Gudsonen Karl och katten Sonja hade en stunds ordlös kommunikation. Blir han högljudd eller rör sig plötsligt så flyr hon för att återkomma i nästa ögonblick. Hon önskar att kommunicera men klarar inte riktigt av hans mera grova metoder. Men så här gick det bra!
Konst är en annan sorts kommunikation. I dag har jag varit på Wanås och gått på en visning av årets utställning. Under hösten 2009 följde jag bloggen En annan väg från Skeppsholmen till Wanås där 17 konstnärer tog sig de 70 milen utan att använda andra drivmedel än sina egna ben, häst eller segel. De cyklade, gick, red eller seglade. Under tiden bloggade de via sina mobiltelefoner. De olika resorna har nu resulterat i ett antal konstverk på Wanås, mer eller mindre lättillgängliga, men väldigt fantasifulla.
Wanås har också inbjudit några konstnärer som tidigare haft verk på Wanås, bl a Roxy Paine och Anne Thulin.
Wanås har också inbjudit några konstnärer som tidigare haft verk på Wanås, bl a Roxy Paine och Anne Thulin.
Anne Thulin vill tillföra färger som annars inte finns på Wanås. De ultramarina insidorna på logportarna gjorde hon första gången på 1990-talet. Jag har älskat dom den dess och gått och kikat på små blå färgfläckar som synts på gångjärnen eftersom portarna inte varit öppna! De röda bollarna med 2 m diameter sitter här och där i trädkronorna som om en jätte sparkat upp dem så att de fastnat.
Nu har han gjort ett annat träd, Facade-Billboard, som Wanås hoppas ska bli ett nytt permanent verk. Det är tillverkat efter hans ritning på Tjörn i 15 mm svartplåt och monterat på en ställning av rostfritt stål.
Malin Holmberg gick de 70 milen från Skeppsholmen och målade dagboksbilder i de färger som hon uppfattade riktningen hade. Gult var en ofta förekommande färg och i parken har hon målat direkt på naturen med en kalkfärg som kommer att försvinna sakta. Dagboksbilderna är utställda i konsthallen men de hann jag inte med i dag så jag ber att få återkomma till dem. En del finns på bloggen En annan väg.
Roxy Paine är mannen bakom ett av de permanenta konstverken i parken, ett konstgjort träd i rostfritt stål som kom till för 12 år sedan när han ännu var en ung och okänd konstnär. Nu är han världsberömd och förra året såg jag hans Maelstrom på taket av Metropolitan Museum of Art i NY. Det konstverket bygger på samma princip som trädet på Wanås men i megaformat med New Yorks skyline som kuliss.
Kvällssolen sänkte sig över det vackra slottet och efter den härliga promenaden satte vi oss i en backe och fikade innan vi åkte hem.
Tack för titten du bjöd på!
SvaraRaderaNu har jag fått bra idéer för vad jag skall göra av gamla plåtflöten, stora runda bollar:D
Nästa gång du kommer hit så kanhända träden är fyllda av dem? Man kan aldrig veta så noga.
Härlig kommunikationsbild av gudbarnet och Sonja. Det är så där djur pratar med småttingar.
Karinkram
Tyvärr är det nog så att sitter det en röd boll i mitt äppelträd tror nog inte mina grannar att det är ett konstverk...
SvaraRaderaMen jag skulle kunna måla det lilla äppelträd, som inte klarat vintern och snart ska sågas ner, i ultramarin som logportarna. Då skulle kanske en och annan haja till.
Roligt kort på din lille gudson och katten!
Karin:
SvaraRaderaBara fantasin sätter gränser! Upp med flötena, bara!
Musikanta:
Om du ser till att det sitter t ex 5 stycken tror nog ingen att det är misstag! Klart du ska måla äppelträdet! Vi vill se bilden!