade till och en när och kär familj på andra sidan Atlanten dök upp på skype!
Oj, så roligt det var och nu såg dom t o m vem jag föreställde - det var inte lika bra i min gamla stenåldersdator (5 år gammal...) med påhängskamera. Det som var science fiction för ett kort tag sen är nu vardagsmat. Ettåringen, den vackraste flickbebben sen hedenhös, jag svär! verkar ha anammat företeelsen att någon på skärmen vinkar och pratar med en och kommunicerar tillbaka.
Visst finns det gamla skämtsketcher från revyer om hur man ser varandra i telefon och måste fixa håret och klä på sig när nån ringer! Nu är vi där sedan länge.

Sommarens stora ridsportevenemang är Falsterbo Horse Show som pågår just nu. Året har tre stora evenemang i ridsport i landet: Scandinavium i februari (förr till påsk) Falsterbo i juli och Globen i november-december. Alla lockar stora publikskaror, framför allt hästtjejerna, förstås, men massor av folk i alla åldrar och kategorier. Gissa hur många timmar SVT ägnar Falsterboveckan i år utanför sportnyheterna? Rätt gissat. 0 timmar och 0 minuter. Jag har hittat att TV 4 Sport sänder 3 st timslånga sammandrag sent fredag, lördag och söndag kväll. Det kan man bara se om man har parabolantenn eller digitalabonnemang. Så alla hästtokiga flickor (och andra) som bara har tillgång till SVT och vanliga TV 4 får tji i år. Tror nån att det skulle gå för sig om gällde fotboll eller ishockey? , då får allt både rapport och annat flytta på sig.
Ekonomi, säger säkert TV-ledningen. Könsdiskriminering, säger jag!

fredag 17 juli 2009

En ny riktning

Att plötsligt bara ta tåget har blivit denna sommarens melodi för mig. Så det gjorde jag i dag igen; tänkte mig till Skisserna Museum i Lund. Så blev det samt fika med en kompis som bor i Lund. Precis innan vi träffas får hon veta att en god vän och kollega hastigt dött i går kväll, småbarnspappa, mitt i livet och karriären. Tidigare på dagen hade han hörts av och berättat om planer för familjen och helgen och nu var semestern just slut och jobbet på måndag osv. Och så blev plötsligt allt avbrutet. Bara så där. Katastrof i familjen och konfunderingar på jobbet; hur blir det nu med allt det han skulle ta itu med på måndag? Kompisen fick frågan akut - kan du ta hans jobb de närmsta veckorna?

Man får sig en tankeställare varje gång den bistra verkligheten slår ner i närheten av en själv utan att träffa direkt. Hur gör man med sina val? Skjuter man upp tills det är för sent eller rusar man iväg utan att tänka efter tillräckligt? Ska man beräkna konsekvenser eller gå efter intuition? Går det verkligen fler tåg eller ska jag ta detta? Vad är viktigt för mig och vad ska jag strunta i?

Såg ett TV-program i kväll om engelska trädgårdar som öppnas för besökare och hur ägarna jobbar för att kvalificera sig. De är ju verkliga entusiaster som också njuter av att se på sina egna trädgårdar. En man sa: "Jag behöver inte resa till Tahiti, jag är nöjd med att vara i min egen trädgård."
Det är ju mycket mer än ett enkelt konstaterande, det är ett ställningstagande som kan överföras på så mycket annat i livet.

Ett ord som inte är så modernt längre är förnöjsamhet. Jag tycker om det ordet. Det ligger lycka i det, ödmjukhet och generositet. Att se det lilla och tycka det är bra nog, att dela med sig. Den som är förnöjsam är ofta den som är mest till stöd när åskan har slagit ner på någon. Som inte ojar sig högljutt utan tar itu med med praktikaliteter och finns där och tar emot sorgeutbrotten med ett lyssnande öra.

För några år sen bestämde jag mig för att gå i pension några år innan jag blev 65, vilket jag inte är ännu, f ö. Det var just ett sådant val - vad är viktigt och vad är inte viktigt? Pensionen blir lägre när man går i förtid, man mister det i vardagen som varit ens identitet i så många år och kontakten med de flesta av arbetskamraterna. Men vad ska du göra, frågade folk. Odla min själ och min trädgård, svarade jag, och jag känner att det är precis det jag gör. Och ingen vet hur länge man kan eller får!

tisdag 14 juli 2009

Nu är det strax slut, välkommen nästa år!





De här bilderna av mitt favoritträd sträcker sig från den 27 maj tills idag, den 14 juli. Det är en koreansk cornus, Cornus Cousa, dogwood kallas det i USA. Det är så bedårande vackert och gläder mig således i mer än sex veckor varje år. Jag vet inget annat träd som blommar så länge, faktiskt. Det är mig en gåta att det är så ovanligt i Sverige. De flesta vet inte vad det är och menar sig aldrig ha sett ett sånt förut. Det tog rätt många år, nästan 10, innan det blommade men det var värt att vänta! Det har stått litet skuggat av en stor blodbok som vi nu kortat ner ordentligt och jag hoppas att cornusträdet ska breda ut sig även på det hållet på ett par år.
Trevligt är även att en kvist man tar in och sätter i vatten kan hålla i flera veckor så det är kul att ta med som gå-bort-present.
Men nu är det strax slut för år, tack för prakten och välkommen nästa år! Jag väntar nästan redan.....

Nu börjar jag så smått ladda för sommarens fjälltur. I vår grönaste ungdom brukade mannen och jag vandra i fjällen, ofta tillsammans med någon god vän. Vi gick på stugturer, tältturer eller dagsturer. Så upptäckte jag att man kunde rida på fjället och ta sig dit man ville utan att bära packningen på sin egen rygg. Så hittade jag till Meråker i Norge dit jag nu återvänt varje sommar sedan snart 20 år. Oftast blir det en 5-dagars tur med övernattning i lavvo (tältkåta) eller hytte.
Hästarna är islandshästar som är vana att gå på fjället, säkra på fötterna och verkliga muskelknuttar. I alltför besvärlig och brant terräng sitter man av och leder sin häst. Vi rider i gränsfjällen mellan Sverige och Norge och man vet inte alltid i vilket land man befinner sig. Fast Leif vet förstås alltid! Det är han som äger hästarna och hittar överallt i fjället. Vi följer aldrig någon led och träffar högst sällan på andra människor under turen, möjligen några samer som är ute på något ärende.
Leif ser i förväg hur vädret ska bli, han kan allt om djuren på fjället, alla fåglar känner han igen och ser tecknen om andra djur har passerat. Botanikern i sällskapet brukar dock vara jag. Får Leif frågor om nån växt brukar han hänvisa till mig. Och han vet att jag blir alldeles lyrisk när vi hittar fjällbruden eller Kung Karls spira.
Eftersom mannen inte rider stannar han hemma och passar hus, växter och kritter.
I nästa vecka bär det iväg! I många år tog jag tåget men så hade jag ett år sällskap av en kompis och då körde vi bil. Sen dess har jag kört bil fast jag är ensam. Jag tar ett par dar på mig upp och lika många ner och kör litet olika vägar och ser olika bitar av Sverige. Vi har familj i Dalarna och är dom inte bortresta på semester precis när jag passerar så stannar jag där över natten åtminstone ena vägen. Annars är det vandrarhem som gäller och det är oftast också mycket trevligt och bra.
Nu är det dags att ta fram packlistan, sovsäck, regnställ, ylletröja, ullunderställ, reservglasögon och allt det andra som hör till! Allt ska kunna stuvas i min vattentäta kanotsäck som den snälla, starka hästen ska bära förutom mig!

måndag 13 juli 2009

Fullärd? Ack inte alls!

Nu anser pappa Lu att jag är fullärd i Mah Jong men det känns verkligen inte så. Visst har jag lärt mig en hel del om regler och också att se vilka möjligheter min "hand "har. Idag spelade vi i drygt två timmar och för första gången räknade vi poäng och betalade varandra med lustiga avlånga kinesiska spelkort. Vi var tre som spelade och hade var sina 10 kort från början. När vi slutade hade vi, efter att ha betalt varandra hit och dit, återigen 10 kort var! Oavgjort, kan man säga.
Hoppas nu att jag kan hitta kompisar som vill spela litet då och då så att jag kan hålla kunskapen uppe.
Pappa Lu och mamma Liu ska förhoppningsvis stanna hos dottern några månader till. Idag skulle dom till Kiviks marknad för att se nåt riktigt exotiskt svenskt. Kanske dom känner det litet mindre ödsligt med den trängsel det brukar vara! Kineser brukar tycka det är ensamt och ödsligt i Sverige; dom är ju vana vid att alltid vara många och göra saker tillsammans. Att man kan gilla att vara ensam är bara inte tänkbart för en kines!

Det är ett varierande sommarväder, minst sagt. Dalarna håller på att flyta bort och här i södern dränks den ena orten medan den andra på någon kilometers avstånd är snustorr. Det var jättefint med sol och lagom varmt vid 18-tiden i kväll. Hästen och jag hade en skön tur förutom att envetna blinningar plågade oss, ja, mest hästen. En variation på turen inkluderar en liten grusväg som går fram till en gård. Nu har en av markägarna raps på ett fält längs vägen och plöjt upp och sått igen skogsstigen som leder ut på vägen! Det finns då en smal upptrampad gång genom rapsen som är jättehög nu och hästen tycker det jätteläskigt att gå där. Det krävs litet övertalning men hon är snäll och lydig så det går.
Skogen är överdådigt frodig, nattviolen blommar ännu och skogshallonen börjar nu mogna.

Efter middagen vid 20-tiden gick jag ut i trädgården för att vattna alla mina pottor som var rejält torra. Lagom när jag var klar kom regnet och det rejält! Gissar att hästen gillar en ljum dusch som sköljer bort alla blinningar!

Och bokhäcken är såå prydlig nu! Ett par pigga herrar kom i morse och fixade toppen! Så nu är det ett helt år tills jag behöver ägna mig åt häckklippning igen! Men det har varit nyttigt för kroppen. Jag har en tid besvärats av nåt som liknar nackspärr, fast tvärtom. Det har gått utmärkt att vrida huvudet åt sidan men gjort ont när det skulle tillbaka! Det är inte helt borta men mycket bättre och jag tror att "gympan" vid häckklippningen gjorde susen.

fredag 10 juli 2009

Ljudterror

Ibland är jag en riktig surpotta. Något som gör mig ursur är den ljudterror som råder inom vissa omgivningar. Affärer med "musik", restauranger med "musik", folk i bil som kör omkring med öppna fönster och högsta volym på "musik" (häromdagen hörde jag dunket en god stund innan fordonet i fråga dök upp på landsvägen där jag stod och väntade på bussen), grannar som tror att hela byn har samma musiksmak som dom själva, de nonsenssamtal med hög röst en del har i mobiltelefon bland andra människor, osv osv.

Jag har ett par bekanta med nedsatt hörsel. Det för dem fullständigt meningslöst att försöka handla i en affär med "musik" och helt uteslutet att gå ut och äta för att umgås om det ligger ljudmatta över krogen. En gång var jag med en av dessa vänner i London och vi kollade säkert 10 lunchställen innan vi hittade ett där man var villig att stänga av musiken.

För ett antal år sen hade vi grannar tvärs över gatan som brukade sätta sin musikanläggning på hög volym, öppna fönster och dörrar och gå ut och jobba i trädgården med "underhållning". I vår trädgård var det omöjligt att föra ett samtal. En dag beslöt jag mig för att be dom skruva ner. Då satt mannen på balkongen på övervåningen och jag gick över och ropade på honom. "Skulle du vilja vara snäll och skruva ner litet?" Han skrek "VA?" tre eller fyra gånger, sen "Jag hör inte vad du säger. Vänta så så ska jag skruva ner...." Tablå.

Glassbilar, hos oss kör två olika, irriterar mig också. Dom kör runt i vad som känns som timmar och spelar sin idiotiska ramsa 100-tals gånger.

Somliga med pod i öronen har läckande proppar; dom är inget kul att ha bredvid sig på tåget till Stockholm!

Nyligen har Göteborg infört restriktioner mot gatumusik vid vissa tider under dagen för att affärspersonal har klagat. Levande gatumusik har aldrig stört mig, den är inte så högljudd, dessutom går man ju kvickt förbi. Tycker jag om musiken slänger jag ofta en slant i fiollådan eller hatten. Men jag kan förstå den som jobbar intill och hör samma låt för 57:e gången på ett par timmar eller om musikanten använder förstärkare och högtalare. Jag antar att dom som klagat inte har musik i sin egen affär, eller så gillar dom inte konkurrensen...

Jag har påtalat att jag är störd i några affärer. En gång såg en kassörska lyckligt på mig och tryckte på snabbtelefonen och väste: "Skruva ner! Kunderna klagar!"

En klädaffär där jag tidigare varit flitig kund har infört musik senaste året. Vid två tillfällen har jag sagt att jag tycker det är tråkigt att dom börjat med det och att jag inte kan handla då. Snutigt har jag fått svar att det har någon på huvudkontoret bestämt. En proffsig expedit hade så klart sagt:"Tråkigt att du tycker det. Men då stänger vi av medan du handlar i lugn och ro!" Men icke.
Jag tog efter andra gången kontakt med "huvudkontoret" som beklagade och ville kompensera mig nästa gång med en present. Men jag vill inte ha nån present, jag vill ha tyst! Så nu handlar jag inte där mer. Jag kan inte koncentrera mig på vad jag vill köpa med skrällig popmusik i rummet. Om det vore stillsam bakgrundsmusik på låg volym vore det OK, men det är det praktiskt taget aldrig.

OK, jag är en surpotta!

onsdag 8 juli 2009

Dancing in Kivik

Österlen är vackert året om men mest spännande på sommaren. Då är det en intensiv aktivitet överallt med olika konst-, teater- och musikprojekt. Kivik Art Center är enligt min åsikt ett av de mest spännande och det är fascinerande att återvända år från år och se vad som hänt sen förra gången. Mycket står kvar, om än i förvandlad och avskalad form eller i en annan bild beroende på det föränderliga odlingslandskapet men något nytt har också tillkommit. I år är det
bl a Julian Opies diabasskulpturer, Dancing in Kivik. Och visst bjöd dom upp till dans!

En kompis och jag gjorde en heldag på Österlen och hann precis färdigt rundan på KAC innan regnet kom. Eftersom åskan mullrade avstod vi denna gång från att klättra upp i det omtalade tornet där Ulf Lundell tror att man kan kika in i hans allra heligaste. Det gjorde vi i fjol, dvs klättrade upp, inte kikade - det visste vi inte att man skulle. Vi såg bara en skånsk gård på någon kilometers avstånd!
Dessförinnan hade vi intagit medtagen (obs, familjeskämt) men synnerligen fräsch och välsmakande lunch på en topp på Brösarps Backar - Änglamarken!
Jag minns en annan gång då mannen och jag tog med en amerikansk gästande 20-årig flicka på en Österlentur, det var på 80-talet. Vi satt och fikade mitt i havet av blommande gullvivor på Brösarps Backar en underbar försommardag. Vi ville visa något av allt det vackra Skåne kan erbjuda och njöt själva i fulla drag när den ganska blaserade damen undrar vad vi kommit för att se. Något perplexa visade vi med armarna landskapet runt oss. "Is that all?" Och, ja , det var det ju......

Nå, även i regn kan man sysselsätta sig i sommarskåne. Hantverk, musteri, vackra linnekläder, dinkelvåfflor, goda grönsaker, körsbär (mmmmm!) och mycket annat hann vi med att njuta av.
Och, visst, sommarkortet kom till pass i dag också till vår mötesplats och jag kunde njuta av att vara passagerare!

tisdag 7 juli 2009

Dagen Karl





Så gick dagen då Karl var här - allt för fort! Han demonstrerade röstresurser då mamma N måste ge sig iväg men sen övergick han till mera meningsfull språkövning: Babooo, brrrrr, hahaha (monsterskratt!), nenenene, babba, vovovov osv. Ålning medelst hasning på armbågarna funkar som framåtdrivning, man behöver inte böja knäna.
Mat är poppis, därpå intressant promenad i vagn bland blommor och blad och sniglar som drar in hornen när man petar på dom, skumt! Sen blir man trött och tar en lur under det kinesiska vindspelet som pinglar så rogivande.

Så småningom kom så mamma N tillbaka; då dög en gammal gudmor inte till nåt längre, henne slänger vi på sophögen. Tills nästa gång hon får duga som matautomat och sysselsättare medan ens mor skändligen överger en, buuuhu! Fast vi skickade henne ett gonattSMS som tröst, till gudmor alltså. Det är litet som roar gudmödrar har jag, klimpen K, märkt.

Ett annat projekt för dagen var att ta fram kompostkvarnen och förvandla ett jätteberg häckklipp till finmalt täckmaterial. Det tog sina timmar, kvarnen förslök sig bara två gånger med åtföljande isärtagning och rensning. Det brukar hända och nyckeln till skruvarna har jag bundit fast i handtaget på kvarnen; det blev så jobbigt att gå och leta fram rätt nyckel var gång det blev förstoppning. Men det blev tre och en halv stor rullebör full av fnas, och var klart lagom till Morden i Midsomer på TV, en morbid blandning av groteska fantasier och underfundig engelsk humor som jag tycker är så kul!

måndag 6 juli 2009

I morgon kommer han!

Bör idag ha kvalificerat mig för ytterligare en natts riktigt god sömn! Nu är nämligen bokhäcken färdigklippt, dvs endast toppen kvarstår att hyfsa till. Det kommer att utföras som "hushållsnära tjänst" av två glada herrar som är beväpnade med starka armar och kraftiga saxar med vinkel så att dom lätt kan stå på marken och klippa högt upp. Dom har gjort det förra året till stor belåtenhet och ska göra det igen. Tidigare år har mannen och jag själva fixat även toppen av häcken. Det gick till så att han klättrade på egenkonstruerad ställning, fick saxen räckt upp till sig av mig, som tog tre steg bakåt och dirigerade klippandet. Sen tre steg fram, ta emot saxen, hjälpa till att flytta ställningen och så ett varv till. I 64 meter.... Man kan föreställa sig diskussionerna som uppstod: Litet lägre där, nej, inte SÅ lågt, men jag räcker inte över, det begriper du väl, häcken är för bred, nu glömde du en kvist osv, osv.
Det är klart bättre för äktenskapet att köpa denna "topphjälp"!

Regnet brakade lös 10 minuter efter att jag klippt klart. Om några dagar kommer jag att ta fram kompostkvarnen och mala allt klippet till bra täckmaterial till rabatter och trädgårdsland.

Morgondagen är en särskild dag! Då kommer lille K, min gudson, 11 månader i nästa vecka. Hans mamma N har viktiga uppdrag och då får jag lyckan att ha honom alldeles för mig själv ett antal timmar. Bilden är från ett tidigare tillfälle när han konstaterade att rabarber är jättegoda! Om det inte ösregnar ska vi promenera till hästhagen, det har varit poppis förut. Gudsonen K är vårt närmsta barn. Vi har tre syskonbarnbarn på litet för långt avstånd, tycker vi. Två finns i Dalarna och ett i USA. Man missar alldeles för mycket av deras utveckling och man blir inte så nära känslomässigt som om man får umgås ofta, tyvärr. Så klart är det desto underbarare när man då i alla fall emellanåt ses! Masarna ser vi början av augusti och den lilla amerikanskan i slutet av samma månad! Man kan knappt bärga sig......

F ö kan jag meddela att iMacen uppför sig helt förträffligt!! Jag ser alla bokstäver på tangentbordet, bl a, bara en sån sak! Njesen undrade ett ögonblick om min gamla iBook hade kinesiskt tangentbord men sen såg hon att det var väldigt slitet med bara fragment kvar av bokstäverna. Så det VAR dags med förnyelse.

söndag 5 juli 2009

Pelargontanter


Pelargonutställning lockar många nuförtiden och även mig och systerdottern, njesen kallad. Vi har utvecklats till veritabla pelargontanter. Så vi hängde i stort sett på låset på Hovdala orangeri i förmiddags när det var dags. De mest spännande sorterna fanns det så klart inte sticklingar av att köpa men man kunde ju lägga namnen på minnet för nästa säsong.
Vi klarade inte av att avstå från nya sorter utan bar hem var sin kasse med nya skyddslingar. Litet råd kunde man också få av de garvade odlare som deltog. Njesen ska sluta hoppas på blommor på sin engelska pelargon - hennes varma lägenhet passar inte den kräsne lorden som vill ha kall höst för att blomma nästa vår. Själv ska jag sluta toppa min gibbosum och istället spaljera den så kanske jag får blommor....

Jag börjar redan vänja mig vid den nya macen. Jag har hittat var den stoppade in det mesta vi tankade över från den gamla. Annat har jag hämtat med minnespinne, bl a hela adressboken, det tackar vi för att det funkade så lätt! Njesen kom också med några glada tillrop som underlättade, bl a bloggtillverkningen, likaså tack!

Har noterat med tillfredsställelse att flera recensenter anser att Skånska Operans Tosca är lysande! Alltid kul när andra tycker likadant som man själv. MER OPERA ÅT FOLKET!

lördag 4 juli 2009

Det här med datorer...

Mannen hemförde en jättelåda idag - innehållande min nya iMac. Att komma igång med den var busenkelt. Inte lika enkelt dock att överföra gammal info från den förra macen. Det fanns en enkel instruktion och en flyttassistent. Man satte en kabel emellan och sen tankades en hel massa över - trodde jag. Men de enda dokument som kommit över efter 45 minuters tankande var mappen innehållande det jag sparat från från den ännu äldre datorn, min gamla Bluberry iBook! Inte adressbok, inte mail, inte några andra dokument heller!
Suck. Det blir antagligen att använda minnespinne för det man vill ha över i alla fall.

Ännu är det hett, ca 30° idag. På skuggsidan av den tjocka bokhäcken gick det dock att gå och klippa den. Jag har 64 m x 2 att klippa så det blir i etapper. Jag börjar bli ganska adapterad till värmeböljan, tycker det är ganska behagligt åtminstone om det är en liten bris.

Gårdagskvällen var synnerligen njutbar! Skånska Operans Tosca hade premiär på Hovdala. En riktigt mefistofisk Scarpia med härlig pondus och en glödande vacker Tosca gjorde föreställningen till en succé. Jag är full av beundran inför detta tappra, entusiastiska och musikaliskt högpresterande gäng som sommar efter sommar återkommer med höga ambitioner! Och jag blir så himla glad av att se unga människor gå in för opera! Jag instämmer i programbladets kamprop: Mer opera åt folket! F ö är Metropolitans direktsändningar i HD på bio i höst redan slutsålda på vissa orter, 3 månader före första föreställningen!

fredag 3 juli 2009

Min snälla häst

Min snälla häst går på bete på en gård där det bor 4 snälla människor, två ponnyer, tre katter och en hund. En av människorna är lilla J, 11 år om någon vecka. Hon går på ridskolan under terminerna men är för stor för de egna små shettisarna. Dom är f ö som shettisar är mest, dvs inte särskilt lätta att hantera för barn! Så J tittar längtansfullt på min stora snälla märr och idag hade vi tillfälle att hon fick rida efter att jag tagit en skogstur. Hästen tyckte först det var konstigt att hon skulle spatsera iväg FRÅN mig med bara den lilla fäntan på ryggen men hon lydde de kortare benens tryckningar ( inga sparkar i sidan på denna hästen!) och skrittade iväg. Sen fick hon trava tillbaka till mig och vi gick en tur i skogen tillsammans. Hela turen gick fint och J var mycket nöjd. Jag fick dock stränga order att gå hem och göra fler hål i stiglädren så att vi inte ska behöva snurra upp dem nästa gång......
J har en ett par år yngre lillebror A. Båda barnen känner min häst väl eftersom hon gått på samma sommarbete i 18 år och de brukar komma skuttande när hon anländer på våren nån gång i maj. A ropade i år: "Å, vad jag har längtat efter henne! Hon har så mjuk mule!"
Och hästen gillar barnen och njuter när dom och deras kompisar ibland pysslar med henne och flätar manen.

Ridturen tog vi först mot kvällen när det svalat av en smula för det har varit mycket hett hela dagen. Jag tog mitt sommarkort och åkte tåg till Helsingborg och gick i svalkan på Dunkers Kulturhus och tog god tid på mig på tre utställningar, en om keramik, en med verk från Malmö Konstmuseum och en fotoutställning. Alla sevärda och med många infallsvinklar. Jag träffade också en konstnär jag känner sen tidigare som jobbar på Dunkers för att ha råd med sin konst! Hon hade en rolig utställning i vår konstförening för några år sen och det var ett kärt återseende.

onsdag 1 juli 2009

Kinesisk lunch

Efter ett par timmars idogt Mah Jong-spelande bjöds jag idag stanna på lunch som skulle lagas av herrskapet Lu-Liu. Pappa Lu svängde kvickt ihop en deg och började mangla kinesiska spagetti som mamma Liu sen kokade. Tallrikar preparerades med soja, sesamolja, jordnötsolja, chili, sichuanpeppar och diverse andra hemliga kryddor och från växthuset i trädgården hämtades grönsaker odlade från kinesiska frön och koktes. Sen fick varje tallrik en slev stekt köttfärs, het, ångande spagetti kom på och var och en blandade omsorgsfullt sin portion. T o m jag lyckades få i mig rätten med pinnar utom det allra sista som jag faktiskt behövde en sked till, det var den goda saften som blev kvar på botten. Det var gudagott och hade tillagats från grunden på mindre än en halvtimme!

Förmiddagen bjöd på behaglig värme och sol där jag var närmare kusten. Hemma i Göinge blev det ännu varmare, luften tycktes ta slut och det har sedan varit hett och kvalmigt med muller av och till liksom en och annan skur. Att rida kändes inte lockande men vi fixade litet med stängslet och blev då attackerade av knott. Det har inte varit lätt att sova de senaste nätterna då man kippat efter andan och badat i svett.

Det tar ju litet tid att vänja sig vid klimatomkastningar - nu när man är van vid värme hotar SMHI med att det ska bli betydligt svalare om ett par dar - hoppas dom har fel!

I morgon har jag planer på att använda mitt sommarkort och ta tåget nånstans - bestämmer vart i morgon. Och på fredag - en av sommarens höjdpunkter: Skånska Operan!