torsdag 30 december 2010

Shanghai, del 1

Efter att i går ha varit på besök hos min reskamrat C och fått höra att hon ivrigt väntar på sista kapitlet från vår resa har jag insett att Shanghai får jag allt dela upp på två kapitel om jag ska kunna visa ens en bråkdel av alla bilder. C tycker att hon återupplever resan när jag berättar!
Som jag tidigare berättat var vår tågresa denna gång mycket bekväm i soft sleeper och nederslaf därtill. I soft sleeper har man kupé med dörr mot korridoren och bara fyra bäddar. Fina broderade överdrag, hett vatten på termos, duk på bordet och friska blommor vid resans början.
Vi fick en kupékamrat redan i Kunming, en mycket artig och vänlig ung man som verkligen ansträngde sig för att kommunicera med oss på sin högst begränsade engelska. Men kroppsspråk hjälper en hel del och så kan man peka på kartor, t ex. Han förklarade att han skulle till till hemstad Nanning och att han var chaufför och körde jeep. Han var dock betydligt mer språkkunnig än de både buss- och taxiförare vi träffade på. När vi berättade att vi var från Sverige så sa han genast Waldner och Göteborg, dvs bordtennisspelaren och Ostindiefararen. Så nån vanlig chaffis var han nog inte.



Under natten, då JAG SOV anlände vår fjärde kupéinvånare, en liten dam med paljetterade högklackade skor. C hade varit vaken när hon installerade sig och bytte om till rutig mysdress vilken hon behöll tills hon steg av någon station före Shanghai i senaste jeansmode till sina högklackade paljettskor. Vilka hon f ö bar även till den rutiga stassen när hon var på promenad i korridoren. Den lilla damen hade en glupande aptit och hämtade mat från restaurangvagnen flera gånger. Oss bevärdigade hon knappast med en blick, gömde sig bakom luggen och svarade mycket knappt utan att titta upp på våra tappra försök till "good morning" och andra artighetsfraser. Jag gissar att hon var livrädd att behöva försöka prata med dessa stornästa tanter vars sällskap hon verkligen inte uppskattde.


Med jämna mellanrum kom en tågvärd och tömde papperskorgen iförd imponerade röda gummihandskar.


Den här resan hade vi möjlighet att se ut genom fönstret under dagtid. Vi tog en hel del bilder men de blev litet suddiga, både pga av disigt väder och smutsigt glas. Vi for genom det vackra berglandskapet i södra Kina med sockertoppsberg och odlingar om vartannat.


Tåget stannade vid många små stationer där det alltid stod en stins. Den här vinkade vi till och till slut kunde han inte låta bli att vinka tillbaka men sen tittade han bort för att inte bli distraherad. Men söt var han i vita gympaskor till sin fina uniform.

Kina har liten odlingsbar yta i förhållande till landets storlek och fr a folkmängd så varenda plätt uttnyttjas, alltid vackert inrutat.





När vi närmade oss Shanghai vid middagstid efter drygt 40 timmars tågresa slokade blommorna på kupébordet och vi var glada att vara framme.


Vi anlände till vårt hostel, Le Tour Travellers Rest, beläget i en smal gränd nära en metrostation, mycket praktiskt. Prydligt, god service och jättesköna sängar.
Sen gick vi för att äta och reka i omgivningen.


Stället hade utmärkt wifi och jag kunde ta NY-familjen på promenad i gränden utanför.
Första målet mat i Shanghai åt vi på en populär lunchrestaurang tvärs över gatan.

Efter en stunds vila gav vi oss ut på stan. Vår tunnelbanestation var Jiang Temple och kring templet ligger den supermoderna Jiang Temple Plaza med hotell och flotta butiker i många våningar.
Juleländet hade redan börjat i värsta Disneyvariant. Och någon energibrist tycks det inte vara - i skarp kontrast till alla de lastbilar i Yunnan som saknade diesel.


Metron i Shanghai har byggts ut i raketfart inför Expo 2010. C var i Shanghai för två år sedan när det fanns 8 metrolinjer, nu finns det 13! Den är ytterligt elegant och välfungerande. Det är enklare att lösa en biljett i automaterna i Shanghai än i Skånetrafikens när man väl hittat knappen "English" och bytt språk. Man får en återanvändningsbar plastbiljett som man lämnar tillbaka i utgångsautomaten när man går ut. Tågen stannar franför dörrar så ingen kan trilla ner på spåren, i alla fall vid de stationer vi nyttjade i centrala staden. Tågen är fina, ingen nedskräpning, inget klotter. Men artighet finns inte - alla tränger sig, ingen reser sig för äldre.


Den här resan gjorde vi i lågtrafik, andra gånger  hade det inte gått att ta dessa bilder i trängseln.
Vi steg av vid People´s Square och traskade sedan längs den eleganta Nanjing Road  ned mot Huangpufloden och den historiska promenaden The Bund längs floden, berömd fr a sedan1800-talets europeiska finansboom i Shanghai.

Vår klädsel, avsedd för ryggsäcksresande, var nog litet udda i de affärer vi passerade. Det hindrade dock inte oss att utan att skämmas gå in och se oss omkring.  Jag t o m köpte en liten scarves i en väldigt fin sidenbutik, gissar att dom kantade stuvbitar och sålde som scarves för en billig peng, i mitt fall 59 yuan  för en vacker bit shantungsiden med blommor.

På en korsande gata kom detta cykellass - det passade in i miljön lika litet som vi!

Så var vi framme vid floden och såg med egna ögon den berömda Shanghai-vyn på andra sidan floden.


På Bund-sidan finns många historiska byggnader, alla badande i ljus.
Vid det här laget var vi ganska trötta, särskilt jag som hostade och snorade  och totalt hade tappat kondisen, så vi tog oss till närmsta metrostation och åkte hem för att samla krafter till tidig uppstigning nästa dag då vi gjorde den förut beskrivna utflykten till Zhouzhang.
Sista dagen i Shanghai kommer i kapitel 2!

5 kommentarer:

  1. Vilken vederkvickelse att åter fått vara med på ett litet kupéhörn på väg till Shanghai. Det är så roligt när du beskriver den mänskliga delen av omgivningen också. Nu känner jag mig uppiggad efter en stunds stiltje i sinnet och vintermörkret som gör dagarna sååååå korta:D.
    Ser framemot nästa kapitel!

    SvaraRadera
  2. Jag är så fascinerad av landskapet - som du sa' en gång ser det ju ut som på målningarna. Vilket kom först?
    Tänker alltid på Kinesflickan Sa Tu Sai när jag hör eller läser om Shanghai - visst bodde hon där? Maria Gleits snyftare, som ingen lärare kunde läsa utan att brista i gråt.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Roligt att få följa med på sista biten av resan också. Jag fattar inte varför man inte gör likadana dörrar i t-banan i Stockholm, där händer ju flera olyckor varje år och jag är alltid livrädd för att gå för nära kanten. Det verkar väldigt fint och rent och välordnat i Kina, jag som alltid har haft en bild av att det ska vara stökigt och skitigt och eländigt!

    SvaraRadera
  4. Karin:
    Men vi går mot ljuset!
    Det är nog mötet med människor som är den viktigaste ingrediensen i mina resor även om sevärdheter också räknas.

    Margaretha:
    Ja, det var ju inte jag som sa det först, det var Lars Gustavsson, en författare jag inte läser eftersom han tycks mig så gräsligt osympatisk när jag hör honom i radio eller TV. Men jag såg och hörde honom på Bokens Dag en gång i Malmö när han hade kommit ut med en bok om en Kinaresa och han sa just så. Och det har jag ju sett själv nu flera gånger!
    Men boken du nämner har jag inte läst eller ens hört talas om!

    SvaraRadera
  5. Marianne:
    Min favoritmetro är Moskvas men den är ju gammal och har inte sådana dörrar. Det har däremot de centrala stationerna i St Petersburg, eller Leningrad som det hette när jag var där senast så det är ju inget nytt påfund. Stockholms tunnelbana är ändå fräschare än både Londons och New Yorks. I NY är det så smala perronger att jag tycker man hela tiden är obehagligt nära kanten till spåren.

    SvaraRadera