Att plötsligt bara ta tåget har blivit denna sommarens melodi för mig. Så det gjorde jag i dag igen; tänkte mig till Skisserna Museum i Lund. Så blev det samt fika med en kompis som bor i Lund. Precis innan vi träffas får hon veta att en god vän och kollega hastigt dött i går kväll, småbarnspappa, mitt i livet och karriären. Tidigare på dagen hade han hörts av och berättat om planer för familjen och helgen och nu var semestern just slut och jobbet på måndag osv. Och så blev plötsligt allt avbrutet. Bara så där. Katastrof i familjen och konfunderingar på jobbet; hur blir det nu med allt det han skulle ta itu med på måndag? Kompisen fick frågan akut - kan du ta hans jobb de närmsta veckorna?
Man får sig en tankeställare varje gång den bistra verkligheten slår ner i närheten av en själv utan att träffa direkt. Hur gör man med sina val? Skjuter man upp tills det är för sent eller rusar man iväg utan att tänka efter tillräckligt? Ska man beräkna konsekvenser eller gå efter intuition? Går det verkligen fler tåg eller ska jag ta detta? Vad är viktigt för mig och vad ska jag strunta i?
Såg ett TV-program i kväll om engelska trädgårdar som öppnas för besökare och hur ägarna jobbar för att kvalificera sig. De är ju verkliga entusiaster som också njuter av att se på sina egna trädgårdar. En man sa: "Jag behöver inte resa till Tahiti, jag är nöjd med att vara i min egen trädgård."
Det är ju mycket mer än ett enkelt konstaterande, det är ett ställningstagande som kan överföras på så mycket annat i livet.
Ett ord som inte är så modernt längre är förnöjsamhet. Jag tycker om det ordet. Det ligger lycka i det, ödmjukhet och generositet. Att se det lilla och tycka det är bra nog, att dela med sig. Den som är förnöjsam är ofta den som är mest till stöd när åskan har slagit ner på någon. Som inte ojar sig högljutt utan tar itu med med praktikaliteter och finns där och tar emot sorgeutbrotten med ett lyssnande öra.
För några år sen bestämde jag mig för att gå i pension några år innan jag blev 65, vilket jag inte är ännu, f ö. Det var just ett sådant val - vad är viktigt och vad är inte viktigt? Pensionen blir lägre när man går i förtid, man mister det i vardagen som varit ens identitet i så många år och kontakten med de flesta av arbetskamraterna. Men vad ska du göra, frågade folk. Odla min själ och min trädgård, svarade jag, och jag känner att det är precis det jag gör. Och ingen vet hur länge man kan eller får!
Så klokt så klokt! Jag håller verkligen fullständigt med dig. Att kunna se det stora i det lilla tror jag är vad som i längden gör en lycklig. Eller lycka är ju egentligen ett lite svårt ord. Vad är egentligen lycka? Jag känner iallafall att jag nog är som lyckligast när vardagen fungerar. När små saker i vardagen kan sätta guldkant på den och man har förmågan att verkligen SE dem. Då känner jag mig nöjd med livet. Då är jag lycklig.
SvaraRaderaAtt hastiga dödsfall får en att tänka efter lite extra är ju ockås naturligt. Det är en otroligt omskakande upplevelse när personer i ens närhet plötsligt inte finns mer. Men det är oerhört komplicerat detta att försöka ta leva "rätt". jag vet inte om det finns ngt rätt eller fel. Jag tror att livet består av lyckliga stunder, men också av sådant som man kanske helst skulle vara utan. Och jag tror att man måste lära sig att acceptera det. Förnöjsamhet är ett fint ord. Jag gillar det så länge det inte handlar om att man nöjer sig med mindre än man måste eller borde. Att kunna ta för sig av livet är också viktigt. Men är man nöjd med det man slevar upp på livets tallrik så är man rik. Så är det bara.
Usch så sorgligt med din väns kollega. Jag känner med hans närmaste.
Sköt om dig nu!!!
Kramar från ett fuktigt och vaaaarmt NYC!
Saltis:
SvaraRaderaJa, livet är ju det som pågår medan man är upptagen med något annat! Vad som var rätt val vet man inte förrän efteråt - det är det svåra. Mognar som människa gör man ju inte förrän man tagit sina smällar; först därefter blir man egentligen "användbar" i förhållande till omvärlden. Men smällarna fördelas inte särskilt rättvist.....och inte högvinsterna heller! Men det finns, tack och lov, ett större antal tröstpriser!
Kramis!