I denna ljuva sommartid gläder jag mig

Människor från andra länder med varmare  klimat än vårt har inte mycket förståelse för det beroende av vädret som vi har. Vädret som samtalsämne är outtömligt och vi lyssnar på väderleksrapporter flera gånger varje dag. Själv tittar jag då och då på flera olika internetvädersidor och jämför. Min norske "heste-kar" är  väldigt beroende av vädret för sin affärsverksamhet eftersom gäster som bokat en dagstur till häst på fjället mycket väl kan utebli om det råkar regna redan på morgonen. Han kontrollerar flera norska vädersidor varje dag. Ibland stämmer de inte överens så jag frågade vilken han då rättar sina planer efter. "Jag väljer förstås den som har bäst väder!"

Nu i midsommar valde jag en prognos med 0 mm nederbörd och mycket sol och har fått en perfekt leverans. Våra småländska medfirare, makens bror med fru,  har också varit mycket nöjda. Vi har tagit det lugnt, ätit gott och haft det härligt ihop, liksom de ca 40 midsommarhelger vi firat tillsammmans. Jag har, under över alla under, nästan aldrig varit jour en midsommar. Jag har haft en polsk kollega i många år som inte firat midsommar och gärna tagit den helgen mot att hon aldrig behövt vara jour på Allhelgonahelgen som är väldigt viktig för henne.

Hovdala slott utanför Hässleholm har midsommarstång och ringlekar och vi åkte dit och fikade på Fröknarnas Kafé och gick en promenad runt området. Svågern och jag är familjens fotografer och vi hade en "cyklopernas duell".

Hemma igen satt vi ute i trädgården och njöt tills det skymde ordentligt. De vita pionerna står nu i sitt flor och lyser nästan i mörkret.

Agapanthusknopparna  är sprickfärdiga.

 När vi kom in igen tyckte Olga det var dags att få en knästund och valde svågern. Han satt blickstilla och vågade knappt röra sig.

Efter en natts god sömn var vi alla på bettet igen och for till Wanås där jag kunde guida till, i alla fall en del av, årets utställning.  Vi kom tidigt och hade parken till stor del för oss själva ganska länge innan folk hade vaknat till och det började myllra. För ovanlighetens skull kom de två fotograferna med på samma bild placerade i Malin Holmbergs konstverk. Runt om i skogen ropar Marianne Lindberg De Geers ljudinstallation "Mamma!"

Inne i konsthallen såg vi bl a Malin Holmbergs dagboksguacher från alla de 39 dagarna hon ensam vandrade från Skeppsholmen till Wanås i projektet En Annan Väg. Bilden gör dem knappast rättvisa och det är bara ett utsnitt.

Såna här dagar känns livet extra meningsfullt!