Dali City

 Från Lijiang tog vi, tillsammans med Bob och Sonnet från Washington DC,  en expressbuss söderut till Dali City, den historiska huvudstaden för Bai-folket för 1000 år sedan. Den gamla staden, omgärdad av en mur, ligger åtskild från den "nya" med flera km emellan.
Resan skulle ta 4 timmar men tog 5 efter att vi stått stilla i 1 timme där vägen var enkelriktad p g a att den kantades av hundratals lastbilar som väntade på dieselleverans till mackarna. Uppenbarligen är det bränslebrist nationellt, vilket dock inte märks på trafiken i städerna.

3 stornäsor och en tjej från Beijing, amerikanska sedan många år, dock. Hon var oss - och sin man - till stor hjälp. När hennes man ifrågasatte en konversation hon hade med nån kines fräste hon ifrån: "Hade jag varit så dum hade jag varit såld till en kinesisk bordell istället för en amerikansk!"

Baikvinnorna är ofta klädda i sina typiska blå kläder med en skärmmössa över ett blått huvudkläde. Och med korgen på ryggen bär de tunga bördor.

Enligt Sonnet är trafikregler och trafikljus rekommendationer i Kina, inte tvingande! Så man cyklar på den sida man behagar.

Så blev det "stau".

Bussfönstret var smutsigt men utsikten emellanåt magnifik.

Emellanåt inte så magnifik, mera pittoresk, kanske, med höns på en jordplätt i byn.

Dalis arkitektur skiljer sig från Lijiangs. Här är många hus vitrappade med målningar längs takskägget. Jag fick veta att man beställer en målare som tar betalt per längdenhet.

I Dali bodde vi på Mama Naxi Guest House, ett utmärkt bra ställe. Jättesköna sängar!

Fin toa med "tronstol" också kallad handikapptoa. Benmusklerna kunde vila ett tag.

I Dali City tillåts biltrafik men på bostadsgatorna var det lugnt.

Gårdarna är muromgärdade men blomsterprakten väller över alla bräddar.

Den här lille söte farbrorn satt ute vid gatan och hade inget mot att vara med på bild.

Många hus har såna här vackra snidade luckor eller dörrar.

Den här mannen snidade en stenstämpel åt mig. Till skillnad från turistställena i Shanghai som snidade på 3-5 minuter ville den här mannen ha tre kvart på sig. Och jag valde en enkel stämpel i Dali-marmor. Dali är bl a känt för sina marmorfyndigheter och marmor heter på mandarin just Dali-sten.

 

Det var litet disigt men bergen skymtade i alla fall.

Den här glada damen sålde både ätbart och hemstickade och virkade mössor.

Också i Dali går små kanaler längs gatorna och det finns mycket grönska.

Skomakaren fixade skor medan kunden väntade. Men han hade ingen ordning, minsann!

Mama Naxi var nyrenoverat och fint med vackra målningar.

Porten utåt gatan, bilden tagen inifrån gården.

Vi bodde i rummet till vänster på bottenplanet.

Mannen till höger är Joker, ägaren till Mama Naxi. Här har han besök av en god vän och dennes baby. Joker visste inte hur väl han ville oss "ladies".