Risken är jag blir missförstådd liksom när jag kommenterade på en blogg Glömda ord. Någon föreslog "halvannan" och förklarade att det oftast använts i översättningar för "mile". Jag kommenterade då att det är ett mått som betyder en och en halv och om man vill ha med det i en översättning av "mile" så måste man lägga till "kilometer". Dessutom är det inte särskilt ovanligt vare sig i tal eller skrift om man vill uttrycka just en och en halv av NÅGONTING. Men där fick jag på tafsen av flera andra kommentatorer som hävdar att det just betecknar "mile"! Utan kilometertillägg.
Käre tid, så fel det kan bli!
SvaraRaderaVisst överskattar många svenskar sin förmåga att tala engelska - jag försöker att hålla mun, även om det kan vara svårt. Svårt kan det också vara att inte dra på munnen åt somligas uttal. Då menar jag inte en normal svensk brytning, utan när meningen får en annan betydelse - soap istället för soup till exempel.
Synd att folk inte odlar sin svenska istället för att envisas med tala och skriva inkorrekt engelska - fruktar att nästa generation blir halvspråkig.
Jag har lagt märke till att många inte vet vad halvannan är, men din variant har jag inte hört.
Margaretha
Olgakatt,
SvaraRaderadet är bara att inse. Vi hörer snart till det bortglömda dinosauriesläktet.
Konstigt nog så känner jag igen tidigare generationers påpekanden om språket när jag var ung/yngre. Troligtvis en återkommande/ständigt pågående diskussion i generationsväxlingar och språkförändringar. Ändå tror jag att det är värre än vanligt nu för tiden, influenser från andra språk gör att vårt eget modersmål glöms bort mer och mer. Sedan är man inte så noga, det gör ingenting om det skrivs slarvigt. Skrämmande nonchalant. Jag tycker inte att jag är särskilt gammal men får ofta höra att jag använder en ålderdomlig svenska.
Det är rent av droopligt ibland:D
Margaretha:
SvaraRaderaJa, man ska ju inte själv sätta sig på höga hästar heller. Sen tycker jag att man får acceptera brytning på vilket språk det vara må, vi är ju inte papegojor. Jag tycker amerikanerna är rätt inskränkta som inte fattar att Svanberg, med sin kraftiga brytning, inte är nåt språkgeni. De flesta amerikaner är inte så språkkunniga själva, minsann.
Men dagens "svengelska" med alla fel är tröttsam, minst sagt. Inte minst särskrivningarna. En svensk dam i London skriver en blogg som jag slutat läsa för jag orkar inte med särskrivningarna, bl a, beskrev sig själv som antik expert. Jag kommenterade att hon inte verkade särskilt gammal och säkert menade antikexpert, men hon fattade inte utan framhärdade - i särskrivning. Då gav jag upp.
Karin:
Visst måste man acceptera att språket förändras hela tiden, men litet "vård" är det ju ändå värt!
Ett begrepp jag har svårt för är att numera ammar spädbarnen! Jag ser då för mig hur någon suger på barnet istället för tvärtom. Det är väl ändå mamman som ammar och barnet som ammas. De unga mammorna bara tittar konstigt på mig när jag säger detta.
Och vissa som kanske inte är så bra på svenska - vilket är helt okej om man är nyinflyttad - borde ha en ordbok tillgänglig. Idag såg jag en guldsmedsaffär med skylten "Velkomen på måndag"...
SvaraRaderaAnna F&T:
SvaraRaderaI varje fall när man ska skriva skyltar! Jag har sett "Jordgubar" längs vägen också. Har man ingen ordbok till hands så finns det väl nån att fråga om man stavat rätt. Man kan t o m kolla i mobiltelefonen numera - fast den är inte alltid pålitlig, förstås, liksom datorns stavningsprogram som minst sagt är kreativt!
Sitter på Starbucks och fnissade rätt ut då jag såg skylten!!
SvaraRaderaSÅ fel det kan bli. PINSAMT.
Jo, nog finns det all anledning att oroa sig lite över vart sveska språket är på väg.
Svennarna överskattar ofta och GÄRNA sin engelska.
jag blir jäkligt irriterad på det som är felstavat, både på sve och eng!
Annika:
SvaraRaderaJa, du Annika, SVESKA språket kan skoja med oss också;-)
Men jag börjar bli rätt sugen på att gå in och fråga vad som menas...
Sloka dig du in och kom med någon fyndig kommentar. :) Ibland blir man rent mörkrädd när man ser hur folk stavar - både i Sverige och här i USA. Något som irriterar mig i engelskan är när folk skriver "it's" när det egentligen skall vara "its". Som min mamma säger ibland - att man tillhör "handarbetets vänner", dvs märker ord. Kanske ett småländskt uttryck eftersom hon växte upp i Småland.
SvaraRaderaAnne-Marie:
SvaraRaderaHade det varit min egen frissa hade jag "droopat" in för länge sen, men nu är det ett ställe jag övergav för ett antal år sedan så det känns inte naturligt att göra det, tyvärr.
På jobbet var jag känd för att vara en av "handarbetets vänner" (utmärkt uttryck!) men ombads också ofta korrekturläsa andras drapor.
Vad beträffar its och it´s så gäller det ju att bara att skilja på possessivt pronomen och en verbform - hur svårt kan det vara? Jag retar mig också på vissa återkommande fel - men gör säkert egna, haha.
Uttrycket "handarbetets vänner" har jag hört av människor från olika delar av landet, men aldrig lyckats ta reda på varifrån det kommer.
SvaraRaderaApostrofer tycks vara problematiskt både på engelska och svenska. Många unga(?) svenskar tycks tro att man ska markera genitiv även på svenska - Olga's!
Och i engelska texter syns det att inte alla kan skilja på ett pluralis s och ett genitiv s.
Jag förstår mer än väl att du inte stod ut med den antika damens utläggningar - det är mycket i den vägen jag inte klarar av, som svengelska och förkortningar.
griniga
Margaretha
Margaretha:
SvaraRaderaHar just frågat min synnerligen småländska svägerska om uttrycket. Hon hade aldrig hört det!