Trots den goda avsikten tycktes en del avsnitt mig alltför små och torftiga för sina invånare, särskilt havsuttrarna och pingvinerna.
Maneter och koralldjur, däremot, fascinerade mig enormt och jag antar att de inte har samma förmåga att vantrivas och bli deprimerade som högre stående organismer så jag kände mig inte så beklämd i de avdelningarna.
Det som störde oss båda, S och mig, var den högljudda skrälliga musiken i lokalerna. Det hade passat mycket bättre med t ex Vivaldi i bakgrunden till dessa fascinerande och skimrande varelser med deras graciösa dansande i vattnet.
Vackert!
SvaraRaderaSådana subtiliteter som passande musik till vackra bilder eller pedagogiska utställningar, är inte amerikanernas starka sida. När jag påpekar det för amerikanska vänner håller en del med, även om de inte tänkt på det tidigare. Man kan tydligen bli avtrubbad.
Margaretha
med värmedynan
på högsta effekt.
-10° just nu
Vackra bilder! Och visst skulle upplevelsen bli ännu intensivare med någon mjukt böljande musik i bakgrunden. Skrällmusik låter hemskt i sammanhanget!
SvaraRaderaJag har noterat av amerikanska besökare här i Sverige är imponerade av tämligen ordinära museer: presentationen, estetiken, pedagogiken. Vi är kanske rätt bra på sånt?