Jag kommer direkt att tänka på dr Kaidasj. Honom träffade jag i en operationssal i Moskva 1975. Jag vistades i staden på ett studiestipendium från Medicinska vetenskapsakademin. Jag var ung narkosläkare och ville gärna se hur det gick till i andra länder. I det här fallet i ett land med mycket begränsade resurser, bl a saknades kirurgtejp och infartsnålar av plast....
Men det är ett annat kapitel.
Dr Kaidasj var thoraxkirurg, fr a hjärtkirurg. Han var dessutom en riktig kvinnotjusare och tyckte det var kul med en ung svensk kvinnlig doktor på salen och inbjöd mig att vara assistent. Alla samtyckte och jag flyttade mig till andra sidan narkosbågen efter att ha skrubbat mig och klätts sterilt.
Patienten var en kvinna med klafförträngning där man skulle göra en vidgning. Den gjordes på den tiden med hjälp av kirurgens finger. Jag blev blek bakom munskyddet när dr Kaidash efter att ha kontrollerat mina fingrar valde ett som han bad mig vidga klaffen med. Men jag gjorde det och efter kontroll godkändes ingreppet.
Så man kan säga att jag verkligen hade handen på hjärtat, t o m i det.
Munterheten var stor på salen när operationen var avslutad och någon teaterviskade att jag skulle ta mig i akt - alla barn dr Kaidasj ställde till blev tvillingar....
Handen på hjärtat, vi skildes åt där och då och har aldrig setts igen.
Ett annat hjärta jag haft tassarna på. |
Vad spännande grejer du varit med om! Och mött intressanta karaktärer :)
SvaraRaderaDet har vi nog alla om vi bara tänker efter!
RaderaVad kul att kunna behandla temat så bokstavligt. Handpåläggning dess verksammaste form – spännande! Och vilket vackert silverhjärta, dubbelhjärta (om än inte tvillinghjärta!) du har gjort. För jag anar att det är du som är silversmeden.
SvaraRaderaJag hade inte tänkt på händelsen på länge men nu ploppade den lägligt upp.
RaderaJo, jag knackar en del i silver, det är jätteroligt.
Det är tur att man är sövd sådana gånger och döv för lustigheter i operationssalen.
SvaraRaderaFaktum är att väldigt många av patienterna på mitt sjukhus opereras i ryggbedövning och då kan vara vakna. Man måste alltid hålla en värdig nivå på konversationen i vilket fall som helst. Dessutom ska man inte prata i onödan över huvud taget för hygienens skull. Munskydd är ganska ineffektiva.
RaderaSom hand i handske. Närmare än så kan man väl knappast komma när man tänker på rubriken. Jag säger som Englundskan, skönt att man inte vet någonting när man ligger där man ligger, nedsövd
SvaraRaderaMinnet kom farande som på beställning!
RaderaOj, vilken upplevelse! Vad roligt att ett gammalt minne fick poppa upp och samsas med ett fint hjärtsmycke!
SvaraRaderaJag tackar för att du fick mig att minnas!
RaderaDet var verkligen en ordagrann tolkning av temat. Vilken historia!
SvaraRadera