Händelserika dagar

Som har framgått på Saltis, njesens och Mariannes bloggar har vi haft kärt besök i Skåne och kunnat umgås en hel del. De tre har varit flitiga med sina kameror vilket jag inte riktigt hunnit med.

Vi har bl a varit på Lekoseum i Osby där maken och jag firade vår 44:e bröllopsdag med Saltis, Ella och Ellas farmor, min ena syster. Visst är det roligt för barnen med allt de kan leka med och Ella njöt där hon kunde springa mellan de olika sakerna men det är även väldigt roligt för oss vuxna!. Själv går jag och glor nostalgiskt på allt jag känner igen från anno dazumal och maken blev helt förhäxad i tomtens verkstad av alla gamla remdrivna maskiner liksom leksaksbilarna i sina montrar.

En dag hade vi bloggträff här hemma då Saltis och Ella hade ett kärt återseende med Marianne som de träffat för två år sedan. Dessutom kom Dam B  (som var med vid mitt NY-besök för två år sedan) med vidhängande barnbarn på fika medförande såpbubblor - mycket populärt. Ella blev glad att det kom en jämnårig kompis och meddelade stolt detta till pappa när vi facetimade litet senare med honom hemma i NY. Han var också stolt; han kunde i telefonen visa upp sitt green card som nu äntligen anlänt.

Ella imponerade på mig vid lunchen. Inte nog med att hon åt av hjärtans lust av min köttfärssås (när mamma petat bort löken) hon dessutom efterlyste Laban hakis! Dvs Karls här deponerade haklapp med spöket Laban på! Den lånade hon nämligen förra sommaren också (när hon just fyllt två år) men det trodde jag inte hon skulle komma ihåg. Efter lunch hälsade vi på kattungar och hästar.

Sista dagen vi sågs var vi på Wanås, då med njesen och Loff med i gänget. Vi hade tur med vädret; det var en strålande svensk sommardag och alla njöt. Både Saltis, njesen och Loff hade lyssnat på C-G Wachtmeisters sommarprogram några dagar tidigare och hade studerat hemsidan så de var väl förberedda och mottagliga för vad Wanås kunde visa upp. Ella var i sitt esse och Saltis påminde mig om att ett besök på Storm King Sculpture Park borde ingå vid min nästa resa till NY.

Idag har "amerikafrämmandet" (som man skulle sagt när jag var barn) lämnat Skåne och rest vidare till Ellas mormor.  Vi hoppas de får litet segelväder under sina veckor där.

Och om mindre än två månader är det meningen att vi ska ses igen...

Måntro det är Snake Omar som är med? Ella hade leksaksormar som hon lekte med tillsammans med en liten amerikansk kompis. Hon kallade dem ömsom snakes, ömsom ormar vilket lekkamraten uppfattade som Snake Omar!

En uppmaning att ta till sig fanns på Pecorino i Osby där vi stärkte oss med lunch före Lekoseum.

Det krävdes litet fika på Lekoseum mellan varven också.

Nu är vi på Wanås och genom dörren försvann hela gänget in till SVINDEL, Charlotte Gyllenhammars underjordiska upp-och -nervända vitmålade ateljé. Jag har varit där inne många gånger och avstod.

Ella på språng bland Yoko Onos Wish trees

Litet för hög gunga, tyckte Ella

Ingen kan motstå den stora gråa musslan

eller Jakob Dahlgrens färgglada plåtkonstruktion.

Yoko Onos Skyladders är också frestande, precis som hon planerat.

Mellan varven har det varit andra uppdrag att sköta. Bl a åkte min ena syster och jag med vår mor, Ellas "gammomommo",  och besökte ett vårdboende hon erbjudits. Vi var helt överens med mor om att tacka nej eftersom vi inte kände oss välkomna alls. Dessutom var det beläget på en plats ingen av oss har någon anknytning till. Så nu börjar väntan om och kommunen har nya tre månader på sig att komma med ett förslag.

Just nu har jag börjat packa så smått för min fjällresa. Dock tillbringade jag kvällen på Höörs Sommaropera i Kulturhuset Anders. Man ger en nyskriven opera, Ofelias Skuggteater. Jag tyckte om musiken och huvudrollerna sjöngs av proffs (Bengt Krantz och Karin Svensson). Övriga roller görs av ungdomar från trakten och de hade väldigt roligt fastän det är en litet sorgesam historia. Tyvärr var orkestern alldeles för högljudd i förhållande till amatörrösterna.

I medierna just nu kan man inte tala om nån sommartorka, precis. Oslotragedierna upptar alltjämt mycket utrymme och är ständigt i ens tankar. Ekonomikrisen i USA, i SAAB och i världen i övrigt kan sysselsätta legioner av journalister och "experter". Och har man tröttnat på det så kan man ägna sig åt SJ:s avhysning av en 11-åring på en station där hon var helt utlämnad. Jag tror inte det är unikt att man gör så. För några år sedan blev en väninna upprört vittne till hur en pojke blev avkastad vid nästa station när han inte kunde hitta sin plånbok där biljetten fanns. Han var helt förtvivlad, inte bara biljetten var ju borta, medpassagerarna bad för honom men av skulle han, stackaren. Sen hittade min väninna hans plånbok på en hylla i vagnen där han lagt den när han tog av sig jackan!