lördag 29 september 2012

Lördagstema: Efternamn

Septembers och därmed Musikantas sista lördagsrubrik är efternamn. Efternamn, eller familjenamn,  är ett intressant kapitel ur många aspekter.
"Förr" kallades man i vår del av världen -son eller -dotter till sin fars namn ; eller i vissa länder, som Island, till sin mors (det enda man egentligen kunde vara säker på innan DNA-undersökning fanns!). Sedermera har det bruket upphört och namnen har allt fler variationer även om -sonnamnen fortfarande är vanliga. Den samhälleliga vikten av särskiljande efternamn minskade radikalt i och med personnumren.

Hela min uppväxt retade jag ihjäl mig på bestämmelsen att en kvinna vid giftermål MÅSTE ta mannens efternamn. Det förekom att kvinnor på höga samhälleliga poster ansökte om att få behålla sitt eget namn som de gjort karriär med och FICK AVSLAG! Det fanns ingen egentlig namnlag förrän 1964, bestämmelserna reglerades i giftermålsbalken.

Namnlagen av 1963, som började gälla 1964, kan jag inte hitta på nätet, så jag vet inte exakt hur det står där. Men jag fick vid den tiden klart för mig att i och med den kunde man SLIPPA ta mannens namn vid giftermål. Huruvida mannen lagligt kunde välja hustruns namn vet jag inte men antagligen var det ändå helt otänkbart.
Det förekom då, liksom nu, att ett par tog ett helt nytt namn tillsammans när det gifte sig, särskilt om mannen hade ett vanligt -sonnamn.

När jag gifte mig 1967 och fyllde i lysningsblanketten på pastorexpeditionen fanns det en ruta att kryssa om jag ville behålla mitt eget namn. Gissa om jag kryssade!

Det här vackra paret har valt brudens namn till sitt gemensamma.

Min far blev glad och makens farmor tvärilsk.


Så länge hon levde tjatade hon om att jag ju inte kunde neka till att jag var fru A. Vilket jag ju förnekade lika envist.

Dock hade jag problem i ett helt år. Den som handlade min blankett hade nämligen inte läst mitt kryss utan folkbokförde mig som fru A. Alla officiella dokument hade fel namn. Det tog åtskilliga telefonsamtal, en mängd pappersexercis med synnerligen motvilliga tjänstemän på pastorsämbete, skattemyndighet och försäkringskassa  innan det efter ca ett år blev rätt. Kännedomen om lagen hade inte trängt igenom på de 2 1/2 år den gällt innan jag gifte mig.

Namnlagen är sedan omgjord på 1980-talet och lär nu vara föremål för ny översyn. Det handlar mest om vad man får heta och vilka namn man får ta, vilka namn som är skyddade osv. Numera händer det ju också att par tar hustruns efternamn om det känns mest praktiskt även om det ännu inte är lika vanligt som tvärtom.

I vår del av världen kan familjenamnet kallas efternamn eftersom vi sätter det efter tilltalsnamnet. I stora delar av världen är det tvärtom, man sätter familjenamnet först. Denna skillnad ställer till en del missförstånd i dagens globala umgänge, inte minst i invandrarsammanhang hos oss innan man fått rett ut vilket som är vad.
Härmed tackar vi Musikanta för inspirerande ämnen och ser fram mot oktobers!
Alla tillönskas en fortsatt fin helg!
(Bilden på brudparet är min egen, de övriga från nätet)

fredag 28 september 2012

Galleri Fredag

Förra veckan ville Annika att vi skulle visa Skördetid och denna veckan är det Höstkänsla i galleriet. På många sätt sammanfaller de två begreppen hos mig men idag lutar jag åt den mera döende delen av hösten, dvs vissnandet, det tilltagande mörkret och den fallande temperaturen.

Längs entrésidan vissnar nu strutbräken. En tid står de i vackra färger innan de segnar ner mot marken. Då klipper jag bort dem, låter de dekorativa sporgömmena stå stolta kvar och till våren kommer det små vackra spiraler som vecklar ut sig i all sin glans på nytt.

Paradisäppleträden tappar bladen och de flesta äpplena har redan fallit; ett ensligt äpple sitter kvar och lyses upp av kamerablixten i nattmörkret. Och mörkare och mörkare blir det tills det vänder strax före jul...

Jag har redan användning för den tunna dunjackan och längre fram blir den bra under en skaljacka när det regnar.
På hemvägen från yogan i kväll regnade det lätt och en uggla skrek i mörkret. Visst gav det höstkänsla! Men jag hoppas på flera fina dagar med vackra höstfärger i skogen och hög luft.
Kanske redan i helgen.
En komplett lista på gallerister hittar du hos Annika!

onsdag 26 september 2012

Försenat lördagstema: Musik



Inte kan jag helt missa Musikantas förslag att skriva om temat MUSIK! Så här kommer mitt bidrag om än kraftigt försenat.

En sorg i mitt liv är att jag inte kan sjunga rent. Det blir falskt hur jag än bär mig åt. Det värsta är att jag hör det så väldigt tydligt själv. (Inte som den man som satt bredvid mig på en middag där sällskapet, i synnerhet han,  hittade på nya helt okända "melodier" till alla visorna i kvällens sånghäfte och förorättad tittade på mig när jag anmärkte att alla sångerna fick ny tonsättning och han menade att det lät hur bra som helst medan jag led alla kval av kakafonin).
I mitt fall är förbindelsen mellan öra och röst defekt, hur jag försöker så godkänner inte öronen det rösten presterar. Det blir falskt. Punkt. Och förmodligen ändå väl att jag hör det själv så att jag inte plågar någon i onödan.
Några år i barndomen spelade jag piano men uppnådde aldrig någon större virtuositet. Jag kan i alla fall läsa noter vilket jag haft glädje av många gånger.

Till all lycka finns det massor av andra som kan musicera till min förnöjelse. Jag gillar många olika typer av musik men allra mest opera, vilket nog inte undgått någon som läst här förut.

Jag hade lyckan att få höra Birgit Nilsson några gånger, både konsertant och i opera. En gång när det var strejk på Metropolitan åkte hon hem till Skåne och gästspelade i Tosca i Malmö mot Rolf Björling och Sigurd Björling.

Men det jag ska bjuda på här nedan är inte opera. Det är Birgit Nilsson och tre skånepågar som uppträder på drottningens 50-årsfirande och visar ett härligt leklynne alla fyra.



Idag har jag haft en trevlig musikupplevelse tack vare ett tips från Margaretha som fick sin önskan, ett inslag från Giordanos opera Madame Sans Gene, spelad i P2:s Önska i förmiddags. Där fick jag även höra Villa-Lobos Bachiana och utdrag ur Carmensvit av Shchedrin som gav mig återkoppling till fina musikminnen. Programmet finns att lyssna på på SR Play.

Övriga deltagare i lördagstemat finns i spalten till höger!
Nu får jag börja grunna på kommande lördags tema, Efternamn...

söndag 23 september 2012

Galleri Fredag: Skördetid

Försenad på grund av bl a skördefest(!) kommer här fredagsgalleriet med tema "Skördetid". Som meddelats av "diverse bloggare och facebookare" så har Marianne i Älmis och jag varit på resande fot en vecka. Fr a för att träffa trevligt folk men även för att fira skördefesten på Åland. Viktigast var förstås den på Pettas där förutom Karins underbara bröd och Uffes utomordentligt goda skördesoppa också förekom ett flertal andra utställare.
Utomhus kunde man köpa grönsaker, allt ekologiskt, förstås.
I Gula Salen fanns bl a Inga Snellmans vackra vävalster, många med äppelmotiv, även blåa dylika,vilket förekommer i  en åländsk saga.
Skördefesten pågick i dagarna två eller tre, litet olika på de 25 ställena på listan. Vi for runt till sju ställen på fredagen i strålande sol hela dagen och ett åttonde på lördagsmorgonen i strilande regn.
Jag hoppas det inte störtregnat på er allihop hela helgen i Sverige. 
Under de närmaste dagarna får jag läsa ikapp på era bloggar och se vad ni åstadkommit av Annikas tema denna gång!

söndag 16 september 2012

Lördagstemat försvann i skogen....

Lördagstemat om mina gömmor försvann. Inte bland gömmorna utan i lingonskogen!
Där har jag nämligen tillbringat de senaste dagarna.


Vädret har varit nådigt i de småländska trakter jag vistats i och särskilt gårdagen var perfekt.
Vi hittade världens finaste lingonställe och var till slut tvungna att blunda och bara traska hem. Det fanns hur mycket lingon som helst men ryggarna ville inte böja sig mer och hinkarna var så gott som fulla. Dessutom finns nåt som heter rensa....
Det gjorde vi sedan vid sittande bord och hade det fortsatt gemytligt.



Det känns gott att ha egna bär i frysen att ta fram till morgonfilen eller att göra sylt av i vinter. Och jobbet att kånka hem skörden på tåget var det väl värt.
Värdfolket ska ha stort tack för trevliga dagar!
PS. Hela dagen har Delta Rythm Boys sjungit om lingonröda tuvor i mitt huvud....

fredag 14 september 2012

Galleri Fredag: Vardag

Vardagen är ibland full av hinder. De är till för att övervinnas!

Annika i Reston har gett oss temat i september.
Deltagarna i fredagsgalleriet finns i spalten till höger.
Trevlig helg!

måndag 10 september 2012

Trädgårdstur den 10 september

26° i skuggan och strålande sol inspirerade mig att ta en tur med kameran i trädgården när jag fyllt ett par rullebörar med klipp och luk och grävt landet där vitlöken ska ner så småningom. Det senare gick som smort eftersom det varit potatis där i sommar. Det är förstås mest krukor som blommar ännu eftersom jag inte har satsat så mycket på höstblommor i rabatterna. Jag hade dahlior en period men de kom sällan igång förrän några dagar före första nattfrost och så var den fröjden slut. Men än finns det krukfägring - och litet annat.

Lindisfarne heter denna fuchsia, oerhört snäll att blomma.

Mårbackorna håller igång.

Vodoo, en unikpelargon, har blommat sparsamt länge men är nu alldeles proppfull av knoppar!

En av mina engelska "svartingar" samsas fint med Ålandsberta.

Lord Bute är inte fullt så svart men dekorativ med den ljusare kanten.

Odensjös Thalia är den vackraste vita pelargon jag vet. Litet tjurig att hålla liv i men belöningen desto större när det går.

Här samsas tre olika namnsorter, men nog är de lika?

Min "överlevare", en fuchsia jag köpte på "rea" för ca 30 år sedan, ställde in i redskapsskjulet på vintern och slängde i komposten på våren. Då fick jag syn på att den var grön under barken och gav den ny jord och och sen dess belönar den mig rikligt varje sommar.




Några blommor finns ännu på "sommarsnön".

Snart dags att plocka äpplen.

Min totalt misskötta New Dawn kämpar på.

Får jag presentera Karl, min havtornspojke! Han ser inte mycket ut för världen men han har just flyttat hit. Håll tummarna att han inte går samma väg som Romeo gjorde, frid över hans minne.

Den bästa snittblomma man kan tänka sig är denna krysantemum. Den självsår sig överallt och håller igång hela sommaren.

Ett av mina vackra ogräs, finns i vitt och lila.

Alla vissna blad är bortklippta, bara tomater som förhoppningsvis snart mognar.

Sedan 5 år är jag självförsörjande med goda citroner. hela året! Även inomhus på vintern mognar de.

Blyblomman.

Vårt "potatisträd" en Solanumart, är nu 18 år gammalt och får tuktas ordentligt för att få plats i uterummet under vintern.


Agapanthusblomningen är definitivt över för i år.
Jag har fört kamp mot vita flygare på pelargoner, fuchsior och tomater i sommar men just nu leder jag.  Håll tummarna att jag kan hålla stånd! Det har gått åt massor med såpvatten och prydnadsväxterna har fått Provadopinnar i jorden då och då, de växterna ska vi ju inte äta. Har någon tips om effektivare bekämpning tas de tacksamt emot. Det är inte kul att behöva spruta såpvatten i uterummet, allt blir så klibbigt och kletigt efter ett tag.
Nu hoppas jag bara att frosten inte kommer tidigt i år. Enstaka frostnätter är OK, jag har gott om fiberduk att lägga över där det behövs, men ingen hårdfrost, tack!

lördag 8 september 2012

Lördagstema: Min barndoms somrar

Musikanta i Mogata står för rubrikerna i den första månaden med Lördagsteman där vi får lägga ut texten efter behag.
De somrar som som för mig representerar rubriken börjar den sommar på 1950-talet när jag var 7 år. Då hade mina föräldrar hyrt övervåningen i ett hus i en liten by i norra Skåne över sommarlovet. På bottenvåningen bodde en äldre dam, mor till en av bönderna och av alla kallad "Farmor". Byn bestod av tre gårdar och undantagen till två av dessa. "Farmors" hus var det ena undantaget, det andra stod tomt. Gårdarna var till största delen skogsbruk men två av dem hade också en liten skara mjölkkor.
Familjen blev förtjust i byn och dess invånare och innan sommaren var slut hade far köpt den obebodda undantagsstugan som brukade kallas Malenas hus efter den som bott där. Jag tror huset var byggt alldeles i början av 1900-talet, nu lätt förfallet och helt omodernt, förstås.
Men följande sommar flyttade vi in. Vatten hämtade vi i pumpen och ett användbart torrdass ordnades i det gamla hönshuset som då stod kvar.
Familjen hade i början ingen bil utan vi fick skjuts av släktingar. Fars semester gick åt till renovering och när de tre veckorna var slut återvända han till stan och sitt arbete. På lördagarna kom han med bussen, slet med renovering och åkte sen tillbaka igen på söndagen.
Vi barn lekte med ganska jämnåriga barn i de två gårdarna som beboddes av aktiva bönder. I den tredje bodde en gammal dam, änka efter bonden, och gården brukades av en av de andra bönderna som ärvt den.
Jag blev betagen i bondelivet och kom att tillbringa mycket tid med att efter förmåga delta i det dagliga arbetet, fr a vid mjölkningsdags. Man hade visserligen mjölkmaskin redan då men det fanns nån enstaka envis gammal ko som inte släppte en droppe i maskinen utan krävde handmjölkning. Så det lärde jag mig. Jag var med bonden till kvarnen och fick hålla i tömmarna till Munter och Fux, de två ardennerna, vara med och hässja och lässa hö, binda neker av spill som självbindaren missade och sätta upp dem till tork. Den familj jag tillbringade mest tid hos var välkomnande och hade ett oändligt tålamod med mig.
Hemma i stugan bar jag vatten och fick hjälpa till i köket. Jag fick cykla till affären och till trädgårdsmästaren och köpa jordgubbar.
Värsta uppdraget var att hjälpa far att tömma dasstunnan i en stor djup grop han grävde.
Roligt jobb var att gå med mor i skogen och plocka blåbär under högsommaren och lingon på sensommaren precis innan skolan skulle börja och vi flytta hem till stan.
Efter hand moderniserades huset och det blev allt bekvämare och enklare att sköta hushållet.  Det kom toalett inne och dasstunnan var ett minne blott - vilken lättnad!

De första 5-6 somrarna var vi barn och mor i stugan hela sommarlovet. Då bodde vi i lägenhet och hade ingen trädgård att sköta i stan. Sen byggde far hus och då blev det nödvändigt att vara även hemma i stan under delar av sommaren. När jag var litet äldre kunde jag få lov att tillbringa någon vecka med en kamrat i stugan på villkor att vi presterade ett antal liter lingon...

Ofta sägs det att barndomens somrar alltid var soliga men jag minns även mycket regn med gummistövlar och regnkappa. Det förtog inte glädjen på något sätt.

När far gick bort ärvde vi systrar stugan och jag kom att tillbringa mycket tid där under långa perioder när jag arbetade i närheten. Sedermera har min ena syster helt tagit över den och hennes barn har i sin tur haft sina barndomssomrar där. Vi träffas där ganska ofta fortfarande och njesen och nevön älskar också stugan.
Därför är det litet melankoliskt att den kommer att säljas nästa år. Min syster blev änka för några år sedan och har långt att köra till stugan. Det är för tungt att sköta den på egen hand, nevön bor i USA och njesen har eget hus och tufft jobb.
Alla de gamla bönderna är borta sedan länge, något hus har olika hyresgäster som ofta byts ut, en gård har blivit danskt sommarnöje - kort sagt ingenting är sig längre likt från barndomens somrar.
Jag har mitt eget hus inte så långt från stugan och det är ingen slump. Jag blev förälskad i trakten alltsedan den första sommaren och sökte mig mitt arbete så nära jag kunde.
Men, visst, nog känns det att min barndoms sommarparadis kommer att lämna familjen efter över 60 år.

Promenad på skogsvägen intill tomten för några år sedan. Ella är den tredje barngenerationen i stugan men kommer knappast att ha några klara minnen därifrån.

Det är stora domäner att klippa när klipproboten inte kan användas.



Deltagare i Lördagstemat finns listade i spalten till höger. Möjligen har Musikanta en mer uppdaterad lista. Vill du vara med - eller hoppa av - så säg till!
F ö tillönskas alla en skön sensommarhelg!

fredag 7 september 2012

Galleri Fredag - Premiär: Sensommar

Annika i Reston har satt rubriken för denna nya fräscha form av fredagstemat, Show and Tell som nu ska vara mest SHOW och mindre berättande.
OK, här kommer en kavalkad av mitt sensommarbesök i Stockholm första veckan i september! Håll i hatten.

Jag bodde hos goda vänner och förplägades på vackert porslin från bl a Sydafrika.

Jag fick sova på handbroderade lakan från Vietnam. Jo, vännerna har arbetat hela karriären i olika länder med biståndsarbete. Därav ett fantastiskt hem med ting från klotet.

Vi tog en båt från Lumabryggan till Allmänna Gränd ..
.. där kön ringlade lång utanför Liljevalchs till Hemslöjden 100 År ..

.. som fr a visade 2000 löv som människor med kreativitet och handaskicklighet förfärdigat.



Den här tillägnar jag särskilt Pettas Karin!

Letade förgäves efter jungfrun som riddaren skulle rädda, eller?

Det var inte BARA löv!


Lunch intogs på Blå Porten där den här mannen inte tycks bli insläppt fast han står vid dörren och ser hungrig ut.

Stockholm visade sig alla 5 dagarna från sin vackraste sensommarsida med sol och lagom värme. Och plötslig leklust.

Här ville jag ta en bild in i en portgång till en grön innergård ...

I huset till vänster bor mina vänner och kranen är ett konstverk till minne av den tidigare miljön i Hammarby Sjöstad.

Fotografiska Museet hade utställning med Christer Strömholms bilder. Lekhage, modell mindre??

Tjejen skulle på bröllop och provade hattar och jag kunde ta bilder med hennes telefon så hon kunde gå hem och fundera. Kul!

I Gudrun Sjödéns lagerbutik i Årstaberg kan man fika.

Efter GS träffade jag nevön och Ella som jagade en plättlagg. Vi hittade en så nu blir lyckan stor hos en av Ellas kamrater.

Hit går Djurgårdsfärjan på begäran - Skeppsholmen. Så det begärde jag.

Förra året gjorde Yoko Ono Wish Trees for Wanås, i år for Stockholm på Moderna.

Projektet Grapefruit av Yoko var återupplivat.

Denna "piece" gillar jag skarpt!

Utställningen Street Smart på Kulturhuset.

Utsikt


Dessa tungviktare satt jag bredvid när jag åt lunch ..

.. här ..

.. på Gåstorget i Gamla Stan.

En kväll var jag ute på dåligheter med andra vänner och kom "hem" till Luma i den ljumma natten och kranen i magisk belysning.
 Det var en sensommarvecka att minnas i vinter, minsann.
Annika har lovat länka till alla deltagare i Galleri Fredag. Tillsvidare hänvisar jag till henne.
Hoppas att ni alla får en fin sensommarhelg!