Nattåg i underslaf med elektronisk terror och en kinesisk ängel

Något slak med snor och hosta äntrade jag ytterligare ett nattåg, denna gång söderut mot Kunming.
De kinesiska staionerna har stora väntsalar dit man bara har tillträde med biljett och man får röntga bagaget som på en flygplats - det gör man f ö även i tunnelbanan i Shanghai. Ca tre kvart eller en halvtimme före avgång börjar ombordstigningen och man får sin biljett kollad ett par gånger, först i spärren och sen vid tågdörren.

Den här gången hade vi underslaf men ändå hard sleeper. Nu skulle vi bara åka precis under natten. Det var jätteskillnad att slippa klättra upp till mellanslaf. Ändå sov jag inte en blund på denna resan heller.

Dels hostade jag som besatt, vilket jag försökte dämpa för medpassagerarna genom att hosta under det tjocka täcket, dels var detta ett vanvettigt skramligt tåg (där bullret barmhärtigt dränkte många andra ljud, förhoppningsvis min hosta). Tydligen var järnvägen väldigt trafikerad just här för tåget stannade ideligen under ytterligare skrammel och tandisande gnissel för tågmöte alltmedan flera tåg tutade och tjöt som brunstiga elefanthannar. Det värsta var dock ett elektroniskt ljud som skar genom allt annat. Ett biddibiddibip som hördes ideligen. Som tätast kom det ungefär var 20:e sekund, ibland med några minuters mellanrum. Det höll på att driva mig till vansinne efter några timmar. Jag förbannade mitt slarv att packa öronpropparna i stora säcken som jag inte kom åt att packa upp på tåget. Jag försökte stoppa hopvirad pappersnäsduk med en panodil i i öronen, jag lade jacka och lilla ryggsäcken över huvudet men biddibiddibip skar genom allt. Jag gissar att det var ett elektroniskt spel någon hade mani på där signalen betydde någon slags seger. Framåt halv två tiden blev i alla fall vederbörande trött eller så tog batteriet slut för då upphörde terrorn. Min adrenalinnivå var emellertid vid det laget sådan att det tog resten av natten att sänka den. Och elefanterna vrålade alltjämt så någon avkoppling infann sig inte. Tåget var framme i Kunming ca kl 05 och allmän väckning skedde en timme innan.

C hade så klart sovit som en stock, sin vana trogen, och inte hört vare sig elefantvrål, skrammel eller biddibiddibip-terror. Inte min hosta heller.

Vi ställde oss i taxikön och kom snabbt fram till Camellia Hostel där vi mötte ett gäng morgonpigga amerikaner på väg till flygplatsen för att resa hem till USA efter sin Kina-resa. Jag kollapsade i en skön säng i vårt tysta rum och sov hela förmiddagen. C gav sig ut på stan, besökte ett tempel och strövade runt i staden. Det var dessutom hennes födesledag, vilket jag helt hade missat, så hon firade ensam med en "minitårta".

Jag fick ett rart leende av den stiliga spärrvakten

Underslaf, hurra!

Förfriskningsvagnen passerar vår kabyss

Camellia har en fin terrass där man sitta och inta enklare rätter som t ex en omelett, vilket vi gjorde ett par gånger.

Från terrassen ser man trädgården med fruktträd, här växer bl a sharonfrukter.

C´s lilla födelsedagstårta.

 På kvällskvisten kom C tillbaka till Camellia och blev orolig för att jag var så vissen. Efter telefonkontakt med en engelsktalande läkare som rekommenderade mig att gå till ett sjukhus 10 minuters väg från där vi var så gav vi oss ut för att uppsöka akuten. Vid det här laget hade jag en rejäl bronkit och bihåleinflammation och behövde ett vettigt antibiotikum. Efter en stunds fruktlöst letande i mörkret bland ensliga gränder där inget sjukhusliknande uppenbarade sig träffade vi på en dam som kunde hjälplig engelska, snabbt uppfattade situationen och tog oss med till sjukhuset. Det var en verklig ängel! Hon hjälpte mig att skriva in mig i kassan där jag fick betala 6,50 yuan, följde med in till doktorn och tolkade. När hennes engelska  tröt ringde hon upp en god vän, som presenterade sig som Annie och hjälpte till ytterligare i kommunikationen. Den söta lilla doktorn ville ta blodprov, röntga mig och ge mig en spruta mot min "allvarliga hosta". Blodprov gick jag med på men inte röntgen och spruta. Utan att avslöja min profession specificerade jag mitt önskemål om antibiotika i tablettform.
Jag fick min vilja igenom och fick en lapp med kinesiska krumelurer att ta med till apoteket. Vår ängel följde med till ett nattöppet apotek och jag kunde till min lättnad konstatera att det var ett utmärkt val av medicin förutom den kinesiska örtmedicin doktorn också ordinerat.
Vår ängel visade sig vara en bankanställd kvinna och hon gav mig, förutom hela sin kväll, sitt telefonnummer och tillhöll mig strängt att ringa henne om jag blev sämre.
Redan efter två doser av antibiotikatabletterna mådde jag betydligt bättre och kunde njuta av våra strövtåg i Kunming. Bland annat mötet med den förut beskrivna geten i gympadojor!

Ängeln till höger assisterar vid blodprovstagningen

Labbet med alla apparater såg hyfsat proffsigt ut.

Den oförglömliga geten!