Lördagstema: Kappa

Toves sista K-tema för månaden är KAPPA. 
κάπα är en grekisk bokstav uttalad med akut accent. Kappa, uttalat med grav accent, för min tanke till ett ytterplagg som är åtminstone knälångt. Är det kortare är det en jacka.
Det kan också vara en t ex en gardinkappa eller annan nedhängade textilkant på exempelvis en soffa.
Kappa finns också som begrepp inom andra områden.

I min ungdom hade ALLA kappa. Man hade vår-och höstkappa, man hade vinterkappa - nästan alltid av ylle - och sommarkappa av poplin. Fina damer hade kanske pälskappa av mink eller persian, litet mindre fina damer en av fårskinn. Kappan var lika självskriven som dräkten, även den säsongsbunden. Minns vårdräkten som alltid skulle vara ny för året, fast det var den nog sällan!

Jag minns några av mina kappor. En havrefärgad ullkappa med bruna passpoaler hängde med hela min tonårstid fast jag aldrig riktigt tyckte om den. Mor hade köpt den, antagligen på rea, den passade i storlek och då fick det vara bra med det. Inte förrän jag redan gick på universitetet skaffade jag en grå, likaså av ull. Den kortades av i omgångar allteftersom modet ändrades.
Tonårens kombinerade vår-sommar-höst-kappa var en grön Ponténrock med blixtlås, munkrock tror jag den kallades. kunde nog användas som tält också.

Efter den tiden har jag mest haft jackor även om ett par kappor från Margareta Forslund hamnat i min garderob. De är  ett slags allväderskappor eller caper, tunna skalplagg som tål regn. Samtidigt är de konstverk med handtryck på.Vida, halvvägs mellan cape och kappa är de praktiska på flera sätt. Bl a kan man ha väskan under kappan. visserligen ser man då rejält korpulent ut men väskryckaren och ficktjyven får vissa problem. Känns skönt i metron i Paris eller NY, t ex.

I den här Margareta Forslund-kappan väcker jag ett visst uppseende...

Kappan som obligatoriskt plagg är numera borta ur modet även om den dyker upp litet då och då, som jag t ex noterat just nu. I klädkedjornas utbud I höst har jag sett just litet retroaktiga yllekappor. Jag förväntar mig att se en del unga flickor i yllekappor liknande dem från min ungdomstid.
Är man bosatt på ort utan utbyggd kollektivtrafik så är man ofta  bilburen och då är kappa ganska obekvämt. Därför är det mest jackor för olika årstider och aktiviteter på klädstången i hallen.

Och nu börjar det bli aktuellt att se över de litet varmare plaggen för höstrusket har gjort entré även här i söder. Men kom ihåg att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder. (Brasklapp: Gudrun-och Per-stormar räknas inte! Då stannar man visligen inne!)
Annars ses vi utomhus i den vår de svage kalla höst!
Härmed tackar vi Tove för hennes kluriga teman, alla på K! Jag tror mig ha sett att Musikanta volonterat som temageneral i oktober. Kom an, Musikanta, vi är redo!