onsdag 26 september 2012
Försenat lördagstema: Musik
Inte kan jag helt missa Musikantas förslag att skriva om temat MUSIK! Så här kommer mitt bidrag om än kraftigt försenat.
En sorg i mitt liv är att jag inte kan sjunga rent. Det blir falskt hur jag än bär mig åt. Det värsta är att jag hör det så väldigt tydligt själv. (Inte som den man som satt bredvid mig på en middag där sällskapet, i synnerhet han, hittade på nya helt okända "melodier" till alla visorna i kvällens sånghäfte och förorättad tittade på mig när jag anmärkte att alla sångerna fick ny tonsättning och han menade att det lät hur bra som helst medan jag led alla kval av kakafonin).
I mitt fall är förbindelsen mellan öra och röst defekt, hur jag försöker så godkänner inte öronen det rösten presterar. Det blir falskt. Punkt. Och förmodligen ändå väl att jag hör det själv så att jag inte plågar någon i onödan.
Några år i barndomen spelade jag piano men uppnådde aldrig någon större virtuositet. Jag kan i alla fall läsa noter vilket jag haft glädje av många gånger.
Till all lycka finns det massor av andra som kan musicera till min förnöjelse. Jag gillar många olika typer av musik men allra mest opera, vilket nog inte undgått någon som läst här förut.
Jag hade lyckan att få höra Birgit Nilsson några gånger, både konsertant och i opera. En gång när det var strejk på Metropolitan åkte hon hem till Skåne och gästspelade i Tosca i Malmö mot Rolf Björling och Sigurd Björling.
Men det jag ska bjuda på här nedan är inte opera. Det är Birgit Nilsson och tre skånepågar som uppträder på drottningens 50-årsfirande och visar ett härligt leklynne alla fyra.
Idag har jag haft en trevlig musikupplevelse tack vare ett tips från Margaretha som fick sin önskan, ett inslag från Giordanos opera Madame Sans Gene, spelad i P2:s Önska i förmiddags. Där fick jag även höra Villa-Lobos Bachiana och utdrag ur Carmensvit av Shchedrin som gav mig återkoppling till fina musikminnen. Programmet finns att lyssna på på SR Play.
Övriga deltagare i lördagstemat finns i spalten till höger!
Nu får jag börja grunna på kommande lördags tema, Efternamn...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Även jag har temat kvar att skriva.
SvaraRadera:D, tack Olgakatt, jag har njutit av lilla Lisa och hennes tre friare. Underbart.
Birgit var alltid generös att bjuda på sig själv. Förutom en gudabenådad sångerska.
RaderaOm du bara visste hur väl jag känner igen det där med öron som inte godkänner min röst. Det är en av mitt livs sorger...
SvaraRaderaOm du menar att det är dina egna öron som inte godkänner din röst så är vi med i samma klubb! Är det andras öron som inte vill höra på blir det en annan femma....
SvaraRaderaJo, nog var det mina öron det gäller. Förresten, jag har en gång fått en underbar recension för min s.k. sång. Den yngsta var liten och satt i en bakvänd bilstol, kommer inte ihåg vart vi skulle åka, men det var bara hon och jag. Radion på och en låt jag kände för så jag klämde i. Barnet tittar storögt och säger Pappa sjunger, häftigt
RaderaHärligt Birgit Nilson-klipp! Och det där med att sjunga... Jag funderar starkt på en sådan där Jag-kan-inte-sjunga-kör (Alla-kan-sjunga heter de nog egentligen) för det är så roligt att sjunga och jag tänker att man kanske kan trä
SvaraRaderaHoppas även devisen bättre sent än aldrig gäller för oss bloggläsare. Kan förstå ditt dilemma med att sjunga falskt, det kan inte vara kul. Ibland hade det kanske t.o.m varit en fördel att inte själv höra det, så man vågade att sjunga mer lite mer, för just att sjunga är ju så kul. Sedan kan jag så klart också se den stora fördelen med att själv höra det, något som verkar vara något en hel del falsksjungare inte gör (vars vänner, troligen lika tondöva, uppmuntrar dem till att sjunga mer - så var det i alla fall bland mina studiekamrater kan jag komma ihåg).
SvaraRadera