Till skillnad från alla övriga orter - låter det som - har vi haft sol mest hela helgen förutom någon kort skur som varit välkommen i den torra jorden. Jag njuter i fulla drag av den här årstiden, av alla gröna nyanser, av allt som blommar och prunkar. Det är härligt att påta i jorden och se att det lever och växer och lycka att plocka sina egna grönsaker till dagens middag.
Jag känner mig som i en idyllisk bubbla i en värld av krig och våld som omger oss. Händelserna i Iran är förfärliga och man baxnar inför detta att utländska journalister inte FÅR LOV att rapportera. Hur är det bara möjligt att genomföra ett sånt förbud i dessa högteknologiska tider? Och hur är det möjligt att upprätthålla repressionen i ett land när MILLIONER människor går ut på gatorna och protesterar?
Allt småttigt gnäll förbleknar i jämförelse med omvärldens katastrofer och krig. Tills bomben faller ner på ens egen trappa - en sjukdom som drabbar, ett oväntat dödsfall, en trafikolycka. Hittills har sex personer dött i midsommartrafiken i Sverige; det lär bli fler innan måndagen. Därtill kommer alla de som inte dog utan överlever med svåra handikapp. Alla skadade och de anhöriga till olycksoffren har fått se livet vändas upp och ner på ett ögonblick.
Den här veckan har två av mina bekanta drabbats av allvarlig sjukdom i familjen.
Livet är det som pågår medan man är upptagen med annat. Konsten är att vara här och nu och ändå veta att vad som helst kan hända när som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar