lördag 29 januari 2011

En av mina julklappar

En av mina julklappar vållade mig litet trassel innan jag kunde njuta av den. Men det löste sig och nu har jag sett och fr a hört den flera gånger. Goda vänner i USA vet att jag är förtjust i Placido Domingo och skickade mig en DVD med en inspelning av Die Fledermaus, Strauss operett, från föreställningen på Covent Garden nyårsafton 1984 dirigerad av - just det - Placido Domingo. 
Trasslet bestod i att båda våra DVD-spelare kopplade till TV:n inte kände igen skivan, den var regionaliserad till USA. Likaså DVD-spelarna till våra macar. Men efter litet trixande hade jag hämtat en gratis spelare från nätet som inte bråkar om regioner utan bara snällt spelar min DVD.( Om någon vill veta så heter den VLC och kan hämtas gratis från Versiontracker.)

Alla artister är förstås strålande, inte bara välsjungande utan också väldigt goda komiska skådespelare. Kiri Te Kanawa sjunger Rosalinde med den äran, men den jag imponerats mest av är Doris Soffel, som jag aldrig hört talas om förut. Vad jag har googlat fram är att hon är tysk och fr a Wagnersångerska så det är kanske inte så konstigt att jag inte hört henne. Wagner är inte min tekopp, om man säger så, även om det händer att jag hamnar på en av hans operor nån gång. Man ska ju vara allmänbildad...

Här sjunger Doris Soffel "byxrollen" för mezzozopraner, Prins Orlofsky. (En helt annan upplevelse än den på TV för en tid sedan när Jan Malmsjö gjorde rollen från Stockholmsoperan. Den föreställningen blev mest buskis, tyvärr).




Det är en verklig nyårsföreställning med en massa roligheter. Bl a kommer plötsligt Charles Aznavour in och sjunger "She". Likaså uppträder på Orlofskys fest Hinge and Bracket, ett på sin tid i UK populärt drag queen-par. De hade fantastiska falsettröster, särskilt den ene som var en riktigt bra mezzosopran. De förställde alltid ett par gamla damer med en massa hyss för sig samtidigt som de leverade bra musik.



Countertenor kallas det när en man använder sin falsettröst, oftast då i alt- eller mezzozopranläge. Det är numera rätt ovanligt men jag har hört en fantastisk sådan i en TV-sänd konsret för några år sedan. Tyvärr minns jag inte vad han hette men han sjöng renaissansmusik som var himmelskt vacker.
Jag hittade denna unge man på youtube. Han har en helt annan repertoar och inte en riktig kvalitetsröst, i alla fall inte än, men han illustrerar bra hur det går till att växla mellan "vanlig" röst och falsett.

6 kommentarer:

  1. Jag ska lyssna till samtliga videosnuttar på måndag i lugn och ro när MM är på kurs hela dagen :-) ! Vill också informera också om att em inte tror att du gillar havregrynsgröt...

    God fortsättning på helgen önskar Ingrid

    SvaraRadera
  2. Ingrid:
    Det har hon helt rätt i! När jag får frågan om jag äter det eller det är mitt svar alltid: Jag äter allt utom havregrynsgröt. Anledningen sitter långt ner i barndomen och hade renderat vissa personer inom sjukvården digra straff om det skett i dag!

    Mycket nöje med snuttarna!

    SvaraRadera
  3. Vad bra att du lyckades lösa problemet. Fattar inte varför det ska vara olika i US och här. Jag får också lyssna i lugn och ro senare, nu är tv:n på och det blir inte så kul med två ljudkällor : )

    SvaraRadera
  4. Ah, Placido säger jag bara :-)

    SvaraRadera
  5. Jag älskar också Placido Domingo - gillade honom alltid bättre än Pavarotti. Fast han slår inte Jussi förstås - som skulle fyllt 100 just idag!
    Roligt att lyssna till dina videosnuttar - "flickorna" var ju oerhört skickliga. Och jag visste faktiskt inte att män kunde växla så mellan rösterna. Intressant.

    SvaraRadera
  6. Christina:
    Det räcker!

    Ingrid:
    Jag håller med dig, Placido är också min favorit av de två. Av de yngre som nu är på väg upp eller redan uppe har jag fallit pladask för Juan Diego Florez (finns massor på youtube). Han har dessutom fått Domingos stipendium. Domingo fick ju förresten Birgit Nilssons.

    SvaraRadera