I förra veckan insåg jag att tiden var knapp om jag skulle hinna med utställningen Farven i Kunsten på Louisiana i Humlebaek. Tåg, färja, tåg och en kvarts promenad tar mig dit på ca 2 timmar. Färjan heter ofta Hamlet, det är ju ganska passande. En annan av färjorna är Tycho Brahe som var ett tekniskt vidunder när den var ny 1991 och ideligen brakade in i kajen eller fallerade på annat sätt. En av mina danska vänner undrade ironiskt vad man tänkte sig när man döpte båten till det namnet. Det var ju att be om problem! På senare år har han dock uppfört sig ordentligt.
Den här resan åkte jag dock med Hamlet både fram och tillbaka över sundet. Fast det var en vardag mitt i veckan var det mycket folk och mycket bilar. Vädret var grått och blött och Kronborg hade något olycksbådande över sig.
Utställningen gjorde mig verkligen inte besviken, enda nackdelen var att så många andra hade kommit på samma sak som jag - nu måste vi skynda oss dit!
Att få sig en matbit eller en stärkande kopp kaffe i cafeterian var inte att tänka på ens. Parkeringen var fullproppad och många bilar cirklade runt och letade efter nånstans att parkera. Jag gissar att föraren till den gröna bilen fick många hatfyllda kommentarer om sig. Skämmas är det minsta vederbörande borde!
Den nyöppnade utställningen Warhol After Munch hade jag svårt att orka med efter Farven men gick en snabbrunda. Eftersom jag är medlem i Louisianaklubben får jag LouisianaRevy och där kunde jag efter besöket läsa litet mer om hur man tänkt om denna utställning men jag är ändå inte särskilt imponerad. Då är jag ner imponerad av den sommarutställning vår bys konstförening har på bibliotetekt just nu. Det är skolans 7:or som gjort ett arbete i bildämnet med parafraser på Munchs Skriet. Dom fick i uppgift att tänka på en annan konstnär, göra en egen bild så att man skulle se vilken konstnär de tänkte på och samtidigt hänvisa till Skriet. Där kan man verkligen tala om fantasi och kreativitet!
Men Louisiana är inte bara de tillfälliga utställningarna. Min far älskade museet och brukade säga att de första 10 besöken skulle man strunta i konstverken och bara njuta av platsen, arkitekturen och läget vid sundet. Därefter integreras allt i ens sinne och man får sina favoritscener och kan ta till sig allt fler individuella konstverk, både de permanenta och tillfälliga utställningar.
Att jag blev sjöblöt under min återpromenad till stationen i Humlebaek gjorde ingenting. En massa vatten rann av mig i den lilla klädbutiken där jag köpte två par sköna sommarbrallor i glada färger till det facila priset av 100 danska kronor paret. Men vattnet störde inte det glada humöret hos expediterna ett dugg, dom blev nog uppmuntrade av att någon ville gå ut och handla i ösregnet.
Man kan inte beskylla dig för att vara rädd för besvär :-). Jag förstår att du åkte ensam och inte blev dit- och hemkörd i bil, som jag brukar de få gånger jag har besökt Louisiana.
SvaraRaderaHåller med din far till viss del - själva muséet är ett konstverk i sig. Men att åka dit tio gånger utan att titta på konsten skulle bli ganska dyrt för någon som bor 45 mil därifrån. Om man nu skulle vilja se på tavlor och skulpturer efter dessa gånger...
Farven i Kunsten låter lite överflödigt för mig, men rubriken väcker onekligen en viss nyfikenhet! Ni har det bra, ni där nere i Skåne, som har så nära till kontinenten och alla andra förlustelser som vi saknar häruppe. Här blir det att ta bilen in till Söderköping och titta på när båtarna slussas ibland för att få lite omväxling...
Musikanta:
SvaraRaderaFar tänkte nog inte att dom som har 45 mil skulle komma lika ofta till Louisiana som vi. Han stuvade in hustru och tre barn i bilen i Malmö där vi bodde och tog bilfärja över sundet och körde till museet så jag fick lusten till det tidigt i blodet.
Söderköping är inte fy skam heller! Vi har bott på vandrarhemmet och åkt på Göta Kanal fram och tillbaka en dag. Men du åker ju till Mälarhöjden då och då - ta en extra dag och var kulturell på egen hand, vet jag! Det händer att jag tar tåget till Stockholm över dagen för att se nån speciell utställning eller gå på ett seminarium, t ex.
Vilken lyx egentligen, att bo både i Malmö och i Köpenhamn, för det blev ju så. Kultur på båda sidor av sundet. Undra på att ditt intresse är så stort.
SvaraRaderaKarin:
SvaraRaderaAlla danmarksresor under barndomen var inte lika roliga. På den tiden var det ekonomiskt att handla mat på den danska sidan så jag var ofta beordrad att följa med som bärhjälp och att vara en person till som kunde öka det tillåtna antalet kilon av vissa varor. Vi bodde i Limhamn och det tillkom en linje mellan Limhamn och Dragör som var praktisk för att handla mat. Den tog bara 55 minuter över sundet. Från Malmö hamn gick också en flygbåt på 25 minuter och under några år före bron en svävare som gick direkt till Kastrup. Så Öresundsbron har inte haft den avgörande betydelsen som ibland görs gällande. Förbindelsen över Helsingborg är faktiskt säkrare än den över bron, den klarar värre väder om man kör bil och likaså stannar inte tågen av missöden lika ofta som på bron.
DIT skulle jag också vilja åka ngn ggn...
SvaraRaderaDet står på önskelistan av platser att se.
Du bor verkligen BRA till, nära till mkt.
Vad roligt! Du, jag kan nog hålla med om att många konstmuséer verkligen har en fantastisk arkitektur och att jag själv ibland fascineras mer av den än av själva konsten. Eller iallafall minst lik mycket. Bär vi var på "Arken" också i Danmark, (en av mina första turer med M till Skåne) så såg vi en utställning med Picasso. Det var såklart kul MEN jag minns allra tydligast att jag gillade själva byggnaden! :-)
SvaraRaderaKram!
Jag älskar Louisiana! Skåne är verkligen en metropol på det sättet att det är så lätt att ta sig till andra platser - för att inte tala om allt som finns i själva Skåne, ett verkligt rikt landskap.
SvaraRaderaJust de där Giacometti-figurerna är underbara, och lyfter arkitekturen och stämningen.
Annika:
SvaraRaderaFlyger du via Köpenhamn så har du nära till Louisiana! Kan vara värt ett stopp på vägen.
Japp, jag är mycket nöjd med min bostadsort!
Saltis:
Senast jag var på ARKEN var den 9 april på en stor Miro-utställning. Dit är det litet knepigare att ta sig kollektivt men det går. Det huset ritades av en ung arkitekt som hade relegerats från arkitekturutbildningen men han vann tävlingen om ARKEN! Revansch, eller hur? Bygget ser ut som ett strandat jätteskepp på ängarna vid havet i Ishøj söder om Köpenhamn.
Marianne:
Då är vi minst två!
Nästa gång jag kommer till Stockholm ska jag faktiskt passa på och göra någon liten kulturell utflykt på egen hand. Det kan vara skönt med en liten paus från barnbarnen om så bara för ett par timmar...
SvaraRaderaMusikanta:
SvaraRaderaGör det och berätta sen! Har du ett Kulturarvskort?