fredag 31 december 2010

Vinterpromenad med PS

Mitt besök hos reskamraten C häromdagen bestod bl a i en härlig promenad längs havet. Vi gick ut i fullt dagsljus och kunde följa solnedgången med dess underbara färgspel. Det var rejält kallt, dryga
minus 10° och halt på stigarna där det bitvis fanns is under ett bedrägligt snölager. Broddar på skorna och stavar i händerna gjorde oss ändå säkra på fötterna.
C har inte lust att ramla mer; förra vintern halkade hon i kungliga huvudstaden och bröt handleden vilket hon har sviter av ännu.
Det gäller att ha rejält på sig!


C har en av sina i Kina inhandlade mössor på sig, varm och go om öronen, den med.


Men vad är det där, en badbrygga? Det ser ut som om någon håller en vak öppen vid trappan, måste undersökas!





Jodå, här hackar man bort isen för ett dopp. Men handduken blir väl kall när den hänger där?
Inte skulle jag vilja krypa ner här!

Färgerna blev helt fascinerande efter hand som solen sjönk,

och till sist försvann hon med ett fräsande i havet...

Reskamraten C vill ha ett PS med till tågresan mellam Kunming och Shanghai. Den lilla rutiga damens skor var ju parkerade bredvid våra laddor och vi kunde inte motstå en impuls att göra ett stilleben.
Var så goda!


Fredagstema: Mitt 2011

Ericas sista ämne för fredagstemat är Mitt 2011.

När jag tittar i almanackan är det redan en hel del inbokat. Förutom  återkommande veckoaktiviteter har jag biljetter till de flesta av Metropolitans operautsändningar och några till Malmö Opera.

Resor har jag inte planerat färdigt för men jag hoppas på en ny Kinaresa i höst - bl a till Shangri La, en plats som numera faktiskt finns.  Tror dock inte att invånarna håller sig evigt unga.
USA känns alltid aktuellt. Jag längtar också att få se andra länder som t ex Grönland och Österrike och vill alltid gärna till Skottland. Med tanke på att jag får sänkt pension för andra året i rad får jag dock begränsa mina önskningar.

Jag har högar med olästa böcker och fler på väg i posten. Jag ska börja låna e-böcker på biblioteket till min "padda". Har redan laddat hem ett antal gratis-klassiker och läste ut en Jane Austen (Lady Susan, inte så tjock) härom natten för att testa läsbarheten på digital platta.  Helt utmärkt!

I höstas satte jag 200 blomsterlökar i trädgården. Det ska bli spännande att se vad som kommer upp!

Jag skulle tro att det blir sista året jag har en heltidsarbetande make, han jobbar redan på övertid.

Annars känns året som ett oskrivet blad och det är väldigt skönt.



 Detta är Ericas sista ämne och vem som tar över i januari vet jag ännu inte.

Gott Nytt År allesammans!

torsdag 30 december 2010

Shanghai, del 1

Efter att i går ha varit på besök hos min reskamrat C och fått höra att hon ivrigt väntar på sista kapitlet från vår resa har jag insett att Shanghai får jag allt dela upp på två kapitel om jag ska kunna visa ens en bråkdel av alla bilder. C tycker att hon återupplever resan när jag berättar!
Som jag tidigare berättat var vår tågresa denna gång mycket bekväm i soft sleeper och nederslaf därtill. I soft sleeper har man kupé med dörr mot korridoren och bara fyra bäddar. Fina broderade överdrag, hett vatten på termos, duk på bordet och friska blommor vid resans början.
Vi fick en kupékamrat redan i Kunming, en mycket artig och vänlig ung man som verkligen ansträngde sig för att kommunicera med oss på sin högst begränsade engelska. Men kroppsspråk hjälper en hel del och så kan man peka på kartor, t ex. Han förklarade att han skulle till till hemstad Nanning och att han var chaufför och körde jeep. Han var dock betydligt mer språkkunnig än de både buss- och taxiförare vi träffade på. När vi berättade att vi var från Sverige så sa han genast Waldner och Göteborg, dvs bordtennisspelaren och Ostindiefararen. Så nån vanlig chaffis var han nog inte.



Under natten, då JAG SOV anlände vår fjärde kupéinvånare, en liten dam med paljetterade högklackade skor. C hade varit vaken när hon installerade sig och bytte om till rutig mysdress vilken hon behöll tills hon steg av någon station före Shanghai i senaste jeansmode till sina högklackade paljettskor. Vilka hon f ö bar även till den rutiga stassen när hon var på promenad i korridoren. Den lilla damen hade en glupande aptit och hämtade mat från restaurangvagnen flera gånger. Oss bevärdigade hon knappast med en blick, gömde sig bakom luggen och svarade mycket knappt utan att titta upp på våra tappra försök till "good morning" och andra artighetsfraser. Jag gissar att hon var livrädd att behöva försöka prata med dessa stornästa tanter vars sällskap hon verkligen inte uppskattde.


Med jämna mellanrum kom en tågvärd och tömde papperskorgen iförd imponerade röda gummihandskar.


Den här resan hade vi möjlighet att se ut genom fönstret under dagtid. Vi tog en hel del bilder men de blev litet suddiga, både pga av disigt väder och smutsigt glas. Vi for genom det vackra berglandskapet i södra Kina med sockertoppsberg och odlingar om vartannat.


Tåget stannade vid många små stationer där det alltid stod en stins. Den här vinkade vi till och till slut kunde han inte låta bli att vinka tillbaka men sen tittade han bort för att inte bli distraherad. Men söt var han i vita gympaskor till sin fina uniform.

Kina har liten odlingsbar yta i förhållande till landets storlek och fr a folkmängd så varenda plätt uttnyttjas, alltid vackert inrutat.





När vi närmade oss Shanghai vid middagstid efter drygt 40 timmars tågresa slokade blommorna på kupébordet och vi var glada att vara framme.


Vi anlände till vårt hostel, Le Tour Travellers Rest, beläget i en smal gränd nära en metrostation, mycket praktiskt. Prydligt, god service och jättesköna sängar.
Sen gick vi för att äta och reka i omgivningen.


Stället hade utmärkt wifi och jag kunde ta NY-familjen på promenad i gränden utanför.
Första målet mat i Shanghai åt vi på en populär lunchrestaurang tvärs över gatan.

Efter en stunds vila gav vi oss ut på stan. Vår tunnelbanestation var Jiang Temple och kring templet ligger den supermoderna Jiang Temple Plaza med hotell och flotta butiker i många våningar.
Juleländet hade redan börjat i värsta Disneyvariant. Och någon energibrist tycks det inte vara - i skarp kontrast till alla de lastbilar i Yunnan som saknade diesel.


Metron i Shanghai har byggts ut i raketfart inför Expo 2010. C var i Shanghai för två år sedan när det fanns 8 metrolinjer, nu finns det 13! Den är ytterligt elegant och välfungerande. Det är enklare att lösa en biljett i automaterna i Shanghai än i Skånetrafikens när man väl hittat knappen "English" och bytt språk. Man får en återanvändningsbar plastbiljett som man lämnar tillbaka i utgångsautomaten när man går ut. Tågen stannar franför dörrar så ingen kan trilla ner på spåren, i alla fall vid de stationer vi nyttjade i centrala staden. Tågen är fina, ingen nedskräpning, inget klotter. Men artighet finns inte - alla tränger sig, ingen reser sig för äldre.


Den här resan gjorde vi i lågtrafik, andra gånger  hade det inte gått att ta dessa bilder i trängseln.
Vi steg av vid People´s Square och traskade sedan längs den eleganta Nanjing Road  ned mot Huangpufloden och den historiska promenaden The Bund längs floden, berömd fr a sedan1800-talets europeiska finansboom i Shanghai.

Vår klädsel, avsedd för ryggsäcksresande, var nog litet udda i de affärer vi passerade. Det hindrade dock inte oss att utan att skämmas gå in och se oss omkring.  Jag t o m köpte en liten scarves i en väldigt fin sidenbutik, gissar att dom kantade stuvbitar och sålde som scarves för en billig peng, i mitt fall 59 yuan  för en vacker bit shantungsiden med blommor.

På en korsande gata kom detta cykellass - det passade in i miljön lika litet som vi!

Så var vi framme vid floden och såg med egna ögon den berömda Shanghai-vyn på andra sidan floden.


På Bund-sidan finns många historiska byggnader, alla badande i ljus.
Vid det här laget var vi ganska trötta, särskilt jag som hostade och snorade  och totalt hade tappat kondisen, så vi tog oss till närmsta metrostation och åkte hem för att samla krafter till tidig uppstigning nästa dag då vi gjorde den förut beskrivna utflykten till Zhouzhang.
Sista dagen i Shanghai kommer i kapitel 2!

söndag 26 december 2010

Oplanerad utflykt.

Vi hade ingenting planerat till juldag och annandag, särskilt med tanke på osäkert väder. Vi tog en långpromenad på juldagen med en god vän som firat jul hos sina föräldrar här i byn, f ö var vi väldigt lata.
Vännen skulle komma förbi oss och vi gick ut i god tid genom dörren. Den senaste veckan har ett av ister-näten haft besök av en hackspett, vilket vi sett från köksfönstret. När vi kom ut på trappen satt hackspetten och kalasade och tittade på oss men satt kvar. Jag hade kameran med och fast jag fibblade och fumlade en lång stund satt den kvar. Det är ca 4-5 meter från där vi stod till trädet. Den slutade äta och tycktes nästan kommunicera med oss, tittade och vred på huvudet. Inte förrän vår vän kom flög den iväg, henne kände den ju inte! Om jag inte har fel är det är en hona av den större hackspetten, fast jag tycker den är rätt liten!


Idag sov vi länge igen och jag gick i nattsärk och morgonrock när ett sms plingade in. Vår vän från juldagspromenaden hade gett sig iväg för att med tåg ta sig till Blekinge, det skulle fungera enligt upplysningarna om tågen. Hon kom till Hässleholm med Pågatåget men inte längre, det är ca 8 minuter härifrån. På stationen gavs minst tre varianters information om fortsättning eller inte till Kristianstad och Blekinge, samtidigt och motstridigt på skyltar, i utrop och av konduktören.
Eftersom vädret här har varit OK idag så klädde jag mig kvickt och for iväg och hämtade henne och så åkte vi till Blekinge där hon skulle hämta sin bil som hon tvingats lämna på en parkering när vägarna inte var farbara hit. Då hade tåg och ersättningsbuss fungerat nödtorftigt även om det tog nästan hela dagen att resa hit på lille julafton.
Idag har väglaget varit hyfsat även om man får köra sakta och försiktigt. Värst är det med de förare som envisas med att lägga sig i hasorna på en. Många begriper att det är risk att köra om i snösträngen i vänsterfilen och stannar bakom men med bara smörpapper emellan till framförvarande. Jag blir galen av det, påkörd bakifrån vill jag INTE bli - har sett för många med pisksnärtskadad nacke och förstört liv. Så jag kör in på mackar och parkeringsplatser eller ett ärevarv i rondeller och släpper förbi så fort det går. Är det lång kö och man inte kommer åt sidan någonstans gör jag en jättelucka till framförvarande för att åtminstone kunna bromsa in sakta om det blir stopp i kön - harmonikasammenstöd, som dansken säger, vill jag inte bli inblandad i heller. Men om ett vildsvin hoppar ut framför mig, vilket har hänt, liksom både älg och rådjur,  hjälper ju inte det...
Men allt gick galant idag, vi var ju ute relativt tidigt på dagen och den verkligt täta trafiken hade inte kommit igång. Vi fick i oss en utmärkt god lunch innan hon skrapade fram sin bil och kom iväg och jag har fått rapport att hon nått sin destination och jag kom lyckligt hem, jag med.


För många, som för maken, är den egentliga julhelgen över och det är arbetsdag i morgon. Men om inte julen varar till påska så gör den det i alla fall till Tjugondag Knut den 13 januari. Eller Tjugo Knop, som vi börjat säga numera. Ett litet barn i bekantskapskretsen har segelintresserade farföräldrar vilket satt sina spår. En jul bakade familjen ett fint pepparkakshus som den lilla tösen gärna ville smaka på. Hon fick då besked att det skulle hon få - när det blev Tjugondag Knut. När tiden tycktes henne lång frågade hon sina föräldrar om det inte skulle bli tjugo knop snart!

Målning av Arvid Ahlberg (1851-1932). Bilden från Wikipedia.

lördag 25 december 2010

När juldagsmorgon glimmade...

..så sov vi på vårt söta öra. Det blev nämligen ganska sent innan vi kom hem efter julaftonsfirandet.

Vi avvaktade till eftermiddagen efter upprepade kontroller på "läget på vägarna" och telefonsamtal med njesen om tillståndet på Söderslätt innan vi vågade oss ut för att köra söderut. Vi hade handlat det mesta av mat och annat för att fira julafton med mor, 90 år, och när SMHI hade gått ner till klass 1-varning och många vägar ändrats från röda (mycket besvärligt) till gula (risk för besvärligt) så körde vi. Vi tog det mycket lugnt. Det var halt och snö på vägen men framkomligt utan problem. Tills vi skulle svänga in på mors infart.
Gatan där mor bor var nämligen inte plogad öve huvud taget! Genom att bilar kört i ett spår ända sedan det börjat snöa gick det att köra på själva gatan om man hade hjulen i precis det spåret. Men att mötas var omöjligt och likaså att svänga in på en uppfart om inte själva gatan också var skottad in till uppfarten och det var den inte hos mor. Min syster hade skottat infarten men inte gatan. Så där fastnade vi. Det tog en stund att skotta fram oss. Sen skottade jag gatan ordentligt ut till spåret så att vi skulle kunna backa ut igen.





Varm och svettig kunde jag sedan tillsammans med min syster ta itu med matlagningen, dvs potatisskalning och kokning av lutfisk med tillbehör.

Vi hade en lugn och trevlig julafton, god mat och goda kakor, fattas bara annat, jag hade gjort det mesta själv. Vi tittade på Karl Bertils julafton, sen var TV:n tyst igen.



Mor orkar inte så mycket och så småningom for vi vidare till njesen efter att ha kollat snöläget på det hållet ute på slätten utanför Lund. Njesen och Loff hade fastnat i en snödriva på förmiddagen när de skulle till affären men kunnat skotta sig loss med benäget bistånd av en viss kändiskock. Men nu hade vinden mojnat och det skulle gå att att komma fram utan större besvär. Det gjorde det, även om vägen var reducerad till enkelspår och det var med viss svårighet man kunde  klara ett möte utan att fastna.

Så fick vi träffat en del till av familjen, face timat med NY och fyllt magarna med hemlagat godis. Och gullat med Max, förstås. Efter en hektisk katt-dag med nya kattleksaker och massor med gäster var annars den stackars katten praktiskt taget slut som artist!



Så småningom startade vi hemåt. Den "kritiska vägen" (som vi bara ska köra ca 500 m på) såg OK ut och vi kom i en kö som dock stannade efter en kort bit. Det visade sig inte gå att komma fram nu, trots att det nästan inte var nån vind att tala om. Hela kön fick backa till en avtagsväg och vända och köra en omväg på ett annat håll. Sen var det inga problem alls. Men det var fram på småtimmarna innan vi kom hem.

Alla norrlänningar som styva i korken menar att de minsann vet hur man klara en snövinter och att skåningar "blir tagna på sängen varje gång"  är välkomna att prova på en skånsk! Vi har vinterdäck och snöskyffel men inte ens det hjälper när fyger igen på en kort stund och drivorna blir som betong.

Våra egna katter blev väldigt glada när vi kom hem, jag tror de hade oroat sig över väglaget! Olga fick en portion holländsk julost till nattmat, hon hade ratat de alternativ jag satt fram innan vi åkte.

Vad fick jag i julklapp då? Av goda vänner och familjen flera trevliga och användbara ting, yogabyxor, en halsduk, böcker, luktagott till bad, en fin tårtspade, bl a.
Av maken fick jag - just det - årets julklapp! En iPad!
Så nu har jag inte tid att sitta här och skvallra, den ska sättas igång NU!

En fortsatt frid - och fröjdefull jul tillönskas alla!

(Bilden från nätet)

fredag 24 december 2010

Fredagstema: Ingen jul utan...

Erica, tack för temat idag, hur man än gör så blir det jul!

Men, visst, vissa saker förhöjer julstämningen, inget tvivel om saken. I många år har njesen bönfallit mig om prästahåret, dvs saffransbrödet jag bakar. Nu har hon övat några gånger enligt mitt recept så från och med i år får hon fixa det själv!

Idag har jag plockat fram mina tomtar och några av mina fina danska prydnader, det räcker.

Många har skrivit om hur viktigt det är att få fira jul med familj och andra nära och kära. Jag har firat många julaftnar på jobbet, dvs i sjukhusmiljö - det har gått alldeles utmärkt.

Om det är någon mat som är viktig så är det i så fall lutfisken med skånsk senapssås och ärtor. Skinka och allt annat kan jag undvara. Vi åt ett julbord (världens bästa på Hovdala)  redan i november, det räcker och blir över för mig.

Viktigast i jul är att det inte händer några olyckor (har ju sett litet för mycket av den sorten) och att ingen är ensam och ledsen. Många måste fira sin jul ensam - särskilt i Skåne denna jul - men det behöver förhoppningsvis inte betyda att man är ledsen. Man kan lyssna på radio, titta på TV eller läsa en god bok.

Härmed önskar jag alla en olycksfri och fridfull jul!

onsdag 22 december 2010

Utflykt från Shanghai

Innan jag avslutar reseberättelsen från våra tre veckor i Kina med våra dagar i Shanghai tänkte jag berätta om vår utflykt därifrån till Zhouzhang. C hade varit där redan två gånger förut och ville inte att jag skulle missa denna lilla juvel. Kanalstaden, som ibland kallas Shanghais Venedig och har en flertusenårig historia,  ligger ca 3 mil sydväst om Shanghai men bussen dit tog ca 2 timmar. Dels utgick vi från Norra Station så att vi måste passera en stor del av själva Shanghai, dels var trafiken rent kinesisk, dvs extremt tät. Vi kunde ha utgått från Södra Station med en speciell utflyktsbuss för ca 500 yuan/person t.o.r. Det gjorde vi inte - vi tog den allmänna bussen för tiondelen. 
 Vi oroade den vänligen mannen i receptionen på vårt hostel som vi bad om en lapp på kinesiska till taxichauffören. Han tyckte absolut vi skulle ta den dyra bussen och skakade bekymrat på huvudet när vi envisades.
Vi åkte tidigt på morgonen med första bussen och hem igen på eftermiddagen med sista. Chauffören försökte komma fram så fort som möjligt genom att konsekvent välja den fil som skulle svänga vänster fast vi skulle rakt fram och där gasa på för fullt och köra om kön så långt det gick under livligt tutande.

Här har vi kommit fram till Zhouzhang (som ska uttalas ungefär som Joejohn på engelska!) och passar på att köpa våra returbiljetter. Detta skulle visa sig vara mycket smart!

Vädret var litet disigt men skulle bättra sig. Och vatten fanns det överallt!

Det tog en dryg halvtimme att gå från busstationen till den gamla, historiska delen av staden och på vägen åt vi ett varmt nybakat bröd från ett gatubageri.

I den historiska staden transporteras det mesta med båt och turisterna förväntas ta en gondoltur. Det kände vi inget behov av.

Pärlor fanns i överflöd till mycket billigt pris och kunde även köpas hektovis. Kvaliteten var nog inte den allra bästa, dock. Vi kände heller inget behov att utöka de samlingar av pärlor vi redan hade hemma.

Man kunde se skickliga hantverkare sitta vid sina arbeten, här en sidenbrodös.

Många av motiven är klassiska och mycket vackra, andra är grälla och fruktansvärt fula. Kossorna är jättefina!

Fisk av många slag kunde inhandlas, dock knappast av dagsbesökarna utan mera av de bofasta och restaurangerna.

Det är otroligt vackert men förfallet. Man kan lätt tänka sig hur fuktigt och rått det måste vara i bostäderna.

Flera hantverkare satt och målade samma motiv om och om igen och sålde de små för ett par tior. Vi avbröt den här damen mitt i målningen och hon blev glad att vi köpte ett par bilder.

C provade en motionsmaskin i en park.

Avlastning av sten från pråm.

Fastbundna skarvar - vad säger djurskyddsmyndigheterna om det? Har Kina nån sån myndighet? Meningen är att turister ska betala för att få följa med på fiskeur där de svarta skarvarna är redskapen.      


De bor vackert, men är det bekvämt?

De flesta gondoljärerna är kvinnor klädda i de typiska blå jackorna och ofta sjunger de en stark entonig sång medan de vrickar fram båten.

Ett vanligt sätt att ta vara på skörden är att finfördela och torka.

En gränd litet bortom de "finare" kvarteren

När vi stod här hörde vi något som lät som en ko men visade sig vara en gås som ropade!

Jag är väldigt tacksam för min tvättmaskin.

Specialiteten i matväg här är stekt och glaserad fläsklägg.

På väg tillbaka till busstationen hade vi också mycket att studera, bl a de här vännerna

och den här kommersen.

Åter till busstationen insåg vi att det skulle bli en full buss tillbaka och var tacksamma att vi hade köpt våra biljetter redan på förmiddagen. Dessutom kom vi efter en stund underfund med att det var numrerade platser, vilket vilket inte varit fallet på morgonen. Men alla kom med! De som inte fick något säte fick var sin liten rosa eller blå plastpall att sitta på i mittgången! Säkerhetsbälten i bussen någon?
När vi traskade in på vårt hostel (där vi f ö höjde medelåldern på gästerna rejält) var vår man från kvällen före i tjänst och han såg väldigt lättad ut när han fick syn på oss. Tänk att han tvivlade på vår förmåga att ta vara på oss själva!