Särskilt duktig eftersom alla örngott med knytband fått dem krusade. Jag kan inte konsten att göra det med kniv men har en liten fiffig mackapär som varit min farmors och jag tycker det blir fint. Visst är det märkligt att lägga ner jobb för utseendets skull på något man använder när man sover men det är roligt att bädda med vackert sänglinne, kanske särskilt när man bäddar åt gäster men även åt en själv. Roligt också att se de fina högarna i linneskåpet och skönt att sätta ansiktet i en styvmanglad linnehandduk eller lägga huvudet på ett fint örngott.
Så du är också en manglare, precis som min mor ;-) Men några krusade örngottsband har jag aldrig upplevt.
SvaraRaderaOs syster strök varje dag hon var här hos oss men nu får vi leva utan strukna boxershorts och lakan igen... Man överlever men visst gillar jag att sova i manglade lakan hemma hos mina föräldrar.
Tänk att vi alla (eller är det bara vår generation?) har den där husmoderliga instinkten som gör att vi känner oss så tillfreds både med livet och oss själva när vi varit husliga.
SvaraRaderaJag gör ddet med kniv - om jag gör det, moderna örngått har ju inte knytband. Men visst är det vackert i linneskåpet när banden väller fram över kanten!
Det är ju så mycket enklare att mangla än att stryka, så jag manglar allt som går att mangla. Förr var det mest utländska gäster som aldrig hade sett en mangel, men nu har jag träffat även svenskar som inte känner igen en mangelmitt på ljusa da'n när de möts.
Släng nu upp benen och umgås med en god bok över en kopp te!
Margaretha
Nu har det bestämt gott tråll i min stavning..
SvaraRaderaDe krusade banden är jättevackra. Tur att jag inte har några sådana för då skulle jag bara vara tvungen att ha lika fint som du har det:).
SvaraRaderaPetchie:
SvaraRaderaSom Margaretha nedan påpekar är det snabbare och enklare att mangla än att stryka och allt tar mycket mindre plats i skåpet förutom allt annat bra med det! Men var och en prioriterar efter eget huvud!
Margaretha:
Den goda boken är på plats och jag kommer strax dit.
Kanske du ska lära mig hur man gör med kniv; bara så att jag vet hur det går till, liksom. Just nu har jag ingen känsel i höger pekfinger och en blåsa på vänster långfinger. Manicken är rätt hård och kantig, nämligen och man måste trycka om det ska bli bra.
Trålla på du, det gör inget!
Karin:
Var och en prioriterar, som sagt! Jag mediterar så bra när jag sitter och krusar.
Har du sett att NE har en artikel om en lägenhet inredd för en fiktiv 50-tals familj? http://www.ne.se/rep/kortedala-revisited?blogVisit=podium
SvaraRaderaDär krusar minsan frun i huset sina "örngått", och bild finns både på tången och de krusade banden.
Margaretha
Margaretha:
SvaraRaderaEftersom jag har både ett "bokligt" och ett CD-verk av NE har jag aldrig kommit mig för att prenumerera på nätupplagan så jag har ingen inloggning till bilden, tyvärr. Men när du fått en ny kamera kan du väl göra en video om hur man gör med kniv!
Hur ska jag kunna filma när jag använder båda händerna till att krusa? Det är bättre att du kommer hit!
SvaraRaderaVi har också den tryckta versionen av NE, men jag ångrar inte för en sekund att jag prenumererar på nätupplagan - det är så behändigt. Dessutom så kommer ju nyheter in efter hand, och man kan ställa frågor - som jag gjordenär vi undrade hur länge måndagen varit veckans första dag.
Margaretha
som inte är
en bläckfisk
- tack och lov -
så jobbigt det
vore att sticka
tröjor med flera
armar - för att
inte tala om hur
många par vantar
man blev tvungen
att hålla reda på!
Så fint det blir! Jag vill ha en mangel sedan när jag har fått min tvättstuga fin. Och jag skulle väldigt gärna lära mig krus med kniv, för jag har ingen manick. Vi kanske kan hälsa på hos Margaretha tillsammans? En del nya örngott har faktiskt band, även om det mest är som dekoration och nostalgi.
SvaraRaderaMin mormor manglade. Min farmor brukade stryka underkläder med strykjärn. Så vackert och krusigt. Har aldrig sett krusade örngottsband tidigare. Jag får nu dåligt samvete nästan eftersom jag har skrynkliga lakan och örngott. ;)
SvaraRaderaKrusa örngottsband gjorde jag för ungefär 50 år sedan när jag var nygift. Ingen konst med kniv, man sätter den bara längst in där bandet är fäst vid örngottet och krusar ihop det med en liten skarp kniv.
SvaraRaderaSen påslakanen kom med tillhörande örngott (så där för 40 år sen), har jag aldrig krusat ett örngottsband. Jag har dock varit med om att en granne så sent som på 60-talet visade mig sitt linneskåp vid husesyn - som det hette då - där örngottsbanden hängde ut krusade och fina.
Däremot manglar jag alltid mina lakan, men stryker örngotten och kökshanddukarna, så jag slipper ha dem hängande över stolar etc. för att torka.
Jag dänker nämligen också allting innan jag och MM drar lakanen. Kul att höra uttrycket "dänker" igen - MM har aldrig hört det. Trodde att jag sa "stänker" lite otydligt första gången.
Margaretha:
SvaraRaderaStativ och en självutlösare med timer - hur låter det? Men visst, jag kommer gärna på kruskurs! Marianne vill också, säkert fler.
Marianne:
Jag kom att tänka på vad en bekant till min mor sa en gång om ett broderi mor höll på med: Jaja, nödhjälpsarbete!
Men jag har en särskild känsla för att hålla på med textilier; det ger en tillfredsställelse att göra det fint!
Anne-Marie:
Sluta genast att ha dåligt samvete! Man prioriterar själv och det är bra med det!
Ingrid:
Din beskrivning av hur man gör med kniv blir jag tyvärr inte klokare av.Jag tycker det skulle vara risk att skära av banden och väldigt tidskrävande.
Jag manglar linnehanddukar, örngott och dukar, inte lakan! Lakanen lägger och drar vi ,mannen och jag, direkt efter centrifugering, sen rullar jag dem på plaströr med luftslitsar i, sticker på pinnarna i torkskåpet (som jag aldrig sätter på!), låter bara dörren stå öppen. Efter ca ett dygn är lakanen torra. Bara att dra ut röret, platta till lakanet och lägga in i skåpet. Nästan som manglat men inte riktigt. Jag köpte de här plastrullarna på en kvinnomässa för ca 25 år sedan men har aldrig hittat dem igen. De är guld värda!