torsdag 14 november 2013

November är en utmärkt månad....

.....att rymma till varmare breddgrader.
Så det har jag gjort igen; den här gången till Kalifornien. Här har jag vänner sedan 40 år. Den sorten där vi fortsätter precis där vi slutade även om det ibland är väldigt länge mellan gångerna vi ses. En ovärderlig gåva.

Det borde vara kalifornisk höst här vid centralkusten men hittills är det som svensk högsommar. Problemet här är den nu mångåriga torkan - allt som inte vattnas intensivt är svartbränt och brandfaran enorm.
Just nu bor jag hos min amerikanska "syster" S från mitt kaliforniska skolår längre söderut på 1960-talet, om ett par dar åker jag inåt landet till andra vänner.
Vi pladdrar och trivs, åker till "stan" och flanerar och gör vanvettsaffärer (jag, så klart).
I går skrev jag under detta papper:



- Min syster S är vad man kallar docent dvs hon är volontär för att leda vandringar till en fyr vid kusten och berätta vad man ser och historien om fyren. Vandringen går vindlande längs berget och är på vissa ställen en aning obekväm. Trots en krånglande höft ville jag inte missa tillfället och utrustad med gångstavar, två flaskor vatten, solskyddskräm och ryggsäck gav jag mig i kast med äventyret. Det gick alldeles utmärkt om än långsamt men ingen tycktes ha bråttom alls.















Efter några miles ömsom uppför - mest, så klart - och nedför nådde vi den vackra fyren, som byggd i slutet av 1800-talet las ner 1974 i takt med teknologins framsteg. I många år förföll den tills entusiaster på ideell väg nu renoverat den ytterst väl och visar upp den för besökare och arrangerar diverse tillställningar som t ex bröllop för att få ihop pengar till fortsättningen.















Den fantastiska Fresnellinsen och mistlurarna kan beskådas och man kan även klättra upp i själva tornet för en mycket obekväm trappa. Man vill ju inte missa något så jag klättrade och fick mitt straff - höften skrek. Men jag såg ju utsikten....
När det sen bjöds en möjlighet att få åka bil tillbaka istället för att vandra de dryga 3 km samma stig tillbaka ner till hamnen varifrån vi startat tog jag den. Det var ytterligare docents närvarande varför också S kunde åka med ner.

Sen tog vi oss ut på piren och handlade fisk och tittade på sjölejonen som ivrigt tutande och gnabbande väntade på dagens middag som fiskebåtarna skulle komma med.









Anledningen till att jag måste skriva under pappret överst är att vandringsleden går över marker tillhörande kärnkraftverket som ligger här. S och hennes familj deltog i flera år i protesterna mot dess tillblivelse men förgäves.



Detta är jordbävningsområde och Fukushimakatastrofen har gjort bitterheten ännu större. Att japanerna som byggde Fukushima var här och samlade ideer och tips om säkerhet gör inte saken roligare. Lagringen av utbränt bränsle är inte heller löst här.
Människan är människans största fiende.

9 kommentarer:

  1. Så trevligt att du är i min hemstat. :) Välkommen!
    Det har varit ovanligt varmt i oktober och även nu i november. Läste att nordligaste Kalifornien ligger på 42% av "normal" nederbörd.
    Kärnkraftverk och bränslet är helt klart destruktiva för oss. Och nu skall man börja flytta bränslestavar i Fukushima. Om Tepco gör något litet fel (och de har ju inte precis verkat särskilt profesionella hittills) kan det var adjö för USAs västkust.

    SvaraRadera
  2. Tack! Jag känner mig verkligen välkommen och hemma här.
    Låt oss innerligen hoppas att denna ljuvliga kust skonas! Både från japanernas katastrof och de möjliga med utgångspunkt från jordbävningsrisken här. För att inte tala om den sk mänskliga faktorn.

    SvaraRadera
  3. Kära nån, tänkte jag när jag såg dokumentet, kan man stoppa männschan, det är någon djävulsravin inblandad! Men så läste jag vidare och såg att du redan genomfört alltihop (bravo... trots allt!) och det verkar ju ha gått bra. Fina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var ju tvungen att norpa ett exemplar av papperet, det är så fruktansvärt amerikanskt för att slippa bli stämd om nån vrickar foten. Men visst, det var brant och halt på vissa ställen så varning var på sin plats.
      Litet flax var det också att kunna få lift tillbaka ner;)

      Radera
  4. Bodde i San Francisco Bay area i 20 år och försöker gissa var
    du hittade fyren.
    "Diablo Canyon" låter som i närheten av Oakland
    och-eller Livermore. Mt. Diablo är ju i närheten av Oakland.

    Ruth i Virginia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ruth, välkommen hit!
      Nej, fyren är vid Central Coast of California, 200 miles söder om SF.

      Radera
  5. Spännande och lärorik resa låter det som. Och ja, människor tänker i många fall alldeles för kortsiktigt...

    SvaraRadera
  6. Vad härligt att du är DÄR!! Härligt.
    Det låter som om du har det så himla BRA!
    Fortsätt med det. Njut av sunny California!!!

    SvaraRadera
  7. November låter helt klart som rätt månad att dra mot varmare breddgrader. Hoppas du får en fortsatt trevlig resa!

    SvaraRadera