tisdag 12 december 2017

Veckans rubrik: Utanför

Anki ligger bakom rubriken Utanför. 

Nog känner vi oss alla utanför ibland. När samtalsämnet rör sig om sånt man inte kan eller intresserar en det allra minsta eller pågår på ett språk man inte kan trots att man för tillfället tillhör sällskapet. Jag tänker ofta på det när det gäller invandrare som kämpar med att lära sig svenska men som har väldigt olika förutsättningar, ambitioner och ork. I mitt jobb hände det ibland att en patient bott i Sverige både 10 och 20 år och ändå inte hade lärt sig svenska, oftast kvinnor. Vilken fruktansvärd känsla av utanförskap det då måste vara att försöka bli integrerad. Då är det ju inte så konstigt att man helst samlas i områden med folk från ens eget land! 

Jag har tydliga minnen från en medicinsk studieresa i Georgien på 1970-talet, på den tiden en av de 15 sovjetrepublikerna. Jag hade en rysk tolk med mig men hon talade inte georgiska. Det var mycket tydligt att kvinnor hade en tillbakadragen roll i samhället men en gäst, vem det vara månde, skulle underhållas och var en utmärkt anledning att ställa till fest. Och det gjorde man. Ideligen under de två veckor jag gick runt på olika sjukhus. Där satt min ryska tolk och jag som enda kvinnor bland bullrande karlar som ideligen skålade och för varje skål talade de allt mindre ryska. Maten var alltid fantastiskt god - jag håller det georgiska köket för det godaste jag smakat överhuvudtaget - men vi var ju helt utanför. När georgier utbringar en skål håller de ett långt tal, antagligen om vad och vem de skålar för, och det gjorde dessa herrar med besked. Sen vände man sig till min tolk och bad henne översätta för mig. Flera gånger log hon milt och konstaterade: ”Jag talar inte georgiska!” 

Förstår man språket men inte den sociala koden känner man sig också utanför. Nyligen berättade Lotta Lotass, ledamot av den nu så skandalomsusade akademin att hon slutat gå på möten och tillställningar eftersom hon inte kände att hon hörde hemma i den sociala miljön. Där fick jag en stark igenkänning! Jag var den första i min släkt att läsa vid universitetet och fann snabbt att jag var, om inte den enda på min kurs, så i alla fall en av mycket få som inte hade gedigen akademisk bakgrund. Jag kunde inte fikonspråket och definitivt inte de sociala koderna alls. Det var mycket jag inte fattade av det studentikosa livet och när jag nosade litet på det kände jag mig bara utanför och inte alls trakterad. Jag kom att få väldigt goda vänner i en ganska liten krets där vi snart slutade gå på kursfester som oftast urartade. Jag minns en gång när vi tre stycken tjejer fick nog och tidigt gick från festen och roade oss på egen hand och bestämde att vi fortsättningen slapp vara ”lojala” och ställa upp på dessa blöta kalas. Sen hade vi hur roligt som helst med egna påhitt.

Utanför i flerdubbel bemärkelse är dessa arma rumänska romer som sitter utanför våra butiker med sina muggar. Utanför i sitt eget land där de diskrimineras å det grövsta och utanför i Sverige där de inte hittar husrum och inte kan kommunicera på något språk. Och i de rikaste kommunerna stör de gatubilden till den grad att man där vill lagstifta bort dem. Nog var det ett misstag att släppa in vissa länder i EU som inte hade tagit itu med en del grundläggande ting i sina hemländer, liksom det nu ställs alldeles för litet krav på dem att ta bättre vara på sina medborgare och då ska vi inte tala om att de europeiska länder som själva producerat allra flest flyktingar det senaste seklet inte vill dra sitt strå till den stacken heller. Religiösa är de så det stänker men den barmhärtige samariten har man aldrig hört talas om.

Laura Fords skulptur, Hemlös räv, som finns på hörnet av Strömgatan och Drottninggatan i Stockholm får illustrera mitt bidrag till Utanför.



8 kommentarer:

  1. Utanförskap är grymt på så många olika sätt. En svår sak. Senaste lördag hade jag en man mitt emot mig vid ett middagsbord där vi satt många runtomkring det. Han kommer från Lettland, har nyss förlorat den enda familjemedlem han hade, kan knapphändigt svenska och är ensam. Ensam. Ändå har varit på Åland några år redan men inte inne, så att säga. Musiker är han men inget jobb har han fått. Själv förstod han inte att han ska rekommendera sig själv, det måste någon annan göra, tyckte han, vilket förstås denna någon annan kommer att göra, när hon har varit och lyssnat på hans musik då han spelar i kyrkan. Att komma utifrån kylan in i en annan kyla är svårt. Det handlar om oss som sitter i värmen, det är vi som ska se till att det finns värme. Jag blev förskräckt när jag insåg att trots några år här redan så var han oerhört ensam. Och han är knappast ensam om den saken.
    Nå, jag ska göra vad jag kan för att hjälpa honom att hitta in i gemenskapen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alldeles för lätt att hamna utanför om man inte själv har förmåga att ta initiativ på rätt sätt. Man behöver inte ens vara utlänning, det räcker att vara litet ”udda” som det heter. Hoppas verkligen din lettiske bekant snart släpps in i den åländska gemenskapen! Med dig som skohorn kan det bara gå bra!

      Radera
  2. Ja, språket, språket är verkligen en väldigt viktig nyckel för att åtminstone kunna ta sig in i farstun i ett nytt land. Men sen är det allt det andra du skriver om. Koderna. Självklarheterna. När man kommer till engelskspråkiga länder tycker man det borde vara lätt om man kan engelska hyfsat bra. Det är det inte, inte där heller. Och hur oerhört mycket svårare ska det då inte vara att komma som flykting, utan några tillgångar alls, inte ens "rätt" språk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Apropå språk så hörde jag i radion idag om årets ord i USA - feminism. Det var en fransk professor som önskade att det hade kunnat hända i Frankrike men där t o m språket i sig är ett hinder. En man kan vara professionell i sitt yrke, en professionell kvinna är alltid en prostituerad, t ex. Hon menar att det råder inte bara gammaldags fransk manschauvinism utan fallokrati!

      Radera
  3. Ett väldigt fint och angeläget inlägg som berör. Att känna sig utanför är lätt trots att man kan både sociala koder och språk. Nu senast på ett adventskaffe där mina två bröder och svägerskor pratade en halvtimme om Sydafrika där de men inte Kent och jag varit.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oartigt och tanklöst beteende kan verkligen få en att känna sig utanför! Det räcker, som du säger, inte med att kunna språk och sociala koder. Men måste kunna inkludera alla som antas vara med i sällskapet också och se hur de reagerar på vad som sägs.

      Radera
  4. Men du, vilken läskig räv. Att se en utsatt i den personifieringen är riktigt otäckt tycker jag. Samtidigt lagom uppseendeväckande. Du har så rätt i att språket är en stor bov i sammanhanget om utanförskap. Det är jag själv ett levande bevis på. Sen måste man beakta hur samhället också förändrats, de som kom hit från Finland på 60.70talen sattes in på verkstadsgolven eller fabrikslinjerna direkt. Ingen utbildning i svenska varken erbjöds eller kanske efterfrågades. Det ledde förstås till ett utanförskap, och att man var hänvisad till sina landsmän när man ville ha vänner och bekanta att umgås med. Likaså blev ju möjligheterna till avancemang i arbetslivet svårare. Här på min lilla bruksort har nog mer än tjugo procent finska rötter, dock har alla lärt sig spåket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just på industriorter har man ju mycket erfarenhet av invandrad arbetskraft, vare sig de kom för att få jobb eller hörde till en flyktinggrupp. Omhändertagandet har verkligen varierat och de flesta fick förut själv fixa att lära sig språket. För somliga gick det jättebra, andra förblev halvspråkliga.
      Visst är räven läskig! Jag sprang på den häromåret och blev världigt berörd.

      Radera