Oplanerad utflykt.

Vi hade ingenting planerat till juldag och annandag, särskilt med tanke på osäkert väder. Vi tog en långpromenad på juldagen med en god vän som firat jul hos sina föräldrar här i byn, f ö var vi väldigt lata.
Vännen skulle komma förbi oss och vi gick ut i god tid genom dörren. Den senaste veckan har ett av ister-näten haft besök av en hackspett, vilket vi sett från köksfönstret. När vi kom ut på trappen satt hackspetten och kalasade och tittade på oss men satt kvar. Jag hade kameran med och fast jag fibblade och fumlade en lång stund satt den kvar. Det är ca 4-5 meter från där vi stod till trädet. Den slutade äta och tycktes nästan kommunicera med oss, tittade och vred på huvudet. Inte förrän vår vän kom flög den iväg, henne kände den ju inte! Om jag inte har fel är det är en hona av den större hackspetten, fast jag tycker den är rätt liten!

 

Idag sov vi länge igen och jag gick i nattsärk och morgonrock när ett sms plingade in. Vår vän från juldagspromenaden hade gett sig iväg för att med tåg ta sig till Blekinge, det skulle fungera enligt upplysningarna om tågen. Hon kom till Hässleholm med Pågatåget men inte längre, det är ca 8 minuter härifrån. På stationen gavs minst tre varianters information om fortsättning eller inte till Kristianstad och Blekinge, samtidigt och motstridigt på skyltar, i utrop och av konduktören.
Eftersom vädret här har varit OK idag så klädde jag mig kvickt och for iväg och hämtade henne och så åkte vi till Blekinge där hon skulle hämta sin bil som hon tvingats lämna på en parkering när vägarna inte var farbara hit. Då hade tåg och ersättningsbuss fungerat nödtorftigt även om det tog nästan hela dagen att resa hit på lille julafton.
Idag har väglaget varit hyfsat även om man får köra sakta och försiktigt. Värst är det med de förare som envisas med att lägga sig i hasorna på en. Många begriper att det är risk att köra om i snösträngen i vänsterfilen och stannar bakom men med bara smörpapper emellan till framförvarande. Jag blir galen av det, påkörd bakifrån vill jag INTE bli - har sett för många med pisksnärtskadad nacke och förstört liv. Så jag kör in på mackar och parkeringsplatser eller ett ärevarv i rondeller och släpper förbi så fort det går. Är det lång kö och man inte kommer åt sidan någonstans gör jag en jättelucka till framförvarande för att åtminstone kunna bromsa in sakta om det blir stopp i kön - harmonikasammenstöd, som dansken säger, vill jag inte bli inblandad i heller. Men om ett vildsvin hoppar ut framför mig, vilket har hänt, liksom både älg och rådjur,  hjälper ju inte det...
Men allt gick galant idag, vi var ju ute relativt tidigt på dagen och den verkligt täta trafiken hade inte kommit igång. Vi fick i oss en utmärkt god lunch innan hon skrapade fram sin bil och kom iväg och jag har fått rapport att hon nått sin destination och jag kom lyckligt hem, jag med.

För många, som för maken, är den egentliga julhelgen över och det är arbetsdag i morgon. Men om inte julen varar till påska så gör den det i alla fall till Tjugondag Knut den 13 januari. Eller Tjugo Knop, som vi börjat säga numera. Ett litet barn i bekantskapskretsen har segelintresserade farföräldrar vilket satt sina spår. En jul bakade familjen ett fint pepparkakshus som den lilla tösen gärna ville smaka på. Hon fick då besked att det skulle hon få - när det blev Tjugondag Knut. När tiden tycktes henne lång frågade hon sina föräldrar om det inte skulle bli tjugo knop snart!

Målning av Arvid Ahlberg (1851-1932). Bilden från Wikipedia.