Kvinnor 50+ bär upp kulturen!

 

Idag begav sig styrelsen för vår konstförening på utfärd. Fem konstintresserade damer tog tåget till Helsingborg och gjorde ett besök på Karla , en butik för konsthantverk. Vi hade stämt möte med några av konstnärerna och inhandlade ett antal pinaler till föreningens medlemslotteri som har dragning i december. Vad vi valde berättar jag inte - det får beskådas på vinstutställningen så småningom.

En av konstnärerna som säljer alster på Karla är Åsa Canbäck, som gör drakar, sjöhästar och "vanliga" hästar i papier mache. Hon ställer ut i föreningen nästa höst och då köper vi en större sak till medlemslotteriet, men vi kunde inte motstå en liten försmak redan nu. Det är INTE draken på bilden (bilden lånad från en tidigare utställning).
Vi hade en viss summa att spendera och det var väldigt roligt att hej vilt kunna handla tills taket var nått! Vi var inte överens om allt men alla var nöjda med något. Och det är ju meningen att variera!

Efter köpfesten kånkade vi iväg alla våra paket till en fransk restaurang och åt en god middag tillsammans. Jag var den enda som ville ha förrätt - dom hade nämligen sniglar och det älskar jag! Dom andra såg på med en viss avsmak, jag såg det nog... Just verkar det inte vara inne med sniglar på restaurang så jag bara måste passa på när det fanns. Jodå, dom hade grodlår också men sniglar är godare.
Det blev inte sent; flera har arbetsdag i morgon (eller rättare sagt idag för NU har det blivit sent, eller tdigt om man så vill).

Häromdagen kom en avi om mitt nya körkort - tydligen dög det andra försöket på porträtt. Jag tänkte samordna uthämtandet med ett annat ärende på byn och kom så långt att jag ställde mig i kö hos vår "post" när jag läste litet bättre på lappen. Körkortet måste hämtas på ett företagspostkontor i staden!
Så nu fick det vänta några dagar tills jag hade annat att uträtta där också. Där sprättar postdamen upp MITT kuvert och ger mig det nya körkortet mot uppvisande av det gamla som hon slog ett par hål i och lämnade tillbaka. Kan nån begripa varför jag inte får sprätta själv?

Dag för många minnen

Fick det här klippet på mejlen för ett par timmar sedan, tack A! Nu har jag radions P1 på och lyssnar på olika personer som berättar minnen från DDR. Jag kan inte fatta att det redan gått 20 år sedan muren föll och Europa förändrades. Optimismen var enorm men viss baksmälla har också kommit. Förändringen tar mycket längre tid än någon kunde tro då. Ryssland är i rask takt på väg baklänges. Men summan är ändå positiv och nu finns en ny generation som inte vet nåt annat än hur det är idag!

Se den här unga kvinnan i en sekundförgänglig konstart illustrera historien!

Var sitter könet?

På söndagen var jag på ett seminarium anordnat med anledning av Zonta Internationals 90-årsjubileum. Det var Bjäre och Halmstads klubbar som hade arrangerat det hela på Halmstads flotta bibliotek. Tre intressanta talare framträdde. Först ut var Charlotte Sikö Helin som talade om kvinnliga astronomer, varav den första var Hypatia som levde på 3-400 talet och var verksam i Alexandria. Hon konstruerade bl a ett astrolabium som mäter höjd över horisonten för att platsbestämma stjärnor. Efter henne hände inte så mycket inom astronomin förrän Gallileo Galilei hittade på kikaren på 1600-talet. Charlotte var rolig och entusiastisk och hade massor att lära oss.

Talare efter Charlotte var Angelica Persson, vd för Märta-Måås-Fjetterström AB, som också firar 90 år som företag. Angelica började i företaget som väverska och är nu vd sedan flera år. Märta kunde inte väva själv, utan var konstnärlig och skapade mönstren till mattorna. Hon tänkte sig en konstindustriell tillverkning men efter hennes död blev det en konsthantverksmässig inriktning. Nu går man in i ett nytt skede och menar att att framtiden ligger i att göra mattorna till konst och knyter olika konstnärer till sig varje år. Årets konstnär är Dronning Margerete!

Sist ut var Annica Dahlström, professor i cellbiologi i Göteborg. Hon menar att könet sitter i hjärnan. Hon menar sig kunna visa anatomiska olikheter i hjärnan mellan män och kvinnor. Sen drar hon vilda slutsatser om konsekvenser av det  som att mammor ska stanna hemma i tre år, pappor ska inte ha hand om barn, sambeskattning vore bäst, osv osv. Tack och lov får hon mothugg av andra välmeriterade forskare. Läs denna artikel i DN och begrunda!

Jag talade med nevön som också forskar om hjärnan och han håller med om kritiken! Det var inte tid avsatt för debatt, det var synd. För det jäste i publiken, det kan jag lova.

Squash-ostkaka

Några har undrat om ostkakan med squash som mina drömgäster får till dessert. Här får ni receptet:

5 hg rensad squash
1/2 - 1 dl socker
2 - 21/2 dl mjölk
1/2 dl vetemjöl
2 ägg
50 g sötmandel
2 bittermandlar

Skär den skalade squashen i bitar och koka den mjuk i vatten. Häll av vattnet noga och mosa den med gaffel eller i matberedare. Mal mandeln. Vispa samman ägg, socker, mjöl och mjölk. Tillsätt mandel och squash.

Häll i smord form, grädda i 200° i 40-45 minuter.
Servera ljummen med sylt och grädde (eller creme fraiche eller tjock youhurt)

Jag tycker mest om turkisk eller grekisk youghurt till men det är ju en smaksak!

När det är säsong här för squash brukar jag fixa ett antal formar och sätta i frysen . Rätten är jättefin upptinad och ljummad. Alternativt kan man koka och mosa squash i 500gramsportioner och frysa dom, det går också jättebra.

Fredagstema: Drömmiddag

Simone har verkligen utmanat oss med veckans fredagstema!

Till min middag lagar jag en rysk rödbetssoppa som förrätt, skånsk kalops som varmrätt och en squash-ostkaka till efterätt. Allt detta kan jag nämligen förbereda i god tid så att jag slipper stå i köket samma dag som middagen mer än för att koka potatis, fixa en färsk sallad och värma resten. Jag vill ju umgås med gästerna själv också!
Till soppan serveras smetana, dvs gräddfil, och en bit Vikabröd. Kalopsen kompletteras med inlagda rödbetor och lingon. Squash-ostkakan, serverad med hjortronsylt och en klick turkisk yoghurt, väljer jag eftersom man blir rejält mätt av de två andra rätterna och då krävs en lätt dessert. Jag brukar fixa några stycken på hösten när det finns gott om squash och ha i frysen.

Dryck till maten blir Da Vinci, Kiviks goda bordsvatten eller vårt förträffliga egenbubblade kranvatten för den som föredrar det. Vin serveras inte hos oss. Maten får tala alldeles för sig själv.

Efter maten erbjuds förstås kaffe till alla som vill ha, med eller utan koffein. Jag vill själv ha koffeinfritt kaffe på kvällen för att kunna sova och har upptäckt att många som automatiskt tackar nej till kaffe på kvällen gör det just för att de inte annars kan sova. Men det finns utmärkt gott bryggkaffe utan koffein! Tyvärr vet inte de flesta restauranger i Sverige detta viket jag tycker är uselt. I andra länder är det inget problem att få "de-caff" på krogen.

Dukningen är inte så märkvärdig. Jag får chans att använda en av mina fina ärvda damastdukar med tillhörande servetter och mina vita Nobeltallrikar med guldkant och fr a de vackra efterrättsskålarna. Orreforsglas på fot och vårt vanliga Focus-bestick.
Katterna får stängas inne så att jag kan tända ljus i glasljusstakar likaså från Orrefors. Gissningvis har någon gäst med sig blommor; de får komma med på bordet om de inte är för vidlyftiga eller höga så att vi inte ser varandra. I beredskap har jag ett litet arrangemang med torra fröställningar och kvistar från trädgården. Jag vill att maten ska dominera på bordet, inte saker som mest står i vägen.

Det här var det enklaste att planera. Nu blir det svårare, vilka tre gäster ska jag bjuda?

Efter mycket funderande väljer jag två kvinnor och en man.
Den första kvinnan är Astrid Lindgren. Hennes inflytande över mitt och otaliga andras liv kan inte överskattas. Som middagsgäst är hon rolig och pillemarisk och ger oss säkert många fniss.
Den andra är Birgit Nilsson, en redig skånsk grebba, som garanterat gillar min kalops. Hon är världsvan men inte stöddig och har världens härligaste skratt. Hon ska inte sjunga i kväll men berätta några historier om sina föreställningar och skvallra litet om kollegor.
Mannen i sällskapet är Dag Hammarskjöld. Han bjuds som ensam karl för att han klarar av det och är en oöverträffad diplomat. Han har mycket att berätta och kommer att ge oss ett och annat tänka på.

Alla mina tre gäster är ju borta sedan lång eller litet kortare tid men alla betyder mycket för mig och väldigt många andra. De kommer att fortsätta att påverka världen, var och en på sitt sätt. Astrid genom sin litteratur där jag älskar allra mest berättelsen om hennes föräldrar, Sammelaugust och Hanna i Hult. Birgit har satt sitt avtryck i operahistorien i hela världen och delar nu ut sitt pris, först till en annan favorit, Placido Domingo. Dag Hammarskjölds meditationsrum i FN-huset kan jag se framför mig när jag vill.

Denna middag kan jag verkligen drömma om!

Icke godkänd.....

Nix, Transportstyrelsen godkände inte mitt egenhändigt fixade fotografi. I bruksanvisningen står det LJUS bakgrund och jag garanterar att den var just LJUS. Mycket ljus. Men idag kom ett brev med underkännande och nu ska den vara VIT! Man kan fotografera sig hos nåt körkortskontor för 80 pix men jag måste köra nästan 12 mil för komma dit och hem eller ta drygt en halv dag med tåg och buss. Så jag åkte till närmaste fotograf, betalade 140 riksdaler för en vit bakgrund. Och då fick jag fyra kopior, alltså 3 över till annat (t ex visumansökan till Kina nästa år...). Allt gjort inom en halvtimme, själva fotograferingen tog ca 3 minuter. Och, det måste jag erkänna, jag fick ett BÄTTRE fotografi. Men således mindre likt....  På detta proffsfoto är de flesta rynkorna borta! Bara så där! Man tackar! Jag ska ju ha detta nya körkort länge, förhoppningsvis, så det är ju kul att vara litet vackrare på det än i verkligheten.

Musikens kraft!

I lördags var jag med en god vän i Malmö i avsikt att vidga våra kulturella vyer. Vi började med Konsthallen som har en utställning som kallas  Little Theatre of Gestures, som handlar om förändringar och förskjutningar. Jag fastnade för installationen på bilden. Den var kombinerad med en video där en man spelade på dragspelet som då blåste upp flotten. Man kunde lyssna på musiken i hörlurar. Konstären har inte gett verket nån titel men jag har döpt det till Musikens Kraft! Det kommer att hålla mig glad hela veckan!
Fast det kan också vara  Black Silk som håller mig glad. Det var nämligen nästa nummer på kulturlistan. Vi lyckades  hinna med sista föreställningen med Skånes Dansteater av denna underbara uppsättning. Tre avsnitt utgjorde hela verket. Det första, Hai Mat, med vietnamesisk musik och dans av fyra vietnamesiska dansare. Det andra, Heart of Silk,  av koreografen Pontus Lidberg, som till Bachs 4:e Brandenburgkonsert, berättar hur han minns Hanoi med de röda silkelamporna. Slutligen Black Water, av koreografen Jorma Uotinen, till hårdrocksmusik som skrivits om för symfoniorkester.

Efter en god middag på Operagrillen vandrade vi genom staden mot tåget hem. På vägen tog vi en tur i det stora pariserhjulet som just nu står på Stortorget och såg Malmö by night litet grand från ovan. Det var magiskt!