lördag 23 april 2016

Lördagstema: Upplysning

Dagens tema, upplysning, som Englundskan hittat på, fick upp ett gammalt minne till ytan. När jag var barn ringde man ett telefonnummer för att ta reda på tågtider. I Malmö ringde man 73300 och så svarade någon prompt: "Upplysningen, järnvägen!" Nu var det så att numret till min fars arbetsplats hade nästan samma nummer, det skiljde bara en siffra. Följden blev att många ringde fel och far gjorde det till ett skämt att svara just "Upplysningen, järnvägen", i alla fall när det ringde efter kontorstid och det antagligen inte var landshövdingen. Sen har det blivit litet av ett internt familjeskämt.

Numera hittar man de flesta upplysningar man behöver genom att leta på nätet. De gånger man måste ringa t ex någon kundtjänst får man sällan eller aldrig svar direkt. Har man tur kommer man dit man har ringt men uppmanas av en telefonsvarare att göra ett antal val på sin knapptelefon. I övergången mellan knapp- och petmojstelefoner kunde det göra petmojsinnehavare vansinniga. Nyligen har jag ringt till ett skånskt företag ett par gånger. Då kommer ett maskinsvar i kulsprutefart. Jag fick lägga på och ringa upp tre gånger för att uppfatta den utpräglat norrländska dialekten levererad i rasande fart utan paus mellan orden. När jag väl fick prata med en riktig människa kunde hon bara upplysa om att den jag sökte inte var anträffbar. På frågan om hen var ledig, upptagen kort eller upptagen länge svarade damen att det visste hon inte, det kunde hon inte se. Det visade sig att svarsfunktionen till det skånska företaget sitter i Kalix! När jag så småningom fick kontakt med den jag sökte framförde jag att man borde be den som talat in svarsmeddelandet tala litet långsammare så att man hinner höra vad som sägs. Tror att jag ska provringa och kolla om min önskan gått fram.

För ett tag sen stannade tåget jag åkte med i Skåne på linjen. Tågvärden meddelade i högtalaren att vi fått stoppsignal på grund av obehöriga på spåret och att polisen höll på att åtgärda det. Han kom tillbaka med jämna mellanrum och talade om hur långt det hade kommit och prognosen på förseningen. Det tog sin tid och till sist utbrister en resenär: "Det vore bättre om han höll truten!"
Hur vill folk ha det, egentligen? Vanligen klagas det över BRIST på upplysning och information och alla vi andra var ju glada över rapporteringen.

F ö är jag svårt förtjust över den upplysta vårtiden vi befinner oss i! Dessa underbara, upplysta kvällar!
Just nu när jag skriver detta sitter jag igen på ett tåg, klockan är 20.30 och himlen ser ut så här:


Dessutom blir det ännu bättre i två månader till!


9 kommentarer:

  1. Underbar bild! De där snurrtelefonerna glömmer man nästan bort. Det tog ju lite tid om det var många nior i telefonnumret! Det finns många sorts upplysning, påminner ditt inlägg om. Min svåger jobbade på SL upplysningen som ung. Men nu är det nätet som gäller så fort man vill ha upplysningar,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, petmojen kunde vara irriterande långsam. Jag hade en rysk väninna som köpte en telefon med sig hem från Sverige. Innan hon kom på att nollan satt före ettan på den istället för efter nian som på de ryska kom hon fel några gånger. Sen lärde hon sig att programmera om i huvudet!

      Radera
  2. Jag tror man räknat väldigt fel när man utlokaliserat informationsfunktionens första försvarslinje från företag och myndigheter. Såvida man inte VILL hålla folk borta, förstås. Annars är en centralt placerad receptionist/telefonist som kan se hur folk kommer och går och som har överblick över möten och bokningar av alla de slag en väldigt effektiv och tidsbesparande funktion. Men allteftersom även arbetsplatserna också avfolkas tillhör det kanske en svunnen tid.
    Kalix är ändå inom landet. När min svärdotters farmor beställer färdtjänst pratar hon med samordnaren som sitter i Gambia!

    Underbar bild!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog biter man sig i tummen med alla dessa osmarta påhitt. All lokal-och personkännedom försvinner och servicen blir allt uslare. Ringer jag ett 040-nummer förutsätter jag att nån i Malmö svarar, inte Gambia eller ens Kalix. Men nog läste jag nånstans att i alla fall en färdtjänst återgått till Sverigesvar? Färdtjänst är f ö ett sorgligt kapitel med alla dessa upphandlingar där det tar hela perioden att få det att funka någotsånär. Sen blir det en ny lycksökaraktör och allt börjar om igen. Suck.

      Radera
  3. Vacker skymningsbild! Jag tycker som du det är jättebra om man får information om det är något som hänt. Förstår inte hur din medpassagerare kunde reagera som du berättade.
    Förstår inte heller att man inte kollar telefonsvararna på exempelvis sjukhus och vårdcentraler. Dit ringer ju ofta gamla människor som kanske t.o.m hör lite illa. Det har hänt mig flera gånger att jag inte hört vad det automatiska telefonsvaret är p.g.a. att det är otydligt och för fort.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både intalade telefonsvar och utrop i högtalare på t ex flygplatser och tåg görs ofta av racerpratare. Högst egendomligt att man inte ska gå kurs i högtalarutrop innan man betros med att ge information den vägen. SJ:s nuvarande system är ett utmärkt exempel på att det går att göra ett automatiserat system med utmärkt hörbarhet och tydlighet. Det enda problemet i det fallet är att folk i ens närhet fortsätter att tjattra och inte bryr sig om att det finns folk som behöver informationen.

      Radera
  4. Så du hamnade i Kalix du; ja, dessa där mekaniska är ett gissel också för mig var jag än hamnar. En underlig form av upplysning kan jag tycka.
    Fin kvällsbild utanför tågfönstret, åka tåg är härligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget ont om Kalix! Men jag tror inte Kalixbönan hade förstått mig heller om jag rasslat iväg på min bredaste skånska i raketfart.
      Visst är det härligt att åka tåg - men varannan gång jag åker till Stockholm blir vi stående för att det är självmordskandidater på spåret. Den här gången tog det bara 20 minuter men ibland tar det timmar eller så får man stiga av och vänta i timmar på akut införskaffad ersättningsbuss. Synnerligen irriterande för resenärerna och förfärligt för lokförarna.

      Radera
  5. Vår färdtjänst har återvänt till hembygden, efter några misslyckade turer både till Skåne och Norrland. Våra pensionärer förstod inte skånskan, kanske förstod skåningarna inte våra pensionärer heller. Men jag tror det värsta var att de inte kände till trakten. Taxikillarna var nästan blålila i grynet, när de skulle hämta någon på andra sidan älven fem minuter efter mig. Med en amfibiebil hade det gått bra, men det hade uppenbarligen inte fallit telefonsvirarna in att kolla var närmaste bro över älven fanns.
    Margaretha

    SvaraRadera