lördag 8 oktober 2016

Veckans rubrik: Katten på bordet


 Katten på bordet är vad Pettaskarin har i tankarna denna veckan. Hos oss är det så i vardagen alla veckor!
Efter att ha haft katter i snart 40 år kan jag konstatera att det är katterna som fostrar oss, inte vi dem. Ett tag i början trodde vi att man kunde lära dem att inte hoppa upp på bord och köksbänk. Jodå, man kan lära dem att de inte FÅR hoppa upp - men de struntar demonstrativt i förbudet. Liksom i alla andra förbud. Katter gör som det faller dem in.
Så när det är väldigt olämpligt att ha älsklingarna på bord eller bänk - för att inte tala om spisen - så stänger vi köksdörren, helt enkelt. Man lär sig så småningom, nämligen.

En söndagsfrukost med gäster kom Kropotkin (frid över hans minne) farande som en raket rakt upp på bordet, trampade i smöret och fortsatte ner på andra sidan och ruskade av tassen så att smöret flög på tapeten. Fläcken syns ännu. Vi lärde oss uppenbarligen inte tillräckligt av detta så en annan gång for han längs med den sjuarmade ljusstaken på julbordet och svedde av sig en del päls, DÅ lärde vi oss att stänga dörren och att ALDRIG ha levande ljus med katt närvarande.

Vill vi äta i fred får vi stänga dörren men ofta bryr vi oss inte när vi är ensamma. Den ena katten av de två vi har skulle aldrig få för sig att äta människomat men spatserar gärna runt tallriken, den andra är egentligen bara intresserad av kött även om det jag äter kan få henne att vilja smaka även annat. Majskolv vill hon gärna dela med mig och salladsblad kan också reta hennes aptit. Kött får jag bevaka ordentligt, en gång snodde hon en hel kotlett från min tallrik och försökte rymma med den. 

Bordet i uterummet som ofta är solbelyst är en favoritplats att ligga utsträckt på, däremot brukar ingen ligga och sova på köksbordet. Men när Olga för snart ett år sedan var allvarligt sjuk valde hon att lägga sig mitt på köksbordet. Vi fann för gott att ordna en ordentligt säng åt henne där och hur eländig hon än var tog hon sig via en stol upp och ner från bordet och låg där mesta tiden. Den dag hon klev ner och åter intog den mycket bekvämare platsen i soffan förstod vi att hon var på väg att bli frisk!

Vi har insett att vi inte skulle dugt som adoptivföräldrar i sociala myndigheters ögon! I tidningen kunde man för en tid sedan läsa om paret som inte fick klartecken att adoptera efter socialfolkets hembesök bl a för att de två katterna hoppade upp på bordet under besöket. Det ansågs för snuskigt!

Olga i solen på bordet i uterummet.
En mycket älskad värmländsk katt och hans matte.


Sonja beskådar resultatet av ett alltför djärvt hopp.

Kepsen är MIN, bara så du vet!

I Laos gillar man katter och att den här sover på disken i mataffären är bara naturligt.

Olga i sin ungdoms dagar.
Rubrikerna för oktober hittar du i högerspalten liksom namnen på oss som anmält deltagande i Veckans rubrik. hojta till om du vill vara med!
En skön helg tillönskas alla läsare!

15 kommentarer:

  1. Det där var ju Åskars bord! Andra bord visste han (och accepterade) att de var förbjudna, ända tills mor inte kunde böja sig ner, då infördes nya vanor. Kurre, hans föregångare visste också vad som gällde, och hoppade bara upp om han inte fick den uppmärksamhet han krävde - då visste han att någon kom farande!
    "Det bästa mor hade, satte hon på bordet", sägs det, så det är väl bara att göra så.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog fostrar de oss! Eget bord, man tackar!

      Radera
  2. Åh, vilka fina bilder på alla dessa kattpersonligheter! En ung Olga som poserar så fint med den vita vasen, en MYCKET bestämd Sonja som bevakar sin keps.

    Jag var lite veckovill, eller temavill, men inser att idag är rätt dag att skriva om Katten på bordet. Så bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När man är ute och reser blir tiden ur led men det kan vara nyttigt ibland!

      Radera
  3. Det bli till att skicka länkar med alla kattinlägg till dotterns som precis skaffat kattunge, Greta. Mycket att lära verkar det som! Inte minst i det här inlägget! Vilken vacker katt hon verkar ha varit Olga! Inte ofta man ser en helvit katt! Väldigt söt!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. T o m en katt tappar skönheten med åren, det är nog 18 år mellan bilderna på Olga.
      Hon är egentligen inte helvit genetiskt för hon hade gråa hår mitt uppe på huvudet och i svansspetsten i sin ungdom. Samt gulgröna ögon, inte blå som helvita ofta har och då, tyvärr, också är döva i 8 fall av 10.

      Radera
  4. 1. Olgakatten som ung - vilken stilig bild!Några av blommorna ser ut som fåglar. Hennes gröna ögon till blommornas grön blad. Vit katt med eller till vit vas!
    2. Detaljen med besöket av socialfolket -
    3. Grekiska katten -
    Katt-isk inlägg gillas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du gillar inlägget! Fast katten på affärsdisken träffade jag i Laos, inte Grekland.

      Radera
  5. Jag tycker om mentaliteten som man ser i andra länder vad gäller katter. De får vara med överallt och respekteras. Givetvis finns det undantag men i det stora hela ser man på katten med blida ögon. Jag hörde av en vän som var på resa i Ryssland och satt och väntade på flyget i Moskva om några militanta herrar i full mundering som också väntade. En av dem stod när de andra satt för i den enda "lediga" stolen låg en katt och sov. De, herrarna turades om att stå upp. Tanken att väcka katten och sjasa iväg den fanns inte. Fint.
    Så fina bilder du visar och bilden på Margaretha och Åskar är ju bara för fin. Olga har det bra, Sonja likaså. Så ska livet vara för katter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är dock ögonen kanske alltför blida så att man låter katterna bli alltför många. Systemet med att fånga in "oägda" katter och kastrera dem för att sen släppa dem tillbaka till reviret är en god vård. De tackar ofta genom att jobba med råttfångsten ännu bättre!

      Radera
  6. Härligt inlägg om katter! Men så har du ju också erfarenhet. När det gäller socialfolket skulle jag varit mer skeptisk om hemmet hade varit skinande rent och allting bortplockat. I ett sånt hem skulle ett barn inte mått särskilt bra. Jag höll en gång på att få en dagmamma där min son bara skulle få vistas i köket. De andra rummen i lägenheten var stängda. Det blev en annan dagmamma med katt och papegoja och öppna dörrar överallt i stället.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Klokt att välja en dagmamma med katt;) Vi hade en bekant som var ensamstående pappa. Där kom socialfolket hem och tittade under sängarna om han städade!

      Radera
  7. Just precis så är livet med katt i huset! Härlig läsning och härliga bilder!
    Har ett minne från en fin restaurang i Budapest ... vi avnjöt en god middag på deras uteplatser med utsikt över Donau. Bredvid oss fanns ett bord ledigt och flera gäster kom och ville ha det bordet, men hovmästaren skakade på huvudet och efter att ha studerat platserna noga upptäckte vi att på tre av de fyra stolarna låg det katter och sov där under bordet :) Kändes hjärtvärmande på något vis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den restaurangen får högsta betyg av mig också!

      Radera
  8. Min presentation! Hej! Jag heter Mia Kommer från början från ? Jag är sjuk pensionär på dagtid. Två dagar i veckan så har jag en sysselsättning som jag bruka går till och det är genom kommunens psykatrin! Är det något ni undra så hör av er då!
    Älskar att skriva och jobbar på att få ut information om Aspergers Syndrom, Autism, psykisk ohälsa till allmänheten! Om det blir verklighet vet jag dock inte! Håll tummarna att det lyckas!
    Här blandas vardag, diagnos, bilder (både systemkamera och mobil) med tankar och funderingar om mina diganoser m.m.
    Mer får du veta efterhand om ni fråga mig!
    Kontakta mig gärna om ni vill! Jag har en E-mail adress: ?
    Vågar du följa med på resan i min blogg? Nu drar vi i gång vetja! //Mia.
    Bloggadress: http://nouw.com/annorlundalivdiganoshttp%3A//nouw.com/annorlundalivdiganos

    SvaraRadera