onsdag 13 april 2016

På tågtur i Europa, del 2

I Marseille steg vi av vid Marseille Saint-Charles som har en pampig stationsbyggnad.


Man kan äntra denna gigantiska trappa om man vill men det finns även en ramp där man mera bekvämt kan dra sin resväska. Vårt hotell låg precis vid foten av trappan så för skams skull måste man ju traska upp för den åtminstone en gång.



Här går rampen.
 Från Marseille gjorde vi tågutflykter till Arles och Aix-en Provence.

Arles har, liksom så många andra orter i denna del av Frankrike, en romersk bakgrund sedan Ceasars tid. De romerska lämningarna är världsarvsmärkta, t ex den stora amfiteatern. Stadens gränder är vackra och inbjuder till strövtåg.

Vincent van Gogh tillbringade ett år i Arles och det har satt avtryck, inte minst i ett café.


Vi åt dock vår lunch på ett annat ställe där vi betjänades av denne glade man.


Han visade sig tala ren skånska, heta Jesper och hade kommit hit från Skurup för några månader sedan.

Toan på Jespers  krog hade två intressanta tavlor.



Denna del av landet kallas Camargue och är känd för tjurfäktingar och sina Camargue-hästar. Både tjurar och hästar brännmärks och tavlorna visade de olika gårdarnas märken. Konstigt nog är inte de franska tjurfäktningarna lika omtalade som de spanska men förstås lika avskyvärda. Camargue-hästen är en ganska liten men kraftig häst, alltid skimmel, ursprungligen en arbetshäst. En god vän till mig här i Skåne har två stycken och är väldigt förtjust i rasen. Hon hade fått sin tidigare icke-ridande sambo att börja rida. Det gjorde han tills han trillade av och bröt tummen...

Middagen denna första kväll i Marseille åt vi i hamnen på en fiskrestaurang. Det var en trerätters måltid plus dessert för den som ville och orkade. Först fisksoppa, mums. Sedan en rätt med tre olika sorters vit fisk - ingen aning om sorterna - jättegott. Sist en ny soppa med en hel fisk, fantastiskt gott!
Så klart kunde man klämma ner en crème brulée efter det.

Nästa dag tog vi ett nytt tåg till Aix-en-Provence.


Aix har även sin romerska historia. I min begreppsvärld är det dock mera den vackra staden och konstnärer som figurerar, inte minst Cézanne, vars ateljé vi besökte. Här mottogs vi av en mycket amper dam som strängt tillhöll oss att fotografering var absolut förbjuden och att visning på engelska skulle ske tidigast två timmar efter vårt besök. Hon hade ca 4 st franska besökare och så vi, dussinet fullt. Ett par i vår grupp ansåg sig förstå franska hyfsat men damen for igång som en kulspruta så ingen fattade ett dugg.  Men hon märkte aldrig att jag fotograferade med iPhonen hej vilt, haha.


Vädret var fint och vi promenerade längs Cours Mirabeau med sina hamlade plataner och alla fontäner.



Ännu var inte träden utslagna men desto mer kunde man studera det grafiska mönster de gör mot himlen.

En Apple store fanns förstås i Aix! Det måste ju en sån som jag markera.



Innan vi tog tåget tillbaka till Marseille måste vi inhandla calissoner, det speciella godiset från Aix. Det är mandelmassa smaksatt med melonjiuce och med sockerglasyr formade som löv. Glasyren kunde jag varit utan men resten var läckert.



Nästa morgon gick tåget längs kusten till Nice. Vad som sig där tilldrog kommer i ett nytt kapitel nån dag.

2 kommentarer:

  1. Aha, så fick jag dagens motion i den gigantiska trappan...fast det gäller knappast, måste nog ut i regnet i alla fall.
    Märker att romarna har ett finger med i spelet lite varstans i Europa. De lämnade sina spår. Och så en skåning mitt i allt! :)
    De finns också överallt minsann. Och så mycket god trerätters fiskmiddag men brulén stod jag över....jag blev mätt dessförinnan. Vilken tur att du är olydig och inte bryr dig om barska fransyskor. Annars hade ju inte vi andra fått njuta av tre äppel på en stol och vackra detaljer. Heja dig, civil olydnad är på sin plats ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arrangemangen i Cézannes ateljé ska förstås syfta på hans stilleben så jag tycker bilderna blev rätt kul. Denna fobi mot fotografering av redan vitt spridda verk är så löjlig att klockorna borde stanna. Vanligen får man fotografera på Louisiana men det fick man inte på den stora utställningen av popkonst häromåret. Inte fotografera världens redan mest reproducerade konst, man tar sig för pannan! Lika märkligt som domen att man inte skulle få lägga ut bilder på internet av offentliga konstverk utan att konstnären tillfrågats. Vadå offentlig konst? Vad betyder då offentlig? Borde inte konstnären vara glad åt reklamen?

      Radera