Vi avvaktade till eftermiddagen efter upprepade kontroller på "läget på vägarna" och telefonsamtal med njesen om tillståndet på Söderslätt innan vi vågade oss ut för att köra söderut. Vi hade handlat det mesta av mat och annat för att fira julafton med mor, 90 år, och när SMHI hade gått ner till klass 1-varning och många vägar ändrats från röda (mycket besvärligt) till gula (risk för besvärligt) så körde vi. Vi tog det mycket lugnt. Det var halt och snö på vägen men framkomligt utan problem. Tills vi skulle svänga in på mors infart.
Gatan där mor bor var nämligen inte plogad öve huvud taget! Genom att bilar kört i ett spår ända sedan det börjat snöa gick det att köra på själva gatan om man hade hjulen i precis det spåret. Men att mötas var omöjligt och likaså att svänga in på en uppfart om inte själva gatan också var skottad in till uppfarten och det var den inte hos mor. Min syster hade skottat infarten men inte gatan. Så där fastnade vi. Det tog en stund att skotta fram oss. Sen skottade jag gatan ordentligt ut till spåret så att vi skulle kunna backa ut igen.
Varm och svettig kunde jag sedan tillsammans med min syster ta itu med matlagningen, dvs potatisskalning och kokning av lutfisk med tillbehör.
Vi hade en lugn och trevlig julafton, god mat och goda kakor, fattas bara annat, jag hade gjort det mesta själv. Vi tittade på Karl Bertils julafton, sen var TV:n tyst igen.
Mor orkar inte så mycket och så småningom for vi vidare till njesen efter att ha kollat snöläget på det hållet ute på slätten utanför Lund. Njesen och Loff hade fastnat i en snödriva på förmiddagen när de skulle till affären men kunnat skotta sig loss med benäget bistånd av en viss kändiskock. Men nu hade vinden mojnat och det skulle gå att att komma fram utan större besvär. Det gjorde det, även om vägen var reducerad till enkelspår och det var med viss svårighet man kunde klara ett möte utan att fastna.
Så fick vi träffat en del till av familjen, face timat med NY och fyllt magarna med hemlagat godis. Och gullat med Max, förstås. Efter en hektisk katt-dag med nya kattleksaker och massor med gäster var annars den stackars katten praktiskt taget slut som artist!
Så småningom startade vi hemåt. Den "kritiska vägen" (som vi bara ska köra ca 500 m på) såg OK ut och vi kom i en kö som dock stannade efter en kort bit. Det visade sig inte gå att komma fram nu, trots att det nästan inte var nån vind att tala om. Hela kön fick backa till en avtagsväg och vända och köra en omväg på ett annat håll. Sen var det inga problem alls. Men det var fram på småtimmarna innan vi kom hem.
 |
| Alla norrlänningar som styva i korken menar att de minsann vet hur man klara en snövinter och att skåningar "blir tagna på sängen varje gång" är välkomna att prova på en skånsk! Vi har vinterdäck och snöskyffel men inte ens det hjälper när fyger igen på en kort stund och drivorna blir som betong. |
Våra egna katter blev väldigt glada när vi kom hem, jag tror de hade oroat sig över väglaget! Olga fick en portion holländsk julost till nattmat, hon hade ratat de alternativ jag satt fram innan vi åkte.
Vad fick jag i julklapp då? Av goda vänner och familjen flera trevliga och användbara ting, yogabyxor, en halsduk, böcker, luktagott till bad, en fin tårtspade, bl a.
Av maken fick jag - just det - årets julklapp! En iPad!
Så nu har jag inte tid att sitta här och skvallra, den ska sättas igång NU!
En fortsatt frid - och fröjdefull jul tillönskas alla!
 |
| (Bilden från nätet) |
Motion innan julmat intas, kanske det till och med är bättre den vägen. Fast jag förstår nog att du gärna skulle ha sluppit skottandet..
SvaraRaderaSkulle gärna heta Olga och vara katt hos er, holländsk julost...
Lycka till med igångsättandet av iPaden!Du måtte ha varit en snäll flicka:D.
Jaha, då vet vi var vi har dig ett bra tag framöver!
SvaraRaderaMargaretha
som inte har någon holländsk ost hemma, men kanske vanlig ost duger åt killen som för tillfället ratar det mesta
Det händer att det fyker igen här också - men bara på några ställen på landsvägen in till Söderköping. Måste vara besvärligt att inte kunna lita på att man överhuvudtaget kommer fram dit man ska. Skönt att ni inte satte er fast i snön i alla fall.
SvaraRaderaFint kort på din mor - hon ser pigg ut för att vara så gammal! Min gamla moster fyllde 98 på Luciadagen, hon går ut och går en promenad varje dag och övar på sitt piano även om hon inte ser tangenterna så bra längre :-).
God fortsättning på julen önskar Ingrid
Grattis till iPaden! Tror du kommer att gilla den.
SvaraRaderaSom jag har tänkt på dig och din man de här dagarna! Jag visste ju att ni skulle till Malmö, så jag har varit riktigt orolig. Nu kan jag pusta ut när jag vet att ni är välbehållna. Men vissa äventyr hade ni tydligen på vägarna. Själva har vi tagit oss fram helt utan problem. Men så åkte vi också en dag tidigare än vi tänkte från början, just för att slippa problem.
Haha, så Olga äter holländsk julost också, inte bara hjortstek alltså?
Om du tittar på bloggen igen kan du se videon, haha! Lite av Victor Borge...
SvaraRaderaIngrid:
SvaraRaderaDet är ju på slätten där ingenting tar emot som det fyger - här i de norra skogarna av Skåne har vi sällan de problemen.
98 år och aktiv, det är inte dåligt! Mor är frisk men har tappat rätt mycket geist och vill inte använda sina förmågor så de sackar ju av efter hand, tyvärr, fast hon hade kunnat mycket.
Marianne:
Tack, jag leker redan med den! Den är ju lik iPhonen så jag har ju mycket gratis eftersom jag är van vid den.
Oj, bekymrade du dig för oss! Jag har undrat över er Boråsresa och vara orolig för den! Men skönt att det gått bra för oss allihop. Hittills har ju trafikolyckorna varit relativt få och lindriga. Värre då med bränder!
Jotack, ju dyrare käk ju mera poppis hos Olga. Idag blev det lammkotlett...
Ingrid:
Tack, den är urkul!Men du är duktig att hålla stilen och inte komma av dig i spelet! Proffs, det syns!