Klassiker finns snart sagt inom alla områden, en bok, en film, en tävling eller vad som helst.
Jag fastnade för en skånsk, trätoffeln! Säger man tofflor (eller kanske tóllor) så vet alla skåningar vad man menar. I min barndom var det alltid det jag hade på fötterna hela sommarhalvåret. Det fanns mode i tofflorna, lädret kunde vara dekorerat, av lack eller med pälshåren kvar. Just de målade har alltid funnits, de är nog de verkliga klassikerna efter de helsvarta. Både de äldsta jag har kvar och mitt nuvarande par är bemålade.
 | |
| Detta par är från min tidiga barndom - ser mycket välbegagnade ut där de hänger på väggen! T o m smutsen är kvar.... |
Hur många par jag slitit ut mellan barntofflorna och det nuvarande paret har jag ingen aning om, men det är många! Några par gick jag med till toffelmakaren och fick ombottnade när lädret fortfarande kunde slitas litet till.
 |
| Det här är det nuvarande paret, en verklig klassiker från Falsterbo. Får nog göra en tur dit och köpa ett nytt par snart... |
Efter hand övergick många till andra typer av arbetsskor; jag bytte till sandaler med mera svikt i sulorna.
Hemma i trädgården har det alltid varit tofflor som gällt ända tills på senare år, numera har jag engelska trädgårdsskor av gummi. Med stigande ålder finner jag att tofflorna blivit för stumma att gå med längre stunder men kortare ärenden gör jag alltjämt i dem.
Nu beger jag mig strax på tur för att se vad ni andra har för klassiker!
Mycket praktiska och användbara! Men precis som du märker jag att kroppen mår bättre av lite mer svikt i skorna, så nu har jag skaffat ett par mycket oklassiska träskor, med helgjuten tjock och rätt mjuk gummisula. Så sköna! Lätta att ta på och sparka av, sköna att gå i.
SvaraRaderaVad intressant med "åskledare" på operationsskorna! Hoppas att kunskaperna om var statisk elektricitet kan ställa till med fortlever bland sjukhuspersonalen!
Med tiden tappar man en del av "polstringen" under fötterna samtidigt som balansen inte längre är densamma - då blir tofflorna för stumma och vingliga.
RaderaNumera används inte explosiva narkosgaser och man har även släppt kravet på de halvledande golven.
Jag hade också träskor i ungdomen. Speciellt lämpligt på landet där man sprang ut och in. Nu kan jag tyvärr inte gå i sådana längre. De är för hårda och vingliga.
SvaraRaderaKul att du har dina gamla kvar.
Hälsningar
Birgitta
För korta ärenden ut i trädgården eller till postlådan går jag fortfarande bra i mina väl ingångna tofflor men inga längre promenader.
RaderaVad roligt du har sparat dina trätofflor - en klassiker på väggen hänger! Haft många par träskor jag med. I dag absolut inte, för hårt. Att op hade "specialträtofflor" var nytt för mig. Nuvarande modell är riktigt fin tycker jag!
SvaraRaderaJag har inte många saker kvar sedan barndomen alls så jag är glad för de små tofflorna!
RaderaJamen förr hade man ju alltid träskor, här i nejden hade vi kurbitsbemålade. Men nu kan jag inte använda dom längre, dom springer bara ifrån mig och mina fotbäddar funkar liksom inte i träskor. Vad var det som hände egentligen?
SvaraRaderaNej, fotbäddar och inlägg funkar inte i tofflor, tyvärr. Vi har helt enkelt blivit "för magra" under fötterna och "gummibanden" mellan alla småbenen har tappat spänsten, suck.
RaderaTräskon är ju en klassiker om något. Här nyttjas träskor av alla i familjen, yngsta dottern i ett par lite snyggare då med remmar och tingeltangel, men åtminstone fyra par står i hallen. Perfekt att springa mellan alla våra hus, utom under vintern då. Jättesöta, de du har nu!
SvaraRaderaAbsolut klassiker! Förr använde jag alltid trätofflor, men numer blir det inte "äkta" sådana, utan med mjukare botten.
SvaraRaderaTänk att du sparat dina från barndomen... härligt minne :)
Vilken klassiker! Jag säger trällor och har mina allra första kvar. Dom var gula och jag var kanske fyra år när jag hade dom, möjligen yngre. Mina barn hade stabila skor med hälkappa till dom var åtminstone sex-sju år ...
SvaraRaderaSå fina tofflor du visar. Fast hos oss här uppe heter det ju träskor, förstås. Det är utmärkta skor att sticka fötterna i när man ska gå ut på gatan och hämta posten eller bara göra något litet ärende i trädgården. Jag har aldrig kunnat gå någon längre sträcka med dessa skodon. Just nu äger jag inga men jag saknar dem väldigt. Det blir nog ett par nästa gång vi åker till "stan". dvs. Norrköping.
SvaraRaderaIngrid
Det fanns en tid då alla ålänningar också använde träskor i vått och i torrt.
SvaraRaderaVi hade en träskofabrik på västra Åland som både Uffe och jag försöker komma ihåg vad hette, men minnet orkar inte ända fram. Ännu. Det kommer säkert. Undrar om inte Skåne var inblandat i det hela på något sätt?
Tofflor/träskor är ju verkligen en klassiker. Jag gick sällan i annat som barn. Jag har faktiskt också kvar min första, en svart (bara den ena), som har fått pynta i bokhyllan genom åren. Nu har jag dock bara ett par i gummi, som står i vardagsrummet för att snabbt och lätt få något på fötterna när man ska ut på terrassen eller ska ut med soporna.
SvaraRadera