Fredagstema: Lucia

Temavärdinnan Annika vill läsa om Lucia denna fredag. Luciadagen är på onsdag i nästa vecka och jag bespetsar mig på ett Luciatåg på kvällen då en förening jag är med i har ett möte med jultema. Annars har det blivit glest mellan Luciatågen på senare år. Medan jag jobbade kom det alltid Luciatåg på alla avdelningar på sjukhuset som personal anordnade och stadens Lucia brukade dyka upp i matsalen någon gång om än inte alltid på den rätta dagen. Förra året var jag bjuden till gudsonens dagis för att se det Luciatåg barnen skulle gå och där Karl skulle vara pepparkaksgubbe (eller var det tomte??). Tyvärr missuppfattade jag tidpunkten och kom aldrig dit. Vilket Karls ömma moder ansåg var lika bra eftersom Karl ägnade sig åt att ligga på golvet och vråla av ilska och inte alls ville gå i nåt löjligt Luciatåg.

Ett år kom ett dagiståg  med 4-5 åringar till jobbet med en lång rad Lucior med ljus i håret - ingen ville vara tärna så då fick alla bli Lucia...

Under skoltiden gick jag med i många Luciatåg, både i skolan och i andra sammanhang, dock alltid som tärna. En gång läste jag en dikt (har glömt vilken) som fick ögonen att tåras på gamla tanter som ville att jag skulle läsa den en gång till. Det varken ville eller kunde jag eftersom stämningen försvann efter det första framförandet och jag inte kunde återskapa min inspiration. Min da capo-vägran gjorde min mor rasande och den utskällningen förstörde dagen totalt för mig. Det kan vara därför jag glömt vilken dikt det var, den blev ju ändå förstörd av oförstående vuxna.

På studenkorridoren gick killarna Luciatåg till alla rum. Lucia var den längste killen, Stellan, med levande ljus i håret. Därför blev alla plastkåporna på taklamporna förstörda där han skred fram. De smalt och blev sotiga!

Ett år kom det in en holländsk långtradarchaufför till sjukhuset på lucianatten. Han hamnade på IVA och när Luciatåget kom till IVA kl 7 på morgonen blev han förskräckt. Han hade aldrig hört talas om Lucia och trodde kanske att hans hjärnskakning spelade honom ett spratt. Vi kunde dock lugna honom och sedan var han bara förtjust och bedårad.

En luciamorgon för ca 15 år sedan körde jag i diket pga ishalka. Med flit satte jag bilen i diket eftersom alternativet var att köra in i den bil som stod tvärs över den smala vägen precis efter en kurva och att stanna var inte att tänka på. I diket på andra sidan stod grusbilen som också halkat av. Grusbilsföraren kunde dock grusa för hand runt både sin och min bil och till slut dra upp min bil och vända den  på andra hållet. Jag glömmer aldrig hans uppmaning: "Köur him med daj, kvinga!" Tala inte om för honom att jag inte gjorde det utan körde en mindre hal omväg till min destination.

Avslutningsvis vill jag göra reklam för en duktig silversmed som gjort en fantastiskt vacker modern luciakrona. Levande ljus i i håret har alltid gjort mig lätt nervös och den här är inte eldfarlig men verkligt vacker!

Silversmeden heter Sonja Ekman och har sin ateljé i Lund. Kronan har hon gjort 2001 till Malmö Stads Lucia.