Lördagstema: Den perfekta picknicken

Den perfekta picknicken har ju svårt att inträffa särskilt ofta. Alltid är det något som stör idyllen man tänkte sig, mygg, myror, blött i gräset eller nåt annat.
Men jag har upplevt många fina stunder med kaffekorg i naturen där nackdelarna bleknat när man tänker tillbaka.

I ett antal år hade jag min häst Gaby på bete ute vid en strand i Blekinge. En gång beslöt vi, ett annan hästägare och jag, att picknicka på en stor sten vid stranden. Hästarna gick fridfullt och betade intill oss. Jag hade köpt med mig en butterkaka, en sån där med gott vaniljkladd i. Vi satt där, uppkrupna på stenen med var sin kopp kaffe och smörgås och kakan mellan oss redo som efterrätt. Vi filosoferade och njöt av sol och havsutsikt och märkte inte förrän det var försent vad som hände. Bakom oss hade Gaby smugit fram, hittat kakan och just som vi fick syn på ett svart hästhuvud mellan oss hade hon redan med skickligt mularbete pillat loss den extra smarriga mittbiten och mumsade den i sig med välbehag, strax redo för en ny bit. Jo, hon fick ta en till. Fattas bara, med en sån skicklig mule.

Några gånger har maken och jag, med eller utan några vänner med, picknickat i Brösarps Backar när backarna är översållade av gullvivor. En gång hade vi med en amerikansk tjej i 20-årsåldern som var på besök. Vi ville ju gärna visa några av våra smultronställen. Vi satt på en filt i strålande sol, inga störande insekter, fullt med gullvivor på marken och lärkor i skyn. Då frågar tjejen: "Vad har vi kommit hit för att se?" Tablå.

Bild från nätet, fotograf Patrik Larsson

 Under mina ridäventyr i Norge picknickar vi ju dagligen på vår medhavda nistepakke. I min ingår alltid ett par knäckemackor med ost, ett hårdkodkt ägg, och två koppsoppor, en matig och en söt. Kaffe lagas numera på stormkök så att man slipper vänta på att brasan ska komma igång. Alla hjälps åt att skaffa ved och hämta vatten innan vi hittar en bra plats att sitta ner på. Picknicken hålls i alla väder, även ösregn, det går det med. I Leifs packning ryms det mesta, även ett regntak, ibland.

Det är för min del oftast sommaren som ger tillfälle till picknick och några utflykter brukar vara konstutflykter. Kivik Art Center är en återkommande sådan. Ni vet, den där utställningen som en viss stockholmsherre retar sig fördärvad på. Han tror att hela projektet går ut på att folk ska glo på hans hus med kikare. Men redan när de första installationerna kom på plats blev han rasande; de störde hans morgonpromenader, se.
Själv är jag väldigt förtjust och uppenbarligen har folket som bor i själva projektet inget emot det heller trots alla människor som passerar genom deras gårdsplan och precis utanför deras fönster.

Man t o m klipper gångar i sädesfälten så att man kan komma nära Snøhettas skapelser.

Är vädret inte helt pålitligt kan man slå sig ner under tak.

 

Hoppas få gott om tillfällen till fina picknickar i sommar. Favoritmackan på picknick tillverkas f ö av kompisen K och är en redig ägg-och-sill-skapelse.