lördag 8 september 2012

Lördagstema: Min barndoms somrar

Musikanta i Mogata står för rubrikerna i den första månaden med Lördagsteman där vi får lägga ut texten efter behag.
De somrar som som för mig representerar rubriken börjar den sommar på 1950-talet när jag var 7 år. Då hade mina föräldrar hyrt övervåningen i ett hus i en liten by i norra Skåne över sommarlovet. På bottenvåningen bodde en äldre dam, mor till en av bönderna och av alla kallad "Farmor". Byn bestod av tre gårdar och undantagen till två av dessa. "Farmors" hus var det ena undantaget, det andra stod tomt. Gårdarna var till största delen skogsbruk men två av dem hade också en liten skara mjölkkor.
Familjen blev förtjust i byn och dess invånare och innan sommaren var slut hade far köpt den obebodda undantagsstugan som brukade kallas Malenas hus efter den som bott där. Jag tror huset var byggt alldeles i början av 1900-talet, nu lätt förfallet och helt omodernt, förstås.
Men följande sommar flyttade vi in. Vatten hämtade vi i pumpen och ett användbart torrdass ordnades i det gamla hönshuset som då stod kvar.
Familjen hade i början ingen bil utan vi fick skjuts av släktingar. Fars semester gick åt till renovering och när de tre veckorna var slut återvända han till stan och sitt arbete. På lördagarna kom han med bussen, slet med renovering och åkte sen tillbaka igen på söndagen.
Vi barn lekte med ganska jämnåriga barn i de två gårdarna som beboddes av aktiva bönder. I den tredje bodde en gammal dam, änka efter bonden, och gården brukades av en av de andra bönderna som ärvt den.
Jag blev betagen i bondelivet och kom att tillbringa mycket tid med att efter förmåga delta i det dagliga arbetet, fr a vid mjölkningsdags. Man hade visserligen mjölkmaskin redan då men det fanns nån enstaka envis gammal ko som inte släppte en droppe i maskinen utan krävde handmjölkning. Så det lärde jag mig. Jag var med bonden till kvarnen och fick hålla i tömmarna till Munter och Fux, de två ardennerna, vara med och hässja och lässa hö, binda neker av spill som självbindaren missade och sätta upp dem till tork. Den familj jag tillbringade mest tid hos var välkomnande och hade ett oändligt tålamod med mig.
Hemma i stugan bar jag vatten och fick hjälpa till i köket. Jag fick cykla till affären och till trädgårdsmästaren och köpa jordgubbar.
Värsta uppdraget var att hjälpa far att tömma dasstunnan i en stor djup grop han grävde.
Roligt jobb var att gå med mor i skogen och plocka blåbär under högsommaren och lingon på sensommaren precis innan skolan skulle börja och vi flytta hem till stan.
Efter hand moderniserades huset och det blev allt bekvämare och enklare att sköta hushållet.  Det kom toalett inne och dasstunnan var ett minne blott - vilken lättnad!

De första 5-6 somrarna var vi barn och mor i stugan hela sommarlovet. Då bodde vi i lägenhet och hade ingen trädgård att sköta i stan. Sen byggde far hus och då blev det nödvändigt att vara även hemma i stan under delar av sommaren. När jag var litet äldre kunde jag få lov att tillbringa någon vecka med en kamrat i stugan på villkor att vi presterade ett antal liter lingon...

Ofta sägs det att barndomens somrar alltid var soliga men jag minns även mycket regn med gummistövlar och regnkappa. Det förtog inte glädjen på något sätt.

När far gick bort ärvde vi systrar stugan och jag kom att tillbringa mycket tid där under långa perioder när jag arbetade i närheten. Sedermera har min ena syster helt tagit över den och hennes barn har i sin tur haft sina barndomssomrar där. Vi träffas där ganska ofta fortfarande och njesen och nevön älskar också stugan.
Därför är det litet melankoliskt att den kommer att säljas nästa år. Min syster blev änka för några år sedan och har långt att köra till stugan. Det är för tungt att sköta den på egen hand, nevön bor i USA och njesen har eget hus och tufft jobb.
Alla de gamla bönderna är borta sedan länge, något hus har olika hyresgäster som ofta byts ut, en gård har blivit danskt sommarnöje - kort sagt ingenting är sig längre likt från barndomens somrar.
Jag har mitt eget hus inte så långt från stugan och det är ingen slump. Jag blev förälskad i trakten alltsedan den första sommaren och sökte mig mitt arbete så nära jag kunde.
Men, visst, nog känns det att min barndoms sommarparadis kommer att lämna familjen efter över 60 år.

Promenad på skogsvägen intill tomten för några år sedan. Ella är den tredje barngenerationen i stugan men kommer knappast att ha några klara minnen därifrån.

Det är stora domäner att klippa när klipproboten inte kan användas.



Deltagare i Lördagstemat finns listade i spalten till höger. Möjligen har Musikanta en mer uppdaterad lista. Vill du vara med - eller hoppa av - så säg till!
F ö tillönskas alla en skön sensommarhelg!

14 kommentarer:

  1. Fina minnen! Jag har cyklat med dig och hämtat jordgubbar, tittat på när du har mjölkat. Har aldrig lärt mig det..
    Allt förändras och det känns säkert mycket vemodigt att stugan "försvinner", men så är det ju. Hoppas att den kommer i någons ägo som verkligen uppskattar att bo där. Man kan ju alltid önska att det blir så

    SvaraRadera
    Svar
    1. Särskilt med tanke på den trevliga familj som bor i huset närmast hoppas vi att det blir trevligt folk som köper stugan.
      Det vore ju trist om det skulle bli tråkigt grannförhållande.
      För några år sedan kollade jag om jag fortfarande kunde dra mjölk ur ett kojuver och det kunde jag! Antar att det är som att cykla....

      Radera
  2. Ibland känns ju förändringar tunga, även om man förstår att de är nödvändiga. Då har man turligt nog minnena att vända tillbaka till och det är ju inte helt fel det heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ju äldre man blir, ju mer inser man att minnen är något värdefullt att vända tillbaka till då och då. Tiden får man ju inte tillbaka och tur är väl det.

      Radera
  3. Dessa barndomar på femtiotalet... De ger en på något sätt kunskaper och kontakt med urgamla sätt att leva. När jag berättar för ungdomar idag om utedass, vatten från pumpen på gården och värme från kakelugnarna tar de för givet att det handlar om någon liten primitiv sommarstuga, men nej. Så bodde vi och så bodde farmor och farfar och farmor gick ut i ladugården för att hämta mjölk, inte till mjölkaffären.

    Men så bra att du har ett hus i dina barndomstrakter! Det är något visst med skogar och fält som man bekantat sig med redan som barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som tur är älskar även min man dessa trakter och vi kan inte tänka oss att flytta.
      Dagens unga tittar ju konstigt på en när man berättar att TV inte fanns när vi var barn och ännu märkligare att vissa inte hade vattentoalett ens i stan. Jag minns lastbilen med dasstunnor i Malmö så sent som på 60-talet och hade klasskamrater som bodde så.

      Radera
  4. Allt har sin tid säger man, och så är det väl. Jag kan förstå din melankobli över att sugan förvinner ur släktens domäner. Själv har jag ju turen att bo och leva i en del av mina barndoms sommrar, mormor och morfars stuga, som ligger granne med det hus jag växte upp i. Men det är klart mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. Mycket har förändrats i byn sedan dess, grannar har kommit och gått, hus bytt ägare och tyvärr en del skog planterats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din kommentar om skogsplantering påminner mig om en saga där en häxa talar om tid, lång tid: når sju ekskogar vuxit upp och sju ekskogar ruttnat ner. Jag har aldrig kunnat räkna ut hur länge det skulle vara. Nyplanterad skog är inte särskilt vacker och inte kalhyggen heller. Synd att inte skogen alltid kan vara "lagom" gammal med lingon, blåbär och svamp! Och belägen på rätt mark....
      Men, som du säger, allt har sin tid.

      Radera
  5. Det var väl där ditt stora intresser för hästar började! Vi bodde ju också på sommarstället från maj till september eftersom vi bodde i lägenhet annars. Vi "flyttade ut" varje försommar med lastbil, full av möbler och husgeråd. Jag minns att vi fick barn åka på flaket någon gång - vilken lycka! Du kan ju åtminstone glädja dig över att huset finns kvar inte bara i ditt minne...

    SvaraRadera
    Svar
    1. På den tiden var det mest kor som intresserade mig, faktiskt. Har fortfarande en viss faibless för nötkritter och tycker om att höra dem idissla. Länge hade min "stallvärdinna" en ko också, och det var så mysigt att sitta hos henne och fnatta henne mellan hornen.och under hakan. Hästintresset vaknade i början av tonåren.
      Jo, vår stuga riskerar nog inte att rivas f.n. Det skulle säkert kännas värre - även om den gamla eken skulle få stå kvar.

      Radera
  6. Fina sommarminnen! Tänk vad privilegierade vi är som har sett riktiga jordbruk, som vet hur det går till mer i detalj. Nu sköts ju allt med stora maskiner, så jag tror barn har svårare att liksom förstå vad som händer. Men visst, det var ju mycket mer slitsamt på den tiden, så det vill man ju inte gå tillbaka till.

    SvaraRadera
  7. Ja, det är goda minnen! Och visst är det härligt att ha varit med om hela utvecklingen sen dess. Det fysiska slitet vill man ju inte ha tillbaka men jag undrar om inte dagens ensamarbete och det oändliga pappersarbetet är väl så slitsamt på sitt sätt. Takten är så uppskruvad och stunderna med umgänge vid rast helt borta. Kanske tur att det inte går att välja, det skulle vara svårt.

    SvaraRadera
  8. Tack för den fina berättelsen, om en miljö, som skulle kunna vara hämtad ur min barndom.
    Förstår den vemodiga känslan av att stugan måste säljas. Vi har stått inför liknande funderingar om vårt sommarparadis i Jämtland, men så tog barnen över och vi kan fortsätta att vistas där då och då.
    Så fint att du kunde bygga upp din tillvaro permanent i de älskade trakterna.
    Det är vackert på många ställen i norra Skåne. Vi brukar besöka bekanta på Linderödsåsen. Där är helt fantastiska stenmurar överallt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen hit, Märit!
      Jo, vi är nog många som har liknande minnen från en svunnen tid.
      Nu har jag varit inne på din fina blogg och sett alla äpplena, bl a. Har du inga hästägande grannar som vill ha överskottsäpplen? Om jag inte tar fel bor du nära Sjöbo och där vimlar det ju av hästgårdar. Fast alla har kanske egna äpplen.
      Ser att du gillar rosor i trädgården. Rosor har jag gett upp, dom gillar inte mig! Bara min gamla New Dawn och Finlands midsommarros har överseende med mig.

      Radera