Här kommer kavalkaden:
I juli var jag på min tradionella fjälltur till häst i Norge, denna gång på min nya kärlek Straumur. Den frid man känner under dessa dagar är svåröverträffad! De människor jag är tillsammans med har blivit väldigt goda vänner efter alla år och den dag jag kanske inte längre kan rida ut på fjället hoppas jag i alla fall komma iväg och träffa dem.
Under några härliga dagar i augusti var Ella och hennes far, nevön, hemma på besök från NY. Ella, the unstopable force, hade just börjat pröva de egna vingarna, jag menar benen, och vi promenerade runt på Kastrup tills det var dags att säga "På återseende!" Karl fyllde ett år och började också resa sig för egen maskin.
I september nalkades hösten men vädret var fint. Så fint att det kändes omöjligt att stalla in hästen, som hade det så ljuvligt i sin sommarhage, innan jag skulle resa till USA. Goda vänner ställde upp och såg till henne och stallade in när vädret vände så att jag kom hem till fullbordat faktum. Det tackar jag för!
De första veckorna i oktober tillbringade dam B och jag i NY där vi gjorde gatorna på Manhattan osäkra, barnvaktade Ella och umgicks med hennes familj, nevön, Saltis och Lipton och Tazo, alla boende på 18e våningen. Opera och musikal, otaliga museer, härliga resaturangbesök och en märklig säng fanns bland våra upplevelser. Hemresan blev en prövning, dock.
Väl hemma återgick jag för en kort tid till arbetslivet som vaccinationsdoktor. Det var väldigt roligt och jag kom plötsligt ihåg dagar från andra änden i min karriär då jag var vikarierande provinsialläkare och vaccinerade barn i skolan och på BVC. Kaxiga killar som blev ynkliga småbarn när sprutan närmade sig...
I mitten av november blev jag och mitt ressällskap, C och Cg utskällda av en affärsanställd i London för att vi tyckte det var kul med getmjölkspaket och ville fotografera dem. Men mest var det trevligt i London som redan var juldekorerat även om snödroppar blommade i Kensington Gardens (C tog bilden). Att shoppa var dyrt och utbudet inte lika snyggt som hemma, tyckte jag. Men museer och utställningar samt en musikal hann jag också med. Vi åt gott och jag hade ytterligare en märklig nattlägersupplevelse, dvs även denna gång var det mitt ressällskap som råkade ut! Inte heller denna gång orsakade det annat än glada skratt och fotograferingsorgier...
Och så är vi åter i nutid, december 2009, sista månaden i 2000-talets första decennium. Hela Sverige är snötäckt, från norr till söder - eller tvärtom. Det lär inte vara så många dagar; långtidsprognosen spår att det blir tö här i söder redan före julafton. Fast den har haft fel förr, låt oss hoppas att den har det igen!
Anne-Marie har lämnat oss och jag fick ta adjö i Danmark med många av hennes vänner och flera av hennes syskon. Det var sorgligt men vi pratade om alla fina minnen vi hade tillsammans med Anne-Marie. Och vi sjöng Yesterday som hon ville.
Jag har bakat det som ska bakas till jul. Frysarna är fyllda med kött för hela året - utegris och hjort. Lammet låter vi få ett kort liv efter jul den här gången och slaktar efter trettonhelgen. Köttindustrin kan känna sig blåst på mina pengar, i alla fall.
Julklapparna är inslagna och flera påsar är utdelade till "tomtar i beredskap". Karls och hans ömma moder kommer i morgon för en "förfirning" med ostmacka och lussebullar. Och julklappspåse. På söndag drar vi till Småland med en påse som ska vidare till Dalarna.
Julbreven är skickade och julkort och julbrev trillar in varje dag. Härligt!
NY familjen kommer hem över jul och allt känns bra!
FIna bilder, vad mycket du hunnit med på ett halvår! Jag hade som du väldigt svårt att välja bilder, tog en hel dag!
SvaraRaderaDet blir som en liten repris av livet under det senaste halvåret, eftersom du ägnat tid att välja varsamt, så fick du leva det en gång till! :-)
SvaraRaderaReflektion är alltid bra tycker jag, så länge man inte stannar där för gott så att säga.
Fina bilder!
Hahaha, ja du, dessa tuffa killar som blir svimmar och har sig när man kommer med en liten nål och ska stickas! Medan små magra damer säger "Stick bara syster lilla, det gör inte ont. Det kan vara lite svårt att hitta, så du får nog gräva lite". : D
SvaraRaderaJättefin återblick!
Simone, Carina och Marianne:
SvaraRaderaTack allihop! Jag skriver varje jul ett brev till våra vänner med en återblick på året men bloggen blev helt annorlunda! Mycket mer av just reflektion som du, Carina, påpekar. Bilderna valde jag inte för dess tekniska kvaliteter (som inte är så lysande) utan för de associationer de väckte. Jag tänkte också på det faktum att livet är det som pågår medan man är upptagen med annat!
Jag tycker också det är så svårt att välja EN bild, således fuskade jag genom att göra kollage! :)
SvaraRaderaVarför skällde butikspersonalen ut er??! Får man inte fota i brittiska affärer?
Tråkigt att ni miste någon i familjen/vänkretsen men tyvärr hör det ju livet till :(