Min snälla häst går på bete på en gård där det bor 4 snälla människor, två ponnyer, tre katter och en hund. En av människorna är lilla J, 11 år om någon vecka. Hon går på ridskolan under terminerna men är för stor för de egna små shettisarna. Dom är f ö som shettisar är mest, dvs inte särskilt lätta att hantera för barn! Så J tittar längtansfullt på min stora snälla märr och idag hade vi tillfälle att hon fick rida efter att jag tagit en skogstur. Hästen tyckte först det var konstigt att hon skulle spatsera iväg FRÅN mig med bara den lilla fäntan på ryggen men hon lydde de kortare benens tryckningar ( inga sparkar i sidan på denna hästen!) och skrittade iväg. Sen fick hon trava tillbaka till mig och vi gick en tur i skogen tillsammans. Hela turen gick fint och J var mycket nöjd. Jag fick dock stränga order att gå hem och göra fler hål i stiglädren så att vi inte ska behöva snurra upp dem nästa gång......J har en ett par år yngre lillebror A. Båda barnen känner min häst väl eftersom hon gått på samma sommarbete i 18 år och de brukar komma skuttande när hon anländer på våren nån gång i maj. A ropade i år: "Å, vad jag har längtat efter henne! Hon har så mjuk mule!"
Och hästen gillar barnen och njuter när dom och deras kompisar ibland pysslar med henne och flätar manen.
Ridturen tog vi först mot kvällen när det svalat av en smula för det har varit mycket hett hela dagen. Jag tog mitt sommarkort och åkte tåg till Helsingborg och gick i svalkan på Dunkers Kulturhus och tog god tid på mig på tre utställningar, en om keramik, en med verk från Malmö Konstmuseum och en fotoutställning. Alla sevärda och med många infallsvinklar. Jag träffade också en konstnär jag känner sen tidigare som jobbar på Dunkers för att ha råd med sin konst! Hon hade en rolig utställning i vår konstförening för några år sen och det var ett kärt återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar