Lördagstema: Trädgårdsdrömmar

Jag tänker ofta tillbaka till tiden när vi just flyttat in i vårt nybyggda hus för ca 35 år sedan, en dröm som gick i uppfyllelse, bara det!
Jag läste på om trädgård och tog råd av "experter", riktiga och självutnämnda. En väninna som är landskapsarkitekt gjorde en skiss åt oss med fr a trädförslag. Svärföräldrarna var stora odlare av både ätbart och vackert och sparade mycket pengar åt oss med alla plantor vi fick. Både de och min mor var handgripligen även behjälpliga de första åren. Svärföräldrarna planterade
t ex hela den 64 m långa bokhäcken en dag medan vi var på jobbet och mor hittade, medan hon rensade ogräs, den pyttelilla eken som nu är ett pampigt träd.

Jag läste att en skånsk have tar 20 år att bli färdig, en eon av tid, tyckte jag då. Nu har snart den dubbla tiden gått och min have är inte färdig än! Det blir nämligen aldrig en trädgård. Man lyckas med somt, misslyckas med annat; växter bestämmer själv om de trivs eller inte. Jag har varken haft tid eller lust att idiotpyssla med plantor som inte riktigt velat sig. Väck med sånt, försök nåt annat!

Att det blivit rätt bra med "trial and error-metoden" är roligt. Jag får komplimanger av besökande vänner men den som värmt mitt hjärta mest kom från nevön när han bara var 6-7 år. Han viskade nämligen så jag hörde det: "Mamma, här är finare än Falcon Crest!"

Förra sommaren fick jag åter beröm av barn som älskade att springa och leka i ett hörn de kallade "den hemliga trädgården". En 10-årig yngling ville ha arbete i trädgården och tillbringade timmar med att rensa mellan stenarna på altanen utan att tröttna.

Jag tog en fotorunda idag. Det var inte lätt i den friska vinden, ingenting ville vara stilla nog för skarpa bilder, men var så goda, ett axplock.

En tidig dröm var att ha ett dogwoodträd, cornus florida. Tre gånger försökte jag utan att lyckas. Men koreansk kornell, cornus kousa, trivs. Det här är nr 2 som nu kommer att blomma för första gången.!Det är ca 10 år sedan jag planterade det. Det syns på de små "knubbenutterna" med fyra blad omkring. Trist nog fick jag inte en enda skarp bild så man får använda litet fantasi.... Förra året satte jag nr 3 - hoppas få det i blom innan jag dör.

Så här ser nr 1 ut i juni. Det är nu ca 30 år gammalt.

En liten prunus med underbara små dubbla blommor fick jag i present för ett antal år sedan i en kruka. Höll den i kruka några år med klent resultat och grävde sen ner den på vinst och förlust - och, si, det var precis vad den ville! Nu full med knopp, snart ett snövitt hav.

En dröm som slår in varje år: riklig skörd av krusbär. Massor med blommor - och de tål frost.

Inte lika pålitlig men den ser lovande ut, blåbärsbusken. Inte lika goda som de i skogen, förstås.

Den blå scilladrömmen är över men vitlöken ser kraftig ut och kommer att ta över och scillabladen vissna ner.

En annan tidig dröm var att få ha en egen blodbok. Den blev helt felplacerad men trivdes och blev jättestor. Det var ett rent experiment att låta en hög stubbe bli kvar och nu når jag att forma den till en kupol. Med nyutslaget nästan rosa bladverk är den oemotståndlig.

Strutbräken stod förr vid trappen på många gårdar i dessa trakter och mina härstammar just från en sådan gårdstrapp. De planterades i bara makadam och har spridit sig generöst - ända till Åland, faktiskt.

Beroende på var de står har strutarna kommit olika långt. Formen på de utrullande bladen på denna primitiva växt är fascinerande; som ett embryo eller en sjöhäst.

Nyutslaget boklöv får mig att drömma om många vårliga ridturer med fr a ridekammeraten Anne-Marie. Både vi och hästarna nafsade i oss av den goda salladen dessa blad är. Men en vår blev det en mardröm istället. Det giftiga nedfallet från Tjernobyl gjorde dem oätliga och har inte smakat lika gott sedan dess. Och denna vår är det bara jag kvar av Anne-Marie, Kingo och Malena...

Egna äpplen var en dröm som gång på gång gick i kras. "De underjordiska" kalasade på rötterna på träd efter träd tills jag kom på att sätta kejsarkronor runt stammen på detta Rubinolaträd. Nu får jag egna äpplen varje höst, om än inte så många.

Det här kunde jag inte ens drömma om: en kalifornisk ek i Skåne! För sex år sedan hade jag den i den incheckade resväskan med hem från ett besök i Paso Robles (betyder just ekpasset).

Då såg den ut så här!  Gode vännen D hade själv planterat ett ollon från en egen ek på tomten. Krukan och den mesta jorden tog vi bort och satte bara en plastpåse om det hela. Nu är den lika lång som jag och jag måste trimma den ideligen för att kunna övervintra den i uterummet. Den tål inte frost, jag har provat.... D har en ek på sina marker som han dragit upp från ett ollon i Blekinge skärgård och märkt ut den med en svensk flagga. Så klart har jag en kalifornisk björnflagga hos min ek.

Bladkaktusen bor förstås inomhus i uterummet. Jag knep ett blad hos en vän för 3 år sedan. Nog är den vacker som en dröm?

De flesta agapanthusarna står nu i växthuset med frostvakt. Men tre krukor blommar redan av de smalbladiga som vissnar ner under vintern. De är också ljuvliga.

Som ni förstår har jag haft många drömmar om trädgård, somliga har slagit in, andra slint. Och när jag ser något vackert börjar jag drömma igen, förstås.
En omöjlig dröm att är ogräset skulle försvinna av sig själv, särskilt kirskål och kvickrot....
Men drömma går ju!