Fredagstema: Julafton 2009

På morgonen bar mannen ner julgranen från vinden där den står under resten av året med de pyttesmå ljusen kvar insvept i ett stort lakan samt hämtade upp lådan med pynt från källaren. Under tiden var jag hos hästen med en påse brödkanter och en stunds kel.
När jag kom tillbaka klädde jag julgranen medan mannen letade och letade och slutligen fann påsen med vadmalstomtarna. Han hade själv ställt undan den och det satt en stor lapp på den med TOMTAR påskrivet.

Tomtarna är tillverkade av Wiveka Vohnsen, lokal textilkonstnär. Den lilla grå vätten är katten Sonjas egen älskling och är framme hela året, därav hans något tunna skägg. Även de andra får sig ibland en häftig brottningsmatch och deras ändå fräscha utseende borgar för den excellenta kvaliten!

Katterna älskar även granen och det tog inte lång stund för den första omkullvältningen med ett brak. Den är nämligen ganska tung -  jag trodde det skulle räcka för att att den skulle stå stadigt, men icke! Så ömtåliga glaskulor kommer inte på fråga, inte heller levande gran med vatten i foten... Golvet bär, trots omslipning, fortfarande spår efter den epoken. Men Olga låtsar att hon är i skogen i alla fall. Numera avstår hon från att krypa upp och lägga sig bland grenarna, det tackar vi för.

Efter en begränsad jullunch med vildsvinsskinka, rödkål och dopp kollade vi vägverkets uppgifter om läget på vägarna och fann att vår planerade väg var avstängd i flera timmar p g a olycka! Så vi planerade om och hastade i väg för att kunna hinna den omväg vi sett ut. Det tog tid men vi kom fram till etappmålet som planerat och kunde krama om NY-familjen, lasta in mer och fortsätta resan till Ellas fars mormor i två bilar.

Prästahåret trancherades prydligt av njesen - för vilken just den kakan inkarnerar själva julen - och vi fikade länge och eftertryckligt. Ella, som fortfarande var litet jetlaggad, var förstås medelpunkten. Hon var fascinerad av kulorna i julgranen och alla paketen. Här var det dock inte frågan om att packa upp, snarare att försöka dela ut dem. Det gjorde vi efter fikat och Ella var en mycket flitig nisse och lämnade rätt paket till alla efter att tomten knagglat sig genom alla rim. Troligen var det svag belysning och otydliga handstilar som gjorde honom en aning dyslektisk - det är han ju inte annars, min gubbe. Verser till nevön från hans syster fick oss att undra om hon köpt trosor och behå till honom men det visade sig vara T-tröja och kallingar. Jag fick ett paket av The Nju Jorkörs med versen "Inget ätbart, inget SPA, men vi hoppas det ändå kan förgylla din da´, Väcker fina minnen mest från Äppelstan i Väst" som innehöll två muggar från Java Girl - Dam B´s och mitt favoritfik i NY i oktober.

Jag hade ju önskat "sånt som tar slut" och blev också glad för lyxiga "lukta gott" saker från njesen med sambo och även från gudsonen med familj.

Mannen tittade fundersamt på sin klapp från mig - en GPS - och sa "jamen, jag hittade ju". Det var nämligen en massa omvägar på flera ställen under vår färd på julaftonen. Så vi får väl se om han verkligen börjar använda den.

Så småningom begick vi även lutfisken och maltan - med torsk som alternativ till några stackare som inte begripit sig på lutfisken ännu. Det tuggades nötter och choklad, fikonbullar och marsipangris. Stora NE-spelet kom fram och vi samlade böcker medan Ella stal pluttarna och tärningen så fort hon hann. Eller möblerade en helt egna bokhyllor mellan varven. Jag kunde dock konstatera att upp till Karls hastighet i plötsliga åtgärder når hon ännu inte.

Så småningom var alla vuxna trötta och nöjda och vi packade ihop och troppade av, några i taget. Ella verkade nu närmast speedad och tålamodet blev litet kortare efterhand - ganska rimligt efter denna långa dag! Hon vinkade i alla fall nådigt adjö och vi hoppas ses en gång till om några dar innan hon åter far över Atlanten till Äppelstan!

Nu tackar vi Nilla  för Fredagstemaämnena i december! Jag har inte fattat ännu hur stafetten lämnas över - kan nån förklara?