söndag 7 februari 2016

Lördagstema: Middag för två.


Tove har gett oss lördagsskribenter uppgiften att berätta om en måltid för två.
Till middagsgäst vid denna fiktiva måltid skulle jag gärna inbjuda, i tur och ordning, ett antal arkitekter och inredare av hotellrum. Jag skulle spänna ögonen i mitt bordssällskap och den stående frågan skulle vara: 
"Hur i all sin dar tänkte du här?"

Efter att ha rest några hundra mil genom vårt avlånga land under en vecka och bott på ett antal välrenommerade och nyrenoverade hotell känns den frågan synnerligen berättigad.

Mera detaljerat skulle jag börja med att fråga varför belysningen i rummen är så eländigt dålig. Turligt nog har jag varit utrustad med en ficklampa men nästa gång jag reser ska  jag ta med en pannlampa också så jag har händerna fria när jag ska leta i resväskan. Ett rum jag bott i hade knappt ledljus utom i badrummet. Väggen mot rummet därifrån bestod av glasbetong så om ljuset var tänt på toan såg man litet bättre i rummet. Men toabelysningen var automatisk och slogs på när man gick in dit och släcktes sedan några minuter efter att man gått ut. Så ville man ha litet bättre ljus i rummet fick man ränna ut och in där hela tiden. Ingen knapp alltså att tända och släcka med. 
Hur tänkte du här? 
En gång på natten förblev det dessutom tänt i ca 10 minuter när jag INTE ville ha ljust!

Många moderna resväskor packas i två halvdelar men ingenstans har jag kunnat ha väskan uppslagen på den plats som oftast finns just för väskan. I ett rum fanns ingenstans alls att lägga resväskan. Det fick bli på skrivbordet efter att pinalerna där plockats bort. På golvet fanns ingen plats eftersom den gigantiska sängen i mitt enkelrum tog upp allt utrymme. Man fick gå på sidan för att komma runt. Vägen mot dörren var alltför smal. 
Hur tänkte du här?

Värst är nog badrummen. Vanvettigt opraktiska i 99%av fallen. Ofta saknas krokar helt, ibland finns en enda, i bästa fall två. Ibland finns bara ett litet tvättställ där knappt ens ett tandborstglas får plats. Var menar man att gästerna ska göra av necessären? Min har en praktisk krok att hänga upp den med men ibland får jag hänga den på dörrhandtaget, över kanten på en duschdörr går ibland, eller på ett gångjärn om ett sådant är utformat så att det går.
Delar man rum med någon måste man komma överens om vem som lägger sin handduk var eftersom de alltid är identiska, inte minska lilla rand i olika kulör till hjälp. Ofta blir det över en stol eller en lampa i rummet.

Duschfunktionen är ett evigt bekymmer. Flott modern design med usel funktion. Ibland kommer vattnet obligatoriskt först från en takstril, vanligen iskallt, innan man kan välja handdusch efter att ha klurat ut hur man ställer om just den här modellen.  Just den här resan har det faktiskt funnits  handdusch på alla ställen, det är inte alltid så lyckligt. Åtminstone jag har en kroppsdel där det är knepigt att komma åt med bara takdusch. 
Hur tänkte du där, kära arkitekt? Eller tvättar du dig aldrig själv i rumpan? 
För min del får du gärna ta bort takduschen helt men se till att handduschen går att fästa på VALFRI höjd. Inte bara på  2 m. På ett ställe fortsatte takstrilen att droppa iskallt vatten hela tiden medan jag duschade. De sk termostatblandarna är ett annat jämmerligt kapitel. Förnicklade runda vred som en tvålig hand inte greppar samt obefintlig termostatfunktion i verkligheten är standard. Vad är det för fel på en rejäl ettgreppsblandare i duschen? Mycket billigare och mycket mera praktisk.
Hur tänkte du här?

Denna resan har det på ett par ställen funnits snygga glasdörrar till duschutrymmet, tyvärr med dålig precision. De har kärvat, inte gått riktigt ihop och inte hållit vattnet inne i duschen. 

Tack och lov tycks heltäckningsmattorna vara på väg att försvinna från svenska hotell men en och annan finns kvar. Smaken är olika men en tapet på väggen mitt emot sängen med ett fotografiskt mönster av en trasig och fläckig, rappad cementvägg fick mig att nästan känna mögellukten. En medresenär som arbetar i åldringsvården påpekade att med minsta tendens till demens hade man vägrat gå in i det rummet - vederbörande skulle uppfatta det som en källarhåla. Heltäckningsmattan hade ett mönster med olika stora svarta cirklar som i skumrasket kunde uppfattas som hål i golvet och en annan medresenär trodde i nattmörkret att det var något föremål  som låg på golvet och gjorde en halvsovande vinglig undanmanöver för att inte snubbla. 
Hur tänkte du här?

Sängarna har på de flesta ställen varit rätt OK. En säng var dock så mjuk att man kasade ner på golvet om man satte sig på sängkanten. Jag fick kasta mig längre in på sängen för att kunna lägga mig. Att sitta på sängkanten och ta på strumporna var inte att tänka på. Att hela sänggaveln var i knallorange glas med belysning var ingen estetisk höjdare heller men gick, tack och lov, att släcka.
Och du, kära inredningsarkitekt, kanske tyckte det var tjusigt, vad vet jag.

All receptionspersonal har varit vänlig och hjälpsam, maten i restaurangerna acceptabel, ibland jättegod. Men även i matsalarna har belysningen varit usel till den milda grad att man undrar om det är för att man inte ska se att det är dåligt diskat och städat. Själv blir jag trött i ansiktsmusklerna av att anstränga mig för att se vad jag har på tallriken. Skumrask uppskattar jag icke!

Så kära arkitekter och inredare av svenska hotell! Lägg litet mera energi på att göra det PRAKTISKT för gästerna. Ett enkelrum behöver inte ha en gigantisk säng utan hellre plats för resväskan. Det behövs inte heller märkliga inredningsdetaljer, vi gäster använder mest rummen att sova i. Vi reser inte för att uppleva just hotellen utan något helt annat! Och gör, för jösse namn, dusch och toa standardiserat användbara!
Dessutom skulle jag vilja att inloggningssystemet till det trådlösa nätverket är tydligt angivet redan i receptionen. Bara på ett enda hotell fick man utan att fråga en lapp med uppgifterna.  På alla andra fick man ranta tillbaka till receptionen och fråga om man missade det vid ankomsten. På flera ställen loggar man in med namn och telefonnummer numera - varför står inte denna upplysning på nyckelkortet eller på en lapp på rummet?

Tack, kära arkitekt,för att du lyssnat. Hoppas att du gillade maten som du kunnat se tydligt eftersom jag har bra belysning.

Fotnot: Ett hotell jag besökt under denna resa bodde jag inte på utan kom just för att få SE, nämligen Ishotellet i Jukkasjärvi. Allt ovanstående gäller absolut INTE det!
Där kan man tala om unik fantastiskt vacker design! Om det inte är så rysligt praktiskt att sova i minus 5 grader med toa i ett annat hus så uppvägs det antagligen av den helt magiska miljön.


                                      



16 kommentarer:

  1. Haha! Så sant! När vi återvände till ett semesterhotell där vi varit tidigare packade jag ner en läslampa i resväskan, för trots att det var så modernt och fint hade man knappt ledljus vid sängen - vid ena sidan. Den andra sängen saknade lampa helt och hållet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://klimakteriehaxan.blogspot.se/2016/02/middag-med-selma-forsenat-lordagstema.html

      Radera
    2. http://klimakteriehaxan.blogspot.se/2016/02/middag-med-selma-forsenat-lordagstema.html

      Radera
    3. Man borde bli van vid att det är opraktiskt i hotellrum - oavsett antal stjärnor - men fantasin i töntigheter tycks aldrig ta slut.

      Radera
  2. Vid närmare eftertanke skulle din middag kunna utökas med folk som kommit på att man ska ta bort alla textilier etc ur moderna krogmiljöer så att det blir fullständigt omöjligt att höra ens vad man själv tänker ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! De senaste 8 - 10 åren har det blivit allt vanligare med restaurangakustik i klass med rangerbangårdsbuller. Ofta förstärkt med högljudd muzak. Inte bra för min matsmältning alls.

      Radera
  3. En arktitektmiddag minsann; synnerligen väl grundade frågor som uppstår ur erfarenhet efter många mil hotell i landet ...ska komma i håg pannlampan :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pannlampa är bra att ha i handväskan, minsann. I vissa butiker behövs den också.

      Radera
  4. Ja, hur tänkte de!? Bra att du läxar upp dem. Jag läste någonstans att dagens arkitekter inte har det så roligt, eftersom alla byggen är så mallade och består av byggblock som bara fogas ihop. Det finns inte så mycket att göra för en arkitekt, annat än att försöka uttrycka sin personlighet genom att designa dörrhandtag och badrumsarmaturer. På så sätt blir det för mycket experimenterande och för lite funktionalism.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi bodde ett decennium i ett bostadsområde med många likadana trevåningshus. När vi var nyinflyttade var vi på ett föredrag med arkitekten. Han - för det var förstås en han - berättade och visade just vad han måste rätta sig efter. Lyftkranens svängradie och betongblockens mått. Grått och rätvinkligt, insyn hos varandra, opraktiska badrum (som man själv måste modifiera) men av en sinkadus ovanligt bra lägenhetsplanering.

      Radera
  5. Varför inte skicka det här inlägget till någon av arkitektprofessorerna på KTH? Skulle vara alldeles utmärkt som kurslitteratur!
    Ingrid

    SvaraRadera
  6. Den middagen skulle jag gärna sitta ner och lyssna på, inte bara ätandets ljud utan också ett visst ältandes ljud om hur man har tänkt och inte har tänkt rent arkitektoniskt.
    Till all lycka har jag haft tur där jag har sovit på hotell i Sverige, jag har haft bra duschmöjligheter för både rumpa och kropp, bra belysning osv. Däremot har det varit lite si och så med ljudsisoleringarna mellan de olika hotellrummen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har jag bott i utmärkta rum också och ett av den senaste resans hade utomordentligt vackert möblemang och dessutom god belysning.

      Radera
  7. Hittade hit genom en bloggvän.
    Ska läsa lite i din blogg om det går bra.?

    Jadu....belysning är jätteviktigt det. Nog vill man se vad man Har framför sig allt.

    Trevlig onsdag till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen hit, tant Glad! Ska titta in hos dig också!

      Radera