För 35 år sedan hämtade vi 5 björkar, 5 rönnar, 10 syrener, ett antal klarbärsplantor och ca 20 pyracantaplantor. Allt detta kunde vi lasta på takräcket på vår lilla bil. Efter hand har vi gallrat men ett par flerstammiga björkar och en med enkel men rejäl stam har fått stå kvar och hade nu nått avsevärd höjd. Allt för hög, tyvärr. De tog mycket ljus och vatten och i storm började de bli farliga för huset.
Nu är de fällda.
Fällaren finns vid trädets fot. |
Med kirurgisk precision lägger han trädet exakt där han vill. |
Braaak... |
Nu landar det. |
Här kommer nästa.... |
....som landar exakt på det förra. |
Och här landar den sista stammen. |
Det här trädet stod illa till med växthuset i trädgården, häcken, en lyktstolpe och en trafikerad gata där det INTE borde falla. |
Med hjälp av skyliften togs trädet först av ett stycke upp på stammen. |
Här har kronan fallit utanför häcken utan att skada något. Några grenar fick landa inne i trädgården där de lätt kunde släpas bort. |
Resten togs bit för bit. |
Litet sorgligt är det alltid att fälla träd men jag kan leva utan björkarna i trädgården. Det ser tomt ut men betydligt ljusare också.
Skickligt att kunna fånga fallet! Jag misslyckades med ALLA björkarna! Alla. Vi tog ner drygt ett dussin jättebjörkar i höstas och ytterligare tre nu i vår och inte en enda bild hann jag med. Visst är det sorgligt att göra sig av med gamla trogna kamrater, men just björkar är ju luriga och ruttnar inifrån. Sedan kan de falla med all sin tyngd (en kraftig gren väger ju tillräckligt för att krossa ett mindre hus) på vad som helst. Så det är bäst att det får ske i ordnade former. Och det är ju alltid spännande att se en skicklig trädfällare i aktion!
SvaraRaderaDet visade sig att dessa träd var helt friska inuti och blir till prima ved till en granne. Ändå känns det skönt att ha tagit bort dem innan något illa hände, t ex vid en storm. Trädfällaren var helt fantastisk och klar på mindre än en timme. Det tar liiite längre tid att städa upp.....
RaderaDet är lustigt att man vänjer sig så fort. Här tog man ner ett antal björkar vid landsvägen för att göra en gång- och cykelbana i byn för ett par år sen. Inte tänker jag på att det stod björkar där numera trots att jag sett dem i säkert femton år.
SvaraRaderaSpännande med nedtagningen.
Håller med dig om att man inte ska resa bort på sommaren överhuvudtaget om man har en trädgård. En liten tripp på några dagar till Öland blir det i alla fall inom kort.
Ingrid
Träd blir som vänner och liksom vänner kan de "växa ifrån en" och då blir det inte så sorgligt att skiljas från dem. Men när jag står och tittar på allt som nu hamnat på marken - säkert ton av ris och virke - så förundras jag över hur de blygsamma plantor vi en gång satte har hämtat all sin materia ur marken och luften! Och nu kommer de att värma en grannfamilj bara några hus bort. Det känns bra.
RaderaDet skär i hjärtat när jag ser de fina björkarna som faller.
SvaraRaderaMånga utlandssvenskar tycks ha ett speciellt "kärleksförhållande" till björkar.
Här växer det ju inga naturligt utan de som möjligen finns är planterade.
Vi hade en underbar björkbacke i Enebyberg och när de som köpte huset (när mamma flyttade därifrån) tog ner en del björkar pga sjukdom och utvidgning av huset minns jag att mamma sade att hon grät litet när hon fick höra talas om det.
Det skar i mitt hjärta också, jag har ju en gång planterat dem själv. Men vi har gott om björkar i naturen nära oss så vårens musöron kommer vi ändå att kunna se.
RaderaMycket spännande att få se alltihop! Det är sorgligt att skiljas från träd som funnits lång tid. Men det kan vara nödvändigt. Skickliga är dom---trädfällarna!
SvaraRaderaTyvärr var detta ingrepp nödvändigt; det hade varit värre om någon fallit i en storm.
Radera