Anne-Marie dök upp i mitt liv tillsammans med sin häst Kingo för närmare 25 år sedan. Hon var erfaren hästmänniska, jag ganska oerfaren. Hon lärde mig massor och våra ridturer i bokskogen är oförglömliga. Kingo flyttade hit för gott och Anne-Marie kom till sitt sommarhus i skogen en vecka varje månad förutom då hon var här hela sommaren. Kingo levde tills han var 30 år och reds till sitt sista år. Sen lånade vi häst till Anne-Marie på somrarna tills hon blev sjuk.
I morgon, fredag, åker jag på begravning i Danmark.
Nej vad tråkigt att höra. Henne kommer jag aldrig att glömma. Hoppas begravningen blir fin både för dig och andra anhöriga. Kram!
SvaraRaderaNjese:
SvaraRaderaNej, Anne-Marie var speciell. Jag sitter här och gråter...
Det är hennes förtjänst att jag är bra på danska och att du är njese!
Kram
The comfort of having a friend may be taken away, but not that of having had one.
SvaraRaderaSeneca
Jag kommer nog aldrig till fullo att förstå den del av livet som kallas död - men visst är jag tacksam för alla goda vänner jag har haft. Hoppas att den första skarpa smärtan snart övergår i fasen där du minns er tid tillsammans med glädje.
Margaretha
Tack, Margaretha!
SvaraRaderaNär jag miste en häst efter en olycka för i dagarna 18 år sedan fick jag en liten lapp av Anne-Marie:
Hvis du vil vaere fri for sorg och savn saa maa du intet elske her paa jorden.
Så är det bara. Och jag älskar mycket.
Vilken fin människa hon verkar ha varit, din danska ridkompis!
SvaraRaderaLappen hon skrev var så klok för vem vill leva utan sorg och saknad?
Christina:
SvaraRaderaTrevligt att se dig här!
Tomt är det utan Anne-Marie.